När ska vi börja ta ansvar för våra egna handlingar och välbefinnande? Ligger här och klurar, så där lite på maten-klur. Under middagen gjorde GP mig sällskap och så fastnade jag på notisen om Facebook. Hörde på radion, både igår och imorse, angående en studie över hur mycket vi använder oss av Facebook samt hur den får oss att må. Spännande där! 4.5 miljoner svenska Facebookkonton finns det idag. Vilken genomslagskraft detta sociala media har fått. Varannan svensk har alltså FB. Borde det då inte vara rimligt att i alla fall den vuxna delen av användarna tar ansvar för just sitt egna användande? Borde inte vi vuxna ta ansvar för att sätta gränser för våra barns användande? För mig är det så självklart. Det kan väl inte vara så att det finns så många självdestruktiva individer i samhället 2012, som ständigt gör saker som får dem att må dåligt. Må dåligt över hur andra använder sig av sociala medier. Må dåligt av andras välbefinnande. Må dåligt av att inte vara inloggad. Må dåligt... Är vi så "fattiga" på eller saknar vi den empatiska förmågan att behandla oss på ett värdigt sätt, så att vi mår bra? När ska vi börja ta ansvar för oss själva?
Morgongänget hade sin vanliga "Fem tycker till" idag. Frågan var "Mår du dåligt av FB?". Som vanligt så går deras telefonväxel varm och de fick fem likalydande svar. Nej! Strax där på ringer doktor L in. Doktor L är just doktor i beteendevetenskap och han menar på att just de svaren som de fick och den förnekelsen står i korrelation till att folk just mår dåligt. Han menade på att ingen vågar ringa in och säga att de mår dåligt och är superstressade över andras välmående. Då dyker en stilla tanke upp, varför vågar vi inte vara ärliga? Var i ligger felet att tala om att allt inte är ok? Varför ska vi dessutom förutsätta att det är så att folk faktiskt far med osanning? Ja inte vet jag, men tokigt är det.
Tycker överlag att folk lägger näsan i blöt lite för ofta. De tycks och tänks hela tiden. Kan man inte bara acceptera det som det är? Tycker dessutom att min nyfunna diagnos borde få Nobelpriset i medicin. Digital fönstertittarsjuka. Folk tycker och tänker, och smygfluktar. Det är väl inte så sällsynt att kommentarer dyker upp över hur andra använder sig av olika medier och vad de tycker och tänker. MEN HALLÅ!! Logga ut, koppla ner dig, avregistrera dig, använd dig inte av något som du inte är tvingad till!! Gjorde faktiskt äntligen slag i saken och stängde ner mitt G+-konto. Tycker inte att det faller mig i smaken och har aldrig blivit en riktig fan. Det gick snabbt, typ 10 sekunder, sedan var kontot deletat. Lätt som en plätt.
Nej, nu ska jag fortsätta att ta ansvar. Måste återvända till arbetsuppgifterna, som inte blev gjorde förut eftersom jag just då tog ansvar för min värkande kropp. Drog snabbt hem från arbetet, pillade i mig ett par extra Tramadol och föl i dvala. Toksov i två timmar med tokiga drömmar. Hmm, undrar så om jag någon gång ska gå och tyda mina knasdrömmar. Tror inte det ;). Känner just nu att det var väldigt skönt att sjukgymnast A ringde återbud till mig idag. Dessutom känns det bra att fatta beslutet att inte träna idag. Hoppas att morgondagen ger mig bättre förutsättningar, för nu ska jag grotta ner mig i muntliga nationella i svenska, theme crime för sjuorna och åttornas läsgrupp.
Fridens!//M
"Alla lever vi våra liv bara en gång, är vi ärliga så räcker det", Greta Garbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar