De senaste dagarnas nyheter har fått mig att må illa. Den lilla 13-åriga flickan i Kumla som valde att ta sitt liv. En 44-årig man är häktad. Hur ser en sådan sjuk människas hjärna ut? En sjuk människa som utnyttjar ett barns svagheter och behov av bekräftelse? En sjuk människa, för inte kan någon som är normal göra så här? Undrar just hur denna mannen mår nu? Hur mår hans dotter? Hur mår hans vänner, som han har snuvat genom sitt beteende. Hur flickans familj och vänner mår går inte att föreställa sig. De har drabbats av det värsta som går, att mista ett barn.
Jag är övertygad om att vi alla som har med barn att göra, på ett eller annat sätt, uppmanar och förklarar vikten av att tänka sig för när det gäller att utlämna sig på nätet. Vi pratar om vett och etikett på nätet. Det är precis lika viktigt som irl. För ett antal år sedan var jag på en föreläsning om just grooming. Det kämpades för att få grooming illegalt. Föreläsaren visade hur snabbt det gick att bli kontaktad av män som hade ont sinnat uppsåt. Veckans händelse har igen givit anledning till att varna våra barn och ungdomar för dessa svinpälsar. Till mannen i häktet har jag bara en önskan. Låt honom inte sitta isolerad. För just sexualbrottslingar mot barn står lägst i näringskejan på landets fängelser. Mig gör det inget om han får lida. Där tar neandertalmänniskan i mig över.
Blir lika illamående efter dagens middag, som inte var så nyttig. Då både Jeppe och jag är risiga så ides vi inte laga mat. Detta till trots att Jeppe tvingande ut mig för lite frisk luft och tog mig till affären. Det hela slutade med thé, nyposoppa, smörgåsar och en STOR skål med smågodis. Nu mår jag riktigt illa. 😨 Fattar inte att jag aldrig lär mig. Oavsett storlek på skålen, så äter jag tills det tar slut. Ååå, vad jag skulle vilja ha en stark karaktär. Skulle verkligen må bra av att inte äta godis och framför allt glass. Igår blev det tre glasstrutar och idag två stycken. För när man är sjuk får man äta glass. En glass om dagen håller doktorn borta. Det fungerar så där bra. Fungerar inte knepet, så får det bli ett nytt besök hos dr K på måndag.
Helgens stora prövning blir att inte få prata. De två dagarna som jag har varit hemma har fungerat bra, då jag har varit ensam. Nu har Jeppe kommit hem och han pratar lika mycket som jag och förväntar sig svar. Att luftskriva fungerar inte. Samma gäller när han säger: "Jag vet att du inte får svara men....", och där förväntas ett svar. Lätt? Nix! Svårt? Japp! Blir mest tummen upp eller tummen ner. Måste checka ifall det finns talsyntes till iPhonen. En bra lösning.
Nu åter till soffhäng i tystnadens tecken! 😷
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar