Ligger i soffan så där lagom mätt efter middagen, som bestod av hemmagjord pizza. Jag ogillar köpepizza och det är ytterst sällan som jag längtar efter en. Tacka vet jag hemkörd med mozzarella på och en massa annat. Lägg där till sallad med Tinna och Francos goda olivolja. Är nog den godaste som jag har ätit. Kommer klart bli fler köp till sommaren, om vi får.
Blir lite bestört idag, när vi konstaterar att det finns bara tre vanliga, hederliga fotoaffärer kvar i Göteborg med omnämnd. Efter att ha pratat med en i Mölndal konstaterar vi att de är ca 400 kronor dyrare än Media markt. Problemet är att just alla Media markt har slut på objektiv till Pentax-kameror, trots att de säljer kameror från dem. De tre traditionella butikerna har givetvis söndagsstängt. Det hela slutade med att jag fann just det som vi vill ha på Dusins nätbutik och där beställde jag TVÅ. Konstigt att den första beställningen, som inte gick igenom ändå blev till en order. Detta märkte jag när jag fick bekräftelsemail, till båda köpen. Ja, ja tur att det går att avbeställa, tror jag. Trist bara att känslan att gå in i en liten butik med personlig service försvinner. Fast varför betala mer än nödvändigt?
Betala slapp jag idag, för att vara på Gais hemmais. Jag avstod från att åka skridskor. Känner att det blir svårt att förklara för läkaren att jag är mer halt och lytt än nödvändigt. Jeppe och Jacob fick representera familjen är vi åkte med Carl, Oscar, Matilda och Håkan. Oscar och jag fuskade med skor och stöttor. Kallt och mysigt var det i alla fall. Så fort min rygg är läkt så ska jag till Ruddalen och testa långfärdsskridskor. Är så sugen, frågan är bara om jag klarar av det. Är ju ingen fena på att åka skridskor och definitivt inte på hockeyskenor.
Det trista i kråksången är att jag ska hålla mig lugn i sex till åtta veckor. 6-8! Ja, men hallå! Hur ska det gå? Tur att jag ska till Agneta på sportlovet, för att få ett anpassat träningsprogram. Då börjar rehaben om IGEN. Fråga mig inte vilken gång i ordningen, och jag ska inte vara överdrivit optimistisk och tro att det är den sista. För mig räcker det i och för sig att det kommer bli färre intag av starka värktabletter och mindre smärta. För då har jag vunnit, vunnit högsta vinsten.
Nu borde jag ta itu med morgondagen, som innebär en halv arbetsdag, för att sedan ta mig hem för att bli hämtad för vidare befordran Landvetter. Förhoppning får jag tillbringa kvällen i Uppsala med Annika. Känns som ett bra drag, för att skingra tankarna och nervositeten. För pirr i magen, det kommer. Var så säker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar