Skrivare, kopiator, matris - hårda nötter att knäcka

Två timmar med djupdykning ner i datorn är inte optimalt för denna kropp. Fast vad gör man inte för skolutvecklingen i Kungsbacka kommun. Eftermiddagen har tillbringats i kommunens CÄ-grupper, centrala ämnesgrupper, och för min del svenska. Att skapa kommungemensamma matriser, som både elever/vårdnadshavare och vi lärare kan använda sig av är inte lättarbetat. Trots ett ganska tungrott projekt, som numera är en icke tidsbestämd verksamhet, så lyckades vi på senare delen få till ett antal elevmatriser. Hur vi nu ska koppla dessa till kunskapskrav och elevarbeten får bli nästa träffs nöt. Svårknäckta nötter i ett nöthav är svårforcerat, fast det får bli nästa månads problem. Nu ligger samearbeten och nationella prov först på listan, i tät följd av deckare samt författarporträtt.

Hoppas dock att morgondagen kan ge några lämpliga hål för att bedöma. Just nu önskar jag att dygnet hade några fler timmar. Dels önskar kroppen fler sovtimmar och fritid. En sväng till gymmet var inplanerat under eftermiddagen, fast det är tur att det går att justera och flytta. Imorgon blir det av. Även rättningen skjuter jag på tills imorgon. Tre kvällar i rad utan arbete - har varken tid eller lust, fast tror att jag gör bättre ifrån mig med en något piggare hjärna. 

Med tanke på dagens händelser så är det nog bra att jag coolar ner lite. Tur att jag lyckades ordna reda i den totala oredan jag skapade, samt fick rent den nedkletade kopieringsmaskinen. Fick först värsta stressknäppen då projektorn i niornas sal inte fungerade. Skulle visa några exempel över ett CV kan se ut. Checkade allt, inget fungerade så den regelrätta anmälan gjordes. Springer sedan bort för att hämta en av IT-killarna. IT-kille C kommer och då är inte kontakten i. Bra där Malin!

Nästa knäpp är över skrivaren som inte är lagad. Skrivare nr två har jag inte installerad på min dator. Tar en stationär, som troligen är från gengasens tid och var seg som sirap. Inga utskrifter! Blir räddad av Annika. Sliter fram NA-prov för kopiering. Tipexar namnen och lyckad smeta ner hela kopiatorns glas med Tipex. Bra där! Lägger sedan samma prov i yoghurten, då lunchen intogs samtidigt. Ett original samt kopior försvinner. Ja, försvinner! Kopiorna dyker upp hos kollegan. Originalet fortfarande borta. Tur att jag har det på min dator. Vad hände där? Ja inte vet jag. Vet bara att just där skulle jag velat haft en timma extra, så jag slapp komma fem minuter försent till lektionen och vara helt väck. Tur att det är de goaste av goa elever. De fixar en snurrig Jeppsson, eller en mera snurrig.

Nej nu blir det att ställa sig vid spisen och slänga ihop lite mat. Vill ju inte erkänna att just den biten slarvas det med ibland. Tråkigt att laga mat till sig själv, dels för att jag inte kan laga till en person men framför allt att det är tråkigt att äta ensam. Skönt är att Jeppe kommer hem redan imorgonkväll, så då är ordningen återställd.

 

Kärlek!

Akta dig för stupet! Vilket stuuuup?

Det är helt otroligt! Varje gång vi går Strandpromenaden, så blir vi likna tagna varje gång. Det är så vackert och helt fantastiskt underbart. Tanken fanns att vi skulle paddla, men så kom vi på den lilla detaljen att vi för tillfället inte har någon stor bil. En styck Toyota Aygo med två kajaker på taket, är nog ingen bra lösning. Tur är det att den nya bilen kommer snart. Så det är bara att hoppas på att det fina vädret fortsätter.

Denna vintern har varit helt magiskt, eller är det så att jag har glömt bort att det har blåst, regnat och inte bara kallt, snö och sol. Ja, ja så kan det vara. Fast det är faktiskt bra med selektivtminne. Jag kommer ihåg det jag vill komma ihåg.

Dagens runda tog väl än sådär tre timmar. En fika vid Snäckestrand sitter aldrig fel. Den nya kameran var med och vi lyckades knäppa 150 bilder, med varierad kvalité.Vi lär oss hela tiden och det är kul. Funderar faktiskt på att gå en fotokurs. Kan ju faktiskt passa bra då silver och jag inte är riktigt kompis med just det grundämnet, vilket jag sörjer.

Planen nu är egentligen att rätta de sista nationella proven, men hux flux så försvann den orken. Ska nog börja pilla med middagen istället. En sallad med nötbiff, rödbetor, lingon, romansallad, och lite annat smått och gott. Därefter kommer det helt klart bli en tidig sänggång, trots att jag - pinsamt nog - vaknade elva i förmiddags. Inte kan jag skylla på en sen natt, då vi var hemma vid halv ett-snåret från Matilda och Håkan samt småkillarna. En mysig kväll med mello, den första för oss. Det var väl väldigt varierade bidrag. Lisa M var dock, helt klart värd en finalplats. Just nu lyssnar vi på Ranelids och Flinks bidrag. Ja, vad ska man säga? Ranelids sång, tvek där. Pratar sig igenom tre minuter. Vem kan seriöst rösta på den. Torsten Flinks, ja han sjunger ju åtminstone. Han har en ganska häftig röst, fast kanske inte något bra schlagerbidrag.

Enligt H. Jackson Brown Jr är "Den bästa förberedelsen för morgondagen är att göra ditt bästa idag". Jag förbereder den kommande veckan med en myssöndag. Kan behövas efter som arbetet knep fem timmar av lördagen. Så nu ser vi framemot en ny vecka med många givande möten.

Kärlek <3//M

Nu går det som på räls

Genast börjar klura på vad är det som är fel? Detta kan väl knappast vara rätt? Är det min erfarenhet som skapar känslan? Det känns väldigt skönt om det är tryggheten som gör det så otroligt lätt att bedöma årets nationella prov i svenska, fast då bör det röra om i grytan inför nästa års provomgång då Lgr 11ska sitta som en smäck. För just den där känslan av trygghet och att det går för lätt som gör mig orolig. Bedömer jag för mycket med magen och är det så att jag känner mina elever så bra, så jag känner igen deras skrivsätt. Vill inte tro det, även fast att jag vet att även jag är enögd. Fast resultaten pekar åt båda hållen. Både upp och ner.

Oavsett resultaten så är jag inte klar, inte på långa vägar. A-delen, läsförståelsen, är relativt snabbt avklarat. Där kan det räcka med ett par rättningar per elev. Då jag kommer till C-delen, skrivuppgiften, då kan jag läsa och bedöma dem både tre, fyra och fem gånger. Dessutom så hamnar det alltid några i "hjälp mig att bedöma"-högen, som vi svensklärare i nian slår oss samman och gör. Den där total värsting rädslan infinner sig ALLTID när elevers alster ska bedömas. Jag är livrädd för att bedöma fel. Sätta ett orättvist betyg, oavsett om det är för högt eller för lågt. Som tur är, så brukar NA-proven befästa det som jag redan visste - det betyget som de faktiskt är värda. 

Årets prov, som handlade om "Dåtid, nutid, framtid" kändes ganska lätt. Framför allt är det ett ämne som alla berörs av. Skrivuppgifterna var väl valda för att passa våra ungdomar och de allra flesta har valt att skriva ett brev till ungdomar 2050. Några har resonerat om och över hur det är att vara barn och när man blir vuxen, och några hur det är när tiden stannar.

Stannar tiden? Nja, det är sällan det känns så. Tycker att den rusar mest hela tiden. Vet att jag inte är ensam över att sakna några fler timmar per dygn. Snart är februari slut och vi rusar vidare i mars, april. Våren kryper närmre och idag är det verkligen en sådan där dag som man ska packa matsäck och bege sig ut på långpromenad längst med havet. Eller packa kajakprylarna och slänga kajakerna på taket och dra iväg ut på årets första paddling. Och just där går vi bet! Sa imorse att imorgon, ja imorgon packar vi för årets första tur. Leendet på läpparna fastnade liksom. Fastnade så där stelt och förtvivlat, då jag kom på att vi inte har Volvon kvar. Den sålde Jeppe i söndags och den nya kommer inte förrän om en vecka drygt. Som tur är får han låna Pålle och Sivs bil, för inte får han ta min lilla sportbil. För just där dyker ett problem upp, utöver att det inte går att packa två kajaker på en Toyota Aygo, jag kan  omöjligt ta mig till arbetet utan bil.

Ja, ja! Det får allt bli en långpromenad med fika i alla fall. Packa ner kameran för att försöka ta lite fina kort. Behöver helt klart ha en ny header på min blogg. Den som väntar får se!

"Vi har vår i luften. Vad har ni er?" Carl Hammarén

Snart är jag fjärrstyrd, med leg...

...och funderar verkligen hur det ska gå. Tillhör en av de få som har fått mitt lärarleg, så nu förväntar jag djupa bugningar ;). Skämt åt sido, jag tycker att hela grejen med lärarleg är så pinsam. Än mer pinsamt att jag har fått behörighet i att undervisa svenska som andraspråk för år tre. Har inte läst några poäng svenska som andraspråk. Jag har inte ens fått läsa läs- och skrivinlärning. Att jag sedan har undervisat i sju år, drygt, hjälper inte att jag får behörighet i alla so-ämnena - trots att jag har läst till "Svenska-so år 4-9, med mediainriktning. Att min poäng i specialpedagogik inte skulle ge något var förväntat, ville bara se vad som hände. Ja, jag har faktiskt påbörjat en skrivelse till Skolverket med förhoppning en vidarebefordran till Förvaltningsrätten. Tycker verkligen att något hända.

Någon mer som har leg, och verkligen är värd det, är de två läkarna som jag fick träffa på sjukhuset i Halmstad idag. Kom till en påläst läkaren på ortopeden. Han hade verkligen lusläst mina journaler och gått igenom datortomografiundersökningen. Han hade dessutom sökt sin kollega, som stod på operation, för ett utlåtande. Efter en genomgång med mig, går han och hämtar sin kollega som följer med tillbaka. Spännande! Snabbt och resolut bestäms det efter ett kort samtal att någon steloperation blir det inte. Han skulle inte ens rekommendera sin syster att genomgå en sådan operation. Oddsen att jag ska bli sämre är ca 50 %. Dessutom vet de inte hur länge min protes håller och skulle den gå sönder går det ej att fixa till om jag har blivit stelop. Hmmm? Vad händer då? Ja inte springer jag och köper en trisslott på de oddsen.

                 

Nu ska jag bli fjärrstyrd! En specialistremiss är skickad till Sahlgrenska för att testa en nervstimulator, sk TENS fast den opereras in i ryggmärgen. Den kommer läkarna att programmera, men jag kan själva reglera via en fjärrkontroll. Det var det där med Duracellkaninerna. Hoppas nu att detta kan hjälpa, vilket jag faktiskt tror på. Har ju haft en portabel TENS i flera år, som hjälper om än något stigmatiserande. Fast det är ju få som inte ser att det är något fel... ;). 

 

                        

Ja nu är det bara att vänta. Finns tydligen bara Sahlgrenska och Kristianstad som gör dessa operationer. Sahlgrenska har en kö på si så där 1 000 år, enligt läkaren. Så får vänta. Tills dess så har även min fantastiska dr J justerat min medicinering - igen. Hon tar på sig all skuld till min viktuppgång. Skönt att någon bär hundhuvudet. Fast nu är det ju ingen garanti på att jag tappar de nyfunna kilona vilket trist. Får väl försöka arbeta på det, trots min totala oförmåga. Inte hjälper det med vare sig med fjärrkontroll eller leg.

Ping!//M =D