Oj, vad jag har väntat på informationen som jag fick ikväll. Väntat och fasat. Jag vet vad som gäller och jag vet hur fruktansvärt ont det gör. Kan inte sätta denna smärtan i relation till något annat. Föda barn är ju löjligt lätt och smärtfritt. Att operera ryggen går inte att jämföra. Upp och hoppa dagen efter operationen, förvisso med hjälp av sjukgymnast och sjuksköterska. Även andra operationer har varit piece of cake, frånsett att ryggen har tagit stryk - vilket läkare inte kunnat förstå. Har tydligen en tokhög smärttröskel.
Så samtalet från röntgenavdelningen på Varberg väkte känslor, en nervblockad går inte att beskriva. Problemet är att ingreppet måste göras i vaket tillstånd. Min reaktion visar om läkaren har träffat rätt och det går inte att ta miste på. Hoppas nu att sköterskan som hjälper till är stark, för hon måste hålla fast mig så att jag ligger helt stilla. Hur lätt är det när kroppen skriker fara och krig.
Nu gäller det att samla mod och om 1.5 dygn är det över, för denna gången. Därefter är det bara att invänta effekten. Det kan skapa förutsättningar för en smärtfri sommar och det säger jag inte nej till. Kan ju då sluta helt med alla tabletter och det tror jag levern gillar. Nu ska jag arbeta bort klumpen i magen genom att försöka tänka på annat, tex döda den enerverande flugan i fönstret och sedan fortsätta på Hypnotisören av Keppler. Sjukt läskig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar