torsdag 19 november 2015

Upp som en sol och...

...ner som en pannkaka. Har haft en fantastisk dag med mina åttor. Efter en bra lektion så drog vi in till Göteborg, Angered, för teater. En föreställning om livet, här och nu, döden, invandring mm mm. Det var mycket akrobati och den var verkligen bra. Egentligen skulle vi se på denna för två veckor sedan, men när vi kom upp så var föreställning inställd. Datakrasch! Det var bara att ta sig tillbaka till Fjärås, med kollektivfabriken. Idag hyrde vi egen buss. 

På vägen hem får jag ett sms från Jeppe. Mitt paket från Nevro var så när som ett skärp, tomt. Laddaren till min nervstränsgstimulator har gått sönder och jag skulle få en ny. Denna postades och anlände vår brevlåda tom. Den har verkligen ingen användning för och den kostar tiotusen. TIOTUSEN! 10 000 kronor! Nu är det ju inget som jag behöver stå för, men det är ju så onödig. Så himla surt! 

Jag tror ju inte att den kommer imorgon, vilket innebär att jag kommer får klara mig utan att vara laddad förräns på måndag. Så himla tröttsamt. Jag blir så trött och ledsen!

tisdag 10 november 2015

Höst, höst och höst

Hösten kom med stormsteg. Mörkret riktigt kramar om oss, både morgon och kväll. Jag gillar hösten. Träden brinner och när löven faller så ligger de som en vacker, mjuk bädd. Om vi fått avstå från den enorma blåst, så hade jag varit tacksam. De nyputsade fönstrena är allt annat en nyputsade nu. Det seer ut som om någon har sprutat saltvatten inklusive grus. Ja, ja! Det är tur att vi har Kärschers fönstertvättskrapa, eller vad den heter. Den ska snart få arbeta igen, ska bara invänta bättre väder. 

Med rusket lider hösttermin mot sitt slut. Helt galet! Om en månad ska betygen sättas. Som vanligt så går terminen med stormsteg. Vårt samarbete med Common ground innebär just nu att vi pärlar armband. Överskottet går till gatubarn i Marocko. Det är fantastiskt att få arbeta med världsmedborgare med stora hjärtan. Treottonåringar med jättestora hjärtan. Det är kärlek!