Lärartycket

"Malin, det där med u-länder och hur man vet att ett land är ett u-land. Det är väl det där med BNP, eller?" "Ja bland annat. Vad tänker du på?" 

"Yes då har jag lärt mig någonting!"

"Klart att du har! Du är duktig och du kan!"

Tänk en helt vanlig dag på jobbet. En vanlig dag där jag får vara en del av alla dessa elevers liv och framtid. Tänk att jag får vara med om detta. Självklart fanns det med i min föreställning när jag läste till lärare, att jag skulle bli en viktig person för många elever, men att det skulle innebära så mycket positivt kunde jag knappt önska mig. Att få finnas till, coacha, stötta, hjälpa och ibland även ryta ifrån när det behövs, för att få mina elever att utveckla sina förmågor och få de betyg som de verkligen förtjänar - det är arbetsglädje.

Idag gick jag, tillsammans med mina åttor, igenom planeringen för temat Europa och EU för alla fyra so-ämnena. Det tog lång tid med alla mål och förmågor. Inte gick det snabbare att gå igenom uppgifterna. Vi kommer att arbeta med temat i sex veckor, så det är mycket som ska hinnas med. När vi är klara frågar jag eleverna om de blir skrämda. Ja, svarade de med ett leende och en följdfråga. "Får vi välja land nu?" det går ju inte att låta bli att le. Jag var faktiskt beredd på att backa tillbaka och förklara ytterligare för att dämpa eventuell oro, men där gick jag bet. 

Ytterligare fördelar med arbetet är att jag "tvingas" att hålla mig à jour. Det gäller att hänga med. Jag fortbildas hela tiden. Detta läsåret har våra sjuor fått iPads, istället för en pc. Där är mina kunskaper mycket begränsade och jag måste se till att hänga med. Inget konstigt med det. Självklart har medaljen en baksida. Vilket arbete har inte det? Kruxet är bara det att jag inte förstår varför det så ofta läggs fokus på det negativa? Vi som trivs med vårt arbete måste berätta om det. Det får inte bli en massa gnällande, för det gagnar ingen och framför allt så skrämmer det. 

Vilken tur jag hade våren 2000, när jag skickade in min ansökan till olika universitetsutbildningar. Tur att jag valde att sätta lärarprogrammet först, före sjuksköterska. Inte ångrar jag mig en sekund över mitt yrkesval, snarare tvärtom. Varför gjorde jag inte detta tidigare?