Hur många tårar finns det?

Dagen idag har varit tung. Mycket tung! Hur många tårar finns det? Hur kan saknaden göra så ont? Trots detta så blev dagen fin. Pappa fick en begravning som jag tror att han ville ha. Tror att mamma satt där uppe och dingla med benen, och gillade det hon såg. Nu är de tillsammans igen, efter 17 år. Nu tillhör jag den äldsta generationen och det är jag inte redo för. Vill inte, fast har inget val. Det är ju ett faktum.

Prästen som begravde pappa  höll en fin gudtjänst. Han lyckades verkligen prata om pappa så som han var. Så som hans liv hade varit, från Strömstad till Göteborg, och vidare till Särö. Han sätt att beskriva pappa och hans livsgärningar var så fint. Från vörtbröd till kanelbullar. Från de skånska sädesfälten till det bakade brödet. Från att vara gift och få fyra barn, till änkeman i 17 år. 

Trots alla tårar så känns det bra. Det känns bra att fått dela denna dagen med de mina och alla i familjen. Syskon, respektive, svågrar och svägerskor, svärföräldrar och kusiner. Det blev trångt i vårt hus, men så skönt att alla var här. Det gör det lättare.

Livet går trots allt vidare. Ett liv utan pappa, fast han finns ändå alltid med mig. 

RBS - Unicef

Att jag brinner för barns rättigheter vet nog de flesta. Att få våra elever medvetna om sina rättigheter är viktigt, jätteviktigt. I två år så har vi på Smedingeskolan varit en rättighetsbaserad skola, vilket innebär att vi ska implementera barnkonventionen i nästan allt. 

Dessa åren har varit intensiva, svårarbetade - delvis, och framför allt jätteroliga. Vi i personalen har fått utbildning, eleverna likaså. Ändå så kan vi inte luta oss tillbaka och leva på gamla meriter. Vi måste arbeta hela tiden. Nu tycker jag att vi på Smedingeskolan har lyckats bra. Vi kämpar med att få in barnkonventionen i planeringarna, få eleverna att förstå, att deras röst är viktig. 

Vårt elevråd har vuxit sig starka detta läsåret. De sköter sina möten helt själva, och det gäller elevrådsmötena, styrelsemötena samt utskottens möten. De är grymma!

Inför det sista året ska vi dokumentera. Lektioner ska skrivas ner, bearbetas och samlas i en gemensam läromedel. Och där kommer jag in i bilden. Jag ska konsulta för Unicef i höst. Förvisso bara 20 %, men det ska bli så skoj. Det kommer att bli en intensiv sommar och höst, men så spännande det ska bli. Jag är mäkta stolt över att ha fått detta erbjudande. Ett erbjudande som definitivt kommer att ge energi samt kunskap som lätt kan appliceras på mitt yrke. Jag kommer att fortsätta på 100 % på Smedingeskolan. Blir bra att jag får behålla mina grupper. 

Jag ser verkligen fram emot den kommande hösten. Nya utmaningar!

Blockad, blockad och igen

Tredje gången (på kort tid) gillt? Nu tänker jag mig att denna ska hjälpa länga. Längre än sist. Igår eftermiddag ringde mobilen och jag kunde inte svara. Ser att det är från Spine center och inser att det kan vara så att jag precis missade en blockadtid. Fem minuter senare är jag tvungen att svara. Vill verkligen inte missa detta. Känner mig så nöjd över att få tillhöra dem som får hjälp av dr Hägg. Får hjälp av Spine. Att Region Halland betalar för att jag ska få mina blockader där och inte behöva vänta i månader för att få komma till Varberg, och då talar vi månader runt ett år. 

Uppe med tuppen och in i duschen för Descutantvätt. Det är som att tvättas i klorin. Det kliar, torkar ut och gör håret risigt som Svinto, men hellre ren som en tvål inför morgonens övningar. Halv åtta ska jag vara på Spine. Det jag inte visste var att det var på operation jag skulle. Ombytt i rock, tossor och hätta på huvudet kliver vi in operationsavdelningen. Normalt brukar jag inte vara i uppåträtt skick, utan nedbäddad och nästin intill sövd. Lite pirr i magen, för jag vet att det kommer göra så galet ont. Ont, ondare, ondast! 

Efter att fått veta att jag fick tolv sprutor den första gången då de la en blockad, så vill jag inte veta. Är bara så tacksam för att det är över och att jag fick komma hem och kraschlanda i soffan. Insåg att det blev inget jobb denna dagen inte. Illamående och båda benen "sovandes" somnade jag gott i soffan under yllefilten. Hoppas att känslan ska försvinna snabbt samt att jag blir hjälpt. Verkar positivt redan nu, och det vill inte säga lite det. Brukar inte känna av resultatet samma dag, så hoppas att detta visar på något gott. 

Jag borde försöka ta mig samman och arbeta lite. Stormaktstiden är på G i år sex och med tanke på situationen med att min pappa gick bort, så blev det inte mycket arbetat i påsk. Det visar sig nu, tyvärr! Så är det och blir det när livet sätts på hårda prov. 

Kulturellt inslag med shopping

Så länge vi har pratat om att köpa en tavla. Nu blev det äntligen av. Söndagen har vigts till Konstrunda i Majorna. Ett urtrevligt koncept, som vi höll på att missa. Fördel Facebook! 

I år så blev det Röda sten och utställarna runt Sockerbruket. Komst kan avsmakas med både ögon och mun. Med hem kom, tavlan nedan (nästan, den ska hämtas i veckan.) och en goodiebag med öl från Microbryggereiet "Beerbibliotek". 

Microbryggeriet på Sockerbruket. 

"Flätan" som Lisa Persson Baagøe, hhttp://lisapersson.com, har signerat. 

Efter flera timmar idag och en heldag på stan igår, med delar av familjen, så är ryggkräket inte nådig. Det kostar att ligga på topp och det gäller att hålla sig vän med Ketogan. :(

Tänker mig att jag ska vara på topp imorgon, då livet återgår till det normala. Eller ja! Nästan det normalt. Sorgen gör sig påmind ofta. Väldigt ofta! Ska bli skönt när begravningen är över, även om det kommer en uppslitande boupptäckning. Tänk om mina föräldrar hade skrivit testamente. Så mycket lättare livet hade blivit. Eller så kan man vända på steken. Tänk om folk inte skulle vara så himla giriga. Det gör mig så illamående.  

Världen är liten!

Tänk vad världen är liten, och mindre blir den. Våra goda vänner, ja faktiskt en av våra allra bästa vänner, är i Peru på bröllop. De är där hela storfamiljen. Jag skrev till Tinna att de får söka upp den svenska bagaren i Lima. Han är en gammal kollega till min pappa.

Hur är talesättet om berget? Här kan vi bara konstatera att det fungerar. De sökte inte efter bagaren, utan bagaren kom till dem. De var på väg hem från att ha ätit middag på en restaurang och de går och småpratar. Då kommer en svensk man fram och frågar dem om de är svenskar. Mannen ifråga var den svenske bagarens son. Helt otroligt! Detta skulle min pappa fått uppleva. Nu skedde mötet en vecka "försent". Ett möte som får solen att lysa lite starkare. Ett möte som värmer så där konstigt härligt i maggropen.

Tänk på vad alla dessa möten som vi ställs inför har betydelse. Tänk så viktiga vi är, ur alla olika perspektiv. Därför tror jag att det är viktigt att vi försöker anstränga oss till det yttersta för att göra avstampen så positiva som möjligt, för du vet aldrig när, hur eller vem det är som korsar din väg.

Just nu har jag speciellt en i åtanke när det gäller olika möten. En speciell person som jag tror läser just detta, men skulle aldrig erkänna det. Speciellt en som borde tänka på sitt uppförande lite extra, för vi vet som sagt aldrig hur nästa möte kommer att bli.

Nu ska jag gå ut och möta våren. En lunch på altanen i solen, bland nyplanterade påskliljor, krokusar och penséer.

Påsklov

Nu visar sig våren och påsken från sin bästa sida. Blå himmel och typiskt aprilväder. Ömsom kallt ömsom varmt. Idag vill jag äta lunch ute. Sätter mig gärna invirad i en filt och njuter av vårsolen. 

Årets tema för år sex i svenska var "I med och motvind". Motvind har varit en del av vår vardag nu, men nu vill jag att det vänder. En härlig vår skulle definitivt bidra till medvind, för just våren är en av mina favoritårstider. I den muntliga delan av de nationella var att tala om sin favorit årstid. Oj så svårt jag hade haft om jag hade fått den uppgiften. Jag som älskar alla årstider. Våren är verkligen underbar. 

Markisen har vevats ut, för att vi inte ska få solen i ögonen. Vilken lyx att få solen i ögonen. Det spritter i träd och buskar. Gräset börjar gro och blomsterlökarna har börjat sticka upp ur jorden. Det blir att shoppa blommor till våra krukor.

Efter  plantering och fika blir det påskmiddag med familjen. Tungt att pappa inte är med oss. Han finns dock i våra hjärtan och minnen. Minnen kan ingen ta ifrån oss. Minnena växer inom oss.

Var rädda om varandra och ha en lugn och fridfull påsk.