Uppe med tuppen och in i duschen för Descutantvätt. Det är som att tvättas i klorin. Det kliar, torkar ut och gör håret risigt som Svinto, men hellre ren som en tvål inför morgonens övningar. Halv åtta ska jag vara på Spine. Det jag inte visste var att det var på operation jag skulle. Ombytt i rock, tossor och hätta på huvudet kliver vi in operationsavdelningen. Normalt brukar jag inte vara i uppåträtt skick, utan nedbäddad och nästin intill sövd. Lite pirr i magen, för jag vet att det kommer göra så galet ont. Ont, ondare, ondast!
Efter att fått veta att jag fick tolv sprutor den första gången då de la en blockad, så vill jag inte veta. Är bara så tacksam för att det är över och att jag fick komma hem och kraschlanda i soffan. Insåg att det blev inget jobb denna dagen inte. Illamående och båda benen "sovandes" somnade jag gott i soffan under yllefilten. Hoppas att känslan ska försvinna snabbt samt att jag blir hjälpt. Verkar positivt redan nu, och det vill inte säga lite det. Brukar inte känna av resultatet samma dag, så hoppas att detta visar på något gott.
Jag borde försöka ta mig samman och arbeta lite. Stormaktstiden är på G i år sex och med tanke på situationen med att min pappa gick bort, så blev det inte mycket arbetat i påsk. Det visar sig nu, tyvärr! Så är det och blir det när livet sätts på hårda prov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar