Genast börjar klura på vad är det som är fel? Detta kan väl knappast vara rätt? Är det min erfarenhet som skapar känslan? Det känns väldigt skönt om det är tryggheten som gör det så otroligt lätt att bedöma årets nationella prov i svenska, fast då bör det röra om i grytan inför nästa års provomgång då Lgr 11ska sitta som en smäck. För just den där känslan av trygghet och att det går för lätt som gör mig orolig. Bedömer jag för mycket med magen och är det så att jag känner mina elever så bra, så jag känner igen deras skrivsätt. Vill inte tro det, även fast att jag vet att även jag är enögd. Fast resultaten pekar åt båda hållen. Både upp och ner.
Oavsett resultaten så är jag inte klar, inte på långa vägar. A-delen, läsförståelsen, är relativt snabbt avklarat. Där kan det räcka med ett par rättningar per elev. Då jag kommer till C-delen, skrivuppgiften, då kan jag läsa och bedöma dem både tre, fyra och fem gånger. Dessutom så hamnar det alltid några i "hjälp mig att bedöma"-högen, som vi svensklärare i nian slår oss samman och gör. Den där total värsting rädslan infinner sig ALLTID när elevers alster ska bedömas. Jag är livrädd för att bedöma fel. Sätta ett orättvist betyg, oavsett om det är för högt eller för lågt. Som tur är, så brukar NA-proven befästa det som jag redan visste - det betyget som de faktiskt är värda.
Årets prov, som handlade om "Dåtid, nutid, framtid" kändes ganska lätt. Framför allt är det ett ämne som alla berörs av. Skrivuppgifterna var väl valda för att passa våra ungdomar och de allra flesta har valt att skriva ett brev till ungdomar 2050. Några har resonerat om och över hur det är att vara barn och när man blir vuxen, och några hur det är när tiden stannar.
Stannar tiden? Nja, det är sällan det känns så. Tycker att den rusar mest hela tiden. Vet att jag inte är ensam över att sakna några fler timmar per dygn. Snart är februari slut och vi rusar vidare i mars, april. Våren kryper närmre och idag är det verkligen en sådan där dag som man ska packa matsäck och bege sig ut på långpromenad längst med havet. Eller packa kajakprylarna och slänga kajakerna på taket och dra iväg ut på årets första paddling. Och just där går vi bet! Sa imorse att imorgon, ja imorgon packar vi för årets första tur. Leendet på läpparna fastnade liksom. Fastnade så där stelt och förtvivlat, då jag kom på att vi inte har Volvon kvar. Den sålde Jeppe i söndags och den nya kommer inte förrän om en vecka drygt. Som tur är får han låna Pålle och Sivs bil, för inte får han ta min lilla sportbil. För just där dyker ett problem upp, utöver att det inte går att packa två kajaker på en Toyota Aygo, jag kan omöjligt ta mig till arbetet utan bil.
Ja, ja! Det får allt bli en långpromenad med fika i alla fall. Packa ner kameran för att försöka ta lite fina kort. Behöver helt klart ha en ny header på min blogg. Den som väntar får se!
"Vi har vår i luften. Vad har ni er?" Carl Hammarén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar