Tråkigt!

Tråkigt! Tråkigt! Tråkigt! Tråkigt! Tråk... Ja, jag slulle kunna göra listan så mycket längre, men hjälp vad tråkigt jag har. Till på köpet så är det inte bara tråkigt, jag har även svårt att fokusera. Jag skulle ju till exempel ta tillfället i akt och grottat ner mig i en bok, men tji fick det. Det fungerar inte. Att bara hemma och sjuk i en massa feber känns så mycket lättare. Då är det bara att ligga kvar under täcket och sova, dricka nyponsoppa och bli frisk. Att vara hemma med en totalkraschad rygg är ju bara så jobbigt. Jag ska träna sex gånger per dag. Yes! Det borde ta dö på lite tid. Till saken hör att det är en övning där jag står lutad mot en vägg och lyfter ena knät upp mot magen. Tio gånger. Max 20 sekunder. Jag ska röra på mig. Tvingade mig ut på en promenad igår eftermiddag. Normalt tar den 20 minuter. Igår tog den 60 minuter på kryckor. Sakta, sakta! 

Det är tur att jag vet att det går över. Ett olycksfall i arbetet som sjukgymnast, ska egentligen kalla henne för fysioteraput, A sa förra måndagen. Träningsförbud i minst två veckor. Sjukgymnast A nummer två, suckade när hon såg mig i onsdags. Ackupunkturnålarna sved ordentligt. Tveksamt dock om de bidrog till mindre smärta. Doktor K sa igår det som jag absolut inte ville höra. "Den där skidresan var nog inte så bra." Tystnad! Tankarna snurrade. Kanske inte just skidåkningens fel denna gången i alla fall. Får nog skylla på bilåkningen. 140 mil enkel väg. Fast jag vet ju att det blir bra igen, men jag vill ju vara på arbetet. Jag vill ju vara med mina elever och kollegor. Jag vill ju föreläsa om barnkonventionen imorgon. Jag vill ju vara med på vårt Öpper hus för blivande år sex imorgonkväll. Jag vill.. Jag vill en massa saker, men säger som Alfons Åberg: Jag ska bara... Jag ska bara bli smärtfri först.

Vår vårhelg!

Solen lyser från en klarblå himmel. Lyser igenom våra helt otroligt smutsiga fönster. Trots att jag är soffliggandes så spritter vårkänslorna i kroppen. Spritter så till milda grad att jag var tvungen att gå in på trendsistrarna.se och köpa nya silvriga ytterkrukor. Oj vad jag gillar trenspanarna.se:s sida och köpsite. De ger så mycket inspiration. En inköpslista är skriven för att börja påskpyssla lite. Vår äggsamling, från barnens alla påskpyssel, ska utökas med pastellfärgade ägg med guldkonfetti pålimmade. Tror faktiskt att påsken är den mysigaste högtiden. Lagom med pynt, lagom med mat och lagom av allt. Tänk om vi får en sådan där fin vår som vi hade ifjol. Oj så mysigt!

Gårdagen bjöd på familjebrunch. Vi firade Jeppe med alla barn, inklusiva vår extradotter Sofia I, och deras respektive. Lätt, gott och mysigt. Även det fungeras att delta i liggandes ställning. Det är dessutom härligt att vi har fina vänner som bjuder på middag, näst intill liggandes till bords. En trevlig kväll. 

Dessvärre så verkar det bli svårt med att arbeta imorgon. Även om mina elever är van vi det mesta, så fixar jag inte att arbeta på Ketogan. Där går en gräns, även för mig. Fast ej ska vi inte ropa hej. Ska till Lisa-massör. Underverk har skett, och min förhoppning står till hennes magiska händer att fixa meitt sneda bäcken. Håll tummarna!

Arbete från sjuksängen

Helt galet! Idag vaknade jag halv tolv! Ja, halv tolv! Insåg igår att jag kommer inte att kunna arbeta imorgon. Jag gillar inte att bestämma dagen innan att jag kommer vara så dålig att jag inte kan arbeta. Detta vill jag avgöra efter morgonens dusch, men efter att jag lämnat vårdcentralen insåg jag vad klockan var slagen. Trots morfininjektion var värken näst intill outhärlig. Jag hade tur att massör-Lisa kunde hjälpa mig och massera rätt mitt sneda bäcken. Troligen behövde kroppen få vila och sova ut. Vågar knappt säga att jag är trött nu, redan halv sju. 

Om inte Mohammed kan komma till berget, få berget komma till mig. Idag spånade Katrin och jag, tillsammans med Astrid som ska ansvara "för barnkonvention" i kommunen. Jag liggandes raklång i soffan, med fikan i handen. Katrin och jag är koordinatorer för Rättighetsbaserad skola, Unicef, på Smedingeskolan. Vi har en dröm. En dröm att Kungsbacka ska bli en barnkommun. En dröm att alla skolor ska arbeta utifrån RBS-konceptet. 

Hålla tummarna för att drömmen blir verklighet. Håll tummarna för alla barns skull. 

Underbart är kort!

Tänk vad tiden rusar. Det var inte längesedan jullovet och resan från Hochgurgl var till ända och nu sitter jag här igen. Ytterligare en Österrikesresa är slut och vi sitter med en massa härliga minnen och bilder på näthinnan. En vecka med mycket sol, vindstilla och gott om snö. Lägg där till perfekta backar, härliga restauranger och en hemvand och fin lägenhet. Vi tror att det är för sjätte året som vi hyr samma fina lägenhet i Strengen. Haus Waldner! 

Mitt under pågående semester planerar vi nästa. Både sommar och nästa vinter önskar vi hyra samma lägenhet, men där gick vi bet. Detta är den sista säsongen som de hyr ut. Så nu kommer vi inte ha de där mysiga betalningssamtalen. Samtal om ditt och datt, samt en och annan snaps. En hemmagjord snaps som smakar vidrigt, men ska traditionsenligt inmundigast. Nu får det bli hos några andra hyresvärdar, som nya traditioner ska skapas. Undrar dock om de kommer kunna ta familjen Waldners plats? Den är svårslagen. 

Dock så har vi redan börjat planera. Oj vad jag längtar tillbaka till Strengen och till Serfaus. I sommarskrud. Tänker oss cykla, vandra, bada, uppleva och framför allt ta oss till Monza. Till Tinna och Franco. 

Åååå vad jag längtar. Åååå vad jag älskar att resa. Åååå vad livet är gott! 

Så sant som det är sagt!

E-bokens båda sidor

Har halkat efter i läsandet, trots att jag har försökt hinna med att läsa när mina klasser läser tyst i sina bänkböcker. Har precis tvingat mig att läsa ut Papperstäder av John Green. Ingen bok för mig, även om han har ett grymt härligt språk. Förr eller senare exploderar jag var väldigt bra, även om även den passar den yngre generationen. Har elever i både år sex och sju som läser den. 

Jag är inte en stor fan av att läsa på iPaden. Jag gillar att hålla en bok i handen och bläddra rent fysiskt. En stor fördel med e-böcker är att det går snabbt att få en ny bok i nävarna. Värre är det med tiden, framför allt under hektiska perioder eller mindre intressanta bokval. Jag har verkligen skumläst de sista 100 sidorna. Allt för att hinna med boken innan den försvann. Jag hade marginalerna på min sida, med en dag.  

Nu hoppas jag att de två böckerna som jag har laddat ner nu, är bra samt att jag inte har läst dem redan. Det hände i julas. Bok efter bok visade sig redan varit lästa. Nu väntar Fredrik Backman och Anna Jansson. Passar bra som lovböcker. För här vankas det sportlov. Ska bli så skönt!