tag:blogger.com,1999:blog-68537022460409754672024-03-05T19:01:18.817+01:00Malins bloggMalinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.comBlogger758125tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-16875146255006523002016-05-17T21:38:00.001+02:002016-05-18T09:39:07.785+02:00Dåliga grenarTänk att det inte finns några bra grenar att välja på Lisebergs femkamp. Jag skulle kunna tänka mig svensk litteraturhistoria, geografi, religion osv, men vad blir det? Luftgevärsskytte! Japp, jag är grym på att skjuta prick, i alla fall med en soft air gun. Ja, ja i alla fall den enda gången som jag har skjutit med den. Basket, japp även det var min gren - nja. Tröttsamt att barn med sambos och maken krossar mig, när det äntligen blev av. Ja, vi hade ju kul i alla fall och maten på The market var mer än jättegod. Helt klart värt ett besök.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Trots dålig placering så är det avundsvärt att vi har en sådan härlig familj. En familj där alla verkligen gillar alla. Inget självklart att barns respektive ska dra jämnt. Lucky us! Nu får vi bara hoppas att vi inte gjort oss impopulära och smittat ner Jacob och Martin inför kommande Göteborgsvarvet. Jeppe var febrig och alldeles rödprickig i lördags och har varit hemma från arbetet. Detta har ju knappt hänt tidigare. Hög feber och rejäl skallebank. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Även jag ska testa att vara sjukskriven på halvtid i två veckor. Hjärnskakningen i vintras gör sig påmind, vilket tydligen inte är konstigt. Det vore bra om detta kan hjälpa, så att jag inte är så snurrig och inte får så otroligt ont i huvudet samt kraschar när jag kommer hem från arbetet. Förvisso är det skönt att sova en stund på eftermiddagen, men det vore bättre om jag inte behövde det. Ja tiden lär utvisa detta! </div>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-9559854356062267062016-04-21T16:17:00.001+02:002016-04-21T16:17:48.132+02:00Terrordåd mot svenskt kärnkraftsverkLäs om min härliga sjua och våra tre dagar i Stockholm. <div><div><br></div><div>http://www.smedingeskolan.se/2016/04/terrorhot-mot-ett-av-sveriges-karnkraftsverk/</div></div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgar_4iqEC_3hIuzhgXSKJmJ1D-aJu0rQtlYmSrS0BEWBQqtUp58KuzU7QUtfxA8TfpbDJBvgBLzX2BzRtFafpUtqEZZUt2bForhRJLhVmwWJ-3303zXfDGe4fYa3JdpiCCvCOw4D8A/s640/blogger-image-313409246.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgar_4iqEC_3hIuzhgXSKJmJ1D-aJu0rQtlYmSrS0BEWBQqtUp58KuzU7QUtfxA8TfpbDJBvgBLzX2BzRtFafpUtqEZZUt2bForhRJLhVmwWJ-3303zXfDGe4fYa3JdpiCCvCOw4D8A/s640/blogger-image-313409246.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">//Malin</div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-35739803315216541122016-04-03T21:08:00.001+02:002016-04-03T21:08:15.804+02:00Check!Bokslut - check!<div>Momsredovisning - check!</div><div>Deklarationen - check!</div><div>Klädrensning - check!</div><div>Fönsterputs - check!</div><div>Påsklov - check!</div><div><br></div><div>Tur att bästa vännen finns och kan hjälpa till att checka! Nu gäller det att ladda om och ställa larmet på 6:30. </div><div><br></div><div>Over and out! </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-47828533829948351322016-03-19T11:49:00.001+01:002016-03-19T15:38:17.348+01:00Åt vilket håll pekar det åt?Tankarna snurrar runt och frågetecknena är många. Jag ska försöka att inte bli politisk. Vill inte att mina åsikter ska bli allmängitliga. Vi backar bandet till åttiotalet. Vi var på en Europatour med vänner i ett par veckor. Vi upplevde städer, stränder, restauranger, campingmat, bilinbrott, råttor. Nattdopp och soliga dagar. När vi satt på en uteservering i Nice sticker en hand fram mellan blommuren och vårt bord. Kyparen var snappt där och föste undan tiggerskan. På strandpromenaden gick barn runt och sålde rosor. Eller sålde, först gav bort och sedan ville ha pengar. Vi pratade mycket om det och jag var så illa berörd. Måste folk behöva tigga? Tigga för att överleva!<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Morgonens nyheter kantas inte av flyktingvågen som är värre än värst. 2015-16 måste väl gå som de värsta åren i mannaminne, efter andra världskriget. Krig, våldsdåd, terrordåd och så mycket mänskligt lidande. Nu på morgonen har Istanbul drabbas av ytterligare en självmordsbombare. I Bryssel har polisen gripit hjärnan bakom terrordådet i Paris, i november. Våld, våld, våld!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Igår så var vi på en föreläsning på Naturkompaniet, om Nepal. En föreläsning som var informativ, med så många fantastiska foton och berättelser om vandring, expeditioner och théhousevandringar. Nu var inte syftet med vårt besök att vi ska genomföra detta, utan enbart njutning från andras upplevelser. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På vägen till bilen som vi parkerat på Heden, på den "stora parkeringen", så möter vi sittande tiggare och vandrande tiggare. En mugg åker fram framför mig och mina kryckor. Men, jag har gjort ett val och bestämt mig för att inte ge pengar till tiggare. Om jag har fattat ett bra eller ett dåligt beslut kan vi diskutera, men det får bli en annan gång - ett annat inlägg. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Heden är, för er oinvigda, uppdelade i två olika parkeringsplatser beroende på tiden du vill stå kontra timpris. Normalt brukar jag parkera på den lilla, men har bestämt mig för att inte stå där längre. Där står minst tio bilat som fungerar som boplats åt tiggare. Bilar som är omgärdade av skräp och många p-böter på sina framrutor. Vi valde den stora parkeringen. Ett val som inte var bättre. Där fanns, givetvis, flera bilar som fungerar som bostäder. Det känns inte bra. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag älskar vår stad! Älskar att åka in till Göteborg och flanera, både dagar som kvällar. Jag känner mig trygg i Göteborg. Nej, fel! Jag kände mig trygg! Nu gör jag inte det längre. Det är som ett djupt sår i mitt hjärta. Min hemstad är inte en trygg hemstad. Hur tusan ska det gå? <span style="font-family: "helvetica neue light" , , "helvetica" , "arial" , sans-serif;">Varför tar inte kommunen ansvar och fraktar bort dessa bilar? I de flesta europeiska städer fraktas felparkerade bilar bort. Jag vet att det är markägarens ansvar, och att det innebär problem för de parkeringar som inte är kommunala. Självklart inser jag att man flyttar problemet vidare, men då får väl proceduren upprepas. Även om detta är den enskilde individens egna val, så måste vi göra något åt problemet. Det kan inte få vara en lönsam sysselsättning. </span></div>
<div>
<span style="font-family: "helvetica neue light" , , "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "helvetica neue light" , , "helvetica" , "arial" , sans-serif;">Just nu så snurrar olika tankar. Otrygg, fattigdom, mänskligt lidande, rädsla, utnyttjande! Orden snurrar! Tankarna snurrar! Vad görs?</span></div>
<div>
<br />
----------<br />
Svar på kommentar!<br />
När jag skriver att de ska fraktasbort så menar jag bilarna! Lös situationen så att folk inte bor i bilar, det är inte värdigt! Framför allt så lider jag med de barn som är med.<br />
<br />
Jag tror inte att det hjälper att jag lägger pengar i tiggarnas muggar. Hur mycket att är organisterat? Hur hittar man ut till alla småställen? När du ser att tiggare bli upplockade av stora Mercedersnilar , BMW osv. Vem får pengarna?<br />
<br />
En god vän har givit tiggaren utanför vår lokala mataffär. Hon fick varma kläder, mat. De lyckades kommunicera genom teckenspråk och bilder. Hon hade två små barn hemma i Rumänien. Helt plötsligt var hon borta. Min vän blev oroad. Helt plötsligt dyker hon upp igen, gravid. En såontan tanke som både min vän och jag fick: Hur kan man sätta barn till värden när man inte kan mätta dem man har.<br />
<br />
Ja vi måtse lösa problemet, men hur? </div>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-89056617709379748362016-03-05T20:11:00.001+01:002016-03-05T20:11:59.733+01:00Stänkarn hälsar och säger att livet är gott!Nackkragen är sedan länge avtagen. Rehab pågår för fullt. Två gånger om dagen. Dessutom har de sista dagarna tillbringats som gräsänka. Att vara gräsänka kan vara otroligt skönt. Ligger i soffan ochrättar geografiprov. Njuter av att mina åttor har presterat så bra. Som svärsonen sa, de kan arbeta som konsluter och problemlösare. Det finns ett gott material att ta av. <div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYR-1hky_otsH1sMX-e-rPnPoj7X16qJZsBTm3x0l9phVqpeFlMMmPQ6RC8bMUmw6O7YnUo20Al87BICoRdzPuGxYOR74s1DMKUXjTUWRXYiE6I8i7WdPykfbX7SjDUWmFeAZovE_T/s640/blogger-image--861679181.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYR-1hky_otsH1sMX-e-rPnPoj7X16qJZsBTm3x0l9phVqpeFlMMmPQ6RC8bMUmw6O7YnUo20Al87BICoRdzPuGxYOR74s1DMKUXjTUWRXYiE6I8i7WdPykfbX7SjDUWmFeAZovE_T/s640/blogger-image--861679181.jpg"></a></div><br><div><br></div><div>Sakta återgår livet till det normala, men det tar tid. Två hela veckor hemma och nu börjar jag arbeta halvtid på måndag. Nu håller jag tummar och tår för att detta ska fungera. Inga yrselattacker under arbetstid, tack. Inga otäcka flashbacks - tack!</div><div><br></div><div>För flashbacks är ett regelbundet tema. Just det och de vidriga yrselattakerna som kommer och är högervridna. Dålig kvalité på nattsömnen. Just då är det inte kul att vara gräsänkliging. För just då vill man putta på han bredvid. Gott att det är övegående, alltså att vara gräsänka. Hoppas även att det andra lägger sig. </div><div><br></div><div>Fredagskvällen tillbringade i goda vänners lag, arbetskamrater. En eminente kollega slutar för att dra till Nordamerika. En kollega och fd elev, som har gjort ett fantastiskt arbete på skolan, drar väster ut. Det är så otroligt grymt. Den yngste är 21 år och med mina 53, umgås och har så himla kul. Allt är så lätt och smidigt. Inga krumbukter där inte. Inga vita linnedukar, utan köpepizza och medhavd dryck och det är helt ok med mineralvatten. Det går väldigt bra!</div></div><div><br></div><div>Lördagskvällen innebär Andra chansen, enbart för Ola Salo - i sina röda lackskor - och Peter Jöback. Två giganter! Nu är ju inte Gina heller speciellt dålig, även övertrampet om Regina Lund. </div><div><br></div><div>Magen är full med pannkakor - ja kanske inte just den vanligaste lördagsmiddagen, men gott - och te. Ha en skön lördag!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-44364562805207611562016-02-29T13:06:00.001+01:002016-02-29T13:06:49.886+01:00NjuterNjuter! Ja, jag vetkligen njuter. Nu är det inte så att jag njuter av att ha brutet revben och en kropp som skriker smärta, utan njuter av livet och allt runt omkring.<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyP0Umh351gSTQTNxKU3QZRUkUJKiUY-ur8HgyCTXkKc5_v-3AwgLSZuxBq912p8_J-DuzGRwPT_bfFnCPJU2lWZMrMEy5c4qHFxNQa5_UC2SGHCZDueaoD35iyExFvY0tUe_Ab0sr/s640/blogger-image-1904558017.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyP0Umh351gSTQTNxKU3QZRUkUJKiUY-ur8HgyCTXkKc5_v-3AwgLSZuxBq912p8_J-DuzGRwPT_bfFnCPJU2lWZMrMEy5c4qHFxNQa5_UC2SGHCZDueaoD35iyExFvY0tUe_Ab0sr/s640/blogger-image-1904558017.jpg"></a></div><br><div><br></div><div>Igår mötte vi upp Sofia och Roger på Bertilssons stuga. Det var ju absolut ingen tanke på att vi skulle gå runt Delsjön, utan att vi körde bilen näst intill ända fram och Sofia och Roger gick Delajön runt. När de hade 1800 meter kvar hade vi ca 180 och det tog lika lång tid att gå. En fika inne i den trånga stugan med de som står oss närmst. Vad mer kan man önska? Jo, givetvis att de andra barnen var med också. Det blir en annan gång. </div><div><br></div><div>På kvällen<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"> ringde det på dörren, och som alltid blir man förvånad då vi inte väntade besök. Då kommer grannarna in, som dessutom är jätte goda vänner till Johanna och Martin, med blommor. Hjärtat blir så varmt. Lilla Agnes, ett år i april, är så himla go. Detta barn är ALLTID, ja alltid, glad. Gud så det sved när jag inte kunde bära eller busa med henne. Måtte min kropp läka snabbt!</span></div><div><br></div><div>Även om skidsäsongen är över för min del, så trillade vi in på Intersport för att investera i nya längdstavar till mig. På något konstigt sätt så har mina försvunnit. När vi ändå var där så blev det två par nya slalomskidor. Ett par till Jeppe och ett par till mig. Köpte ett par skidor som passar både i och utanför pisten, även om jag inte ska åka <b>ur</b> pisten så som det blev i Kitzbühel. Åååå jag skulle ge mycket för en weekend i Norge. </div><div><br></div><div>Nej skidor upp på vinden och kanske utemöblerna ut på altan. Just nu kvittrar fåglarna som om det är värsta våren. Det är så underbart. Då är det svårt att inte njuta. Svårt att inte njuta av livet! Njuta av alla dessa positiva delarna i mitt liv som bara är så otroliga. Detta önskar jag alla. Alla!</div></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-17562893477024198982016-02-24T11:23:00.001+01:002016-02-24T11:25:57.728+01:00VåååårSolen lyser och värmer så där gott igenom fönstret. Slutet på februari och våren har, statistiskt, kommit till oss på Västkusten. Natten har varit kall och när jag drog upp rullgardinen imorse så blev hela jag varm, varm i kylan. Detta vädret är så otroligt vackert och inbjudande. Det är ju så otroligt lyxigt att vi bor mitt i detta. Underbart!<div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjowBnu-jdJq_YOfm3XO6wXWwd_4yzEshWd48YEjfaXoSWzvtoRghnBlK2qkDhkL_VKQZAhhpJn11Hv6NJBbKi9zGs_WYCz4R_HmJGdDt2GrLoKFDFsfHSEALM20qUWvBVRHK9t87DA/s640/blogger-image--827519771.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjowBnu-jdJq_YOfm3XO6wXWwd_4yzEshWd48YEjfaXoSWzvtoRghnBlK2qkDhkL_VKQZAhhpJn11Hv6NJBbKi9zGs_WYCz4R_HmJGdDt2GrLoKFDFsfHSEALM20qUWvBVRHK9t87DA/s640/blogger-image--827519771.jpg"></a></div><br><div><br></div><div>Jag är ju en person som älskar alla årstider. Älskar snön och kylan. Älskar mörker och regnsmatter mot rutan. Älskar värme med sol och bad. I år älskar jag våren lite extra, då vi har blivit med sommarhus. På önskelistan står att vårvädret består så att vattnet kan sättas på till påsk. Det är som om jag vore elva år och har fått en ny cykel. Jag bara väntar på det rätta vädret. Jag säger som det står på min Lundhagst-shirt "Älskar årstider!". Så är det!</div><div><br></div><div>Dagens utmaning blir att ta mig ut en sväng. Rasta lungorna och benen. Andas in, andas ut. Djupandas! Var glad och tacksam för att det inte blev värre. Var glad och tacksam för att jag använder hjälm och ryggskydd. Var glad och tacksam för livet! </div><div><br></div><div>Love it! <3</div></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-24077349738799395072016-02-21T15:52:00.001+01:002016-02-23T16:17:25.636+01:00Skratta aldrig åt en sjukgymnast som säger att du har brutit revbenen!Att ta livet med ett leende och skratta ofta och mycket är bra, men skratta aldrig åt en sjukgymnast som säger att du har brutit revbenen. Detta gjorde jag i fredags. Jag fick till svars att det var inte så ofta hans patienter skrattade åt honom när han berättade att patienten ifråga har brutit revbenenen.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
För att göra en kort resumé. I torsdags, vår femte skiddag i Kitzbühel, kraschade jag rejält. Jag missade pisten i mycket hög hastighet och flyger utanför pisten och landar på ansiktet och bröstkorgen, och förlorar medvetandet. När jag vaknar upp skriker jag förtvivlat efter Jeppe, som missat mig, då det var kraftig dimma. Efter ambulansfärd, under blåsljus, kom jag till St Johanns Krankehaus. Snabbt in för datortomografi på skallen och röntgen från nacken till bäckenet. Första svaret kom att inget var brutet, men en ny röntgen över lungorna och revbenen skulle göras. Fortfarande ok, men en specialist skulle rådfrågas. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipaWaMI_FCzumuTU9KRubR1nDkRpj9McJ3TnD2mhHzWeQ2VxohHsAAcD9iyOFdPOJH12BvBDXFRR3X4yc_43iFcj6tUs0IOy2S6vAlHVq7dWcWE-t6lelk-GMPKXQxDlz_EgX7_4B2/s640/blogger-image-516052740.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipaWaMI_FCzumuTU9KRubR1nDkRpj9McJ3TnD2mhHzWeQ2VxohHsAAcD9iyOFdPOJH12BvBDXFRR3X4yc_43iFcj6tUs0IOy2S6vAlHVq7dWcWE-t6lelk-GMPKXQxDlz_EgX7_4B2/s640/blogger-image-516052740.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Eftersom jag förlorade medvetandet så var det absolut ingen chans att jag fick åka hem, utan upp på avdelningen för likasinnade - mao skidskador. Byte av nackkrage, från en hård till en något mindre hård i skumgummi. Uppkoppling mot EKG, pulsoxiometer och blodtryck det kommande dygnet. Regelbunden väckning och lys i ögonen. Det blev inte mycket sömn den natten. En bekymrad sköterska som ogillade mitt låga blodtryck. Hon fullkomligt hällde i mig vätska. Jag som tyckte att två enliters termosar och en tredje på G var mycket vätska. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vid morgonronden fick jag veta att allt såg bra ut, men inte så länge till. Jag inväntade att få bli utskriven och hemskickad, när sjukgymnasten kom in.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Frau Jeppsson!" Du har brutit revbenen!</div>
<div>
"Nej, det har jag inte."</div>
<div>
"Jo, det har du!"</div>
<div>
Jag skrattar!</div>
<div>
"Det är inte ofta mina patienter skrattar, när de får veta att de har brutit revbenen."</div>
<div>
"Nej, men vad ska jag göra? Denna kropp!"</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När han fick veta turerna med diskprotes, nervsträngsstimulator och brutna revben eller ej, så höll han med om att vi - framför allt jag - ska vara så tacksam för just bara hjärnskakning, whiplash och revbensbrott. Jag trodde ju att jag skulle dö när jag förlorade medvetandet. Då är man tacksam för revbensbrott!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu, så här några dagar efter smällen, förstår jag varför man normalt sätt inte skrattar åt en sjukgymnast i detta tillståndet, för satans i gatan vad ont det gör. Jag är dock fortfarande skakig efter kraschen. Blåmärkena börjar trona upp sig på kroppen. Skräcken när jag blundar och känner smärtan vid fallet och tankarna far iväg till vad som hade kunnat hända. En slutsats: ja, jag ska sluta att åka så snabbt men jag ska INTE sluta att åka skidor. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu väntar sjukskrivning, ny lungröntgen och rehab. Jag hoppas att jag snabbt är på benen, så att jag kan återgå till arbetet. Återigen är jag så himla tacksam för allt som är positivt. Tacksam för kompetent personal, både i och utanför pisten. Fantastisk vård på sjukhuset, med underbar personal och härliga likasinnade rumskamrater. Tacksam för SOS internationell i Köpenhamn. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men visst håller ni med om att detta var inbjudande:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRrX8dsV5b7I2bmHe7vsvtDumWYJPW75MJ2s5KEMYtx3fdE-2e9n92CxHW6cLFqQrQGp8WIvot-bAakPR9GsQwBhDn3a4QgD6d3hcQDTt1tiB_f2wC22xzf0hj8To_gfJEm4qrPm2W/s640/blogger-image-680465727.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRrX8dsV5b7I2bmHe7vsvtDumWYJPW75MJ2s5KEMYtx3fdE-2e9n92CxHW6cLFqQrQGp8WIvot-bAakPR9GsQwBhDn3a4QgD6d3hcQDTt1tiB_f2wC22xzf0hj8To_gfJEm4qrPm2W/s640/blogger-image-680465727.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Nästintill nypistad backe, med lite folk i. Det var just bara det att dimman kom i vägen. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Kärlek till alla hälsningar och genuint oroliga kommentarer. Det hjälper! //M <3 </div>
<br /></div>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-29325141259685199872016-02-10T12:47:00.001+01:002016-02-10T12:47:14.746+01:00Nästa Stockholm, Stockholm nästaTåget närmare sig Stockholm. Två dagar med Rättighetsbaseradskola, Unicef. Möten med likasinnade, men ändå ett ledsamt möte. Ett sista möte med RBS-skolorna. Vad händer sedan? Imorgon ska jag presentera min skolas vision, och just där står det nu ett stort frågetecken. Vad kommer det att bli av RBS? Vad kommer det bli av elevdemokrati och medbestämmande? Frågetecken hopa sig och det ända jag ser är just ett stort frågetecken. <div><br></div><div>Min dröm, den drömmen som jag presenterade på Peacha kocha, den <a dir="ltr" href="tel:20/11%202014" x-apple-data-detectors="true" x-apple-data-detectors-type="telephone" x-apple-data-detectors-result="0">20/11 2014</a>, är fortfarande en dröm. En dröm som jag vill förverkliga. En dröm där alla skolor i Kungsbacka kommun är just RBS-skolor. Konceptet kan aldrig vara fel, utan måste kunna spridas. Jag fortsätter att leva på drömmen och spånar på framtidsplanerna. Vill så mycket, har så mycket att ge. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrEKvGOs3jQK5caoaSwuU_oSfSBNA-3PUJ9qNCu-nT-uXdHQgB5Z5useNKSVhkP4GzkSm1-CR1BxhGTtlSUck_SuMwMzEoXgjmVWVngUV6BnTn3LlWOKcR4ZSoDtrq4uWmwyemf4Lj/s640/blogger-image--1083800303.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrEKvGOs3jQK5caoaSwuU_oSfSBNA-3PUJ9qNCu-nT-uXdHQgB5Z5useNKSVhkP4GzkSm1-CR1BxhGTtlSUck_SuMwMzEoXgjmVWVngUV6BnTn3LlWOKcR4ZSoDtrq4uWmwyemf4Lj/s640/blogger-image--1083800303.jpg"></a></div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-79442153516422962672016-01-20T13:43:00.001+01:002016-01-20T13:43:22.583+01:00Utan snus försmäktar jag på denna öJa, nu bor jag ju inte på än ö, även om namnet kan låta luras. Dessutom så snusar jag inte heller. Däremot så försmäktar jag snart utan broddar. Bröt mot mitt utegångsförbud och smög ner mellan husen för att hämta mina kryckor i bilen. En kort promenad ner till apoteket, för att med tappra försök prova ut broddar till mina curlingkängor. Detta vissa sig vara mission impossible. De måste gå lätt att trä på samt plocka av, och helst inte synas. 53 år och broddar! Ja, nu har väl inte just någon åldersgräns, men det känns lite pinsamt. Löjlig tänkt, jag vet. Jag måste ju kunna ta mig ut med denna halta och lytta kropp. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Trots en mycket behjälplig expedit, eller farmaceut egentligen, försökte sälja in deras produkter och det gick så där. Snopet fick jag vandra hem, i ett underbart väder, och pilla i mig morfin. </span><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmTCoyCAgmKNcQFFYtn_X1i_wjKmColmEygmXJB7Qm-W7QqFAI29SosSeRJ-dBDM3tJmocsfcHMRJZlaiOvM7gLtyp87HcQJVruJ7iA1MJXVqEFjc6zUBPDog721gl-kDEmMkYW050/s640/blogger-image--1288686590.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmTCoyCAgmKNcQFFYtn_X1i_wjKmColmEygmXJB7Qm-W7QqFAI29SosSeRJ-dBDM3tJmocsfcHMRJZlaiOvM7gLtyp87HcQJVruJ7iA1MJXVqEFjc6zUBPDog721gl-kDEmMkYW050/s640/blogger-image--1288686590.jpg"></a></div><br></font><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Det är ju själva den att det inte kan ge sig. Så nu ligger jag åter i soffan och inväntar att smärtan ska minska. Tänker mig att en kopp kaffe och gårdagens kanelbulle kommer att sitta som en smäck. Jag borde ju kunna sysselsätta mig en stund med att rensa på alla miljoner olika ställen i huset, men vi får se. Kan ju i alla fall njuta av att allt är nytapetserat och nymålat, i hela huset. Vi är sjukt nöjda med våra tapetval. Nu inväntar vi bara mattläggaren som ska fixa alla golv där uppe samt trappan. Allt blir verkligen tipp topp. </span></div></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ni där ute, fäll ut dobbarna och gå försiktigt! <3</span></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-73137722493660437802016-01-17T17:27:00.001+01:002016-01-17T17:27:19.896+01:00TräningssöndagOj vilken dag! Vi vaknade upp till ett kallt, mycket kallt, Särö med -20 grader. Äntligen vinter! Lägg där till knallblå himmel och vindstilla. Det blev att snabbt hoppa ur nattsärken och koka varm choklad samt bre smörgåsar. <div><br></div><div>Gps:en ställdes på Sisjön, vårt favvoställe för skridskor, då vi helst vill åka på naturis. Just idag så var det just naturis vi inte önskade. Med ett par centimeter nysnö på isen gjorde det justskridskoåkning omöjligt. Isen var knacklig och dan. Ett kort åk ut på sjön och sedan tillbaka till väskorna. Av med skrillorna och på med curlingkängorna. En promenad runt sjön och sedan fika. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimoyZnWyxaVGf_vWcm0v28FDtoZWSfkwZZCnrGqa2YGADauTOnlmyKRqBkwoXIrtVZC3rEKYUYR1Ibioax43qyN6s0FScjcfX5yH4U3KMaJz0cyChOfKPDzbrobJrwcONY5OzVGQSs/s640/blogger-image--290290107.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimoyZnWyxaVGf_vWcm0v28FDtoZWSfkwZZCnrGqa2YGADauTOnlmyKRqBkwoXIrtVZC3rEKYUYR1Ibioax43qyN6s0FScjcfX5yH4U3KMaJz0cyChOfKPDzbrobJrwcONY5OzVGQSs/s640/blogger-image--290290107.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Efter Sisjön bar det av till Friskis & Svettis. Ett inlöst presentkort blev ett årskort till Jeppe. Ett gympass med bastu senare ligger vi och slappar i varsin soffa. Trötta och mosiga. Nu laddar vi om inför kommande arbetsvecka. En arbetsvecka som innebär att min sjua får besök av en filmpedagog. Det ska bli kul att se vad detta leder till. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Njut av vintern och en skön söndagskväll!//M <3</div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-61218465337718410902016-01-05T18:40:00.001+01:002016-01-05T18:40:49.412+01:00Åre levererarEn bonusvecka till fjälls är aldrig fel. Nu är vi i Åre med Hanna och Jacob. Kylan och snön har kommit. Kallt är förnamnet, mellan 15-20 minus biter. Den absoluta fördelen med sådan extremkyla är att snön är så perfekt. Snökanonerna går i ett. Det gäller att bygga lager på lager och in och värma kropp och näsa emellanåt. Skönt är det i alla fall.<div><br></div><div>Det får bli en del stopp och under dagen. Årets första semla inmundigades. Jättegod! </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYpWTpgt2jfhqvSCg4ZNvlZ7-TPPTt4zqmVJ0xm7OY8U6PNMfikcol7W5TyQvlmWqCioLOteJacZqJ-x3EmUofkOmXUiAMWYmp3jUFgM2sb_a7IFaSQbAO-tflBqS9MREOTYrmkRH-/s640/blogger-image--104869916.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYpWTpgt2jfhqvSCg4ZNvlZ7-TPPTt4zqmVJ0xm7OY8U6PNMfikcol7W5TyQvlmWqCioLOteJacZqJ-x3EmUofkOmXUiAMWYmp3jUFgM2sb_a7IFaSQbAO-tflBqS9MREOTYrmkRH-/s640/blogger-image--104869916.jpg"></a></div><br><div><br></div><div>En bonus idag var after ski med Lena och Håkan. Håkan är en gammal pluggkompis till oss, från Lewgrenska. Tiden går, men vi består. Vi, alla sex, tog en after ski på Årehyddan. Så himla trevligt! Sista biten ner för backen fick bli i totalmörker. </div><div><br></div></div><div>Nu puttrar gulaschen på spisen, ett glas rött och mosiga efter duschen. Så här skulle vi ha det när det var som sämst. En ytterligare höjdpunkt är att ryggen-min är förvånandssvärt bra och kräver minimalt med morfin. That's nice! </div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-26799416717913527782016-01-01T17:39:00.001+01:002016-01-01T17:39:00.619+01:002016<div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN1IkmRTeZvkNljRBZVjZU9x367wdjHaW_sKSNnQf2hqIzj4RBPBrhh0jk-izjrCrqhqto0158XrWoAZtuaav3t-_yWv-P6mlrBuUW7VfBIRkWnXhMwsP7vNOcKZaZjmTVQklxlC5C/s640/blogger-image--509246057.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN1IkmRTeZvkNljRBZVjZU9x367wdjHaW_sKSNnQf2hqIzj4RBPBrhh0jk-izjrCrqhqto0158XrWoAZtuaav3t-_yWv-P6mlrBuUW7VfBIRkWnXhMwsP7vNOcKZaZjmTVQklxlC5C/s640/blogger-image--509246057.jpg"></a></div><br></div><div><br></div>Gott nytt år 2016! Vi lämnar ett tungt och jobbigt 2015 bakom oss och ser framåt. Ett nytt år med nya möjlgheter och nya utmaningar! Det kan bara bli bättre!<div><br></div><div>Vi inledde årets första dag med att åka till Friskis. Vi började ana oråd, då det var väldigt många lediga parkeringsplatser. När vi rundade husknuten blev det ett faktum. Friskis var stängt. Nu får vi vänta tills imorgon. </div><div><br></div><div>Inget gym blev till att åka hem och slänga ut julen. Vi har packat ihop julen och ska även packa ihop hela huset, då vi ska tapetsera om alla rum. Dessutom ska det läggas nya golv på övervåningen och trappan. Ett tufft projekt, men så skönt att få det gjort. Dessutom ska vi, äntligen, bli av med våra fula innedörrar med guldkant. Vem väljer sådana? Måste vara någon som hade dålig färg-dag. </div><div><br></div><div>Den traditionella nyårsdagsmaten pizza blir det inte. Här ska vi göra egen het thaimat. Tror jag hoppar lunchen ch går rätt på middagen. Så får det bli när jag vaknade efter tolv. Ja, tolv! Tonårsfasoner! Så blir det efter en trevlig nyår med goda vänner, som i och för sig inte blev jättesent. Fast släcker man vid tre-snåret, så får man skylla sig själv. </div><div><br></div><div>Nu blir det att fortsätta det nya året med härlig känsla och arbeta för att det ska bli ett mycket bra år. Gott nytt år!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-385847349912570762015-12-19T11:14:00.001+01:002015-12-19T11:14:44.167+01:00Jul, jul, strålande jul!<div>Julen nalkas och vi har det varmt och mysigt på Liabovägen. Vi fortsätter med vår tradition, sedan lång tid, med att inte skicka några julkort. Även i år har valet varit svårt, då det svårt att välja vilken organisation som ska få vårt bidrag i år då det är många som behöver hjälp. Vi har dock beslutat att det blir Stadsmissionen i Göteborg som stod på tur. </div><div><br></div><div>Det känns bra i magen och hjärtat, även om vårt bidrag inte kan skapa underverk. Men även det lilla bidraget gör nytta, så även vårt. </div><div><br></div><div>Så till er alla så önskar vi en riktig skön jul och nyår. Vi ser fram emot ett nytt år, ett ljusare år än 2015. //Jeppssons ❤️🎄🎅🏾</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-47424025878339053602015-12-13T21:10:00.001+01:002015-12-13T21:10:12.083+01:00Lugn i juletiderBetygen är satta och kontrollerade. Helgen har börjat och slutat med arbete. Så nöjd över att jag är diciplinerad med att markera kunskapsmatriserna i Unikum, efter alla temaområden. Alla inlämningarna är lästa, skrivit formativa omdömen och betygen inlagda. <div><br></div><div>Mellan arbetena har helgen vigts åt mysigt umgänge. Vi har i helgerna två haft kusinmys. Vi har gjort stan och Kungsbacka. Båda helgerna sätter spår. Ryggen är mer än nöjd med allt vandrande. Tur att kryckor och smärtlindring finns. </div><div><br></div><div>Det är så skönt att känna att allt är lugnt. Ingen julstress här inte. Julklappar är inhandlade och nöstan alla inslagna. I år har vi verkligen gjort det som vi har sagt i alla år, dragit ner på klapparna. Känns bra att vi köper det som vi tror att barnen vill ha, och sedan är det bra. </div><div><br></div><div>Tror at vi i veckan får baka pepparnötter och lussebullar. Ja något sent, men gott. Tror även att vi hoppar över godiset, då jag ska sluta äta sötsaker - efter jul, tror jag... Tro ska man göra i kyrkan, har jag hört. Vi får se vad det blir. </div><div><br></div><div>Principer är till för att hållas, eller inte. Granen ska in på lilljulafton, inte en dag tidigare. I år ska vi dock busa till det. Granen ska inhandlas och tas in i veckan. Regler är till för att brytas. </div><div><br></div><div>Ha en skön vecka, och låt bli att stressa. Det blir jul ändå!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7Efuk2XlYnimowziYFnH3Bec-ymz1v_odQHm3PU4FfTMau0D6ClcuFgCUrFpV3WaIbUtGmKVmqWdFD-GX9U__h6t4pH0UcE_YTZ46zTyf4N4W-Ke1Y6QNM2opFV8cQu_qMmbyqMXn/s640/blogger-image-2141864908.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7Efuk2XlYnimowziYFnH3Bec-ymz1v_odQHm3PU4FfTMau0D6ClcuFgCUrFpV3WaIbUtGmKVmqWdFD-GX9U__h6t4pH0UcE_YTZ46zTyf4N4W-Ke1Y6QNM2opFV8cQu_qMmbyqMXn/s640/blogger-image-2141864908.jpg"></a></div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-42190687946228240602015-12-03T21:01:00.001+01:002015-12-03T21:01:43.954+01:00Snart är det jul igen......och betygen ska sättas. När julen nalkas så har alla mest att göra. Borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte varva ner i maklig takt, för att möta julen med ett lugn? Med julen kommer stormen. Mycket att göra och dessutom har den riktiga stormen smutsat ner de nyputsade fönstrena. Ja, men vad gör det om hundra år?<div><br></div><div>Kommande helg ska delas med goda vänner i dagarna tre. Många härliga skratt väntas och en hel del julmarknader. Nu kommer vi inte ha vädret med oss, så det blir vattentäta kläder. En del glögg och bubbel kommer garanteras att inmundigas. En helg utan arbete!</div><div><br></div><div>Just nu skulle dygnet ha några fler timmar än 24. Lika delar arbete, sömn och fritid vore gott. Nu gäller det att få in allt rättningsarbete, betygssättning, julklappsshopping, träning med julpyssel. Lite lagom med mat, godis, hyacinter och granköp. Årets höjdpunkt! Vi ska komma överens om en gran, en snygg en. Nu ska det erkännas att det är betydligt lättare när vi bara är två. När fem viljor skulle enas, då kunde det ta tid. </div><div><br></div><div>Tror jag ska börja planera matinköpen och julmatsrecepten. Längtar lite efter pepparnötterna och julskinkan med stark hemgjord senap. En nybakt skinka på ett gott vörtbröd och en klick senap. Vad kan smaka bättre? Ett glas julmust, smakar smaskens även för en som aldrig dricker läsk. Tror att jag får grotta ner mig i nya Allt om mat. Så godnatt och sov så gott!</div><div><br></div><div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-51606720828832961572015-11-19T19:26:00.001+01:002015-11-19T19:26:03.968+01:00Upp som en sol och......ner som en pannkaka. Har haft en fantastisk dag med mina åttor. Efter en bra lektion så drog vi in till Göteborg, Angered, för teater. En föreställning om livet, här och nu, döden, invandring mm mm. Det var mycket akrobati och den var verkligen bra. Egentligen skulle vi se på denna för två veckor sedan, men när vi kom upp så var föreställning inställd. Datakrasch! Det var bara att ta sig tillbaka till Fjärås, med kollektivfabriken. Idag hyrde vi egen buss. <div><br></div><div>På vägen hem får jag ett sms från Jeppe. Mitt paket från Nevro var så när som ett skärp, tomt. Laddaren till min nervstränsgstimulator har gått sönder och jag skulle få en ny. Denna postades och anlände vår brevlåda tom. Den har verkligen ingen användning för och den kostar tiotusen. TIOTUSEN! 10 000 kronor! Nu är det ju inget som jag behöver stå för, men det är ju så onödig. Så himla surt! </div><div><br></div><div>Jag tror ju inte att den kommer imorgon, vilket innebär att jag kommer får klara mig utan att vara laddad förräns på måndag. Så himla tröttsamt. Jag blir så trött och ledsen!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-80655050523295150362015-11-10T18:01:00.001+01:002015-11-10T18:01:56.121+01:00Höst, höst och höstHösten kom med stormsteg. Mörkret riktigt kramar om oss, både morgon och kväll. Jag gillar hösten. Träden brinner och när löven faller så ligger de som en vacker, mjuk bädd. Om vi fått avstå från den enorma blåst, så hade jag varit tacksam. De nyputsade fönstrena är allt annat en nyputsade nu. Det seer ut som om någon har sprutat saltvatten inklusive grus. Ja, ja! Det är tur att vi har Kärschers fönstertvättskrapa, eller vad den heter. Den ska snart få arbeta igen, ska bara invänta bättre väder. <div><br></div><div>Med rusket lider hösttermin mot sitt slut. Helt galet! Om en månad ska betygen sättas. Som vanligt så går terminen med stormsteg. Vårt samarbete med Common ground innebär just nu att vi pärlar armband. Överskottet går till gatubarn i Marocko. Det är fantastiskt att få arbeta med världsmedborgare med stora hjärtan. Treottonåringar med jättestora hjärtan. Det är kärlek!</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu9CnNZbXimVI5TnfWa8n5e19O8_CEqiPg-DpiYEs8Y9zQy70dlVp4FyVl07Yw6-iy2g8tV79oJtf64R_XbKU8bxWqhiwk8cTcOCD_CmbrcolhfyLyE6KWyJFgtX1-G7UKE2g2G2lf/s640/blogger-image--317018526.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu9CnNZbXimVI5TnfWa8n5e19O8_CEqiPg-DpiYEs8Y9zQy70dlVp4FyVl07Yw6-iy2g8tV79oJtf64R_XbKU8bxWqhiwk8cTcOCD_CmbrcolhfyLyE6KWyJFgtX1-G7UKE2g2G2lf/s640/blogger-image--317018526.jpg"></a></div><br></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-1875696422363575702015-10-24T21:13:00.001+02:002015-10-24T21:13:34.478+02:00Rensar mitt barndomshemI dagarna två har vi slitit i pappas hus. Det har rensat och slängts. Många saker har vi hittat. Saker som helt plötsligt väcker minnen till liv. Minnen från vår barndom. En hel del frågetecken har dykt upp. Hur kom det sig att mamma och pappa, fast mest mamma, sparade på så mycket. Jag tror inte att man kan ha så många stearinljus hemma. Vad är det för fel på att använda dem? <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ja ett par tre vänder till Klovsten och en överfull gillestuga, men nu är alla skåp och garderober tömda. </span><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Just nu är jag så trött i kroppen. Den skriker och huvudet känns väldigt tomt. En sak är säkert. Nu ska vi rensa på vår vind. Vi ska inte lämna över en massa prylar till barnen, som ingen vill ha. Där ska rensas. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Ytterligare en sak är säkert. Jag är så tacksam för mina barn och deras respektive. Så de har slitit dessa dagar. De är, alla, dessutom grymma på att organisera och det kan sägas att det behövde Lotta och jag. </font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Imorgon ska jag sova ut! Jag ska sova sju kvartar i timmen. Natti!</font></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-15813765519750544642015-10-16T13:00:00.001+02:002015-10-16T13:00:28.483+02:00Why?Ställer mig tusentals frågor hela tiden. Why ekar i huvudet. Why? Why? Why? Melissa Horns melankoliska låtar strömmar ur högtalaren och jag jag vaggas in med mina frågetecken. <div><br></div><div>Hur kommer det sig att det är ok att vräka ur sig saker och ting hur som helst? Är det ok att bara köra sitt race utan att se sig runt? Hårda ord, kanske utan eftertanke, från vuxna munnar. Hur svårt kan det vara att vara hövlig? Vilket samhälle vill vi bygga? Vilka förebilder vill vi vara för de yngre generationerna? Jag skulle kunna fortsätta mina frågor i det oändliga. </div><div><br></div><div>Tankarna snurrat kring hur blir det när jag blir gammal, ja riktigt gammal, när dagens ungdomar ska ta hand om oss äldre. Många, ja verkligen jättemånga, är ödmjuka och har hjärtan av guld. Tyvärr så har vi också en generation där flertalet som också fostras in i ett förhållningssätt som bara kretsar kring dem själva och de gör vad de vill. Krav får inte ställas, utan deras lust styr. Vill de inte så vill de inte. Hur ska vi kunna få ett fungerande samhälle när det enda som gäller är jag. JAG! JAG! JAG!</div><div><br></div><div>Frågor kretsar vidare i mitt huvud. Hur kan fyra person, som har fått samma förutsättningar i livet, vara så olika. Fyra person som fått så mycket hjälp genom livet. Ser foto efter foto läggas upp på mitt barndomshem. Undrar om Drutten står kvar i gillestugan? Var finns stekgaffeln från femtiotalet? Den gamla tomten med skärven i handen. Vart tar han vägen? Var är tavlan som jag broderade och gav mamma en jul? Vems vägg ska den pryda? Vart tar mormors broderade dukar vägen? Ett genuint hantverk. Vems bord ska de pryda? Tänker tankar som jag inte borde, men kan inte slå dem ifrån mig. Tårarna stiger i ögonen och rinner ner på kinden. Det gör ont. Det gör jätteont. </div><div><br></div><div>Hur kommer det sig att ödmjukhet kan vara en bristvara, men egoism tar allt större plats? Tänker tillbaka på alla fredagar som jag har varit med mamma på stan. Fredagarna var först lördagar. Varje lördag var vi på stan. Mat handlades i Saluhallen. En butiksrunda och det viktigaste av allt fikastunden. Fikastunden i timmar. Alla dessa pratstunder, som tog slut för snart 18 år sedan. När jag blev äldre tog jag bussen in efter fredagens sista lektion eller arbetet. George du Wahls smörgåsar och tårtor var bäst. När vår familj växte med barnen, blev det snabbt en vana vid fredagsfikan med mormor på stan. Oftast träffades vi i Saluhallen. En wienerkorv i handen var godis. Ett kort stopp hos faster Elsa på Milda Mathilda. Varje fredag slutade hemma hos oss, med kvällsfika. Hugo Ericsons tjocka hönekaka och ost. Fredagsmysets Rolls-Royce. </div><div><br></div><div>Minnen som aldrig kommer att blekna. Minnen som stärks med pappas absolut stans bästa vörtbröd. De godaste äpplegifflarna som levererades. Alla chokladkakor som pappa alltid hade med sig när han kom hem för att äta hos oss eller fira en födelsedag. Det gjorde inget att barnen var vuxna. Det värmer i hjärtat att veta att det var med oss han ville fira sin sista jul. Anade han att det var så? </div><div><br></div><div>Återigen fylls hela jag med frågor. Hur kan man göra så här? Mot mig? Mot mina barn? Mot min syster? Mot mina syskonbarn? Hur kan vi ha blivit så olika? Är det girighet? Är det mycket vill ha mer? För mig finns det inga pengar i världen som kan ersätta mina minnen. Inga pengar i världen!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-56134859867544737232015-10-04T17:02:00.001+02:002015-10-04T17:02:43.121+02:00LängtarTänk att en 30-årig dröm har gått i uppfyllelse. Helt otroligt! Nu är vi sommarhusägare. Ett eget sommarhus i Haverdal. En av det finaste ställena i Sverige. Allt har sin tjusning och även om jag egentligen är en fan av klippor, så är det just Haverdals enorma sandstrand som är så otroligt fin oavsett årstid. <div><br></div><div>Igår var vi nere en vända med nya sommarmöbler och en cykel. Ett riktigt Ikeafynd. Samtidigt passade vi på att mäta och skriva upp vad vi behöver komplettera med. En lång lista upprättades. </div><div><br></div><div>Efter en mysig fika med Ina blev det en långpromenad med Ebba. Havet var nästan helt stilla. Sensommarvärme och höstdofter turades om. Det går inte att beskriva, måste upplevas. Å vad jag längtar till våren. Jag hoppas innerligt att påsken blir mild så vi kan åka ner och öppna. Det är nästan som om jag skulle vilja hoppa över vintern, men det går ju inte. Jag älskar ju vinter och snön med. </div><div><br></div><div><br></div><div><div><br></div><div><br></div></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-68580850632942503282015-09-23T19:29:00.001+02:002015-09-23T19:29:01.670+02:00JA vs NEJJa! <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ja! </span><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ja! </span><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ja, eller hur? Hur lätt är det inte att säga ja? Überlätt! Nästan lite för lätt. </span><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">I våras så dök det upp att gu skulle hålla i lokallärarutbildnings-kurs i Kungsbacka. Jag som har varit lite konfunderad över varför vi aldrig får erbjudande att ta emot lärarstudenter, såg en chans att om det mot förmodan skulle hänga på detta att jag inte har handledarutbildning. Anmälan skickades in.</span></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">I somras dök ett mail upp i min inbox. Vill du vara med i ett forskningsprojekt med Chalmers? Japp, och där gick ett svarsmail iväg. Klart jag vill!</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Ytterligare ett mail kom från Victoria i Spanien. Vill jag samarbeta med henne och Common ground med mina sjuor? Jo men klart vill jag att mina elever ska få möjlighet till att producera texter som översätts till barn i Marocko. </font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Hur kommer det sig att det alltid är samma människor som dyker upp på alla olika grupper? Made by Kungsbacka! Barn- och ungdomsombud? RBS-skola med Unicef? Ibland önskar jag att jag lärt mig att säga tack, men nej tack! Fast hur kul hade det varit då? Det är väl bara så det är. Det är så mycket lättare och roligare att säga ja.</font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Så nu kör vi, igen...<br></font><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font><div><br></div><div><br></div></div></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-19307582967737249582015-09-16T13:24:00.001+02:002015-09-16T13:33:23.077+02:00Tänk vad ett mail kan ställa till det!<div class="first-para" style="border: 0px; color: #b8b8b8; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 22.27199935913086px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px;">
Tänk vad ett mail kan ställa till det. I somras kom ett mail från en fd kollega, där hon efterfrågade ett samarbete med Victoria i Spanien. Victoria arbetar med bland annat Common ground. Ett arbete som innebär att hjälpa andra, att vara världsmedborgare. Hon har ett nära samarbete med Marocko, där hon bland annat hjälper kvinnor att bli självförsörjande och stöttar elever. Vid ett besök i en bergsby blev hennes, då åtta år gamla, son fundersam över belysningen i en skola. Det resulterade i en loppis på den gamla skolan hemma i Onsala och pengar skänktes och Victoria och hennes familj köpte glödlampor och såg till så att en elektriker kom och installerad elen. En av eleverna hade inga skor. Det slutade med att dottern gav bort sina gummistövlar.</div>
<div style="border: 0px; color: #b8b8b8; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 22.27199935913086px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px;">
Denna historien fick klass 7A höra idag, via Skype. Tankar väcktes och nu vill klassen hjälpa till. De vill vara världsmedborgare. Vi kommer att börja vårt samarbete med att skriva texter. Texter gjorda av elever till elever. Texter inom många olika områden, som ska översättas till engelska, franska och arabiska. Elever lär elever. </div>
<div style="border: 0px; color: #b8b8b8; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 22.27199935913086px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px;">
Tankar om en loppis poppade upp. Sälja saker och kanske köpa skolmaterial till de marockanska barnen. Skänka sina urvuxna skor och vinterkläder kan få ett nytt liv i Marocko. </div>
<div style="border: 0px; color: #b8b8b8; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 22.27199935913086px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px;">
Följ gärna vårt arbete på bloggen, www.smebloggarna24-7a.se. Victoria bloggar på <a href="http://www.vilostrada.com/commonground/about-commonground/">http://www.vilostrada.com/commonground/about-commonground/</a> </div>
<div style="border: 0px; color: #b8b8b8; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 22.27199935913086px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px;">
Tankarna är många och jag är så tacksam för att just jag får arbeta med dessa sköna ungdomar i 7A. TACK!</div>
Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-5412876470509466492015-09-13T16:45:00.001+02:002015-09-13T16:45:58.501+02:00Lazy Sunday - NOT!En söndag i icke arbetets-tecken. Det får räcka med att lördagen veks åt arbete. Dock så har inte det varit en lat söndag här inte. <div><br></div><div>Morgonen började med ett pass på gymmet. Inte för att det tar så väldans lång tid att köra mitt rehab-program, men ska det göras så ska det göras ordentligt på Friskis. Det bästa är att få inta bastun en stund. Inte säskilt länge, men så skönt. En egen stund i tystnad.</div><div><br></div><div>En söndagsfundering - hur länge rehabar man? Har nu kört på i nio år. Nio år! Nio år utan avbrott. Galet, sa Bill! Skulle vara skönt att kunna se en ände i det hela, men jag lär få fortsätta. Tur att jag har uthålliga sjukgymnaster. Tänk på det ni som gnäller över vården. Det finns stjärnor som lyser klarare än klarast, och dem har jag fått. </div><div><br></div><div>Efter gym blev det vika tvätt, plocka i ordning bland kajakprylarna och dammsugning. Med andra ord hade jag det lite långtråkigt. Framför allt så var uppgift nummer tre inget bra val. Inte min kind of cup of thé. Nåja, nu är i alla fall de inneboende husdjuren utslängda. Dammråttorna! </div><div><br></div><div>Ska ta mig an " Jag heter inte Mirjam." En stark bok, som berör och är mer aktuell än någonsin, då vi har 60 miljoner flyktingar i världen varav hälften är barn. Värsta scenariot sedan andra världskriget. Det känns gott att göra skillnad och skänka pengar till Unicef. Gör det du med. Gör skillnad!</div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6853702246040975467.post-36352572947159374442015-09-11T16:27:00.001+02:002015-09-11T16:27:27.807+02:00En omtumlande vecka lider mot sitt slutDå nalkas det helg. Äntligen! Har avslutat arbetsveckan med ett rehab pass på Friskis & Svettis. Var i och för sig hos sjukgymnasten igår, men det blev bara lite träning. Fick, som jag brukar, behandling av nacken samt akupunktur. Tyvärr så kan hon inte sätta nålar på vänster sida av ryggraden, i länden. De gör så sabla ont så hon var tvungen att ta ut dem. Om det blir samma nästa gång så får hon finna ett nytt ställe. <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Dagens gympass förlängdes med fem minuters promenad på löpbanden. Hoppas nu inte att det blir bakslag. Vill så himla gärna kunna promenera igen. </span><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Helgens begivenhet, femtioårsfest i Skåne, har tyvärr fått avbokas. Fixar inte att åka så långt och sitta en hel kväll. Trist, men bara att acceptera. Veckans händelser har verkligen spätt på värken. Kan ju lugnt säga att denna veckan och förra har varit både omtumlande och frustrerande. Fast, det som inte dödar det härdar. Eller är det tvärtom? Fast desto mer det blåser, ju rakar ska man stå. Vi får väl se hur det blir med det. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Just nu är det bara skönt att få ligga raklång i soffan och pusta. Pusta och ladda mig. Å vad det skulle vara skönt med ett långlivat batteri i nervsträngsstimulatorn. Ett som inte behövde laddas varje dag. Har ju haft den i snart tre år. Tre bra år, då den tar en del av nervsmärtan. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Nu ska jag grotta ner mig i menyn från Pasta +. Se vad magen kommer att erbjudas för några godsaker. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Ha en skön hösthelg!</span></div>Malinhttp://www.blogger.com/profile/14717476060176999788noreply@blogger.com0