Blir sjuk och grön av avund

Avundsjuk är en dödssynd, jag vet men kan inte hjälpa det. Läser Sofias blogg och blir bara ännu mera avundsjuk. Jag vill också pumpa puder. Jag vill också åka skidor i Kanada. Jag vill! Just nu så är det bara att gilla läget och inse att min tid kommer. För detta är ytterligare ett mål som läggs på to do-önskelistan. Har ju några redan innan, men som delvis ej har testats på grund av ryggen. Men, som sagt, min tid kommer.

• Bestiga Kebnekaise
• Flyga till New York

...och nu även:

• Åka skidor i Kanada

Det är tur att det i alla fall blir en skidhelg till, i Lillehammer, innan skidorna läggs undan för säsongen.

Upplever just nu min tionde dag utan morfin. Har dessutom slutat med ytterligare en värktablett. Kan det bli bättre än så här? Ja, tydligen! Lördagens spinning gav inga sura efterdyningar i form av bakslag. Gårdagens rehabpass, som förvisso var i klenaste laget, fungerade alldeles utmärkt. Idag lägger vi till en långpromenad på över två timmar. Känner inga negativa spår, utan möjligtvis trötthet. Efter att ha promenerat och fikat med Ulle idag vankades det arbete. Fortsättning på de nationella proven i svenska. Jag skulle bara blunda en liten, liten stund. Väntade på ett samtal, som utblev och jag golvades av tröttheten. Sov länge, länge. Har kompenserat sovstunden med rättning nu ikväll. Har hunnit med cirka en tredjedel av C-delen, fast då bara en snabbrättning. Får bli mer grundligt nästa vecka, då jag återgår till arbetet. Ska bli skönt att komma in i normala rutiner och inte sova bort min ungdom. 

Nu är det dock dags att stänga butiken för idag och ge mig i kast med Keplers Sandmannen. Frågan är bara om jag vågar sova med släckt lampa sedan?