Vaknade av radion och konstaterade att arbete var inte att tänka på. Tränar mig på att tänka på mig själv, vilket inte heller tillhör mina bästa förmågor. Somnade om, djupt, efter att jag hade mailat iväg mina vikarieinstruktioner. Vaknade igen vid elva. Tror att kroppen behövde detta.
Äter en sen frukost och glädjs åt att de traditionsenliga jävulshuggen uteblir, när jag tömmer diskmaskinen. Inga värktabletter idag heller. Upp i duschen, för att i alla fall känna mig piggare. Koppla ut dosan och in för en försiktig dusch. Torka, koppla elektroden och... Ja och? Självklart är oturen på min sida. Något är fel! Dosan piper och piper och piper. Testade säkert trettio gånger. Försöker få tag i Uppsala. Telefontid i eftermiddag. Pratar in på svararen och åker bort till min vårdcentral. Inga knixar på elektroden syns, utan allt är som det bör. Det är bara att invänta att Eva från Uppsala ringer.
-Hmmm, knepigt! Det måste vara fel på dosan eller sladden. Inte troligt att det är elektroden. Jag ber Christer, som var med på operationen att ringa dig. Han bor ju i Mölnlycke, så ni kan ju träffas.
Ja, det var ju just det vi skämtade om efter operationen. Jag bor i Särö och han i Mölnlycke, och vi kunde ju träffas halvvägs istället för att åka 55 mil. Så nu väntar jag, inte speciellt tålmodigt. Blir liksom handlingsförlamad. Vill ju bara att allt ska fungera. Grrr...
Får försöka träna mig på det där med tålamod. Tar och fortsätter på Kepplers bok igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar