Ogillar känslan. Den går som ett spjut igenom kroppen, från knopp till tå. Finns det problem så finns det lösningar. Den där gamla dängan känns just nu så hopplöst falsk. Den där j*vla Maverick visst tydligen inte vad hen gjorde. Taskigt att skicka dolkstötar till just diskprotesen. Den har ju gjort nytta och inte kan hen hjälpa att artros ingick i paketet.Inte hjälper det att doktor F säger till sjukgymnast A: "Det kunde jag tro att hon var ens sådan patient!" "Vadå då sådan, undrade sjukgymnast A". "Ja en sådan som trodde att hon skulle bli helt bra, ja efter så många års vörk".
Kanske ska jag skicka mina voodonålar mot den där norske läkaren på Annedalskliniken. Hans 80-talslösning var att ligg lågt. Använd Vulkanskydd, ät antiinflammatoriskt, inta liggade position och nej, skoliospatienter har inte mer ryggvärk än andra. Förresten, den där knäppa läkaren på Kungsbacka sjukhus. "Du kan bara invänta. Ja, ett diskbråck." Smart kommentar. Sedan är jag inte den som är den. Klart att utvecklingen gått framåt. Eller hur dr Ö? "Du har ta mig tusan inga muskler i ländryggen! Din filé består bara av fett!" Det kan inte vara mögligt? Jag tränar varje - JA VARJE SABLA DAG! "Kom in på mitt rum, så ska du få se plåtarna", säger DR Ö utan att tänka tanken på att liket i sängen behöver hjälp upp. Mycket riktigt. Trots hans oerhört klumpiga sätt att uttala sig på, så har han rätt. All träning fullständigt helt i onödan. "Ja, ja! Säg till när du vill bli stelopererad, så gör vi det". På sommaren? Så slipper jag vara borta från jobbet? "Inga problem!" Skönt!
Vintern flöt på och påsken kom med en smärtchock. Det var inte bara Jesus som led på sitt kors. Får telefontid med doktor Ö:S kollega. Han som tyckte att jag var så gråtmild, när jag låg och grät i sjukhussängen på J:s 1-årsdag. Ja gråtmild, jag håller med. Men jag kan ju inte röra mig! Jo, blockaden hjälpte efter ett halvt dygn, så ni slapp lägga en dyr EDA på mig.
Ja, jag önskar den där utlovade steloperationen. "Jo men det fattar du väl att det inte går?" Nej, det gör jag faktiskt inte. Måste väl vara den mest ekonomiskt smarta lösningen som finns. Operation och rehab under semestern. Ingen ökad belastning för samhället. Korkad eller naiv. bedöm själv! Slutprodukten blev en svindyr diskprotesoperation på privata Spine Center i Stockholm, som skattebetalarna i Halland fick pröjsa. Tänk nu om Dr Ö och co tagit mig på allvar och inte dragit ut på tiden. Kan det vara så att svaret på lösningen hade funnits där? Ingen som vet, utan möjligtvis mitt totalhavererade smärtsystem. För även där kära skattebetalare, ombesörjer ni en stor del av kostnaden och jag är bara tacksam. Tacksam för att det finns ett socialtnät som fångar upp mig.
Tacksam för att Säröledens familjeläkare finns och framför allt dr J. Hon verkligen bryr sig! Skickar remisser utan att ens tveka till Carlanderska. Fixar med möten. Ser till så att jag inte faller mellan stolarna och om jag gör det, så står hon där som en fura och tar emot. Är det där fantastiska bollplank som avvaktar lite innan returen studsar tillbaka. Inga klämkäcka kommentarer som "snyt dig, kamma dig och skaffa dig ett jobb-stilen".
Finns fler saker att vara tacksam för. Tacksam för att Jeppe och barnen står ut. Kan baske mig inte vara lätt att alltid finnas till hands. "Kan du knyta mina skor?" "Du strumpan sitter kvar i skon, kan du?" "Kan du komma ner till bilen och hjälpa mig att bära upp kassarna?". Kan du hjälpa mig att lyfta ner stekpannan?" Tacksam för att kollegorna i skrubben fixar mina tårar. Tacksam för E och A fixar trixiga vikarieinstruktioner. Tacksam för att de kollegor och elever som sätts på pottkanten accepterar det. Tacksam för att de orkar med mitt gnäll. Tacksam för att jag är tacksam!
En önskan har jag dock kvar. Hitta nyckeln! Jag saknar kartan. Den finns inte på Friskis & Svettis. Inte hemma. Inte på apoteket - har varit på flera olika. Inte på arbetet, fast jag verkligen vill det och tydligen inte på Ullevi rehab om nu inte min eminenta doktor J lyckas ordna ett andra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar