Sökes resesällskap?

Ring inte mig! Uppe med tuppen och vid första ringningen, då vi skulle åka klockan sju. Kvart över sju  satt vi i bilen, och vår färd mot Österrike startade. Även denna semester blir vi två, då barnen är hemma och arbetar.

Innan vi var i Kungsbacka sov jag. Vaknade av att Jeppe svängde inom Rejmes i Halmstad. Säkringarna i bilens 12 voltsladdare hade gått. Ett relativt kort stopp och en kopp the senare satt vi i bilen igen. Jag sov innan motorvägen.

"Kan du ta fram bokningsnumret till färjan?" På båten mot Helsingör för en bensträckare och toabesök, och ner i bilen igen. Sov innan vi var ute ur Helsingör. "Vi hinner nog med kvart i färjan till Puttgarten." Upp på båten för ny omgång besök och vandring. Hann knappt ner i bilen förens jag sov igen.

Denna dagen kan lätt summeras i antalet sovna timmar. Är det konstigt att jag ligger vaken nu? Tur att wifi finns, då jag inte vågar tända då jag lär väcka Jeppe och han bör ju vara pigg när det är dags att fortsätta vår färd mot Österrike om några timmar.

Summa sumarum, be inte mig vara resesällskap i bil om du inte vill en snosande Jeppsson bredvid dig. Nu ska jag försöka somna om, för att sedan vakna till en underbar frukost i hotell Hess vinterträdgård.

Natti!

Vilken tur!

Tänk vilken tur jag har! Jullov! En välbehövlig ledighet utan en massa måsten. Vi har verkligen haft den där lugna härliga jul som alla förtjänar. Är dessutom väldigt nöjd med presentinköpen i år. Bara Martins skjorta som var fel storlek, tyvärr. Det är kul när det stämmer, då det finns en massa tankar bakom paketen.

Tur att vi får åka till Österrike, bara Jeppe och jag i år. Barnen är hemma och arbetar. Så blir det när de är nya på arbetena. Deras tid kommer, och då framför allt Sofia som ligger i startgropen för ett par veckor i Kanada. Imorgon, tidigt, dra vi iväg mot Strengen och i år blir det Ischgl. Det kommer att snöa en del under veckan och de är duktigare på  att preparera än St Anton.

Tur är det att jag kan ta med mina kryckor. Bra start på semestern, men det går att vända på. Vilken tur det är att jag även har ont när jag är ledig. Då går det nämligen att avskriva allt det där med stress och otrivsel på arbetet. För så är det! Trivs gott med mitt arbete, så bra att jag fastnade i Världshistoriskt lexikon igår. Låg i soffan från två till tio, med ett kort avbrott för middagsbestyr, och läste, och läste, och läste. Hiskligt intressent det där med 1700-1800-tals historia. Det är sådan tur att vi åker bil till Alperna, så att jag kan ta med mig dem. Det är nämligen så att vi bor två kilometer rätt upp i himlen, med Alperna som närmsta granne, och då rör vi oss inte ur fläcken efter en dag i backen. Då njuter vi av tystnaden och vårt sällskap.

Tur att jag har Schengenintyg, så att jag kan ta med mig mitt lilla apoteket. Just det är det enda som jag har plockat fram. Får inte glömmas, för då blir det kris. Tänk att gå till en österrikisk läkare och förklara mitt behov. Haha, det skulle nästan vara lite kul. Inte en chans att det skulle gå komplikationsfritt. Nej, jag håller mig till dr K och håller tummarna för att vi inte åker in i tullen.

Julefrid

Julafton har avlöpt precis så där lugnt som den ska. Efter en julfrukost fick vi besök från Lina, en av Johannas äldsta vänner. Därefter blev det en härlig promenad ner till havet. Dock så valde Jacob att avstå. Lagom till Kalle var vi hemma och soffan intogs.  Lite kul med Kalles jul. Det går verkligen att ligga och blunda och ändå se hela filmsekvensen med de inre bilderna.

Julmiddag intogs, som vi brukar, inne i stan hos svärföräldrarna. Tomten hade varit där och droppat en säck. Nöjda barn och nöjda vuxna. Efter kaffet var vi alla trötta och nöjda, och tog oss hem. Snabbt i nattsärken, och sedan låg vi alla i sofforna igen med en kopp the.

Juldagsmorgonen börjar där vi slutade julafton, i soffan. Ett samtal till min farbror Rolf med fru Thelma i Sydney. Två grymt pigga 80-åringar. Det är så himla kul att prata med dem. De hade precis klarat av sin Juldagsmiddag. Jag vet att Rolf är noga med vad julbordet ska innehålla, trots att han inte har varit hemma i Sverige sedan 1956.  Tänk vad hårt våra traditioner är rotade. Det borde vi alla tänka på när vi gnäller över andras seder och traditioner.

Nej, när det dags att äta lite frulle, men det kommer bli en nätt frukost. Ingen julmat idag inte! Därefter blir det promenad och mys. Lite familjespel och bokläsning.

Ha en fortsatt fridfull julhelgen!

God jul!

Lilljulafton är avklarad med julmiddag med alla barn och min pappa. Även i år har vi gjort lagom med julmat. Det innebär att den tar slut fort. Pappa fick med sig en stor bit av julskinkan, då vi konstaterade att den kommer omöjligt att gå åt. Julmat äter vi dagen innan julafton och på julafton. Juldagen ska bjuda på en köttbit, möjligen en laxsmörgås till förrätt. Tänk vad bra ordet lagom är.

Dagen har inneburit en del fix i köket, med en del mat och en del godis. Granen har burits in och allt är pyntat. I år är vår gran riktigt fin. Möjligen lite för kort, men tät och jämn. Tomtarna leker herre på täppan och knör i toppen. Tänk att barn alltid är barn. Sofia har försökt att hitta julklapparna, men ack där gick hon bet. Dessa är väl gömda på annan ort. Inte en chans att klämma.

Vi hann till och med spela lite spel innan middagen. Ett parti Kampen mellan tjejerna pch killarna, där Sofia, Johanna och kag vann. Jacob pch Jeppe fick se sig slagna.

Lagom till julafton kom snön tillbaka. Äntligen en vit jul. Härligt att se flingorna dala, även om det är väldigt kallt. Torr och fin snö som pudrar landskapet.

Nu åter till Så ska det låta med familjen. Men innan, en riktigt God jul till er alla! Njut av en fridfull och stressfri jul, utan måsten.

Julmys!

Ligger i soffan och har precis avnjutit en sen middag, väldigt sen. Avslutar dagen på samma sätt som dagen har varit. Mys! Spinningpasset var fulltecknat i gårkväll, vilket innebar sovmorgon. Skönt att vakna klockan nio och bara njuta. Efter en kopp the i soffan och någon timme bakom strykbrädan var det dags för en sen frukost. Jeppe hade som vanligt varit uppe i arla morgonstund och hämtat julbrödet i Askim, klockan sju. Sofia och jag snusade lugnt vidare.

Lite plock i köket med godisfixande och pepparnötsdegen, stod Sofia för. Vi andra städade. Med gott samvete drog vi till Liseberg och en fin julmarknad. I isande vind dracks det varm choklad med vispgrädde. Genomfrusna tog vi oss till Skallsjös kyrka för att lyssna på Mikael Henkelmans fantastiska stämma. I dryga timmen satt vi och njöt, både av sång och musik, samt julefrid. Våga vägra stressa.

Julefrid är just frid. Ingen hets och ingen stress. Lagom av allt. Imorgon är alla barnen hemma och granen ska tas in och kläs. Därefter blir det julmiddag med pappa.

Nu kallar sängen. Är så där härligt trött efter flera timmar ute. Nästan som efter en dag i skidbacken. Röd om kinderna och grusig i ögonen. Natti!

Jullov, snart

Jullovet närmar sig med stormsteg. En dag kvar, sedan två veckors ledigt. Det märks på både elever och vuxna att det behövs. Hösten har varit intensiv, med mycket nytt. Intensiv, men också spännande och kul. 

Kul blir det med jullov, kul och mysigt. Imorgon kommer Sofia hem från Karlskrona. Bra att hon kommer så här några dagar innan julafton, då hon är vår gottegris. Nu får det bli julgodiskok och matlagning. Traditionen kräver att dagen innan julafton ska granen kläs och provsmakning av julmaten, med en fortfarande ljummen skinka. Då är huset fullt, igen. Alla barnen är hemma för några dagar. Senaps ska malas. Tyvärr blir det fusk även i år. Ryggen fixar inte senapskulan, men vad gör det? Smaken blir densamma. 

En tur till Floda, för julkonsert blir det också. Tanken är att ett besök på Lisebergs julmarknad ska ske på lördagen. Även om snön lyser med sin frånvaro, så är det kallt och mysigt, med julstämning. Härligt att bara gå och njuta, utan att ha en massa måsten på listan.

Efter all julmat och godis är det tur att det blir en vecka med skidåkning. Får skida bort allt de där extra som lagt sig runt omfånget. Det lär även bli ett par vändor på Friskis. Hoppas även att det kan bli ytterligare en skidbacken med Sofia vecka sju. Hon ska försöka lura UCPA att jag är väldigt nära 45 år, i alla fall inte en dag äldre mentalt. De har åldersgräns för sina resor. Hmmm, det är inte ofta som man är för gammal för att göra saker.

Vidriga ynkryggar!

Vad driver folk till att skriva förnedrande och kränkande saker om andra på bl.a. sociala medier? Vem tror sig att det är ok att gömma sig bakom en dator eller mobil? Vem tror sig ha rättar att söka rätt på eventuellt skyldiga och hota, förstöra, hetsa, slåss mm?

Ynkryggar!

"Men vilka snygga...

...kryckor du har!" Var idag "tvungen", trots en kass dag, ta en runda på Kungsmässan. Inne på Designers only blir jag mottagen med denna komplimang. Och visst är de snygga, mina svart kryckor.  De tråkiga sjukhusgråa står hemma in case of emergency. Det ska dock vara ett större haveri för att jag ska byta mina fina mot de fula. Tänk vad lite som väcker ett leende. En liten komplimang. Ett värmande ord. Det krävs inte mycket, så bjud på det som du kan.

Inne på MQ fann jag det jag sökte, i fel storlek. En snabb check visade sig att kjolen fanns i Örebro, och två samtal senare var kjolen undanlagd och Jeppe uppringd för att ta sig till Örebro imorgon, efter arbetet. Tur är att det är en mil eller så från Kumla. En lycklig Malin ger en lycklig Jeppe. Lyckades dessutom få honom till att posta den, då han inte kommer hem förens på fredag. Bäst av allt var att den bild jag hade på näthinnan, var precis en sådan kjol som jag hittade. Klart att jag lämnade MQ med ytterligare ett leende.

Igår lyckades vi köpa gran på krita. Bankomaten var stängd och vårt Hemköp är inte det mest serviceminded, så vi kunde inte betala och göra rätt för oss. Vi hade tight om tid och frågade om vi kunde ta granen och betala imorgon. Döm av vår förvåning men det fick vi. När jag var om idag och betalade och tackade så otroligt mycket, fick jag till svar: "Det gick ju bra." Vilket det gjorde. Det är så självklart att vi ska stötta Särö IKs verksamhet och köpa gran av dem. Leende gick jag därifrån, efter att ha önskat God Jul!

Vi köpte en liten ovanlig julklapp i år. Det blev vaccin och vätskeersättning genom Unicef. Det känns så bra. Julen ska firas i landet Lagom. Inga julklappar i överflöd eller mat i osmakliga mängder. Det går ju bara att äta sig mätt. Nöjd, igen med ett leende.

Smolket i bägaren är väl den där förbaskade ryggen. Nu gäller det att bita ihop, fyra dagar kvar och sedan är det två veckors lov. Trots detta så kan jag inte låta bli att le, le för att snart bör det droppa ner ett brev i lådan. Ett brev från Uppsala och en ny operationstid. Härligt det är att le, eller hur?

Så var det jul igen!

2012, året som har inneburit en hel del firande. Vi har firat två 80-åringar, två 50-åringar, två examinationer, en 25-åring, 25-årig bröllopsdag och 30-årigt förhållande. Med andra ord ett evigt kalasande och mycket glädje med nära och kära.

Alla tre barnen är i hamn med sina utbildningar och de är ute på arbetsmarknaden. Vilken glädje för oss alla. Inte nog med att de tidigt visste vad de ville bli, det har lyckats med det.

Året har inneburit en hel del resor, givetvis förknippade med firandet. Pers femtioårsdag firades i Courmayeur. Bröllopsdagen i Paris och Malins femtioårsdag i Berlin. Tre resor som innebar mycket skidåkning, god mat och dryck, många upplevelser och till sist många och långa promenader. Självklart har sommaren tillbringats i Haverdal. Ingen sommar utan Haverdal. Finns det bättre sätt att fira än med resor?

Per har tillbringat många av arbetsdagarna i Kumla, på Butikskonsult. Det är bra att arbetet både är roligt och trivsamt, då det kräver många och långa resor. Fjärås och Smedingeskolan är Malins mål måndag till fredag. Det händer mycket i skolans värld. Självklart har den medaljen två sidor och i år har framsidan varit den mest framträdande. Mycket nytt, som påverkar våra elever en hel del. Betygen från år sex är den största förändringen och det har inneburit 270 stycken. Tärningen har dammats av och är kastad!

Ytterligare två kortare resor inom Sverige har Malin gjort i höst. Uppsala har blivit en viktig plats och kommer så vara. I januari kommer en permanent ryggmärgsstimulering opereras in. Förhoppningsvis kan värktabletter, kanske inte bli ett minne blott men med minskat intag. Glädjen är, oavsett resultatet, stor.

Varför ändra på ett vinnande koncept? Inte! Därav julbrevstraditionen, istället för julkort. Inga julkort = skänka pengar till bättre behövande. Det finns bara ett problem, vart ska pengarna gå i år? Vi hade egentligen bestämt oss, men ändrade oss i sista stund. I år är det Unicef som står i fokus. Vaccin till barn i behövande områden.

Med detta vill vi önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt år!

Malin och Per

Dan före dan, före dan, före dan...

Julen närmar sig med stormsteg och likaså ett jullov. Ett välbehövligt jullov. Betygen är satta och samtalen med eleverna avklarade. Skönt att alla vara nöjda, likaså jag. Jag hade en tanke att jag dessutom skulle hinna skriva en terminssammanfattning med tips och råd inför vårterminen till alla mina elever och ämnen. Backade dock efter de 270 betyg som sattes. Det skulle ta galet lång tid för lika många kommentarer. Det fick bli muntligt istället och det är väl lika bra det.

De få dagar som är kvar på terminen kommer att gå i maklig takt. Det behöver vi alla. Det märks att eleverna är slitna och de behöver också lov. Får nog se till att baka till mina grupper och ha lite mys den sista lektionen i nästa vecka. Kan tro att det får bli lite julbak till helgen. Som vanligt så kommer det inte att bli något överflöd av julmat, då julafton firas hos svärföräldrarna och juldagen äter vi ingen julmat till middag. Det är då det ska vara något helt annat, gärna en god köttbit.

Det är skönt att alla, eller nästan alla, julklappar är införskaffade. Det är bara en kvar. Dessutom är många andra saker på to do-listan gjorda. Det är till och med så att det kommer nya saker på den. Tex så upptäckte jag att den ommålade adventsljusstaken blev så fin och den färgen kommer passa så bra till vårt hallbord. De tre lådorna är numera målade en gång och kommer att få strykning nummer två imorgon. Därefter blir det själva bordsskivan. Arkitektsvart är fint. Jeppes råd att måla insidan av en låda först införlivades inte. Vill ju inte slösa på färgen ;). Får nog kila ut i köket och spana in på kvällens pyssel.

Juldikt i repris

Även i år får det bli juldikt på avslutningen.

Tio små tomtenissar

Midvinternattens köld är svår

Tio små tomtar i djupsnö går

Rävsax dold under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt

Livsandarna snabbt för honom tryter

snart i sitt eget blod han flyterNio små Nissar i midnattstimma

traskar fram i månljusstrimma

Ugglan hoar i sitt näste

Istapp faller tyst från fäste

Nisse spetsas utav tappen

Tomte ligger död på trappen

Utanför dörren står gröt och ångar

Åtta tomtars intresse den fångar

Med stigande hunger de gröten nalkar

men en stackars tomte på kanten halkar

Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt

men sjunker likväl i kvicksandsliknande grötMånga springor stugan har

där sju tomtar in sig tar

Katten som bakom dörren lura

slukar Nisse med hull och huva

Resten utav tomtehand

slickar kisse bort från tandSex små tomtar mot julbord ila

snabbt uppför bordsbenet de kila

När sista tomten över kanten hasar

han tappar taget och nedåt rasar

Faller nedåt likt ett lod

Mattan fylls av tomteblodFem små tomtar med stor iver

Rusar runt ty hungern river

Nisse snubblar på sitt skägg

faller rakt på knivens egg

Lilla Nisse stackars saten

rinner ut i sillsalaten

Fyra små tomtar festar på sill

och de släcka törsten vill

Mot glöggen de springer i samlad tropp

och tar för sig i varsin kopp

Nisse faller ut i glödhett hav

likt en skållad mandel hans skinn faller av

Tre små tomtar uti granen svingar

ibland ljus och änglavingar

Nisse sig för nära vågar

snart han står i ljusan låga

Luktar som en vidbränd stek

Ångrar då sin ystra lek

Två små tomtar kring sig tittar

När de en smällkaramell hittar

Nisse ned på den hoppar

Men för detta den ej stoppar

På golv och tak, på gardin med frans

finns nu Nisses hjärnsubstans

Husbonn traskar upp i natten

För att kasta lite vatten

Under husbonns stora toffla

Nisse blir till krämig våffla

Snön lyser vit lite här och var

Inte en djävla tomte finns kvar

Vad hände?

Ja undra som flundra... Imorse var det fulla händer ner till bilen. Eftermiddagen skulle vigas åt gymmet, vilket jag normalt gör på tisdagar. Varför bryta mot en bra tradition? När arbetsdagen väl var slut, var jag likaså. Bestämde mig för att skolka och åka direkt hem, utan att passera gå.

Väl hemma fanns en lång to do-lista. Problemet är bara det att jag somnade och sov gott i en timme. efter att ha sett ikapp Arne Dahl var det bara att ge sig i kast med listan. Brodera ALLA årtal på julklappssäcken var punkt ett. Det håller inte att hoppa över år efter år. En trevlig tradition som min svärmor invigde i den yngre familjen Jeppsson 1983. Finns bara en hake, sykunskaper och Malin går inte ihop. Tycker att det är dödens tråkigt, men nu biter jag i det sura äpplet. Har bara 2010, 2012  kvar och så tänker jag fuska och ta 2013, när jag äntligen har införskaffat brodyrtråd och nål.  Härmed tänker jag avlägga ett löfte! Jag lovar och svär att jag ska göra detta varje år och inte skjuta det på framtiden.

Ytterligare en punkt var att måla om adventsljusstaken i köket. Är så vansinnigt förtjust i vår gamla, som säkert är tio år eller mer och inhandlad på Ikea. Vad göra när den är blekt och inte så fin och det inte finns att köpa en ny lika fin? Jo, laserar den i svart. Fint blir det, för första strykningen är gjord mellan brodederandet. Strykning nummer två får bli efter gymmet imorgon.

Det kommer bli mycket pyssel och knåp de kommande veckorna fram till jul. Jag ska inte arbeta en minut hemma. Betygen är satta och alla elever har fått veta dem idag. Det känns bra, framför allt att terminen har varit bra trots mycket nytt. Gott att eleverna, va de sa i alla fall, var nöjda.

Nej, nu åter till listan och brodederandet. När det är gjort och handbollen är slut, blir det nästa punkt. Packa ihop kläder som ska skänkas och kanske slå in några julklappar. Ska nog också klura på vilka som ska få ett penningbidrag i år. Just nu är det Stadsmissionen eller Frälsningsarmén, som båda gör ett fantastiskt arbete för utsatta.

Händerna i luften

Nja, just händerna i luften kommer det inte att bli. Har precis kommit ur duschen efter eftermiddagens rehabpass hos sjukgymnast A. Vad har jag gjort för ont? Förvisso behövde jag ett nytt program, då det gamla var rätt mesigt. Mesigt är dock inte detta. Mina armar är som gummiarmar, jag har ingen styrkraft. Tror att det kommer kännas imorgon. Gott gotti gottgott! 

Gott är det att nästan alla betyg är satta. Nu är det bara dryga 25 omdömen att skriva och betyg i religion att sätta. Hoppas nu att jag hinner göra det imorgon, så att helgen blir arbetsfri. Skulle vara skönt att få fokusera på julklappsinköp, julmarknadsmys och treårskalas. Carl fyller ju tre och det ska ju firas. Även svärmor Siv ska firas, på lördag. Hoppas att det blir älggryta. Blev just i denna sekund väldigt sugen på älg. 

Någon älg blir det inte nu, men varma mackor ska göras så fort damernas handbollsmatch är slut. Nu håller vi tummarna för att de håller sin ledning mot Makedonien. Vilket de bör! Något jag borde göra är att baka till morgondagens fika, men det går inte. Jag kan inte knäcka ett ägg, utan det får bli köpekaga imorgon istället. Det har blivit mycket köpebröd det sista. 

Frågan är om jag ska kunna stryka lite kläder tills imorgon? Borde verkligen beta av den där hemska stryksäcken. Ja säck! Så blir det när man låter det ligga veckor in och ut. Hua! Frågan är om jag kan sitta och stryka ;). 

Ha det bäst i detta grymma väder. Hoppas nu att det får ligga länge, länge. Underbart väder!

Blir så glad

Sprang på, eller sprang och sprang - träffade en elev som slutade nian i våras. Vi pratade lite och sedan satte jag mig bredvid de elever som jag var med. Helt plötsligt kommer den fd eleven och sätter sig bredvid mig och säger:

"Jag måste bara sätta mig här Malin, för att det är så här. Min lärare som jag har i svenska nu på gymnasiet säger att man visst får skriva "men" och "och" i början av meningar. Jag sa till henne att det var fel, för det är faktiskt en konjunktion."

Vi diskuterar detta en stund, då han var hårt drillad av sin förra lärare, läs Malin. Jag hävdar med bestämndhet att det är osnyggt att skriva så.

"Ja, jag gillar henne inte alls. Hon är jättesur på mig bara för att jag tjatade emot. Jag tycker att svenskan var mycket roligare på Smedingeskolan."

"OCH" där blev jag varm i hjärtat. Det var det där med att "tala till lärda på latin", anpassa språket. Helt klart har just denna eleven förstått poängen. 

Ytterligare anledning till glädje är ett telefonbesked igår. Sent på eftermiddagen ringde de från Akademiska sjukhuset i Uppsala. En kort avstämning hur det hade gått med ryggmärgssträngsstimulatorn och sedan ett mycket snabbt beslut.

"Då sätter jag upp dig på en operationstid i slutet av januari."

Ja, vad ska jag säga? Helt otroligt bemötande och ett professionellt omhändertagande. Det känns så tryckt att åka dit upp igen.

Den tredje "blir så glad"-känslan är snön. Äntligen har den kommit. Hoppas nu att den biter sig fast ordentligt. Allt blir så mycket ljusare och mysfaktorn ökar. Nu får den gärna ligga till påsk.

Nu är det bara att ta tag i en av omdömeshögarna och skriva samt sätta betyg. Känner mig väldigt mosig efter dagens gympass och den kalla promenaden till ungdomsmottagningen, men det är bara att hugga tag i det och köra. En till kopp thé och så racear jag.

Första advent

Tiden till jul krymper och just denna tiden är intensiv. Vet egentligen inte om intensiv räcker som adjektiv, för det är galet. Det är dock inte bara galet mycket på arbetet, det är även galet mycket socialt. Trevliga middagar, kalas, glöggfester och umgänge med både familj och vänner stor på agendan. Det är mycket bokat nu på de kommande helgerna. Det gäller att planera in allt minutiöst så att vi hinner med allt.

Just nu avslutar vi första adventseftermiddagen med glögg. Efter en långpromenad runt Särö i magiskt väder, dricker vi äpple- och kanelglögg och värmer oss. Måste dock återgå till samerarbetet och bedömningarna. Betygs sätts och omdömen skrivs. Tänker mig i år att skriva en betygssummering, formativt, och kopiera in i Unikumbloggen. Det blir ju en del omdömen och mycket skrivande, då jag har fem ämnen i två basgrupper samt ett ämne i en basgrupp. Det blir ca 270 betyg, men jag drar ihop det till ett blogginlägg per elev.

Njut av första advent och fantastiskt väder (om ni bor lika fint som vi, vilket ni säkert gör).

Tiden går fort

För fort ibland, både ur ett positivt och ett negativt perspektiv. En vecka med ryggmärgs-stimuleringen har gått för fort. Hade gärna haft den längre, mycket längre. Hoppas nu att Uppsala och jag har samma uppfattning och att jag får en permanent inopererad snarast. Det är verkligen helt otroligt. Att 10 000 mHz kan dämpa smärtan så, det är verkligen grymt. Idag togs elektroden ut och allt skickades iväg till Uppsala.

Höstterminen rusar mot sitt slut. En hel hög med arbeten ska bedömas, skriva omdömen och därefter ska betygen sättas. Tur att jag vet vad jag ska syssla med de kommande kvällarna  och helgerna. Så skam den som säger att vi arbetar så lite och har långa lov. De tre veckorna som är kvar på terminen kommer gå fort. Det är måndag fredag, hela tiden.

Stoppa och backa tiden tror jag SD:s Jimmie Åkesson vill. Hur kan man bara sympatisera med dessa individer? Finner inga ord! Måtte folk tänka om till nästa val.

Tålamod? Min sämsta egenskap

Vaknade av radion och konstaterade att arbete var inte att tänka på. Tränar mig på att tänka på mig själv, vilket inte heller tillhör mina bästa förmågor. Somnade om, djupt, efter att jag hade mailat iväg mina vikarieinstruktioner. Vaknade igen vid elva. Tror att kroppen behövde detta.

Äter en sen frukost och glädjs åt att de traditionsenliga jävulshuggen uteblir, när jag tömmer diskmaskinen. Inga värktabletter idag heller.  Upp i duschen, för att i alla fall känna mig piggare. Koppla ut dosan och in för en försiktig dusch. Torka, koppla elektroden och... Ja och? Självklart är oturen på min sida. Något är fel! Dosan piper och piper och piper. Testade säkert trettio gånger. Försöker få tag i Uppsala. Telefontid i eftermiddag. Pratar in på svararen och åker bort till min vårdcentral. Inga knixar på elektroden syns, utan allt är som det bör. Det är bara att invänta att Eva från Uppsala ringer.

-Hmmm, knepigt! Det måste vara fel på dosan eller sladden. Inte troligt att det är elektroden. Jag ber Christer, som var med på operationen att ringa dig. Han bor ju i Mölnlycke, så ni kan ju träffas.

Ja, det var ju just det vi skämtade om efter operationen. Jag bor i Särö och han i Mölnlycke, och vi kunde ju träffas halvvägs istället för att åka 55 mil. Så nu väntar jag, inte speciellt tålmodigt. Blir liksom handlingsförlamad. Vill ju bara att allt ska fungera. Grrr...

Får försöka träna mig på det där med tålamod. Tar och fortsätter på Kepplers bok igen.

 Jag som har lovat mig själv att aldrig mer åka tåg. Nu sitter jag här igen. I och för sig så fanns det inget annat val just idag. I fredags kom Jeppe upp till Uppsala, då vi skulle stanna till hos Annika och CH. Det kanske inte var det bästa draget att sova borta samma dag som jag blev opererad, men å andra sidan så klarar man en natt utan sömn. Det tog inte många sekunder innan jag somnade i bilen hem. Hem och hem, i alla fall till Kumla.  Stannade till i Jeppes övernattningslya, så slapp han åka hem till Särö över helgen. Det spelade ingen roll var jag ligger och har ont.

Vi tror att vi är strutsar. Gömmer vi huvudena så syns vi inte.

Det är tur att det inte är denna jätte dosa som ska opereras in. Modellen på denna samt fjärrkontrollen, som styr kalaset är av modell äldre. Inte direkt den nya Iphonen. Jag tycker fortfarande att det är helt otroligt. Elektrod strax utanför ryggmärgen, som sticker ut i ländryggen. Allt styrs från läkarens dator och min fjärrkontroll. Detta ska ge smärtlindring. Otroligt!

Hoppas nu bara att det vänder. Frågan är vad smärtan idag kommer ifrån. Det vore konstigt om jag inte kände av att de har kört upp en nål igenom ryggen längst med ryggmärgen. Det får väl vem som helst ont av. Har klarat mig utan smärtlindring idag och höjt upp nervsträngsstimulatorn enligt schemat. Upptäckte, vilket var tur att det skede idag, ett hål i förbandet. En ganska udda variant på dusch inledde morgonen, för att sedan ta oss till Apoteket. Ytterligare ett lager förband täcker nu öppningen. Hade det inte upptäckts idag så hade det blivit knivigt, då Jeppe kommer hem först på onsdag och det får under inga omständigheter bli blött.

Jag har dessutom lyckats sova i två nätter och vakna på samma ställe som sladdar, band och maskineriet. Trodde inte att det var möjligt. Hade faktiskt förväntat mig att jag skulle dra av mig allt i sömnen och vakna av larmet. Det är nog tur att jag inte gillar att sova på magen. Borta bra men hemma bäst. Ska bli skönt att få sova i min egna säng inatt. Löjligt skönt!

Tänker mig en skön natts sömn och förhoppningsvis arbete imorgon. Erfarenheten har dock gjort mig vis. Det är lätt att vara kaxig på hemmaplan. Avvaktar kvällen och natten, innan beslutet fattas.

Nu är det gjort, för denna gången

Vill ju inte gärna erkänna att jag var liten nervös, men det vad jag. Vad händer med minhjärna då? Självklart så glömmer jag saker, vilket faktiskt inte tillhör vanligheterna. Upp och en ny dubbeldusch med Descutan. Helt klart äckligt, men bättre än Hibiscrub. Ner för en god frukost. Visst är det de bästa med hotell? Färsk fruktsallad till yoghurten och sötsaker till kaffet, efter teet. Sofia jag är ledsen, men jag hoppade wienerbrödet och tog en croissant. Mumma!

Checka ut och upp på sjukhuset. En härlig morgonpromenad i ett underbart novemberväder. Efter lite letande så var jag på neurokirurgiavdelningen och där slår det mig. Attans, min väska är för lätt. IPaden ligger kvar på badrummet. Bra Malin! På med mobilen och ring. Den gulliga tjejen i receptionen kilade upp och hämtade den. Kan verkligen rekommendera Park Inn i Uppsala om ni är ibehov av ett bra hotell.

Väl inne på avdelningen blev jag tilldelad de fulaste kläder som kan tänkas. Hur svårt kan det vara? Framför allt när jag ska gå själv ner till operation. Delade lite tankar och funderingar med en likasinnad. Kul att få träffa en jämnårig som inte bara gnäller, trots ständig värk. Min tur kom först. Ner på op och möts av skickliga och sympatiska människor. Tror faktiskt, eller vet, att vissa är mer begåvade för sjukvårdande yrken än andra.

Tvätt 1, tvätt 2, tvätt 3 och slutligen nummer 4. Nu är det omöjligt att det finns någon som helst liten baskilusk kvar. Är dock väldigt glad för att de är noggranna. Vill ju inte ha in något skräp i ryggmärgen direkt. Efter lokalbedövningen så fördes en nål in från ländryggen upp mot bröstkotorna, utanför ryggmärgen, där sedan elektroden läggs in. Så nu har jag en sladd ut från ryggen och en jättedosa hängande runt midjan, som styrs av en dator samt fjärrkontroll. Snacka om att Duracellkaninen har fått ett ansikte. Ja hjälper detta så vet jag inte, men helt klart så kommer livskvalitén öka.

Nu ska jag ut och göra Uppsala, innan Jeppe kommer och smärtlindringen släpper. Kanske lite julshopping på G?

Hua vad det pirrar

För ganska exakt fem år sedan var jag inte tuff. Dagen innan min 45-årsdag gjorde jag en diskprotesoperation. Ingen jätteoperation, men visst det är var ju inte mandlarna de skulle ta. Dagen innan jag skulle flyga upp till Spine center, Stockholm, var jag inte tuff. Hua! Var helt säker på att jag skulle dö. Kvällen innan var familjen på handboll, vilket jag inte orkade. Ville bara ladda mentalt. Fick hjälp av min grymma sjukgymnast A. Pepping via telefonen. Väl uppe på Spine var vården och omhändertagandet av världsklass.

Nu är det faktiskt så att jag är övertygad om att vården och omhändertagandet som väntar på Akademiska sjukhuset i Uppsala också kommer att vara av världsklass, men vad hjälper det nu? Pirrigt värre, trots att det inte är världens största grej att operera in en nervsträngsstimulator. Det sker under lokalbedövning, så jag kan lämna sjukhuset samma dag. Nu har jag i och för sig inte berättat att jag är "udda" och kan reagera både på ett och annat sätt mot smärtlindring. De ska dock vara glada att de inte opererar mig under narkos, för det är ännu värre =D. 

Hade en tanke att denna förmiddagen skulle kunna gå i megafokuserandes tecken, men icke. Har haft grymt svårt att samla mig och fokusera på arbetet. Har i och för sig haft lite hjälp av Mando Dias nya cd där de tolkar Gustav Fröding och Petra Marklunds nya. Har fått bedömt några av niornas u-landsarbeten. Är så stolt över mina elever. De är duktiga!

Nu åter till fixandet, då taxin hämtar mig halv tre. Måtte det bara inte vara samma träliga chaufför som körde hem mig från Landvetter sist. Bilarna tutade på honom, för att han körde för LÅNGSAMT!

Vet att jag inte kommer vara tuff imorgon bitti. Tur att jag är ensam på hotellet, så jag slipper vara trevlig mot någon. Wish me good luck!

Så det kan snurra

Läser, läser, vrider och vänder. Hur svårt kan det vara att tolka styrdokumenten som rör skolan? Nu har jag i alla fall vänt och snurrat ett varv till och är tillbaka på ruta ett igen. Nu får det vila tills jag får svar från Skolverket samt vår diskussion på arbetet imorgon.

Ligger i soffan och önskar mer än något annat att det är ryggen som bråkar med dig, och inte en kommande förkylning. Sjuk är just nu det sista som jag kan bli. Måste vara frisk på fredag klockan åtta, då operationsbordet väntar. Gud nåde om det inte blir så. Frågan är om jag ska låtsas som det regnar, för det ska ske under lokalbedövning, eller kontrollera med Uppsala? Tror faktiskt att det regnar?

Tror att jag stänger butiken för dagen och känner mig nöjd med dagens åtaganden. Skolbio, klassråd, Big Five-prat, gymmet och haft födelsedagsmiddag för den numera 21-åriga sonen.

Imorgon är en annan dag!

Vill ha fler timmar

Oj, vad jag önskar att dygnets alla timmar kunde dubblas. Alternativet är att jag drar ner på tempot eller alla måsten, som går att dra ner på. Det är bara så svårt, svårt att prioritera och svårt att inte lägga ribban på normal nivå.

Tur är att utvecklingssamtalen är positiva och med härliga elever samt föräldrar. Denna terminen har jag varit duktigare än någonsin. Jag har hållit tiderna och det är en bragd! Visst borde jag nomineras till Svenska Dagbladets bragdmedalj? Måndagen är terminens sista samtalsdag. Skönt att få sluta när arbetsdagen är slut, även om arbetet fortsätter hemma.

Arbetsveckan avslutades med vinprovning på Palace i Göteborg. Jeppe fick detta i 50-årspresent av barnen. Vilken bra present! Vi valde en grundkurs, vin och helt klart kommer vi göra det igen. Skulle vilja gå en champagnekurs och jag vet att Jeppe vill gå en ölprovarkurs. Synd bara att jag inte dricker öl.

Helgen fortsätter i finsmakartecken. Ikväll ska vi fira. Detta året har vi många anledningar till skumpa, men idag är det Jacobs och min födelsedag samt att Sofia fått förlängt på sitt arbete. Det är nog det bästa av allt. Alla tre barnen är i "hamn" med arbete och bostäder. Både ovanligt och beundransvärt. De har kämpat på bra och tydliga mål i siktet.

Söndagens mål är träning och arbete, arbete och mera arbete. Måste se till att beta av allt som ska göras. Måste läsa in mig på både judendomen och samerna samt bedöma arbeten. Vill definitivt vara klar tills jag ska till Uppsala och operationen. Bra att ha saker att sätta klorna i, så kanske jag inte funderar och oroar mig så mycket inför fredagens skapell.

Nej, nu är det väl dags att dra den tunga kroppen ur soffan och sätta igång. Undrar bara vad jag ska sätta för arbete i Sofias händer.

Och iPaden tar ledningen, eller?

En halv studiedag räddade nog min dag från att åka hem och boosta med smärtlindring. En omtänksam IKT-pedagog hade placerat den grupp som jag skulle ingå i, i personalrummet. Min plats blev som vanligt liggandes i soffan. Temat för dagen var att hitta bra appar. Kul upplägg då vi är tre skolor, varav en utanför kommunen, som samarbetar. Att hitta bra och användbara appar är inte min cup of the, men nu kan det bara bli bättre. Det är lite så att jag längtar till att få arbeta mer med iPaden med elever. Lite synd att jag inte har några sjuor. Extra kul är det att träffa gemensamma nämnare. En väninnas väninna arbetar på Ebba Peterssons privatskola, där jag dessutom känner två till. Helt klart är att vår värld är liten.

Vår lilla värld och den ständiga jakten på tid, i tid och otid. Knepigt är det allt! Niorna är på PRAO och i rimlighetens namn borde den extra tid som jag eventuellt får borde räcka, men icke. Mycket hopar sig och de digitala högarna växer. Just nu borde jag definitivt bedöma och skatta elevarbeten, då de kommande tre kvällarna är bokade med utvecklingssamtal. Borde definitivt köra ett gympass i morgonkväll. Risk förelägger för att det inte kommer att ske. Helgen är bokad med roliga saker, så som vinprovning och kalasande med familjen. Får försöka vika några timmar åt arbete.

Nu viker jag tid åt soffan. Hoppar middagen. Orkar inte fixa något, vilket gör att jag ångrar min yoghurtlunch. Får bli lite Arne Dahl och en laxmacka, istället. En bra hjärnrensare och gott att spana på iPaden.

PC vs iPad

Vad ska iPaden användas till nu? Hela dagen har vikts åt arbete. Tyvärr så är mina kunskaper bristfälliga när det gäller att göra Prezi och presentationer på iPaden, vilket stör mig galet mycket. När datorn är på arbetet, så det är bara att luta sig tillbaka. Får lösa problemet imorgon, fast det blir den enkla vägen - PC:n. Hoppas att tisdagens studiedag bjuder på mer bra verktyg för iPaden. Jag måste lära mig mera, fort! 1-0 PC vs iPad.

Att ladda ner böcker är helt fantastiskt. Det går snabbt och är lättläst. Helt klart ett vinnande koncept, även om jag gillar böcker. Gillar verkligen att slippa den bortdomnande vänsterarmen, som är ett ständigt återkommande problem när jag läser analogt. 1-1 PC vs iPad.

De sista fyra dagarna har kameran gått varm. Bara i Berlin tog vi flera hundra foton och på gårdagens examinationsceremoni smattrades det rejält. Jag skulle vilja ha en lösning för att föra över bilderna på paddan. 2-1 PC vs iPad.

Smidigheten med iPaden är så bra. Lång batterilängd och kort startsträcka är bara bäst på iPaden. Datorn håller knappt tre timmar. Än så länge har jag inte stått med en urladdad iPad. 2-2 PC vs iPad.

Extra av allt, tack vare det enorma utbudet av appar. Det är lite som att stå i korvmojjan och be om allt och lite till. Du är inte helt säker på vad som finns i alla röror men är nyfiken på att testa. 2-3 PC vs iPad.

Ja matchen fortsätter , för nu är det halvleksvila med Solsidan.

Berlin

Flygplatser är nog bland de tråkigaste ställen att vara på, i alla fall på vägen hem. Tegel airport, Berlin, som ska vara Berlins största flygplats påminner väldigt mycket om Säve och det är ju iynte så positivt. Vi hade dessutom blivit förvarnade att den skulle vara snurrig, så vi åkte ut i mycket god tid. Snurrig var den inte, men grå och trist. Så vi slår ihjäl tiden med lite kortspel.

Tråkigt har det inte varit i Berlin. En bra stad att fira sin 50-årsdag. Vi har gått och gått. Igår gick vi, enligt Jeppe, flera mil. Jag är benägen att hålla med, fast med ett visst mått av överdrift. Gårdagen gick i historiens tecken. Vi började med att ta oss till gamla Östberlin och besökte en gammal judisk begravningsplats. Det var enormt tight mellan stenarna och de allra flesta var från 1800-talet och fram till andra världskriget.  Några under perioden då andra världskriget härjade.

Där efter gick vi ner till TV-tornet. En makalös utsikt över stan. Synd att det inte var klart, men vi såg ganska långt. Därifrån promenerade vi till Unter der Linde och gick längst med Friedrichstrasse och ner till Checkpoint Charlie, för att ta del av kvarvarande delar av muren och den amerikanska sektorns övergång. Skrämmande! Det går inte att ta till sig, hur gärna jag än vill. Tänk att inte få gå, röra sig och tycka vad man vill. Helt ofattbart!

Än värre var det att se alla cementblock som var uppsatta till minne för alla judar som fick sätta livet till. Utställningen till dessa monument var ryslig. Säkerhetskontrollen var rigorös, som på en flygplats. Allt scannades. Där inne vilade en stark och kuslig känsla. Att få läsa och ta del av autentiska fotografier samt brev berör.  Kvällen avslutades på en italiensk restaurang.  Därefter blev det trötta ben till U-bahn och bums i säng.

Idag har vi, efter en lång och god frukost, gjort Berlin zoo. Eller var vi i Kenya? Den zoologiska trädgården var verkligen enorm, och då avstod vi ändå akvariumet. Vi gick där i fyra timmar och såg allt från noshörningar till flamingos. Skrämmande att djuren lever i så små inhägnaden.Trist att jättepandan, som Kina hade lånat ut, dog i somras. Skulle vara mäktigt att se.

Efter fyra timmar på zoo, strosade vi runt på Kufurstedam i ett par timmar. Lite shopping och mat i magen, innan vi tog oss ut till flyget för vidare befordran hem. Borta bra men hemma bäst, även om jag nu har gått in i andra halvlek.

De sista skälvande timmarna

Tänk vad tiden rusar och fortare går det. 2012 års firande lider mot det sista, min 50 års-dag. Vi började året med svärfars 80-årsdag, för att strax efter växla till Jeppes 50-årsdag. 25-årig bröllopsdag och Sofias sjukgymnastexamen. Johannas civilingenjörs examen, och givetvis Martins också. Sommarmånaden juli gick i 250-årspartandets tecken, och pappas 80-årsdag. Snabbt över till september och vi firade 30-år. Äldsta dottern fyllde 25 och imorgon är det min tur att fira 50. Vad hände där? Jag fattar ingenting!

Vi startade tidigt, imorse. Väldigt tidigt! 3:30 signalerade mobilen och jag flög upp, som skjuten ur en kanon. Det var inte bara Jeppe som blev förvånad. Klockan åtta klev vi ur planet och stampade tysk mark, Berlinermark. Idag har vi nött skorna ordentligt. Efter en snabb incheckning på hotell Moa, där vi blev uppgraderade, så drog vi ut på stan. Inte blev vi ledsna över vårt hotellrum, inte.

Vi har gått, gått och gått. Några stopp på vägen för kaffe, öl, vin och tillslut en god middag på en italiensk restaurang. Att det blir en tidig läggning ikväll råder det inga tvivel om, för trötta är vi och man kan ju aldrig vara säker på om jag kan sova eller ej. Kanske blir som förr, att jag spänner mig så inför min födelsedag så att Jeppe måste ge mig en present innan tolvslaget ;). Vet inte hur många födelsedagar som mamma var tvungen att ge mig en present i förskott, så jag kunde sova.

Fortsättning följer...

Nerplockad

Hann knappt hem, efter en sen kväll på arbetet, innan mobilen ringde. Okänt nummer skapade genast en lust att låta bli att svara. Som tur var svarade jag. En kvinna presenterade sig som operations-sköterska på Akademiska sjukhuset. Hon ville förvissa sig om att jag hade fått all den information som jag behöver innan den stundande operationen. Helt otrolig servicekänsla. Me like!

Snabbt plockade hon ner mig på jorden, då jag bara hade en förväntan och den var att bli smärtfri. Nu är den inte det längre. Blir utfallet halverad smärta så är det ett väldigt gott resultat. Just nu så smälter jag detta och intalar mig att kan jag sluta med några mediciner och vara lite mindre smärtpåverkad så får jag vara mer än nöjd. Kan jag slippa morfinet så är det ju jättebra. Oavsett så är jag så fascinerad över  samtalet och bemötandet, vilket jag önskar att alla ska få. Detta är vården från dess absolut bästa sida.

Tacksamhet!

Sovit gott

Mys inne vid bus ute

Trevlig kväll, både igår och idag

Fin familj

Kärlek

Tak över huvudet

Kläder på kroppen

Mat i magen

Stundande resor

Mediciner

Sjukvård

Böcker

Fritid

Gym

Arbete

Vänner

En glädje driver hundra sorger på flykt. Kinesistiskt ordspråk. 

Längtar!

Galet, sa Bill! Igår funderade jag på om det var läge för att trappa ner på medicinerna igen. Inte för att jag tar extrema mängder med morfinderivat, utan bara för att testa om det skulle fungera. Det skulle ju vara trevligt att äta mig mätt på mat ;). Tanken dök upp och tanken försvann.

Livet just nu är väldigt mycket som att gå i väntans tider. Du har fått en preliminär tid, med plus minus ett antal veckor. Precis samma som med våra tre barns förlossningar så vill jag NU, precis nu. Så nu ska det ske. Jag ska dra mig upp ur sängen och ringa till Ackis. Jag vill så gärna få veta när nervsträngsstimulatorn ska opereras in. Tror även att jag ska våga fråga hur fort jag kan räkna med att vara på benen igen. Jag har ju, som vanligt, gjort min egna lilla tolkning och den innebär att jag ska vara på tå igen direkt. Om jag tolkade sjukgymnast A:s blick igår, då hon ställde samma fråga, rätt så undrade hon nog om det stämmer. Hon fick ju bromsa mig rejält efter min diskprotesoperation, då jag ville börja arbeta väldigt snart inpå. Hon fick mig att inse att halva den tiden som läkaren hade sjukskrivit mig var ett måste. Men vem, vem, orkar gå hemma i tre månader? Så trist!

Det är bara att hoppas på att jag har varit snäll, så att Tomten låter min önskan slå in. Nu är det dags, upp och ring.

To be continued...

Dagens tips!

Ja nu brinner det, fast bara bildligt i min mun. Det otroliga har hänt. Dagens middag bestod av tomatsoppa och vad passar bättre till efterrätt än helstekt äpple med vaniljsås. In med ett stort och saftigt äpple i ugnen. Lite extra av allt på och i äpplet. Skjuts in i ugnen! Äpplet i skålen med vaniljsås. Pudra lite extra med kanel och en liten sked in i munnen. Hmm, färska äpplen brukar klia men inte ugnsbakade. En sked till! Oj vad det kliar och BRÄNNER. Varför då da? Svar: Cayennepeppar! Dagens tips: Läs på kryddburken innan du använder den. Kanel och cayennepeppar är lika, precis som salt och socker. Fast jag vänder på steken och inser att kryddstark mat ökar förbränningen och lägg där till ett minskat kaloriintag. Det får bli ett nytt försök imorgon. Jag är glad att jag inte bakade kanelbullar, för det skulle vara ännu mera surt - eller starkt.

Även dagens sjukgymnastbesök ökade på förbränningen och framför allt muskelmassan. Agneta och jag pratade lite om den kommande operationen och dess förväntningar. Lite kul när hon tycker att gympass, jympapass och joggning med dess stötar är bra ryggträning. Fast nte just för mig. Jag såg antagligen ut som en guldfisk, för det där med joggning är inte min grej. Spinning är lika bra som ett jympapass. Så det är bara att fortsätt och invänta operationstid. Tror jag ska ringa och höra med dem imorgon. Jag gillar ju att ha lite "koll". 

Nej nu ska jag fortsätta med att ha ledigt. Ska bli skönt med ledigt i dagarna fyra. Ett absolut arbetsförbud är infört fr.o.m. nu och ett absolut gör vad du vill-löfte är taget. Läsa, mysa, shopping, väninnemys, fika och baka - baka med KANEL - står på listan.

Kusligt produktiv

 

Och var kom alla energi ifrån? Kan det vara  den grymma månen eller det stundande höstlovet, som i och för sig kommer innebära mycket arbete, men tack vare dagens insats så kanske det innebär lite mer ledighet. Just nu i skrivandes stund ligger jag helt i fas. Alla år sex sagor är bedömda. LPP:n med matris över tema samer för år 8 känns väldigt klar. Lägg där till en påbörjad LPP med matris för niornas tema judendom. Dessutom har jag bedömt några sent inkomna uppgifter. Oj, vilken ro som infinner sig i min kropp.

Ett lugn som dessutom späds på med Så mycket bättre. Vilken underbar samling med artister. Just nu framför Uggla en av Lundells låtar. Får nog erkänna att denna programidén är en av de bättre. Annars är det inte mycket intressent på alla de kanaler som vi har och som ska bli ännu fler snart då vi blir ett Comhem-hus. Dags att se över bredbandsavtalet och eventuellt en uppgsägning av den fasta telefonin. Idagsläget kostar den oss 25 kronor mer i månaden och inte mycket att diskutera.

Nej, nu åter till TV för att sedan grotta ner mig i min nya bok i den renbäddade sängen. Mys! Imorgon en annan dag med träning och förhoppningsvis lite trädgårdspyssel innan Jeppe kommer hem efter en helg på Varholmen med ett gäng 50-åriga män. Tror nog att det umgänget gjorde så att Jeppe ändrade sin omvända syn på att paddla imorgon. Tur att kajakerna finns kvar och fler fina helger på G.

Snurre Sprätt - släng dig i väggen

Vet inte vad jag ska skylla på, för jag känner att de tankar jag har håller inte. Åldern? Alzeimer light? Stress? Oavsett så får jag reda ordning i oredan, vilket jag har gjort idag. När jag pratade med Jeppe och förklarade min situation så fick jag svaret:"Förvånad?" För just förvånad var han inte. Jag har gjort det igen, och det sker som alltid två gånger per år. Det är det där med utvecklingssamtalen. Hur jag än vrider och vänder så blir det fel. Nu har jag dessutom slängt mailet med tiderna, så det var bara att klippa och klistra från kalendern. Trots det så blev det fel igen.

Led i och för sig av akut sömnbrist idag på arbetet, vilket fick mig att hoppa gymmet, till förmån av 1.5 timmes sova i soffan. Därefter ett snabbröj då en journalist kom för en intervju för EKSTA. Han skriver deras nyhetsbrev, som går ut till alla hyresgäster och han ville fråga lite om vår bästa granne. Kul och spännande att få se resultatet.

Nej, nu ska jag söka upp John Blund och göra honom sällskap. Lite tvek bara om det kommer att gå. Får väl räkna får annars. Natti!

IIS12

IIS12

Dagen började tidigt, alldeles för tidigt enligt mitt behov av sömn. 4:10 gick larmet på mobilen och jag hade blivit ombedd att inte snooza. Det är nog första gången jag går upp före Jeppe. Lägg där till att jag inte väckte honom. Fast vad gör det, att gå upp för tidigt, när kul saker ska hända. 

För några veckor sedan damp en inbjudan ner i min mailbox. Kristina Alexanderson från Webbstjärnan och .SE inviterade mig till Internet i skolan 12-konferensen. Hur fort går det att vidarebefordra ett mail? Fort! Genast skickade jag mailet till mina rektorer. I ärlighetens namn så kan jag erkänna så här i efterhand att jag inte trodde att de skulle låta mig åka, men så fel jag hade. Biljetter bokades och här är jag nu.

En sak är säkert, det digitala samhället är här och vi måste inte bara åka med tåget, utan vi måste faktiskt köra det. Vi kan inte bedriva undervisning utan den digitala världen. Det är inte bara eldsjälarnas arena. Det är det där att vi utbildar dagens ungdomar till arbeten som inte finns. 

Katarina Alexanderson säger att det är vi som gör internet. Så är det!  Dagen har bjudit på mycket och ni ska få ett axplock. Jag har säkert missat massor, men det jag har fått med mig det rör runt i hjärnan. 

Först ut på scenen var Isabella Löwengrip, Blondinbella, och hon kommer för att ta över scenen och som Kristina Alexanderson avsluta med, hon lät oss äta ur hennes hand. Det tragiska, eller kanske inte tragiskt men ledsamt, är att hon hoppade av skolan då de inte kunde möta hennes entreprenöriella vilja och förmåga. Oavsett så gick hon från  idé till handling. Hon ville arbeta med sina företag i skolan, som tex UF, men fick nej. Det resulterade i ännu flera företag och utbildning på en skola i Schweiz. 

Isabella var lite som Hemsöborna.  Hon kom som en stormvind med ett Höganäskrus, i sista sekund med nyduschat hår och hon tog oss med storm.

Näste man på podiet var Carl Heath. Det visade sig att jag satte mig bredvid Carl när jag kom, helt ovetande. När jag upptäckte det så vågade jag inte prata med honom, men vi har faktiskt haft ett projekt tillsammans. För några år sedan samarbetade jag med GR-utbildning, där vi tog fram ett material för barnkonventionsarbete som idag används i Kungsbacka kommun. 

Carl lät oss ta del av en hel del roliga och galna saker. Dessutom delade han med sig på länken: 

http://m.youtube.com/#/watch?v=JBz-9flw3Mg&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DJBz-9flw3Mg&gl=SE

Så gå in och plocka och använd. För det är som han säger: 

*"Vi lär oss 24 h om dygnet"

*"Att göra, förändrar och skapa nytt. Att vara en maker."

*"Att gå från en lärmiljö till arbetsmiljö." 

*"Gäller alla ämnen i skolan, inte bara de praktiska."

Det är inte tekniken som är den stora utmaningen, utan utformningen. Lärandet ser ut på ett visst sätt. Måste det vara 30 elever? När ska vi våga bryta våra mönster? Våga riva de cementerande föreställningarna om hur våra skolor bör se ut? Från att "lära om" till att "lära igenom".

Sagor har alltid lockat till läsande. När man använder sagor som verktyg skapar man grymt mycket bättre förutsättningar för lärande. Jag fick lära mig ett nytt begrepp, ja i alla fall nytt för mig - fanfiction. Finns communitys där skrivandet kring tex Harry Potter fortsätter. Ett skrivande som vi kan använda i skolan. Godis på nätet där det informella lärande sker. Tekniken sätter inte gränsen, utan föreställningen hur vi kan utmana tekniken.

När jag var på Särö skola och fick se en förevisning om hjärtat via en 3D-projektor, blev jag helt såld. Det var så otroligt! forskning visar att elever som får undervisning genom 3D lär sig mer än via traditionell undervisning.  Ni kan tro att jag är nyfiken på vad Makerbot.coms Replicator, för 10000 kr kan göra. Den printar ut en tredimensionell modell i plast som brukaren har skapat. Otroligt! 

MaKey MaKey för 350 kr -skapar uppfinnare där fantasin sätter gränser. Carl visade genom att koppla elektroder som deltagare fick hålla, så hade de skapat ett spelande piano. Direkt började testpersonerna testa och spela. Internet blir fysiskt och stannar inte inne i den digitala världen. 

Erik Fichtelius från UR, Peter Leth och Ylva Pettersson från Wikimedia Sverige diskuterar hur öppna resurser kan skapa ett innovativt lärande.

Erik Fischtelius från UR pratar om URs utbud på ur.se och hur upphovsrätten samt om ersättningar till upphovsmännen. 

Peter Leth, pratar om hur Creativ common skapar nya möjligheter för undervisningen. De danska konstmuseerna har släppt alla licenser för konstverken, vilket skapar nya möjligheter för skolan. Konstverk kan läggas in på animerade filmer. Kul idé. Återigen är det bara vår fantasi som sätter gränser. 

Upphovsrättens se men inte röra liknas med att ha en båt utan åror. CC ger frihet! Lär mer om CC på Webbstjärnan.  

Ylva Pettersson från Wikimedia och Katedralskolan i Skövde pratar om hur hon arbetar med sina ämnen på estetprogrammet. Hon arbetar med Wikipedia och låter eleverna skapa artiklar. Det ställs höga krav på oss och då läroplanen kräver att alla ska spela huvudrollen. Alla ska få strålkastarna riktade mot sig.

Tror att dagens kommentar blev följande: "De gånger han säger dumheter så lyssnar ingen." Ylva Pettersson får applåder när hon syftade på Björklund. 

Ylva satte spår. Jag måste starta upp ett projekt till! Tror att det kommer bli ett nytt projekt för niorna. De ska få skapa artiklar på Wikipedia. Tack Ylva för tipset.

Dagen avslutades med en paneldebatt. En sak är säkert, vi kan inte välja bort det digitala utbudet. Varför lägga så mycket energi på att ifrågasätta? Vi ifrågasatte inte elektriciteten och den klarar vi oss inte utan idag. 

En fantastisk bra dag avslutades med lite speedshopping, innan tåget styrde kosan mot Göteborg igen. En lång dag lider mot sitt slut!