Det är Stänkarn och jag...

...som går med halskrage och tussilagon! Herregud, nu får vi bygga ut medicinskåpet och hjälpmedelsförrådet =D. Mitt senaste tillskott är en halskrage, men den kommer jag självklart plocka av mig när jag vistas bland folk. Kan ju inte gå omkring som Stänkarn. Jeppe finner vissa likheter i våra bådas rörelsemönster. Tur att det går att finna små glädjeområden i denna bedrövelse. För mitt i allt så glömde jag av vad jag tycker om landstingets verksamhet. Första valet var att ta mig till min vårdcentral, som är en privat aktör på marknaden och är helt fantastisk. Grymt bemötande! Grym tillgänglighet! Grym personal! Grym smidighet! Grymt utbud! Ja det är grymt av verkligen allt! Fick direkt hjälp när jag kom in igår. När jag fick morfinsprutan så fullkomligt "sprang" de ner dörrarna, både sköterskan och läkaren var inne regelbundet för att se hur det gick. När detta inte hjälpte skickade han ner mig till Varbergs sjukhus, efter att ha frågat mig vart jag ville bli skickad. 

Fel NUMMER ETT! Malin, lär dig att inte välja en akut mottagning. För där blev inga dörrar nedsprungna. Kom snabbt in för provtagning och sedan var det min tur att få besök av läkaren. Och jag väntade, och väntade, och väntade, och... Ja där låg jag, svulten och hade ont. Mat hade jag visst glömt att äta sedan torsdagens lunch. Inte bra. Efter nästan fyra timmar började jag faktiskt bli lite sur. Självklart är det inte personalens fel, de gör vad de kan, fast när den enskilde blir drabbad - vilket som oftast sker - blir jag galen. Då är jag glad att jag tillhör gruppen obekväma, som ger hals och får kanske bättre vård än många. Samtidigt tycker jag att det är orättvist för de som inte har den förmågan eller närstående som har det. Dessutom blir jag galen när jag vet vad de ska göra med mig. Ge mig smärtstillande och skicka hem mig, så är de ett problem mindre. Jag ska inte behöva ligga i så många timmar utan en Alvedon (som förvisso är en piss i Mississippi). Herregud jag har ju starka doningar hemma och de kan ju bara läsa innantill från min journal.

Trots dagen på Varberg så fixar de inte att få mig smärtfri, så jag blev så trött att jag åkte hem. Nästa gång, om det blir fler, ska jag be dem skicka mig till Kungsbacka sjukhus - även där en privat vårdgivare - för även de lyssnar och vet vad de ska göra. Skönt att jag numera även är i Spines händer, goda händer, och "spännande" fortsättning följer.

Just nu ska jag försöka lyda den trevliga läkarens ordination och ta de "vidriga" tabletter som jag har fått och så tackar jag mig själv för att jag läser bipacksedeln på dessa. Och ja jag ska inte ta något vin till dagens vårmiddag då det kan påverka min andningsförmåga..... Oooppssii-daisy! Det glömde de visst varna för på apoteket.Mina förra blev återkallade, då de hade medfört några dödsfall...

Lev väl, njut av livet, ta tillvara på dagen och vad glad för det som vi har! Kärlek//M <3