...vänder det! Tisdag och åtta dagar efter operation. Gårdagen bjöd på endast en morfintablett och ingen hittills idag. Jag har en hatkärlek till dagens outfit, då joggingbyxor bara är sköna. Så väldigt fult! Detta har gjort att jag faktiskt har valt att klä mig någorlunda snyggt även om jag har skrotat här hemma. Idag gav jag vika och går i fula och dessutom trasiga joggingbyxor. Tänker på min mamma. Det där med att vara hel och ren. Viktigt! Just nu tänker jag som hon gjorde den där dagen på tidigt sextiotal. "Måtte det inte ringa på dörren." Ringde var precis vad det gjorde. Utanför stod Sveriges radio och ville intervjua en familj i det nybyggda, moderna, bostadsområdet. Tur att det inte var TV. Tur att vi har fönster i ytterdörren, ifall jag får oväntat besök.
Visst är det så att det vänder nu. Är så nöjd över nattens sömn, som var så mycket bättre än på länge. Den där investeringen i en Tempur look alike var bra, väldigt bra. Numera kan jag till och med rulla över på vänstersidan och bara stånka lite. Det går snabbt att ta sig ur både sängen och soffan, utan några speciella knep. Bra där! Tänk vad allt blir lättare och jag tror faktiskt att det där leendet som nu drar i man mungipor hjälper mig. Allt dras liksom uppåt och det är ju dit vi vill.
Tror, eller vet, att dagens meddelande på Facebook har lyft mig. Finns inte en chans att det finns sådana som har finare elever än jag. Inte en tjalle! Kärlek!
Dagens mål är följande:
*Dricka kaffe, nu.
*Läsa ut min bok, nu.
*Ladda ner en ny bok.
*Läsa in mig på de nationella proven i svenska, år 6 och 9.
*Ta en promenad, i mina fula kläder!
*Äta lagad mat till middag, till Jeppes glädje och min.
*Inte gå förbi Maleviks kakhus för inköp av semla.
*Påbörja en matris till revolutionstemat år 8 och 9.
Bara mål, inga löften!
Nu till kaffekokandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar