Har haft ett stort stickbehov senaste tiden. Har inte vågat pga nacke, axlar och rygg tar styckt med stryk. Under slutet av 70-talet och början av 80-talet stickade jag hysteriskt mycket. Min bror med dåvarande fru hade garnaffär i Kungsbacka. Mohairgarnernas tid var inne. Vanlig mohair och långhårig. Alla färger, allt från skarpa färger till pastell g i frysen. Ja i frysen! Allt för att de inte skulle fälla. Jeppes armar lånades till att nysta. Knän och sofgor täcktes med handdukar och dammsugarpåsarna var fulla av ludd. Men så sköna och varma tröjorna blev.
Våga trotsa! Våga hoppa! När jag väl bestämt mig så skade ske helst dagen innan. En snabb vända till Frölunda torg och Panduro. Garn och strumpstickor inhandlades. Behövde inte ens kontrollera om jaghade strumpstickor hemma. Ogillar egentligen att sticka med sådanan. Trotsd etta så föll. Valet på ett par vantar, tumvantar i ett orangemelerat garn.
Frågan är nu bara om jag kommer kunna använda dem. De blir något breda. Får se om det går att lösa. Skoj är det i alla fall. Vet redan vad nästa steg blir. Så avslappnande. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar