Lika fast olika

Så skönt att ha höstlov, om än det bara blir två dagar plus helg. Har än så länge stått upp för kraven, de satta kraven. Höstlovskrav=göra minsta möjliga och framför allt INGET arbetsrelaterat. Jeppe kom hem från Kumla i onsdags. Normalt brukar jag vakna när hans telefon går varm, men han smög upp och arbetade med stängda dörrar. Efter tio var det dock en som ville ha kaffesällskap. Herregud! Sova till kvart över tio, två dagar i streck. Repris idag, eller inte. Strax efter elva kom Jeppe upp. Han hade då varit uppe i fyra timmar. Där är vi inte lika. Fast jag skyller på min nya, starka, medicin. Det måste vara den. Till och med jag tycker detta är knasigt. Kan ju inte sova bort min ungdom. 

Fast nu så skulle vi båda vilja slumra in en stund. Ligger nyduschade och slappar i varsin soffa. Dagens grovarbete har tagit ut sin rätt. Gick ut med sekatör och såg i högsta hugg. Hur kan vår lilla miniträdgård kräva så mycket arbete? Vi har sågat, klippt, krattat och röjt i timmar. Många vändor med skottkärran blev det. Känner oss riktigt nöjda. Fast nästa helg blir det ytterligare timmar, om vädret är med oss. Har en hel del kvar att klippa ner. 

Snart ska vi ladda om. Femtioårshippa på G. En lugn hippa med bästa vänner, vilket innebär att det EJ är tillåtet att sova till elva imorgon. Ska upp i tid och åka till gymmet. Ska spä på den härliga träningsverken i benen. Våldtäcksmaskinen är djävulens påfund, men ack vad den gör nytta. Måste ju stärka benmusklerna inför den kommande skidsäsongen. Där är vi lika på. Tänk efter 31 år. Det äger!

Så det så!