Vaknade av solen som lyste in genom den minimala glipande mellan karmen och rullgardinen. En sådan där ljuvlig morgon som är så där fantastiskt vacker så att det spritter i alla musklerna. Måste ut, ut i det vackra för att njuta.
Drar mig hostandes upp med den ömmande kroppen, som signalerar feber i dag med. Glömmer och gömmer alla planer på att kunna njuta av en promenad i vårsolen. Gräver ner den önskan med bullbakande, handlande och "arbetandettokiga" idéer som poppade upp i hjärnan denna morgonen.
Vänder mina önskningar till frustrationer över att vara kedjad vid hemmets vrå, när jag bara vill gå till arbetet. Frustrationerna gör en volt och blir till lycka. Tänk så lycklig jag är som har ett arbete att längta till.
Så vad göra? Gilla läget! Kan säkert finnas en mening med detta också. Säkert jättenyttigt för mig att ha tråkigt och tycka synd om mig själv. Läkaren pratade om influensan. Asch, det är ju bara en taskig förkylning som bestämt sig för att pröva mitt tålamod. Går upp och klär på mig och klurar på hur dagen kommer att se ut och pillar in lite svart pulver i brasan. Ingen vit rök här inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar