Dåliga grenar

Tänk att det inte finns några bra grenar att välja på Lisebergs femkamp. Jag skulle kunna tänka mig svensk litteraturhistoria, geografi, religion osv, men vad blir det? Luftgevärsskytte! Japp, jag är grym på att skjuta prick, i alla fall med en soft air gun. Ja, ja i alla fall den enda gången som jag har skjutit med den. Basket, japp även det var min gren - nja. Tröttsamt att barn med sambos och maken krossar mig, när det äntligen blev av. Ja, vi hade ju kul i alla fall och maten på The market var mer än jättegod. Helt klart värt ett besök.

Trots dålig placering så är det avundsvärt att vi har en sådan härlig familj. En familj där alla verkligen gillar alla. Inget självklart att barns respektive ska dra jämnt. Lucky us! Nu får vi bara hoppas att vi inte gjort oss impopulära och smittat ner Jacob och Martin inför kommande Göteborgsvarvet. Jeppe var febrig och alldeles rödprickig i lördags och har varit hemma från arbetet. Detta har ju knappt hänt tidigare. Hög feber och rejäl skallebank. 

Även jag ska testa att vara sjukskriven på halvtid i två veckor. Hjärnskakningen i vintras gör sig påmind, vilket tydligen inte är konstigt. Det vore bra om detta kan hjälpa, så att jag inte är så snurrig och inte får så otroligt ont i huvudet samt kraschar när jag kommer hem från arbetet. Förvisso är det skönt att sova en stund på eftermiddagen, men det vore bättre om jag inte behövde det. Ja tiden lär utvisa detta! 

Terrordåd mot svenskt kärnkraftsverk

Läs om min härliga sjua och våra tre dagar i Stockholm. 

http://www.smedingeskolan.se/2016/04/terrorhot-mot-ett-av-sveriges-karnkraftsverk/

//Malin

Check!

Bokslut - check!

Momsredovisning - check!

Deklarationen - check!

Klädrensning - check!

Fönsterputs - check!

Påsklov - check!

Tur att bästa vännen finns och kan hjälpa till att checka! Nu gäller det att ladda om och ställa larmet på 6:30. 

Over and out! 

Åt vilket håll pekar det åt?

Tankarna snurrar runt och frågetecknena är många. Jag ska försöka att inte bli politisk. Vill inte att mina åsikter ska bli allmängitliga. Vi backar bandet till åttiotalet. Vi var på en Europatour med vänner i ett par veckor. Vi upplevde städer, stränder, restauranger, campingmat, bilinbrott, råttor. Nattdopp och soliga dagar. När vi satt på en uteservering i Nice sticker en hand fram mellan blommuren och vårt bord. Kyparen var snappt där och föste undan tiggerskan. På strandpromenaden gick barn runt och sålde rosor. Eller sålde, först gav bort och sedan ville ha pengar. Vi pratade mycket om det och jag var så illa berörd. Måste folk behöva tigga? Tigga för att överleva!

Morgonens nyheter kantas inte av flyktingvågen som är värre än värst. 2015-16 måste väl gå som de värsta åren i mannaminne, efter andra världskriget. Krig, våldsdåd, terrordåd och så mycket mänskligt lidande. Nu på morgonen har Istanbul drabbas av ytterligare en självmordsbombare. I Bryssel har polisen gripit hjärnan bakom terrordådet i Paris, i november. Våld, våld, våld!

Igår så var vi på en föreläsning på Naturkompaniet, om Nepal. En föreläsning som var informativ, med så många fantastiska foton och berättelser om vandring, expeditioner och théhousevandringar. Nu var inte syftet med vårt besök att vi ska genomföra detta, utan enbart njutning från andras upplevelser. 

På vägen till bilen som vi parkerat på Heden, på den "stora parkeringen", så möter vi sittande tiggare och vandrande tiggare. En mugg åker fram framför mig och mina kryckor. Men, jag har gjort ett val och bestämt mig för att inte ge pengar till tiggare. Om jag har fattat ett bra eller ett dåligt beslut kan vi diskutera, men det får bli en annan gång - ett annat inlägg. 

Heden är, för er oinvigda, uppdelade i två olika parkeringsplatser beroende på tiden du vill stå kontra timpris. Normalt brukar jag parkera på den lilla, men har bestämt mig för att inte stå där längre. Där står minst tio bilat som fungerar som boplats åt tiggare. Bilar som är omgärdade av skräp och många p-böter på sina framrutor. Vi valde den stora parkeringen. Ett val som inte var bättre. Där fanns, givetvis, flera bilar som fungerar som bostäder. Det känns inte bra. 

Jag älskar vår stad! Älskar att åka in till Göteborg och flanera, både dagar som kvällar. Jag känner mig trygg i Göteborg. Nej, fel! Jag kände mig trygg! Nu gör jag inte det längre. Det är som ett djupt sår i mitt hjärta. Min hemstad är inte en trygg hemstad. Hur tusan ska det gå? Varför tar inte kommunen ansvar och fraktar bort dessa bilar? I de flesta europeiska städer fraktas felparkerade bilar bort. Jag vet att det är markägarens ansvar, och att det innebär problem för de parkeringar som inte är kommunala. Självklart inser jag att man flyttar problemet vidare, men då får väl proceduren upprepas. Även om detta är den enskilde individens egna val, så måste vi göra något åt problemet. Det kan inte få vara en lönsam sysselsättning. 

Just nu så snurrar olika tankar. Otrygg, fattigdom, mänskligt lidande, rädsla, utnyttjande! Orden snurrar! Tankarna snurrar! Vad görs?

----------
Svar på kommentar!
När jag skriver att de ska fraktasbort så menar jag bilarna! Lös situationen så att folk inte bor i bilar, det är inte värdigt! Framför allt så lider jag med de barn som är med.

Jag tror inte att det hjälper att jag lägger pengar i tiggarnas muggar. Hur mycket att är organisterat? Hur hittar man ut till alla småställen? När du ser att tiggare bli upplockade av stora Mercedersnilar , BMW osv. Vem får pengarna?

En god vän har givit tiggaren utanför vår lokala mataffär. Hon fick varma kläder, mat. De lyckades kommunicera genom teckenspråk och bilder. Hon hade två små barn hemma i Rumänien. Helt plötsligt var hon borta. Min vän blev oroad. Helt plötsligt dyker hon upp igen, gravid. En såontan tanke som både min vän och jag fick: Hur kan man sätta barn till värden när man inte kan mätta dem man har.

Ja vi måtse lösa problemet, men hur? 

Stänkarn hälsar och säger att livet är gott!

Nackkragen är sedan länge avtagen. Rehab pågår för fullt. Två gånger om dagen. Dessutom har de sista dagarna tillbringats som gräsänka. Att vara gräsänka kan vara otroligt skönt. Ligger i soffan ochrättar  geografiprov. Njuter av att mina åttor har presterat så bra. Som svärsonen sa, de kan arbeta som konsluter och problemlösare. Det finns ett gott material att ta av. 

Sakta återgår livet till det normala, men det tar tid. Två hela veckor hemma och nu börjar jag arbeta halvtid på måndag. Nu håller jag tummar och tår för att detta ska fungera. Inga yrselattacker under arbetstid, tack. Inga otäcka flashbacks - tack!

För flashbacks är ett regelbundet tema. Just det och de vidriga yrselattakerna som kommer och är högervridna. Dålig kvalité på nattsömnen. Just då är det inte kul att vara gräsänkliging. För just då vill man putta på han bredvid. Gott att det är övegående, alltså att vara gräsänka. Hoppas även att det andra lägger sig. 

Fredagskvällen tillbringade i goda vänners lag, arbetskamrater. En eminente kollega slutar för att dra till Nordamerika. En kollega och fd elev, som har gjort ett fantastiskt arbete på skolan, drar väster ut. Det är så otroligt grymt. Den yngste är 21 år och med mina 53, umgås och har så himla kul. Allt är så lätt och smidigt. Inga krumbukter där inte. Inga vita linnedukar, utan köpepizza och medhavd dryck och det är helt ok med mineralvatten. Det går väldigt bra!

Lördagskvällen innebär Andra chansen, enbart för Ola Salo - i sina röda lackskor - och Peter Jöback. Två giganter! Nu är ju inte Gina heller speciellt dålig, även övertrampet om Regina Lund. 

Magen är full med pannkakor - ja kanske inte just den vanligaste lördagsmiddagen, men gott - och te. Ha en skön lördag!

Njuter

Njuter! Ja, jag vetkligen njuter. Nu är det inte så att jag njuter av att ha brutet revben och en kropp som skriker smärta, utan njuter av livet och allt runt omkring.

Igår mötte vi upp Sofia och Roger på Bertilssons stuga. Det var ju absolut ingen tanke på att vi skulle gå runt Delsjön, utan att vi körde bilen näst intill ända fram och Sofia och Roger gick Delajön runt. När de hade 1800 meter kvar hade vi ca 180 och det tog lika lång tid att gå. En fika inne i den trånga stugan med de som står oss närmst. Vad mer kan man önska? Jo, givetvis att de andra barnen var med också. Det blir en annan gång. 

På kvällen ringde det på dörren, och som alltid blir man förvånad då vi inte väntade besök. Då kommer grannarna in, som dessutom är jätte goda vänner till Johanna och Martin, med blommor. Hjärtat blir så varmt. Lilla Agnes, ett år i april, är så himla go. Detta barn är ALLTID, ja alltid, glad. Gud så det sved när jag inte kunde bära eller busa med henne. Måtte min kropp läka snabbt!

Även om skidsäsongen är över för min del, så trillade vi in på Intersport för att investera i nya längdstavar till mig. På något konstigt sätt så har mina försvunnit. När vi ändå var där så blev det två par nya slalomskidor. Ett par till Jeppe och ett par till mig. Köpte ett par skidor som passar både i och utanför pisten, även om jag inte ska åka ur pisten så som det blev i Kitzbühel. Åååå jag skulle ge mycket för en weekend i Norge. 

Nej skidor upp på vinden och kanske utemöblerna ut på altan. Just nu kvittrar fåglarna som om det är värsta våren. Det är så underbart. Då är det svårt att inte njuta. Svårt att inte njuta av livet! Njuta av alla dessa positiva delarna i mitt liv som bara är så otroliga. Detta önskar jag alla. Alla!

Våååår

Solen lyser och värmer så där gott igenom fönstret. Slutet på februari och våren har, statistiskt, kommit till oss på Västkusten.  Natten har varit kall och när jag drog upp rullgardinen imorse så blev hela jag varm, varm i kylan. Detta vädret är så otroligt vackert och inbjudande. Det är ju så otroligt lyxigt att vi bor mitt i detta. Underbart!

Jag är ju en person som älskar alla årstider. Älskar snön och kylan. Älskar mörker och regnsmatter mot rutan. Älskar värme med sol och bad. I år älskar jag våren lite extra, då vi har blivit med sommarhus. På önskelistan står att vårvädret består så att vattnet kan sättas på till påsk. Det är som om jag vore elva år och har fått en ny cykel. Jag bara väntar på det rätta vädret. Jag säger som det står på min Lundhagst-shirt "Älskar årstider!". Så är det!

Dagens utmaning blir att ta mig ut en sväng. Rasta lungorna och benen. Andas in, andas ut. Djupandas! Var glad och tacksam för att det inte blev värre. Var glad och tacksam för att jag använder hjälm och ryggskydd. Var glad och tacksam för livet! 

Love it! <3

Skratta aldrig åt en sjukgymnast som säger att du har brutit revbenen!

Att ta livet med ett leende och skratta ofta och mycket är bra, men skratta aldrig åt en sjukgymnast som säger att du har brutit revbenen. Detta gjorde jag i fredags. Jag fick till svars att det var inte så ofta hans patienter skrattade åt honom när han berättade att patienten ifråga har brutit revbenenen.

För att göra en kort resumé. I torsdags, vår femte skiddag i Kitzbühel, kraschade jag rejält. Jag missade pisten i mycket hög hastighet och flyger utanför pisten och landar på ansiktet och bröstkorgen, och förlorar medvetandet. När jag vaknar upp skriker jag förtvivlat efter Jeppe, som missat mig, då det var kraftig dimma. Efter ambulansfärd, under blåsljus, kom jag till St Johanns Krankehaus. Snabbt in för datortomografi på skallen och röntgen från nacken till bäckenet. Första svaret kom att inget var brutet, men en ny röntgen över lungorna och revbenen skulle göras. Fortfarande ok, men en specialist skulle rådfrågas. 

Eftersom jag förlorade medvetandet så var det absolut ingen chans att jag fick åka hem, utan upp på avdelningen för likasinnade - mao skidskador. Byte av nackkrage, från en hård till en något mindre hård i skumgummi. Uppkoppling mot EKG, pulsoxiometer och blodtryck det kommande dygnet. Regelbunden väckning och lys i ögonen. Det blev inte mycket sömn den natten. En bekymrad sköterska som ogillade mitt låga blodtryck. Hon fullkomligt hällde i mig vätska. Jag som tyckte att två enliters termosar och en tredje på G var mycket vätska. 

Vid morgonronden fick jag veta att allt såg bra ut, men inte så länge till. Jag inväntade att få bli utskriven och hemskickad, när sjukgymnasten kom in.

"Frau Jeppsson!" Du har brutit revbenen!

"Nej, det har jag inte."

"Jo, det har du!"

Jag skrattar!

"Det är inte ofta mina patienter skrattar, när de får veta att de har brutit revbenen."

"Nej, men vad ska jag göra? Denna kropp!"

När han fick veta turerna med diskprotes, nervsträngsstimulator och brutna revben eller ej, så höll han med om att vi - framför allt jag - ska vara så tacksam för just bara hjärnskakning, whiplash och revbensbrott. Jag trodde ju att jag skulle dö när jag förlorade medvetandet. Då är man tacksam för revbensbrott!

Nu, så här några dagar efter smällen, förstår jag varför man normalt sätt inte skrattar åt en sjukgymnast i detta tillståndet, för satans i gatan vad ont det gör. Jag är dock fortfarande skakig efter kraschen. Blåmärkena börjar trona upp sig på kroppen.  Skräcken när jag blundar och känner smärtan vid fallet och tankarna far iväg till vad som hade kunnat hända. En slutsats: ja, jag ska sluta att åka så snabbt men jag ska INTE sluta att åka skidor. 

Nu väntar sjukskrivning, ny lungröntgen och rehab. Jag hoppas att jag snabbt är på benen, så att jag kan återgå till arbetet. Återigen är jag så himla tacksam för allt som är positivt. Tacksam för kompetent personal, både i och utanför pisten. Fantastisk vård på sjukhuset, med underbar personal och härliga likasinnade rumskamrater. Tacksam för SOS internationell i Köpenhamn. 

Men visst håller ni med om att detta var inbjudande:

Nästintill nypistad backe, med lite folk i. Det var just bara det att dimman kom i vägen. 

Kärlek till alla hälsningar och genuint oroliga kommentarer. Det hjälper! //M <3 

Nästa Stockholm, Stockholm nästa

Tåget närmare sig Stockholm. Två dagar med Rättighetsbaseradskola, Unicef. Möten med likasinnade, men ändå ett ledsamt möte. Ett sista möte med RBS-skolorna. Vad händer sedan? Imorgon ska jag presentera min skolas vision, och just där står det nu ett stort frågetecken. Vad kommer det att bli av RBS? Vad kommer det bli av elevdemokrati och medbestämmande? Frågetecken hopa sig och det ända jag ser är just ett stort frågetecken. 

Min dröm, den drömmen som jag presenterade på Peacha kocha, den 20/11 2014, är fortfarande en dröm. En dröm som jag vill förverkliga. En dröm där alla skolor i Kungsbacka kommun är just RBS-skolor. Konceptet kan aldrig vara fel, utan måste kunna spridas. Jag fortsätter att leva på drömmen och spånar på framtidsplanerna. Vill så mycket, har så mycket att ge. 

Utan snus försmäktar jag på denna ö

Ja, nu bor jag ju inte på än ö, även om namnet kan låta luras. Dessutom så snusar jag inte heller. Däremot så försmäktar jag snart utan broddar. Bröt mot mitt utegångsförbud och smög ner mellan husen för att hämta mina kryckor i bilen. En kort promenad ner till apoteket, för att med tappra försök prova ut broddar till mina curlingkängor. Detta vissa sig vara mission impossible. De måste gå lätt att trä på samt plocka av, och helst inte synas. 53 år och broddar! Ja, nu har väl inte just någon åldersgräns, men det känns lite pinsamt. Löjlig tänkt, jag vet. Jag måste ju kunna ta mig ut med denna halta och lytta kropp. Trots en mycket behjälplig expedit, eller farmaceut egentligen, försökte sälja in deras produkter och det gick så där. Snopet fick jag vandra hem, i ett underbart väder, och pilla i mig morfin. 

Det är ju själva den att det inte kan ge sig. Så nu ligger jag åter i soffan och inväntar att smärtan ska minska. Tänker mig att en kopp kaffe och gårdagens kanelbulle kommer att sitta som en smäck. Jag borde ju kunna sysselsätta mig en stund med att rensa på alla miljoner olika ställen i huset, men vi får se. Kan ju i alla fall njuta av att allt är nytapetserat och nymålat, i hela huset. Vi är sjukt nöjda med våra tapetval. Nu inväntar vi bara mattläggaren som ska fixa alla golv där uppe samt trappan. Allt blir verkligen tipp topp. 

Ni där ute, fäll ut dobbarna och gå försiktigt! <3

Träningssöndag

Oj vilken dag! Vi vaknade upp till ett kallt, mycket kallt, Särö med -20 grader. Äntligen vinter! Lägg där till knallblå himmel och vindstilla. Det blev att snabbt hoppa ur nattsärken och koka varm choklad samt bre smörgåsar. 

Gps:en ställdes på Sisjön, vårt favvoställe för skridskor, då vi helst vill åka på naturis. Just idag så var det just naturis vi inte önskade. Med ett par centimeter nysnö på isen gjorde det justskridskoåkning omöjligt. Isen var knacklig och dan. Ett kort åk ut på sjön och sedan tillbaka till väskorna. Av med skrillorna och på med curlingkängorna. En promenad runt sjön och sedan fika. 

Efter Sisjön bar det av till Friskis & Svettis. Ett inlöst presentkort blev ett årskort till Jeppe. Ett gympass med bastu senare ligger vi och slappar i varsin soffa. Trötta och mosiga. Nu laddar vi om inför kommande arbetsvecka. En arbetsvecka som innebär att min sjua får besök av en filmpedagog. Det ska bli kul att se vad detta leder till. 

Njut av vintern och en skön söndagskväll!//M <3

Åre levererar

En bonusvecka till fjälls är aldrig fel. Nu är vi i Åre med Hanna och Jacob. Kylan och snön har kommit. Kallt är förnamnet, mellan 15-20 minus biter. Den absoluta fördelen med sådan extremkyla är att snön är så perfekt. Snökanonerna går i ett. Det gäller att bygga lager på lager och in och värma kropp och näsa emellanåt. Skönt är det i alla fall.

Det får bli en del stopp och under dagen. Årets första semla inmundigades. Jättegod! 

En bonus idag var after ski med Lena och Håkan. Håkan är en gammal pluggkompis till oss, från Lewgrenska. Tiden går, men vi består. Vi, alla sex, tog en after ski på Årehyddan. Så himla trevligt! Sista biten ner för backen fick bli i totalmörker. 

Nu puttrar gulaschen på spisen, ett glas rött och mosiga efter duschen. Så här skulle vi ha det när det var som sämst. En ytterligare höjdpunkt är att ryggen-min är förvånandssvärt bra och kräver minimalt med morfin. That's nice! 

2016

Gott nytt år 2016! Vi lämnar ett tungt och jobbigt 2015 bakom oss och ser framåt. Ett nytt år med nya möjlgheter och nya utmaningar! Det kan bara bli bättre!

Vi inledde årets första dag med att åka till Friskis. Vi började ana oråd, då det var väldigt många lediga parkeringsplatser. När vi rundade husknuten blev det ett faktum. Friskis var stängt. Nu får vi vänta tills imorgon. 

Inget gym blev till att åka hem och slänga ut julen. Vi har packat ihop julen och ska även packa ihop hela huset, då vi ska tapetsera om alla rum. Dessutom ska det läggas nya golv på övervåningen och trappan. Ett tufft projekt, men så skönt att få det gjort. Dessutom ska vi, äntligen, bli av med våra fula innedörrar med guldkant. Vem väljer sådana? Måste vara någon som hade dålig färg-dag. 

Den traditionella nyårsdagsmaten pizza blir det inte. Här ska vi göra egen het thaimat. Tror jag hoppar lunchen ch går rätt på middagen. Så får det bli när jag vaknade efter tolv. Ja, tolv! Tonårsfasoner! Så blir det efter en trevlig nyår med goda vänner, som i och för sig inte blev jättesent. Fast släcker man vid tre-snåret, så får man skylla sig själv. 

Nu blir det att fortsätta det nya året med härlig känsla och arbeta för att det ska bli ett mycket bra år. Gott nytt år!