Rastlös

Trots att febern inte vågar släppa taget om min kropp känner jag en grym rastlöshet. Dagen har inneburit soffan, soffan, soffan och soffan. Satt en stund uppe på kontoret för att hjälpa Jeppe med installationen av skrivaren. Lite nytta gjorde jag, men scannerfunktionen visade sig vara mer svårhanterlig än vår kunskap.

Efter detta läsåret kommer mitt immunförsvar ligga på topp. Jag har lyckats fylla på med höstblåsor, bältros och nu influensan. Ville först inte tro läkarens diagnos i onsdags då hon konstaterade att även jag åkt dit. Jag tyckte det räckte med en vanlig förkylning. Nu ger jag nog dock vika. En vanlig förkylning med feber som åker hiss och en röst som är obefintlig. Knappast! Oavsett så tycker jag att det är dags att ge vika. Tröttsamt när till och med läslusten är minimal. Kommer på mig själv att jag läste om väldigt många sidor ur deckaren, som jag redan läst.

Många saker sätts på hård prövning. Tänk er en tyst Jeppsson? Jag har talförbud. Lite komiskt är det allt. Framför allt när Jeppe kom hem igår och pratar med mig som vanligt och förväntar sig svar. Idag fann jag lösningen. En talsyntes laddades ner. Den och tumme upp eller ner fungerar bra.

Vilken utveckling det har varit på just det hjälpmedlet. Sonen fick sin första talsyntes till sin dator på skolan 1999 och den lät inte till närmelsevis så äkta. Tänk er är när skolan placerade Jacobs hjälpmedel i ett rum bredvid klassrummet. Det var nämligen orättvist att han hade en dator. Inte tänkte de på att det var orättvist att han hade ett talhandikapp. En dag satt Jacob med en kompis och lekte vid datorn. De skrev en A4 med W. Tänk er en hel sida med W i storlek 12 och de trycker på talsyntesen. Herregud så arg läraren blev. Arg för att de hade satt två åttaåringar ensamma vid en dator och de testade dess funktion. Jag ler 😆. Kreativa killar med en stor portion humor.

Nej nu ska jag ladda mig, både med ström och Pulmicourt, och hoppas på att vändningen har varit. Trots allt så har hostan minskat, så kanske febern följer samma väg.