Finn fem fel!

Fel nummer 1: Trycka i mig, pga hunger, en Marabou helnöt innan träningen. 

Fel nummer 2: Värma upp i max 1 minut innan träningen.

Fel nummer 3: Snabbspola träningen och "missade" en och annan övning.

Fel nummer.... Nej nu får det räcka!

Rätt nummer 1: Inga värktabletter på HELA dagen.

Rätt nummer 2: Vaknade helt värkfri, vilket inte har hänt på... Ja, jag vet inte. Minns inte!

Rätt nummer 3: Inget dåligt samvete för Helnöten.

Rätt nummer 4: Hoppade den tänkta efterrätten. 

Rätt nummer 5: Livet är gott!

Stjärnmärker i kalendern! Dagar att minnas! <3

Nöjd!

Mer än nöjd! Skönt att avsluta veckan med att hoppa över att ta de ordinarie värktabletterna. Har varit helt morfinfri i över en vecka samt har hoppat över mina Alvedon modell starka nästan en av tre tillfällen per dag. Tänk om detta får bestå. Ingen blir gladare än jag. 

Inte nog med färre värktabletter, jag har dessutom varit på två spinningpass samt två rehabgympass. En stadsrunda på kryckor avlöpte utan värk. Har sagt det så många gånger förr, men nu är det på G. Ja, ja, om det kommer ett bakslag snart så får jag i alla fall leva på denna toppenveckan, för bakslagen kommer igen. Det kan jag lova! ;) 

Nu ska jag ladda om. Från en härlig helg, med mycket arbete, till en väldigt intensiv arbetsvecka. 

Så over and out!

Vart tog luften vägen?

Luften har gått ur mig! Har precis avslutat en god middag och lyssnar halvhjärtat på nyheterna, samtidigt som jag facebookar. Njuter av bra, men intensiva dagar, utan en massa smärtlindring. Vad hjälper det då det finns fina, fina människor som drabbas av det som inte får ske.

En tre-barnspappa, en make och fin människa har drabbas av cancer. Snälla! Ni som kan, hjälp till att stöd forskningen mot cancer. Johans fru skriver: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=9264. Johan och hans fina familj kommer gå sin livs match. En match som de ska vinna. 

Johan, jag säger som en vän till dig skrev - gå all-in Johan. Denna fighten ska du och de dina vinna. Jag önskar så att det finns något som jag kan göra, mer än att sätta in en slant till forskningen. 

Släkten är värst, eller inte!

Oj vilken dag vi hade igår. Uppe med tuppen, nej föresten innan tuppen, för att plocka upp Johanna i stan för att flyga till Stockholm. Äntligen skulle det bli av. Äntligen skulle jag få träffa Kelly och Andrew ifrån Sydney. Min farbror flyttade ditt 1956 och bildade familj. Ingen av dem har varit i Sverige, men Johanna träffade dem för fem år sedan, då hon reste jorden runt. Nu kuskar Kelly och Andrew land och rike runt på sin bröllopsresa, och landade tillslut i Stockholm.

Det är spännande det där med släkten. Det kändes som om vi alltid hade känt varandra och dessutom är Kelly lite "nordisk". Så på 13 timmar gjorde vi Stockholm. 13 timmar med härliga samtal och så många skratt. Vi lyckades dessutom avverka en och annan kilometer per fot. Tro att vi slocknade gott hemma hos kusin Helena. Både fötter och rygg behövde en välförtjänt vila.

Ni kan tro att jag längtar redan. Oj, vad jag bara vill ner till Australien. Det är bara ett problem, hur ska jag fixa att flyga så långt med denna knasiga kropp? Räckte att vi blev strandsatta på Bromma i fyra timmar, pga dimma, för att ryggen ska bita ifrån.

Väl i Göteborg hade min sista lektion för dagen slutat, så det var bara att åka hem. Kraschlandade i soffan, för att arbeta. Kan ligga här en lång stund till, ska bara grotta ner mig i några recept.

Njutfullt!

En otrolig kväll. Gårdagskvällen bjöd på en mils fantastisk paddling med Friskis & Svettis. Jag har sagt det förr och det är värt att sägas igen. Det är en lisa för själen. Igår var det 17 stycken kajakisar i vattnet. Fantastiskt! 

Dock var det inte mycket till mareld, men vad gör det. 

Även idag har det var njutning på hög nivå. Svea, Sveriges elevråd, var på skolan och utbildade vårt elevråd. Så bra! 

Mindre njutning var det att hamna under skalpellen. Det visade sig att sommarens fadäs med krossat glas i läppen, lämnade rester. Glas låg inkapslat i läppen. Nu håller vi tummar och tår för att läkaren fick ut allt. Ser ut som om jag har gått en boxningsrond alternativt fått en botoxbehandling. ;)

SÄLsynt helg!

Vilken helg! Igår eftermiddag packade vi kajakerna för en kortweekend på havet. Till en röd kvällshimmel paddlade vi mot Risö, där vi slog upp tältet och brassade mat i mörkret. Tänk om all mat skulle smaka lika gott som den gör utomhus. Grillade kött från Gårdens kött, Tjolöholm. Så gott! Efter en hektisk vecka, för oss båda, var det skönt att få krypa ner i sovsäckarna och somna till vågskvalp.

Efter frukosten, i morse, tog vi en promenad på ön. Havet och havsluften är magiskt. Väl i kajakerna bestämde vi oss för att hoppa Valö, som egentligen var målet. Nordöstliga vindar är sköna att glida med, men inte lika roliga att paddla hemåt i. Vi styrde kosan söder ut och jisses vilken upplevelse vi fick. Vi paddlade rätt in i en sälkoloni. Så många sälar som låg i ring runt oss. Nyfikna huvud ploppade upp överallt. De är så söta. På en kobbe låg fyra fem stycken och vilade sig. Trist bara att de verkar ha känselspröten ute för kameror. Under 1.5 timme paddlade vi sakta och hade dessa sötnosar runt oss. Tillslut gick jag iland på en kobbe för sälspan. 

Tänk att få en sådan här tur i mitten av september. Magiskt! Hoppas på fler helger av denna kaliber i höst. Detta är en lisa för själen av stort mått, även om ryggen protesterar högljutt. 

Vårdgaranti - jo jag tackar!

Som ett brev på posten kom den äntligen. Ett brev som jag har väntat på i sju månader. 7 månader! Min eminenta familjeläkare skickade en remiss till ortopeden i Varberg i vintras för att jag skulle få en facettledsblockad. Tanken var att jag skulle få den innan sommaren, så att jag skulle få en chans att återhämta mig från all värk. Efter ett par veckor kom svaret att de inte skulle kunna erbjuda mig en tid inom vårdgarantispannet. Ville jag utnyttja vårdgaranti var det bara att ringa. Sagt och gjort. Remissen skickades vidare till Spine center i Göteborg, där jag för övrigt är patient sedan tidigare. Jag avvaktade ytterligare ett par veckor innan jag ringde till Spine. Döm av min förvåning då de inte kunde erbjuda mig en tid inom garantitiden. Suck! Jag sattes upp på listan för en tid med kort varsel, dock utan framgång. Jag slapp dessutom att komma till dr Hägg för bedömning, utan de valde att sätta upp mig direkt för en blockad. 

Idag landade brevet! Jag hade nästan givit upp hoppet, men nu ska det bli av. I mitten av oktober ska det ske. Äntligen! Hoppas nu att det blir samma goda resultat som sist, för att det är inte utan ångest det ska ske. Nu gör det inte i närmelsevis lika ont att lägga denna som det är att få en nervrotsblockad. Fast ont gör det. Sist hade jag ingen mascara kvar och hårbotten var öm efter att jag hade dragit mig i håret. Hoppas nu att Hägg är en fena på att lägga bedövningen. 

Kallelsen firades med Marabous nya, mjölchoklad med salta mandlar. Just nu ligger den som en klump i magen. Hua! Tänk att gott kan bli så äckligt och inte hade jag förtjänat den genom ett gympass. Hoppade träningen då ryggen strejkade. Hoppas på en ny dag imorgon, som kanske avslutas med ett spinningpass. Håll tummarna, tack!

Får nog ta en kopp thé till, för att blanda upp chokladen. På återseende!

Frustration

Känner en sådan där fruktansvärd frustration. Trodde verkligen att ett gympass skulle hjälpa till att skaka av det värsta, men icke! Det är vid dessa tillfällen som jag verkligen önskade att min kropp var fysiskt på topp. Tänk att kunna dra på sig skorna och bara gå, gå, gå och gå. Bara tömma och trycka på delete. 

Tänk om hjärnan hade varit så finurligt konstruerad så att den inte kunde bli överfull. Tänk om kroppen hade fixat allt. Tänk om! Hoppas nu inte att gympasset slår tillbaka.

Tror att nästa steg under temat dämpa frustrationen, blir att ställa mig och rulla köttbullar. Köttbullar med lite Lahle strömmandes ur högtalarna.