Inget är som väntans tider

Eller hur? Den som väntar på något gott väntar inte för länge. Fast nu har det gått en dryg timme, så snälla Tramadol hjälp NU! Jag fick ett av mina normala ryck när vi kom hem från Sardinien. Blir galen på att gå upp i vikt, framför allt av mediciner för det kan jag inte påverka. Valde att börja trappa ner på den sorten, stället för på Tramadol retarden som min läkare vill. Nu är det så att hon är på semester, så jag bestämmer.

Ibland är ju alla dessa valmöjligheter svåra. Det är svårt ibland att fatta rätt beslut. Just nu har jag nog fattat ett mindre bra. Gaha, vad nervsmärta är vidrig. Tror att det får bli ytterligare en boost. Just idag vill jag vara på topp, då vi ska ut ikväll. En klassträff med det gänget som vi pluggade med på Hvitfeldtska för drygt 30-årsedan. Hur kul som helst!

Tills dess så är det lugn som gäller. Inte träna! Inte putsa fönster! Inte skura ugnen! Inte rensa 15 liter jordgubbar! Inte gå på stan! Utan idag är det soffhäng med bok som gäller, för det andra gjorde jag ju igår. Bara vara är jag faktiskt duktig på att vara. Från noll till hundra på två sekunder och vice versa. Ska bara först! Duscha och bädda. Ska bara ta en Tramadol till och motta tillbaka den Onde först.

Ha en skön sommarfredag i absolut får duga-väder.

Blir så glad

Sprang på, eller sprang och sprang - träffade en elev som slutade nian i våras. Vi pratade lite och sedan satte jag mig bredvid de elever som jag var med. Helt plötsligt kommer den fd eleven och sätter sig bredvid mig och säger:

"Jag måste bara sätta mig här Malin, för att det är så här. Min lärare som jag har i svenska nu på gymnasiet säger att man visst får skriva "men" och "och" i början av meningar. Jag sa till henne att det var fel, för det är faktiskt en konjunktion."

Vi diskuterar detta en stund, då han var hårt drillad av sin förra lärare, läs Malin. Jag hävdar med bestämndhet att det är osnyggt att skriva så.

"Ja, jag gillar henne inte alls. Hon är jättesur på mig bara för att jag tjatade emot. Jag tycker att svenskan var mycket roligare på Smedingeskolan."

"OCH" där blev jag varm i hjärtat. Det var det där med att "tala till lärda på latin", anpassa språket. Helt klart har just denna eleven förstått poängen. 

Ytterligare anledning till glädje är ett telefonbesked igår. Sent på eftermiddagen ringde de från Akademiska sjukhuset i Uppsala. En kort avstämning hur det hade gått med ryggmärgssträngsstimulatorn och sedan ett mycket snabbt beslut.

"Då sätter jag upp dig på en operationstid i slutet av januari."

Ja, vad ska jag säga? Helt otroligt bemötande och ett professionellt omhändertagande. Det känns så tryckt att åka dit upp igen.

Den tredje "blir så glad"-känslan är snön. Äntligen har den kommit. Hoppas nu att den biter sig fast ordentligt. Allt blir så mycket ljusare och mysfaktorn ökar. Nu får den gärna ligga till påsk.

Nu är det bara att ta tag i en av omdömeshögarna och skriva samt sätta betyg. Känner mig väldigt mosig efter dagens gympass och den kalla promenaden till ungdomsmottagningen, men det är bara att hugga tag i det och köra. En till kopp thé och så racear jag.

Tur att jag hade cykelhjälm

Lygnern 20120530

Jag förväntar mig faktiskt att ett speciellt foto läggs ut på Facebook. Tänk så tokigt det kan gå. Dagen har inneburit ännu mera motion. Målet var Hanhals holme. Dit cyklade vi med Äventyr i naturen-inriktningen. Hjälmar på, kedjor smorda och svisch iväg. Vi trampade på emellan åkrar och Rolfsån, förbi ladugårdar och hus. Vinden tryckte på bra, och självklart var det motvind, och molnen hängde tunga. Väl framme så var det fiske, flöjttillverkningen, bad och grillning. Dagens lunch: Hamburgare. Efter några timmar var det dags att trampa tillbaka till Smedingeskolan. Den sista biten, absolut sista 100 meterna händer det. Det som inte får hända händer! Jag trillar av cykeln och landar med huvudet i backen. Detta förevigade givetvis en elev =D. Det bjuder jag på.

Fredrik, Frej och Peter är grymma på flöjtar.

Anders H är bästa grillmästaren.

 Tänk så mycket som skulle kunna gå galet när man är ute med ett stort gäng elever. Vi har badat från höga klippor, från brygga, täljt med knivar, brassat mat över öppen eld, skurit lök, fiskat, vandrat en mil, cyklat två mil, cyklat ner i dike, vält med cykeln, men framför allt så har vi haft galet mysigt. Goa och härliga ungdomar som det är en fröjd att få umgås med. Tänk att man får betalt för detta - att ha kul på arbetet. Dessa dagarna borde få vara så många flera per termin. Här byggs relationer mellan elev-elev, elev-vuxen och inte minst mellan vuxen-vuxen. Mera vill jag ha!

Nu åter till det "vanliga" arbetet. Dags att checka morgondagen. Niorna ska göra sin sista redovisning innan deras betyg ska sättas. Åttorna likaså. Sommarlovet närmar sig med stormsteg och det är vi värda.

Hanhals holme

Skrivare, kopiator, matris - hårda nötter att knäcka

Två timmar med djupdykning ner i datorn är inte optimalt för denna kropp. Fast vad gör man inte för skolutvecklingen i Kungsbacka kommun. Eftermiddagen har tillbringats i kommunens CÄ-grupper, centrala ämnesgrupper, och för min del svenska. Att skapa kommungemensamma matriser, som både elever/vårdnadshavare och vi lärare kan använda sig av är inte lättarbetat. Trots ett ganska tungrott projekt, som numera är en icke tidsbestämd verksamhet, så lyckades vi på senare delen få till ett antal elevmatriser. Hur vi nu ska koppla dessa till kunskapskrav och elevarbeten får bli nästa träffs nöt. Svårknäckta nötter i ett nöthav är svårforcerat, fast det får bli nästa månads problem. Nu ligger samearbeten och nationella prov först på listan, i tät följd av deckare samt författarporträtt.

Hoppas dock att morgondagen kan ge några lämpliga hål för att bedöma. Just nu önskar jag att dygnet hade några fler timmar. Dels önskar kroppen fler sovtimmar och fritid. En sväng till gymmet var inplanerat under eftermiddagen, fast det är tur att det går att justera och flytta. Imorgon blir det av. Även rättningen skjuter jag på tills imorgon. Tre kvällar i rad utan arbete - har varken tid eller lust, fast tror att jag gör bättre ifrån mig med en något piggare hjärna. 

Med tanke på dagens händelser så är det nog bra att jag coolar ner lite. Tur att jag lyckades ordna reda i den totala oredan jag skapade, samt fick rent den nedkletade kopieringsmaskinen. Fick först värsta stressknäppen då projektorn i niornas sal inte fungerade. Skulle visa några exempel över ett CV kan se ut. Checkade allt, inget fungerade så den regelrätta anmälan gjordes. Springer sedan bort för att hämta en av IT-killarna. IT-kille C kommer och då är inte kontakten i. Bra där Malin!

Nästa knäpp är över skrivaren som inte är lagad. Skrivare nr två har jag inte installerad på min dator. Tar en stationär, som troligen är från gengasens tid och var seg som sirap. Inga utskrifter! Blir räddad av Annika. Sliter fram NA-prov för kopiering. Tipexar namnen och lyckad smeta ner hela kopiatorns glas med Tipex. Bra där! Lägger sedan samma prov i yoghurten, då lunchen intogs samtidigt. Ett original samt kopior försvinner. Ja, försvinner! Kopiorna dyker upp hos kollegan. Originalet fortfarande borta. Tur att jag har det på min dator. Vad hände där? Ja inte vet jag. Vet bara att just där skulle jag velat haft en timma extra, så jag slapp komma fem minuter försent till lektionen och vara helt väck. Tur att det är de goaste av goa elever. De fixar en snurrig Jeppsson, eller en mera snurrig.

Nej nu blir det att ställa sig vid spisen och slänga ihop lite mat. Vill ju inte erkänna att just den biten slarvas det med ibland. Tråkigt att laga mat till sig själv, dels för att jag inte kan laga till en person men framför allt att det är tråkigt att äta ensam. Skönt är att Jeppe kommer hem redan imorgonkväll, så då är ordningen återställd.

 

Kärlek!

Tacksam, fast det kanske man inte tror

Ogillar känslan. Den går som ett spjut igenom kroppen, från knopp till tå. Finns det problem så finns det lösningar. Den där gamla dängan känns just nu så hopplöst falsk. Den där j*vla Maverick visst tydligen inte vad hen gjorde. Taskigt att skicka dolkstötar till just diskprotesen. Den har ju gjort nytta och inte kan hen hjälpa att artros ingick i paketet.Inte hjälper det att doktor F säger till sjukgymnast A: "Det kunde jag tro att hon var ens sådan patient!" "Vadå då sådan, undrade sjukgymnast A". "Ja en sådan som trodde att hon skulle bli helt bra, ja efter så många års vörk".

Kanske ska jag skicka mina voodonålar mot den där norske läkaren på Annedalskliniken. Hans 80-talslösning var att ligg lågt. Använd Vulkanskydd, ät antiinflammatoriskt, inta liggade position och nej, skoliospatienter har inte mer ryggvärk än andra. Förresten, den där knäppa läkaren på Kungsbacka sjukhus. "Du kan bara invänta. Ja, ett diskbråck." Smart kommentar. Sedan är jag inte den som är den. Klart att utvecklingen gått framåt. Eller hur dr Ö? "Du har ta mig tusan inga muskler i ländryggen! Din filé består bara av fett!" Det kan inte vara mögligt? Jag tränar varje - JA VARJE SABLA DAG! "Kom in på mitt rum, så ska du få se plåtarna", säger DR Ö utan att tänka tanken på att liket i sängen behöver hjälp upp. Mycket riktigt. Trots hans oerhört klumpiga sätt att uttala sig på, så har han rätt. All träning fullständigt helt i onödan. "Ja, ja! Säg till när du vill bli stelopererad, så gör vi det". På sommaren? Så slipper jag vara borta från jobbet? "Inga problem!" Skönt!

Vintern flöt på och påsken kom med en smärtchock. Det var inte bara Jesus som led på sitt kors. Får telefontid med doktor Ö:S kollega. Han som tyckte att jag var så gråtmild, när jag låg och grät i sjukhussängen på J:s 1-årsdag. Ja gråtmild, jag håller med. Men jag kan  ju inte röra mig! Jo, blockaden hjälpte efter ett halvt dygn, så ni slapp lägga en dyr EDA på mig.

Ja, jag önskar den där utlovade steloperationen. "Jo men det fattar du väl att det inte går?" Nej, det gör jag faktiskt inte. Måste väl vara den mest ekonomiskt smarta lösningen som finns. Operation och rehab under semestern. Ingen ökad belastning för samhället. Korkad eller naiv. bedöm själv! Slutprodukten blev en svindyr diskprotesoperation på privata Spine Center i Stockholm, som skattebetalarna i Halland fick pröjsa. Tänk nu om Dr Ö och co tagit mig på allvar och inte dragit ut på tiden. Kan det vara så att svaret på lösningen hade funnits där? Ingen som vet, utan möjligtvis mitt totalhavererade smärtsystem. För även där kära skattebetalare, ombesörjer ni en stor del av kostnaden och jag är bara tacksam. Tacksam för att det finns ett socialtnät som fångar upp mig.

Tacksam för att Säröledens familjeläkare finns och framför allt dr J. Hon verkligen bryr sig! Skickar remisser utan att ens tveka till Carlanderska. Fixar med möten. Ser till så att jag inte faller mellan stolarna och om jag gör det, så står hon där som en fura och tar emot. Är det där fantastiska bollplank som avvaktar lite innan returen studsar tillbaka. Inga klämkäcka kommentarer som "snyt dig, kamma dig och skaffa dig ett jobb-stilen".

Finns fler saker att vara tacksam för. Tacksam för att Jeppe och barnen står ut. Kan baske mig inte vara lätt att alltid finnas till hands. "Kan du knyta mina skor?" "Du strumpan sitter kvar i skon, kan du?" "Kan du komma ner till bilen och hjälpa mig att bära upp kassarna?". Kan du hjälpa mig att lyfta ner stekpannan?" Tacksam för att kollegorna i skrubben fixar mina tårar. Tacksam för E och A fixar trixiga vikarieinstruktioner. Tacksam för att de kollegor och elever som sätts på pottkanten accepterar det. Tacksam för att de orkar med mitt gnäll. Tacksam för att jag är tacksam!

En önskan har jag dock kvar. Hitta nyckeln! Jag saknar kartan. Den finns inte på Friskis & Svettis. Inte hemma. Inte på apoteket - har varit på flera olika. Inte på arbetet, fast jag verkligen vill det och tydligen inte på Ullevi rehab om nu inte min eminenta doktor J lyckas ordna ett andra liv.

Det som göms i snö, kommer fram i tö

 

Konstigt det där med saker och ting som får fötter och bara traskar iväg, bort bort bort. Efter lunch fick jag gjort det där som jag skulle ha gjort så länge, länge men bara inte orkat. Så innan hemfärd så tog jag tag i den där värstinghögen med diverse olika dokument, foldrar mm mm. På ett vips så var mycket kastat och lite hittat. Dokument som jag var så säker på att jag hade satt in under den rätta fliken, i den rätta pärmen, låg i just denna dära högen. Skönt att just dessa original är "tillbaka" och ordningen återställd. Nästa projekt som ska tas i tu med, när andan faller på, är pärmarna. I ett antal pärmar finns det drygt sju års arbetsmaterial. Även om de har fått en upprensning lite då och då, så behövs det igen. Ja, ja, det kommer, det kommer.

Nu ska det däremot plockas fram andra saker, fast helst av allt skulle jag vilja slippa. Laxen ligger i kylen och väntar på att få bli tillagad. Sofia har önskat sig laxfärsbiffar á la Jamie Oliver. Trist bara att ställas sig att göra, framför allt när det var fiskburgare i bamba idag. Det var nästan så att jag kände ett visst mått av glädje när strömmen gick i eftermiddags. Jag såg från balkongen att det lyste nere vid macken och snabbt insåg jag att en pizza skulle sitta gott i magen. Fast efter en timme kom strömmen tillbaka och med den försvann pizzaförhoppningen. Känns inte helt motiverat just nu. 

 

Nej, det är bara att bita ihop, även om tandläkaren protesterar då tandflisorna flyger, och maka sig ut i köket för att börja med potatisen. För inte kan jag hoppas på att det har snöat i kylskåpet...