Mysig lördag!

En vända på stan med två av tre barn är inte vardag. Både Johanna och Jacob mötte upp Jeppe och mig inne i Göteborg. Snön yrde och vinden pinade på en hel del. Mycket folk och trångt på fikaställena. Härligt att bara strosa omkring utan egentliga mål. Fast fångsten blev god. Som sig bör ska Johanna in i alla skoaffärer och jag är inte sen att hänga på. Det jobbiga i situation, när man finner ett par och de är olikfärgade. Jakten började! De var slut överallt utom i Allum och även de var olikfärgade. Vad gör man om man inte finner de man vill ha? Jo man köper sig ett par curlingkängor, för att sedan hitta de andra på nätet. Bra skodag med andra ord.

Att både få fika med barnen på stan och få hem dem en lördagkväll är bingo. Nu är det bara lilla Luleåloppan som saknas, fast hon kommer hem nästa lördag. Då är det storkalas på G. Svärfar fyller 80 och det innebär middag på Tvåkanten. När menyn valdes så rann snålvattnet. Det ska bli så gott och trevligt. Eller som vår gode vän Ecke hade sagt, "det vet man ju inte förrän efteråt". Så sant, så sant!

Nej nu ska jag ladda ner ”Skärvor av ett liv” av Hedi Fried. under vårterminen får vi besök av, om jag minns rätt, av Hedi Frieds syster vars namn flugit ur skallen. De båda är överlevande från Auschwitz. Det ska bli så intressent att få lyssna på hennes historia och det är som en man som också överlevt förintelsen sa till mig för en hel del år sedan, sa: "Glöm aldrig förintelsen och sluta aldrig prata om den". Så viktigt och så farligt om den glöms. Det kommer trots allt vara så, att de överlevande blir färre och färre. Jag har haft förmånen att få lyssna på två stycken olika föreläsningar och denna tredje känns lika viktig. Det glädjer mig att våra åttor och nior får denna fantastiska möjligheten.

Nej, nu är det dags för att återgå till lördagsmyset.

Kärlek till er alla!