SUR I TUR, ELLER TUR I SUR

TRÖTT

VÄRK

SLITEN

GRINIG

SUR

Vilken tur att sjukgymnasten ringde återbud, då jag ändå inte kan träna. Det var tur gånger två, då Sofias tåg är försenat och ersatt av buss och kommer vara cirka två timmar försenad. Tur då att jag kan ligga i soffan och kanske försova lite innan jag börjar arbeta igen. 

Tur att ett tillfälle att åka långfärdsskridskor med Friskis dök upp. Tur att Jeppe är hemma nästa torsdag, så att vi kan gå säkerhetskursen innan vi ger oss ut på isen på nästa lördag. 

Vilken tur att jag får vara sur, eller inte... 

Samarbete is da...

Samarbete is da shit! Sharing is caring! Kärt barn har många namn. Eftermiddagen har vikts åt iPadpedagogik på Hålabäcksskolan med Ebba Petterssons privatskola och oss på Smedingeskolan. Alla fick välja två olika workshops samt att delta i den inledande föreläsning o, specialpedagogik och IKT. Det var Gunilla Almgren Bäck som höll i föreläsningen. Mycket matnyttigt!

På grund av sjukdom fick jag förfrågan om att hålla i Sociala medier och prata om Facebook, Twitter och bloggar, i undervisningen. Den sjuke Malin delade med sig, till den friska Malin, av sin planering. Tack vare detta så gick det lätt och smärtfritt. Det är det där med Sharing is caring, åt båda håll. Hoppas nu att de som var på mina fick något utbyte. Själv känner jag att jag måste utmana mig och vandra vidare på otrygg mark. Det finns många appar som jag vill testa, så det gäller att våga hoppa.

Hoppar är annars något som jag inte gör. Efter mycket bra tid efter operationen, lyckades jag vrida mig och aj, aj. Hoppas nu att jag motar Olle i grind genom att proppa i mig värktabletter. För imorgon gäller det att vara på tå, då vi har öppet hus för blivande år sex. Äventyr i naturen, tillsammans med de andra inriktningarna, och olika arbeten ska visas upp. Har ett gäng åttor som fortsätter med vår "Rom byggdes inte på en dag" på Minecraft. Detta och en hel massa andra saker kommer att praktiseras på Smedingeskolan. Återkommer om utfallet.

Nej, over and out för nu måste Stindbergsföreläsning planeras och kajakprylar packas ner.

Några varv?

Just så blev det inte, alltså några varv runt Sisjön. Dagens bock sattes på Sisjön. Vi ska ju ta tag i de där promenaderna som finns i boken Göteborgs promenadbok. Ett nytt ställe varje månad. Dagens val, med tanke på skodonen, var mindre bra. Vi skulle haft skridskor på oss, då det var blankis runt hela sjön. Det är ganska ansträngande att gå på sådant underlag. Hela kroppen är på helspänn. kust trilla och sätta mig på rimpen är mindre bra. En krossat batteri och en blåslagen rumpa samt rygg, vill jag inte ha. Även på sjön låg isen, dock inte blankis. Den var ganska knagglig, men igen blev jag påmind om att jag vill testa långfärdsskridskor. Efter rundan, med fika i solen, mötte vi en tjej som bar på väg med till sjön med sina nyinförskaffade långfärdsskridskor. Vi bytte några ord och fick tipset om XXLs rea.

XXL är ju numera vår favoritsportaffär, ja kanske efter Naturkompaniet, och vi skulle svänga om där. Vi är i stort behov av nya vandringskängor. De är lite som Ikea. Åka dit och bara titta, inte köpa, men ändå komma ut med en kasse ingenting för femhundra kronor. Nu visade det sig inte bättre än att jag fann kängor och träningsbyxor. Kängor till Jeppe kommer in i veckan. Det är inte lätt är man har 45-46 i storlek. Det kommer ju bara in ett par i den storleken.  Jag ligger just in mina nya träningsbyxor och skor. Måste ju kännas bra. Tyvärr var skridskorna slut, men det kommer att gå fler tåg.

Nu blir det att åter rikta läsglasögonen mot de nationella proven och rättning. Gott att kunna sätta ytterligare en bock när de är färdigrättade.

Luftballongsbygge

Idag har det pysslats. Kul att se ett gäng killar klippa och klistra. Vi har gjort varmluftsballonger på inriktningen Äventyr i naturen. Imorgon ska sex-sjuorna få pyssla. Tanken är att vi ska ha ett race i nästa vecka. Vems luftballong kan vi få upp i luften med hjälp av brännande, fön och värmeljus. Kommer vi att lyckas? Ja det återstår att se. Jag återkommer, förhoppningsvis med bildbevis.

Veckan har, hittills varit bra, eller väldigt bra. Har haft en näst intill smärtfri vecka. Har varit helt fri från värktabletter. Det är verkligen galet, ett helt nytt liv. jag vet att bakslag kommer att komma, men förhoppningsvis kommer de vara hanterbara och att jag slipper ta mig till sjukan för morfin-injektioner. Idag räckte det med ett programbyte och justering av styrkan, så var jag smärtfri igen. Galet! Härligt galet!

Jag hade farhågor att jag skulle mötas av ett översvämmat skrivbord i måndags, efter fyra veckors bortavaro, men icke. Har haft extremt tur med schyssta kollegor och chef, som bad mig att bara gilla läget. De fixade verkligen allt. Frånsett en del rättning, så känns det mycket bra med arbetsbördan. Planeringar och matriser är gjorda. Kan till och med vara så att det inte blir så jättemycket arbete i helgen.

Däremot kommer helgen bjuda på mycket social umgänge. En tur till Göteborg imorgon för en AW och bort på lördag. Hoppas på en del träning och fint väder som inbjuder till promenader. Vi ska börja våra promenader ur boken Göteborgs promenadvägar. Vi har ju sagt att vi ska välja ut en ny i månad.

Just nu gör vi inte många knop. En en kylslagen promenad, som har bitit sig fast i benen, ger tillåtelse till soffhäng under filten. Det får bli ytterligare en kopp thé innan det är dags att krypa till kojs och ladda om sista arbetsdagen för denna veckan.

Ååå vad det är gott...

...att vara tillbaka på arbetet. Härligt att träffa alla, såväl gammal som ung. Var lite osäker när jag gick in i arbetsrummet, då jag faktiskt förväntade mig en smärre chock. Men ack vad jag bedrog mig. Det var helt ok och de högarna som fanns blev snabbt sorterade. Fick träffat alla mina tre grupper och det kändes bra, det var någorlunda koll på saker och ting. Se så bra de klarar sig på Smedinge utan mig ;). När klockan slog hemgång, då var jag trött. Ja till och med mycket trött.

...att få åka till Friskis och Svettis. Att få sätta sig på träningscykeln och värma upp med en avstängd hjärna. Fick dock klädångest då jag inte hade mina "vanliga" träningstoppar rena. Jag slängde ner en vanlig, lite tightare, topp igår och hjälp så missklädsamt. Det där när en topp är lite för tight och lite för kort, så att det ligger ett överhängande hot om en glipa mellan byxa och tröja. Hjälp! Den kommer omedelbart kasseras. Fler, i storlek modell större, ska inhandlas. Tur är att mitt rehab-pass går fort. På trettio minuter är det gjort.

...med morötter! Snabbt skalades ett par stycken. Allt för att dämpa det galna sötsuget, med klädångesten färskt i minnet. Tugg, tugg, tugg och tugg. En morot växer till två och två till tre. Jag ska inte nypa en bit av den goda Anthon Bergsmarsipanen, som ligger och trånar efter att få bli uppäten. Lite pepp får jag allt av tappa.se och vår tävling på arbetet.

...att min första dag på arbetet med den permanenta ryggmärgsstimuleringen är avklarad på bästa sätt. En justering av program och styrka, med min fjärrkontroll á la 80-tal. En app borde fixas. Nu laddas både jag och batteriet. Jag borde arbeta, men det får vänta tills imorgon.

...att leva!

En dag i hälsans tecken

Mycket träning och frisk luft idag. Började morgonen med en timmes spinning, där jag idag vågade utmana mig lite. Ska ju fortfarande vara försiktig. Därefter blev det ett kort, mycket kort, pass på gymmet. Mina sex övningar går fort att göra, även efter spinningen. Däremot var det nog inget bra alternativ att gymma efter. Orkade inte riktigt hålla ryggen stabil. Efter kaffe blev det mer nyttigheter. En runda runt Delsjön med fika på Bertilssons. Ett måste! Semlan slank ner lätt som en plätt.

Nu blir det soffhäng innan middag och Mello. Det lär väl inte finnas något annat att se på.  Ha en ljuvlig lördag.

Vems dag är det idag?

Alla hjärtansdag, för vem och till vem? Ja inte är det till mig, då jag konkurerrar med Jeppes födelsedag. För en massa år sedan, över 20, blev jag intervjuad i Året runt. Vi var på Svenska mässan och fick frågan hur jag blir uppvaktad den 14 februari. Utvecklingen under dessa år har ju blivit för mycket. Jag blir anti mot just alla dessa hjärtan. Det är bättre att ha dessa 365 dagarna året.

Dagen har gått i sakta mak. Äntligen fick jag bakat de där semlebullarna som åts istället för tårta. Jeppe har arbetat hemma och vi kom iväg för att införskaffa oss en ny matta till arbetsrummet. Saker och ting hamnar på plats. Det är nog som Jeppe säger, det är dags för mig att börja arbeta igen. Det är dyrt att vara sjukskriven ;).

Lovet krymper och arbetet kryper närmre. Ska bli kul att träffa alla igen, både unga och gamla. En hektiskt arbete väntar med de muntliga nationella proven i svenska. Finns säkert ett och annat som ska hämtas hem i framför allt so och revolutionstemat.

Dagens hetaste spörsmål är väl moderaternas betyg från år tre. Jag ska inte ge mig in i diskussionen, för det gör så många andra. I grunden är jag inte emot betyg, men de måste ges tillsammans med formativa omdömen. En elev ska veta hur han/hon ligger till. Ska inte komma som en överraskning.

Nu ska jag överraska mig själv med att börja läsa en ny bok. Sandmannen har landat och jag med det frustrerande slutet, fast det har jag ju tyckt om de andra böckerna med. Nu har jag några att välja mellan. Har påbörjat Berättelsen om Pi, men är så där sugen på att läsa vidare. Två böcker av Johanna Hildebrant och en av Åsa Larsson. Ska bara, i bästa Alfons Åbergsstil.

Blir sjuk och grön av avund

Avundsjuk är en dödssynd, jag vet men kan inte hjälpa det. Läser Sofias blogg och blir bara ännu mera avundsjuk. Jag vill också pumpa puder. Jag vill också åka skidor i Kanada. Jag vill! Just nu så är det bara att gilla läget och inse att min tid kommer. För detta är ytterligare ett mål som läggs på to do-önskelistan. Har ju några redan innan, men som delvis ej har testats på grund av ryggen. Men, som sagt, min tid kommer.

• Bestiga Kebnekaise
• Flyga till New York

...och nu även:

• Åka skidor i Kanada

Det är tur att det i alla fall blir en skidhelg till, i Lillehammer, innan skidorna läggs undan för säsongen.

Upplever just nu min tionde dag utan morfin. Har dessutom slutat med ytterligare en värktablett. Kan det bli bättre än så här? Ja, tydligen! Lördagens spinning gav inga sura efterdyningar i form av bakslag. Gårdagens rehabpass, som förvisso var i klenaste laget, fungerade alldeles utmärkt. Idag lägger vi till en långpromenad på över två timmar. Känner inga negativa spår, utan möjligtvis trötthet. Efter att ha promenerat och fikat med Ulle idag vankades det arbete. Fortsättning på de nationella proven i svenska. Jag skulle bara blunda en liten, liten stund. Väntade på ett samtal, som utblev och jag golvades av tröttheten. Sov länge, länge. Har kompenserat sovstunden med rättning nu ikväll. Har hunnit med cirka en tredjedel av C-delen, fast då bara en snabbrättning. Får bli mer grundligt nästa vecka, då jag återgår till arbetet. Ska bli skönt att komma in i normala rutiner och inte sova bort min ungdom. 

Nu är det dock dags att stänga butiken för idag och ge mig i kast med Keplers Sandmannen. Frågan är bara om jag vågar sova med släckt lampa sedan?

Tick tack tick tack

Dagar plussas på och det känns så bra. Idag började jag på rehab, igen. Undrar vilken gång i ordningen det är?  Denna gången går vi väldigt varsamt fram med ett träningsprogram med fem. Ja FEM, övningar. Ska köra programmet varannan dag i två veckor drygt, innan det är dags för fler. Efter dagens pass känns det så bra. Nio dagar utan morfin. Nu är det bara en medicin som jag också vill sluta med. Tänker veckan ut, sedan är det stopp.

Eftermiddagen har delvis vikts åt fika på stan med väninna samt rättande av nationella prov, läsförståelsedelen. Så nöjd med resultaten och framför allt så bekräftar de det som jag redan vet. Får ge mig på skrivdelen snart.

 Trodde att tiden skulle räcka till semlebak, men icke. Kanske morgondagen ger mig mer tid. Klockan är ställd, för imorgon blir det upp i ottan, för att vara i Åsa klockan nio för promenad. Har ju inte ställt klockan på tre veckor, så har ju vant mig av med tidiga morgnar.

Kärlek i olika former

Underbart vad näthat svängde till nätkärlek i ett hu. Tänk vad bra sociala medier kan vara. Blev påmind igår att det var en hetsig diskussion på Twitter och på bloggen förra året där just en hel del hårda ord uttalades. Tur att jag har selektivt minne och glömmer så lätt. Trots allt så funderar jag på hur folk är funtade. 

Kärlek till shopping går aldrig ur. Eftermiddagen spenderades i Kungsbacka, för att komplettera de nya gardinerna med ett par längder till. Ola var med och bar. Ola=Jeppe. Jag handlar och han bär. Bra arbetsfördelning. Nu blev det i och för sig mycket till hemmet, men en jacka och blus blev det till mig. Jeppe är inte den mest shoppingbenägna. Efter att ha provat två jackor var han trött. 

Kärlek till god mat och dryck är stor. Tidigt imorse infann sig inte suget efter kräftor, när frågan kom. Tur att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig. Skaldjur är bäst på vintern. Till detta inmundigades det champagne. Firar min sjätte dag utan morfin, och vad passar bättre en dessa ädla droppar? 

Nu är det mysfredag och sportlovsvecka på G. Rehab börjar på måndag. Ska försöka tjuvstarta imorgon med ett morgonspinningpass. Det värsta som kan hända är att jag får bryta och traska upp på  gymmet och ta en repa på löpbandet. Gåendes alltså. 

Nu åter till På spåret och sedan Sandmannen. Hua vad Kepler skriver bra och läskigt. 

Tankar för dagen

Vad är det som händer? Vad är det som gör att folk inte fattar att de sårar/hotar /skapar rädsla? Hur har dessa individer blivit uppfostrade? Vem umgås de med? Min mamma, som var en klok mamma, sa alltid: "Säg mig vem du umgås med, så ska jag säga vem du är." Det är ju klart som korvspad att vårt umgänge påverkar, men hur ser grunden ut?

Gårdagens Uppdrag granskning lyfte verkligen ett hett ämne - näthatet. Detta är tyvärr något som vi inom skolans värld möts av, allt för ofta. Grupper skapas på Facebook. Facerapening är mer vanligt än ovanligt. En elek kommentar slängs snabbt iväg. Det kan tyckas att detta är något som vårdnadshavarnas ska ta tag i, men så länge det påverkar oss, och då menar jag oss alla, på skolan så måste vi ta i det. Vett och etikett, både på nätet och irl, är ett alltid aktuellt område.

Det som skrämmer mig än mer, (då jag arbetar med 12-16 åringar och de får ju ändå anses vara barn och "glömmer" så lätt), är att det är vuxna människor som håller på. Var någonstans tog det vuxna ansvaret vägen? Stå för det som du gjort och lär dig! En kille som hade utsatt en tjej menade på att hon får tänka på vad hon skriver. Vaaa? Ska vi inte få utrycka vår åsikt, men de som inte tycker samma sak ska få kränka? Vänta, tänk om, gör om och gör rätt.

Från ett hett ämne till ett annat. Skriftliga omdömen, IUP:er och betyg. Jag bara undrar: vart tar våra formativa omdömen vägen? Måtte dessa inte få rinna ut i sanden. För är det någonting som hjälper eleverna framåt och uppåt så är det dem. Som svensklärare är jag ju ganska luttrad, då vi alltid skriver formativt. Efter varje inlämning så får eleven tillbaka med en kommentar om vad som är bra och vad som kan bli bättre. Det säger mer, mycket mycket mer än en bokstav. Det innebär inte att jag är emot betygen, för det är jag inte. Betygen i sig säger ju inte så mycket, men tillsammans med alla omdömen de har fått så är det ett kvitto. Sedan kommer vi alltid att tampas med att motivera, en del mer än andra.

Sm en motivationshöjare ska jag redan idag gå in och boka mig för ett spinningpass på lördag. Det första på länge, väldigt länge. Hoppas nu bara att jag håller och att det går bra. Får bli ett väldigt lätt pass, då jag ska börja rehaba hos sjukgymnast A på måndag. Då börjar vi om, igen.

Dagens mål är att verkligen ta itu med sexornas artiklar och gå en promenad, en lägre promenad med kameran. Kvällens mål är att Jeppe ska få hänga upp de nya gardinerna i vardagsrummet och jag ska ligga i soffan och begrunda dem. Lite vårfeeling i vintervädret.

Sista tanken för dagen: Sprid vänligheter och kärlek i massor.

Nu får du baske mig börja arbeta

Oj vad det värmer när både elever och kollegor hör av sig, och vill att jag ska komma tillbaka till arbetet nu. Vem vill inte det? Det är riktigt långtråkigt att gå hemma, framför allt när det inte är riktigt på topp, men det kommer. Känner att det verkligen har vänt och blir bättre för var dag. Har tagit bort allt morfin samt dragit ner på övriga värktabletter till hälften. Me like!

Dagens framsteg är bälte i jeansen (fast det fungerar sådär bra) och mascara. Fick dessutom ett ryck och åkte in till Kungsbacka för inköp av nya gardiner till vardagsrummet. Nya gardiner kräver nya kuddar, så så blev det. Däremot får det vänta med en riktig upphängning, tills Jeppe kommer hem. Inget arbete ovanför huvudhöjd på ett bra tag till. Även Jeppe vill att jag ska börja arbeta igen. Det blir dyrt med en sjukskriven fru och då har jag bara börjat shoppingen. Tänk nästa vecka då jag ska in till stan på rehab och fika med Anette. Garanterar dig Jeppe att jag ska finna något mer att shoppa :).

Tankarna flackar iväg från nöje till arbete. Såg ett inlägg på Twitter om en av frågorna från sexornas nationella prov, att svaret inte gick att klura fram. Vet att min sexa hade varit djupt fokuserade igår, när de gjorde dem. Undrar hur dagens läsförståelse för niorna var. Har inte sett något inlägg på Facebook. Får skriva och fråga dem. Himla gott med sociala medier. Igår hade jag ett peppsamtal inför dagen och fler kommer kanske.

Nej nu ska jag ta itu med ytterligare ett av dagens inköp, Kepler och Sandmannen. Vet inte om jag riktigt kommer att fastna för Berättelsen om Pi. Den är väldigt speciell, så jag skiftar.

På återseende!

Dag 3

Ytterligare en dag till räkningen. Ytterligare en dag utan morfin. Dag nummer tre. Känns så bra. Detta innebär också att jag kan börja nästa nedtrappning. Tror att min kropp mår bra av detta. Hoppas nu bara inte att jag har gjort för mycket idag, men det lär morgondagen visa. Lyckan är inte bara minskat läkemedelsintag, utan även dagens outfit. Jag lyckades bära jeans för första gången sedan operationen. Lite läskigt var det när batteriet trycktes uppåt, men jag lär väl vänja mig.

Idag har vår Sofia åkt till Kanada. I två veckor ska hon pumpa puder i Kicking horse. Två grymma veckor med likasinnade med off pist. Fick se en film som några killar, vilka hon med största sannolikhet kommer att åka med, lagt ut på Youtube. Titta och njut! Jag hoppas nu bara att de inte lägger ut några läskiga filmer på Sofia. De får gärna vänta på sig, tills hon har säker mark under fötterna.

Nej, nu är det dags att checka ut. Ska ta tag i Berättelsen om Pi. Det kom ju en Heléne Thursten emellan.

Där satt den

Ja, eller i alla fall så säger nog många det. Fick ett meddelande på Facebook om att hela klassen skolkade och att de hade fått ok på det. Bollande fram och tillbaka med att det stämmer väl inte. Men jo, så var det INTE. Tror att upphovsmakaren var rätt nöjd när jag började jaga skolan och fick en rektor att gå bort och kontrollera. Det var så lugnt så. Kan lugnt berätta att jag smider planer. Planer för hämnd, för den är ljuv :).

Andra planer som smids är hushållsplaner. Jag är nog en av få som har läkarordination på att ej dammsuga. Fönsterputsning, nej! Just dessa rörelser är bäst för den manliga fysiken och jag har ju verkligen helservice är hemma. Problemet är ju bara att vi är ofrivilligt särbos under flera av veckans vardagar och vi har en ryamatta. Så alla ni hundägare, glöm det där med fällande hundar. En rya är så mycket jävligare. Kan ju tro att den är ny, vilket den inte är utan den har faktiskt flera år nacken. Visst skulle en robotdammsugare vara en bra investering. Det räcker ju att ha en på nedervåningen och så kan alla ullråttor vara ett minne blott. Tror bestämt att Jeppe önskar sig en när han fyller år.

Tänk vad mycket tankeverksamhet som smids så här i en soffa, liggandes. För det verkar vara så denna, eller i alla fall delar av, veckan. Just nu är jag jättesugen på något gott. Kan tänka mig en semla, choklad eller en megastor påse med smågodis. Dagen har inte lockat till någon promenad, vilket jag verkligen borde ha gett mig ut på, så jag får väl fortsätta att suckta. Om det nu inte är så att jag tar en kort runda efter middagen.  Det är inte bara godis som behövs. Frukten är slut och mitt skriande behov av blodapelsiner fortgår. Kan vara så att jag går ut ändå. Nej, nu får det bli middag. Annars börjar jag väl knapra på inredningen.

Så njut av detta knepiga vintervädret och passa på att äta en semla. Det behöver vi alla!

Back on the couch

Jag ligger i den ena soffan och Jeppe sitter i den andra. Tvättmaskinen tystnar och det är så där tyst det bara kan bli. Idag fick jag veta att en gammal god vän har gått bort i lungcancer. En jäkla skitsjukdom, den där cancern. Fem barn lämnas faderlösa och minst ett barnbarn mister sin morfar. Mina tankar går till dem. I december 1997 gick min mamma, då 63 år, bort i just lungcancer. Kvävas till döds, ett otäckt sett att gå bort på. Förstår hur barnen B-A känner sig nu. Många varma tankar går till dem.

Helgen har spenderats i Karlskrona. Vi hade lovat Sofia att leverera diverse saker till hennes nya lägenhet innan hennes resa till Kanada, som gårdag stapeln på tisdag. Det är tur att sätet går att vinkla rejält på Volvon och att jag har kunnig ligga "mitt i smeten" i Sofias nya lägenhet. För ryggläge lär det bli även den kommande veckan, även att jag känner att nu har det vänt. Klarade tom av att gå en skön promenad i detta ljuvliga väder. Isen var både stark och fin idag, vilket alla skridskoåkande samt isjakter. Å vad jag är sugen på att åka långfärdsskridskor. Får dock vänta göra veckor till innan jag vågar åka.

Sofias nya lägenhet var mycket fräsch och fin, så när som på ej inbyggda rör i taket. Dessa ska hon klä in. Vi fick, eller Sofia och Jeppe fick, burit ner bokhyllan och spikat upp tavlor. Gardiner inhandlades och hängdes upp. Nu ska hon bara beställa en soffa så är det komplett. Nicole och Simon bor numera ensamma i trean två trappor upp. Tur att det är nära, för dem alla tre.

Tror att det är dags för att ladda, både batterierna och thetarmen. Är väldigt sugen på en god kopp the, riktigt god och inte Sofias läskiga gröna ;). Ta vara på varandra och njuta av en stilla söndagskväll.

Idag ska jag...

...göra så mycket! Jag ska baka bullar, putsa fönster och ta en shoppingrunda på stan. Nej visst! Glömde en sak! Räcker att kliva ur sängen och äta frukost, sedan skriker kroppen "GÅ OCH LÄGG DIG!" Det är inte möjligt att denna kropp vill infinna sig i ligg-horisontallägestämningen. Usch! Fönsterna får vänta, det kommer säkert mer busväder snart och saltar ner dem igen. Väntan får bara inte bli förlänge. Trist att se hur skitiga de är när solen lyser. Tur att Jeppe snart ska få leka med den elektriska fönsterskrapan. Den är riktigt bra, från Kärscher. Jag ska inte syssla med just de övningarna på många veckor.

En runda på stan skulle vara mysigt, men tror vi avvaktar. Blir dock sjukt inspirerad av blanda annat Trendspanarnas blogg mfl över vårens färger. Det är lite knepigt det där med de olika årstiderna. Jag älskar sommaren. Och hösten. Och vinter. Och våren. Nu bara jag längtar till att få påskpynta. Det är så lite och så lagom. Färska tulpaner i vasen, krokusar på G i krukorna. Fast våren får lugna sig lite, vi har ju inte klarat av hela vintern ännu. Måste ju få åka skidor mmst en helg till innan vi tackar kung Bore för i år och önskar honom välkommen åter. 

Nu åter till förmiddagens syssla, rodelträning = vila i soffan.