Oj vad starka minnen etsar sig fast och vägra släppa greppet. Minnen som är sex år gamla, för det var så längesedan som jag fick en nervrotsblockad gjord och den gjorde ont - fruktansvärt ont. Troligen var det denna skräck som lyste i ögonen när jag klev in på röntgen i Varberg idag. Mycket kan man tycka om vården, men vilken personal. Jag hann inte säga ett ord om att jag var var helt livrädd innan hon började prata lugnande och sökte upp min journal för att läsa på om mig. Direkt började hon förklara vad de ska göra och att det kommer göra ont, men inte lika ont som förra gången. Därefter kommer läkaren och förklarar samma sak och berättar precis allt han gör. Det mindre trevliga är att han såg på röntgen, som busas till det en hel del pga av min protes i titan, att även facettlederna under protesen är helkassa. Han rekommenderade mig att han skulle få lägga kortison och bedövning även där, så vips blev det fyra sprutor rätt in i ryggen. Det sköna i det hela är att läkaren avslutar med att jag är övertygad om att du kommer känna att blockaden hjälper och då kan jag komma tillbaka och få nya lagda. Fast nu står min förhoppning till smärtfri sommar och att Kristianstads sjukhus tar emot mig så att jag kan få en nervstimulator inopererad. Tiden kommer ge svar.
 |
| Paris juni 2012 |
Nu ska vi fira, fira att det är fredag, fira att blockaden är lagd, fira att Sofia är hemma och matfriar, fira att det är sommar, fira för firandet skull med havskräftor. Det är nämligen fisk och skaldjur som Sofia längtar efter mest under sin Luleåperiod, ja näst efter mamma och pappa förstås ;).
Fredagskärlek!//M <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar