Vilken lyx att få komma hem till en solgassande altan och inse att det är helt ok att sjunka ner i solstolen och njuta. Jeppe landade platt på trädäcket, med kameran i högsta hugg. Kul är det med systemkamera, men svårt. Vi har väldigt mycket att lära. Fast då är livet som det ska. Fick faktiskt frågan för en tid sedan över vad jag vill utveckla och oj så svårt. Allt blir ju svaret spontant, för den dagen man är fullfjädrad då ligger jag väl med näsan i vädret och det vill jag ju skjuta på långt in i framtiden.
Med näsan i vädret låg vi och löste världsproblemen. Förfasade oss över vissa beteende som drabbar folk. Ja, verkligen drabbar och dessutom de som en gång har stått varandra väldigt, väldigt nära. Vad är det som händer egentligen? Tänk att det är så lite som skiljer mellan kärlek och hat.
Kärlek känner jag till mina elever. Igår började en ny tjej i i min sjua, eller min - vår, och idag fick jag ett mail ifrån pappan. Blir så himla glad när man visar sin glädje och att man är nöjd, och inte bara när det gäller gnäll och klagan. Det är gott att ungdomarna tar sin uppgift på största allvar och verkligen tar hand om varandra. Bra där! Det är dessutom väldigt häftigt att få följa dessa juveler från sexan till nian. jag brukar tycka att de blir "roligare" desto äldre de blir, för att diskussionerna förändras. Redan nu så ser jag en stor utveckling och potential hos dessa lirare. Kul där!
Nej nu ska även jag fly min kos, i alla fall en trappa upp. Flyga upp till kudden och somna lite solröd på snoken och helt utan dåligt samvete för att jag inte fick skrivit några omdömen ikväll. Det blir ju en ny kväll imorgon.
"Folk hatar som de älskar, oresonligt", Thackeray
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar