...så skulle jag bli orolig, fast nu var det bara trimmen som pajat. Jacob ringde i förmiddags och sa att han kommer hem en sväng. Han ville bli hjälpt med frisyren. Det var längesedan, väldigt längesedan. Tror bestämt det var på lågstadiet, som jag fick klippa honom sist och då gick det lite illa. Ett snyggt V i örat och oj vad han skrek och blödde. Jag kan ju förstå att han vågar vägra mammaklippning, fast nu hade han inget val. "Nej det finns inga öppna frisörer på en söndag. Och jag har ingen trimmer, utan får handklippa dig." Men hjälp vad han såg ut! Först hade han tagit saxen och försökt klippa lite, då trimmern lät konstigt. Han var fläckvis flintis. Det var bara att ta fram frisörsaxen och börja, och det tar tid. Fast om jag får säga det själv, så är jag mycket nöjd med resultatet. Fast jag tycker att det är tur att det är mössa på-säsong och att hans hår växer fort.
Inte nog med att jag fick äran att klippa honom, så länsade han grytorna. Mammas köttbullar står fortfarande högt i kurs. Bra där! Vi väntar fortfarande på att bli hembjudna till ynglingen, det är ett år sedan han flyttade hemifrån. Sist när vi åkte om för att hämta Jeppes skridskor, fick vi inte gå in själva ;). Jacob var inte hemma, så han la dem i svalen. Städning står tydligen inte högt på listan.
"Tack för maten och klippning, för nu skjutsar pappa mig till bussen." Vad skulle de små göra utan oss och vi utan dem <3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar