Blir så glad

Sprang på, eller sprang och sprang - träffade en elev som slutade nian i våras. Vi pratade lite och sedan satte jag mig bredvid de elever som jag var med. Helt plötsligt kommer den fd eleven och sätter sig bredvid mig och säger:

"Jag måste bara sätta mig här Malin, för att det är så här. Min lärare som jag har i svenska nu på gymnasiet säger att man visst får skriva "men" och "och" i början av meningar. Jag sa till henne att det var fel, för det är faktiskt en konjunktion."

Vi diskuterar detta en stund, då han var hårt drillad av sin förra lärare, läs Malin. Jag hävdar med bestämndhet att det är osnyggt att skriva så.

"Ja, jag gillar henne inte alls. Hon är jättesur på mig bara för att jag tjatade emot. Jag tycker att svenskan var mycket roligare på Smedingeskolan."

"OCH" där blev jag varm i hjärtat. Det var det där med att "tala till lärda på latin", anpassa språket. Helt klart har just denna eleven förstått poängen. 

Ytterligare anledning till glädje är ett telefonbesked igår. Sent på eftermiddagen ringde de från Akademiska sjukhuset i Uppsala. En kort avstämning hur det hade gått med ryggmärgssträngsstimulatorn och sedan ett mycket snabbt beslut.

"Då sätter jag upp dig på en operationstid i slutet av januari."

Ja, vad ska jag säga? Helt otroligt bemötande och ett professionellt omhändertagande. Det känns så tryckt att åka dit upp igen.

Den tredje "blir så glad"-känslan är snön. Äntligen har den kommit. Hoppas nu att den biter sig fast ordentligt. Allt blir så mycket ljusare och mysfaktorn ökar. Nu får den gärna ligga till påsk.

Nu är det bara att ta tag i en av omdömeshögarna och skriva samt sätta betyg. Känner mig väldigt mosig efter dagens gympass och den kalla promenaden till ungdomsmottagningen, men det är bara att hugga tag i det och köra. En till kopp thé och så racear jag.