torsdag 27 februari 2014

Laddning på G!

Gårdagen blev lång, väldigt lång! Tolv timmar på arbetet, då vi hade både studiedag och öppet hus för blivande år sex. Väl hemma, med värkande rygg, kraschade jag i soffan med en kopp thé. Tröttheten har suttit i idag. En dag där det blev lite pillande med Unikum, igen. Skulle kunna skriva igen, igen och igen. Att jagaldrig lär mig! Gör ingenting i Unikum från iPaden! En lag, ingen regel - en lag! Återigen så har planeringar och matriser som sparats, inte blivit sparat. Sist hävdade Unikum att jag inte hade rätt IOS-uppdatering. Fattar inte hur det kan ha gått till, då jag ALLTID uppdaterar min iPad direkt när en ny uppdatering släpps. Fast vad gör det? Vi lärare har ju SÅ gott om tid. Eller hur? Få yrkeskategorier som tycker att de har gott om tid. Det skulle väl i så fall vara snöröjarna då. Nu är mycket återställt och f*n om det har försvunnit. Vågar knappt titta. 

Ja nu laddar jag om bössan, igen. Maxade ryggmärgsstimuleringen för att fixa dagen utan morfin. Tog en vända på gymmet! Även idag blev det bara rehabpasset. Vågade inte mera. Efter en snabb runda landade jag i bastun. Det är min nya grej. Meditation light! En stund där, i total tystnad. Bara fläkten som susar och termostaten som knäpper. En kall dusch och tillbaka in i värmen. Lagom varmt, si så där 85-90 grader. 

En kopp thé och ladda  Nevrostimulatorn, ligger jag ganska låst vid soffan. Blir galen på när laddaren kommer på sniskan och börjar att pipa. Det där med att bli galen på döda ting. Hmmm, inget bra men händer så ofta. Nu borde jag arbeta, igen men vet inte om jag ids. Tror att jag tar en ny kopp thé och plockar fram stickningen istället. Det är jag värd!


tisdag 25 februari 2014

Våren är här!

Vilket är det första vårtecknet? Ja efter lite värmande sol, fågelkvitter, snödroppar och ljusare på morgonen och kvällen, så är det grillen. Dagens middag skulle egentligen bestå av pannbiff. Blir så där toksugen på riktig husmanskost emellanåt. Dock så bestämde kocken något annat. Jeppe skickade ett sms: "Det blir grillat idag, hamburgare". Inte ska jag klaga! 



Efter en dag i Göteborg med år sju och bla ett besök på konstmuseumet, blev det gymmet. Det fick bli det korta passet, bara rehab-övningarna. En kall dusch och in i bastun. En lång stund i total tystnad. Så skönt! Upptäckte igår, på spinningpasset, att öronproppar passar mig perfekt. Hade lite skallebank innan och var väldigt, väldigt nära att hoppa spinningen men lyckades trycka bort de tankarna. I med öronpropparna och trampa på. Musiken långt där borta och trampandet, och huvudvärken försvann. Skönt! Dessutom så fixade jag nästan hela passet. Nöjd! Borde nog testa öronproppar på gymmet med.

Lite vårklädsshopping och en snabbrunda på Kungsmässan, och mat i magen känns tisdagskvällen som en bra kväll. Trött, men bra! Bara den där stresshuvudvärken som borde försvinna. Bort, bort, bort! Tror att jag ska bota den med sömn. En lång dag väntar imorgon, då,vi ska ha öppet hus för de blivande år sex. Ska visa upp vårt samarbete med Unicef och rättighetsbaserad skola. Har dessutom fått plancher och en rollup. Kul!

Så nu over and out!

lördag 22 februari 2014

Vilken vecka! Puh!

Vilken vecka! Tror att den läggs till samlingen som bland de värsta veckorna under i alla fall detta läsåret. Efter en suverän semester så landar jag hyperstressad på atbetet måndag morgon. Ingen koll! Verkligen ingen koll på just denna måndag som inte var som alla andra måndagar. På något konstigt sätt så roddar jag mig igenom dagen och är ganska nöjd så där slutet av dagen. Snabbt iväg till sjukgymnasten på vårdcentralen. Hon som var tänkt att hjälpa mig med min smärthantering. Nu är jag vidarebollad till en annan sjukgymnast i Kungsbacka. Jag önskar henne lycka till, eller hmmm... jag önskar mig själv lycka till. 

Veckan har fortsatt under temat att ha noll-koll! Kalendern och jag var definitivt inte synkade. 

Fick ett glädjande samtal igår, från Ackis i Uppsala, de som satte i min nervsträngsstimulator i ryggen för dryga året sedan. Den operationen har ju varit mer än lyckad även om jag är långt ifrån smärtfri. Sjuksköterska Eva återkopplad till mitt meddelande huruvida det går att lägga en ny facettledsblockad i ländryggen eller ej. Det går! Eftersom den gör igenom genomlysning så kommer de se elektroden och då INTE pricka den. Hoppas nu på en snabb remiss och tid till Varberg. Den gör ont att lägga, men långt ifrån så urjävulskt som att lägga en nervrotsblockad. Den var lika nära döden som ryggvärken var då. Hua!

Läste precis ett inlägg på Facebook, av Erik Stååhl. Han har en blodsjukdom, kronisk och obotbar, och både föreläser, bloggar och skriver böcker. En inspirationskälla. Var bara tvungen att svara honom. 

"Ja vi alla har våra krigsskador. Vissa mer, vissa mindre och till dem alla får man distans. De dagar jag tycker att livet jävlas med mig mer än nödvändigt ploppar det alltid upp små tankar över de människor som har det så mycket värre. Ibland hjälper det, ibland inte. En sak är säkert och det är att aldrig ge upp hoppet. Du bidrar till att ge och skapa hopp. Fortsätt med det! Kärlek! 😍"


Tur att sådana som han finns!





Just nu behöver jag all pepp jag kan få! Arbetsuppgifterna hopar sig och gud så svårt att sålla och sortera. Egentligen är det bara att lägga på hög och ta dem i turordning. Ett idogt arbete påbörjades igår, direkt när jag kom hem från arbetet påbörjades operation rätta nationella prov år sex i svenska. Det sista delprovet i läsförståelse ska rättas i eftermiddag. Då är första omgången rättning klar. Därefter kommer det ske minst en gång till innan det blir att be kollegor att rätta de svårbedömda. 


Börjar lördagen med egenpepp. Efter frullen, som intogs framför OS-TV:n, så ska jag nu packa mig iväg till gymmet. Ensam! Jeppe väljer annan träningsform denna helgen. OS-träning! Ett lagom gympass med bastu, sedan jobb, jobb och åter jobb, för att avsluta lördagen med goda vänner. Goda, nyfunna vänner. Kommer bli många skrattrynkor ikväll. Härligt!


     Eller inte... 

måndag 17 februari 2014

Upp och ner, ner och upp

Och jag vet fortfarande inte om jag är upp eller ner. Eller ner eller upp! Landade hemma som en kraschlandad mås, efter långa och många timmar i bilen hem genom Tyskland. En snabb runda till Billhälls, frukostmatinköp, tömma bilen, ladda en maskintvätt och bums i säng. Känner mig lite sjösjuk efter att ha suttit i bilen hela dagen. Som tur är gick hemresan bättre än nedresan. Ingen hysterisk tjej som valde att dra in i vår backspegel denna tur.

Dock så missade jag en elementär sak igår, jag glömde att checka almenackan över dagen. Trodde att denna måndagen skulle se ut som alla andra måndagar, men icke. Värre var att jag själv hade varit med och bestämt utseendet. Tänk vad det är lätt att glömma och tänk vilken tur jag har som har bra vuxna omkring mig som styrde upp mig under dagen. Hur kan jag gå in i fel studiehall, fel klassrum (som jag ALDRIG är inne i) och väl i rätt sal och hall lämnar den och går åt fel håll. Knas!

Efter att ha stämt av veckan och fått via kollega veta vad det är för något möte som jag ska gå på onsdag, så har jag koll - nog koll - veckan som kommer. Hoppas nu att jag har landat efter denna underbara skidvecka. Sölden blir topp 1!

Trots att den gågna veckan har inneburit tidiga morgnar, 6:40, och sängläge tidigt på kvällen, så var jag helt slut efter dagen. Kraschlandade i soffan och sov i en och en halv timme, innan det var dags för massage. Lyckades dessutom trilla in i en skoaffär på Vegagatan, innan massagen. Ett par kängor fick följa med mig hem. Ett par Pippi-kängor, fast perforerade. Ursnygga!

Nu är det ur soffan i sängen. Allt är laddat och nu väntar en god natts sömn och en välfungerande tisdag på ingående.



Off pist-krasch i Sölden!

tisdag 11 februari 2014

Tur att jag använder hjälm!


Med hjälm, dubbla ryggskydd och medikament i fickan, så känner jag mig trygg och inte är det sämre att efter det myckna snöandet så kom solen. En sol med besked. All köra lite off pist och trilla gör ju inget. Det är ju ingen som vet hur gammal jag är. Vad är det som gömmer sig bakom denna beklädnad?


Efter dagens "klena" 36 kilometer är jag trött. Det är väl så att man ska ta det lugnt den tredje dagen, men icke. En av dagens liftar registrerade inte passagerarna. Vi hängde där en del, då det var en ganska rejäl dimma på förmiddagen. Men som man säger, efter regn kommer sol och vilken sol dessutom. Det bränner i ansiktet efter en hel dag ute. 

Med solen kom en del off pist och en hel del Bricanyl. Jisses vad det tar på krafterna med att vara på över 3000 meter och dessutom anstränga sig. Säger bara, tur att hjälpen finns nära till hands. Efter en rejäl apfelstrudel med kaffe, så blev det att avstå lunchen. En glüwein och en Snickers blev ersättare. 

Nu ligger vi slagna i sängen och helt möra. Snart dags för dusch och middag. Så skönt att slippa klä sig och gå ut och äta. Hade aldrig orkat det. Så vi njuter av "vår" lilla etta med schyst utsikt. 


Efter en ny favvo, öl med citrussmak och låg alkoholhalt, och en varm choklad med rom, så är det dags att dra oss upp. 


Så nu, tack för idag! :D

måndag 10 februari 2014

Hur tänkte jag där?

Troligtvis inte alls, fast det stämmer ju inte. När jag ska lämna landets gränser så måste jag ha med mig Schengenintyg för flera av mina mediciner. Då räknas det tabletter kan jag lova. Då får jag inte ha med mig en förmycket. Så innan avresan så la jag tabletter i dosetterna, i sina orginialaskar med bipackssedlar, räknade och räknade. Väl nere i Österrike inser jag att attans, flera av mina mediciner kommer inte att räcka. Epilepsimedicinen, som jag äter för nervsmärtorna, ger utsättningssymtom så nu gäller det att tänka klokt. Det vore ju synd om resesällskapet om jag blir mer galen än vad jag redan är. Idag har jag dock valt bort morfinet. Morfin eller vin är den ständiga frågan. Det gäller att balansera med omsorg. Vore ju knas om det tokade till sig här. 

Fast å andra sidan är jag glad att vi lever. Blev påkörda på autobahn av en ung tjej som kommer och tar vår höger sida. Hon har dessutom mage att smita, eller rättare sagt vägra att stanna. Detta sker vid rusningstid utanför Hamburg. När jag ringde  polisen, så är deras engelska än sämre än min och dessutom är täckningen urusel. Får se om vi kan stanna på vägen hem och göra en anmälan. Har som tur är både bilnummer och foto på hennes bil. Att hon blev chockad, för hon betedde sig grymt konstig. Stirrade rätt fram, trots vårt ihärdiga tutande och viftande. Kan säga att dyker denna bilen upp igen, då jäklar...

Efter två grymma skiddagar, där vi har kört 39 respektive 40 km. Det känns i benen. Så turen ner till byn idag blev med bilen. Igår gick vi ner och scannade av halva byn och sedan snabbt hem till dusch och mat. Idag var vi lata och tog bilen genom byn, och sökte igenom den resternade delen. Som mys- och bra shoppingfaktor hamnar Sölden ganska långt ner på listan. Skidåkning, högt upp. Trots snö och blåst, så har det blivit mycket åka av. Kul att vi kan checka av hur långt vi har åkt per dag, antal höjdmeter, antal liftar mm. Väldigt nyttig information!

Idag valde jag vin och ska nu slänga mig in i duschen. Därefter blir det nog en kopp thé eller mera vin. Sover gör vi säkert snart, med tanke på att klockan ringer halv sju imorgon bitti. Här öppnar nämligen liftarna 8:00, vilket jag aldrig varit med om innan, och då har jag ju åkt i några år (40) och på några ställen. 

Så over and out!




torsdag 6 februari 2014

Hur bränner man ut en grupp med 12-åringar?


Ja, hur bränner man ut sina elever på bästa sätt? Här kommer en rad tips:

1. Ett nationellt prov
2. Två nationella prov
3. Tre nationella prov
4. Eller varför inte, fyra nationella prov på en och samma vecka. 

Jag arbetar verkligen stenhårt med att få eleverna att tagga ner när det gäller de nationella proven. Det är en sak bland alla andra, och är det något som jag har som svensklärare så är det gott om bedömningsunderlag. Ja, jag vet att det är lite fuskigt, för jag är ju även so-lärare. Jag får in bedömningsmaterial hela tiden. Lyllos mig. Men, men, det har vi alla. Det är ju så att vi är alla svensklärare och vi måste nyttja alla våra ämnen med att arbeta ämnesövergripande. Allt för att underlätta för eleverna, samt så tror jag att det blir mer motiverande att arbeta.

Efter sportlovet så kommer vi att starta upp tema mission. För några år sedan låg jag och en kollega i varsin soffa, på jullovet, och skapade detta spel.  Ett ämnesövergripande spel där eleverna får olika uppdrag, när de är klara med det första osv. Med lite omarbete så som att få in barnkonventionen och entreprenöriellt lärande, och givetvis LGR11. När mina sexor arbetar med detta så kommer jag att plocka ut dem för att genomföra den femte delen av de nationella proven, den muntliga. 

Oavsett så är jag grymt nöjd med mina sexor. De har arbetat så fokuserat med proven och har visat så mycket hänsyn till sina klasskamrater. Ska bli spännande att rätta.

Nu hägras det sportlov. Ska bli skönt. Så trist bara att all snö är borta här på Västkusten. Önskar att alla barn fått ett riktigt vitt sportlov, ur flera aspekter. När jag uppmanade mina elever att de ska vara ute mycket under lovet, så fick jag blickan "Äää, vara ute? Frisk luft? Näää!" Eller som en tjej sa "Skaffa dig ett liv." ;) 

Något jag ska vara mycket är ute. Frisk luft, ännu mera frisk luft och galet mycket frusk luft. Kan hända att jag får stickat en del. Ställde om siktet från den vita mönstrade tröjan till en rundhalsad kofta med raglanärmar. Detta i ett ekologiskt ullgarn med nässlefibrer. Detta i en snygg orange färg.



Men nu går jag från kraschlandningen i soffan till kraschlandning i sängen. Detta med mycket mindre hår på huvudet. Typ en decimeter kortare. Gott!

Natti! -_- Zzzzzzzzzzz

söndag 2 februari 2014

Är man dum ska man lida

Helgen börjar lida mot sitt slut, fast imorgon är jag ledig. Skönt med lite sovmorogn men trist med begravning. Imorgon är det dags för faster Ingrids begravning. Trist tillställning, som ändå kan bli både ljus och fin. 

Även denna helgen har vi åkt skidor. Sofia var hemma från Karlskrona och vi fick träffa Roger för första gången. En trevlig och mysig kille. Vi fyra åkte upp till Landvetter och där hade de öppnat 2 km-spåret. Det blev totalt 7.5 km med fika emellan. Nöjd över prestationen, även om det gav igen omgående. Satan i gatan! Efter soffhäng, varm dusch så trillade de övriga småglinen in. Trevlig kväll, även om vi var något slagna. 

Trots att solen tittade fram, så blev det bara en kort promenad för att få frisk lusft. Väl hemma igen var det bara att hugga in i ett arbete som hade varit så lätt att undvika. Om, OM, vi hade täckt kajakerna i höstas så hade jag sluppit förfrysa nävarna. Fram med pumpen och pumpa vatten, torka löv och krossa is.  Så nu är det rent och fint i skotten och sittbrunnarna. Imorgon ska vi ta fram preseningarna. och täcka dem. Har man inte arbete så skaffar man sig. Ära man dum så ska man lida!

Däremot så toklängtar jag efter att få paddling. Jag har intressen som ligger på var sin av vinter och smmarsäsongen, även om jag älskar vinterpaddling. Hoppas att det snart blir av igen. Vill ut, ut!

Innan det blir mer ut, så blir det en ny stickning. Ska bara montera en kofta först. 

Kärlek! <3