Nu drar vi

Ja nu drar vi till fjällen. Även i år lämnade vi Sofia hemma i Särö. :( Nästa år får det bli att fira nyår hemma. Nu är det Fjätervålen som är målet. Ska bli kul och mysigt att få fira nyår med Johanna, Martin och hans familj. Tur att vi får låna Siv och Pålles bil. Hade blivit VÄLDIGT trångt i min lilla Aygo. 

Snön lyser dock med sin frånvaro. Nu är vi i Grums, och det är grått grått grått som gäller. Ett stopp vid jättestora godisbutiken, för att Johanna skulle hålla sig lugn. Nu får hon väl värsta sockerkicken istället ;). Jag ville helst köpa deras fräcka Öppet-skylt. 

Jag skulle kunna tänka mig att ha den skylten när jag har braiga respektive dåliga dagar. Allt för att liva upp. Kan lova er att jag inte kommer att vara Tramadolfri dessa dagarna, då skidåkning står i fokus. Så är det! Skidor i dagsljus, sticka och läsa liggandes i kvällsljus. God mat och trevligt umgänge. 

Snart är bakstycket klart. Kommer att få beställa mer garn, var så säker. 

God Jul

En riktigt god och fridfull jul önskar alla vi Jeppssons från Särö!

            

 

Jul, jul strålande jul

             

Idag har vi brutit mot traditionerna, rejält. Först försökte Jeppe med att vi INTE skulle köpa någon gran. Detta röstades ner och vi gick ner och såg den direkt. Detta granköp går till historiens snabbaste. Efter en promenad till mammas grav, gick vi hem och satte in granen en dag förtidigt. Sofia pyntade och vi satte upp den nyinförskaffade toppstjärnan. 

Efter intagandet av middag, som inmundigaste med skumpa. Lite omvänd prdagogik. Istället för att dricka gravöl, pga Jeppes inträdande i arbetslösheten, drack vi skumpa. Därefter drog vi till Släps kyrka, där julen sjöngs in. Kul med känningar i kören. Både kollegan Eva-Karin och gamle läraren Bengt var med. Vackert och stämningsfullt. Nu börjar julfriden infinna sig, trots snöbristen. 

Julefrid på G

Första morgonen på julledigheten startar tidigt. Glömde visst att stänga av väckarklockan, så 6:10 ljöd radion. Som tur var så kunde jag somna om, lika snabbt som jag vaknade. Ett par timmar till i bingen, som sedan byttes ut till soffan. Mörkret kramar om oss, medan vinden susar runt knuten. Den efterlängtade vita julen får bli just efterlängtan. Ingen vit jul här inte. Tur att vi får en vit nyår istället. 

Igår hände något ovanligt. Vi satte upp julgardiner i köket. Det har inte hänt sedan mannaminne. I alla fall på 20 år. Det är tillfällena som gav detta. Tråkiga saker, men som kommer att lösa sig. Igår åkte Jeppe från Kumla, för sista gången. Nu kan man ju tycks stt de som får lämna Kumla för gott borde vara glada ;) , men så är inte fallet. Efter tre år på Butikskonsult blir han och en kollega uppsagda, pga arbetsbrist. Tråkigt att få lämna kollegorna, men även detta kommer att bli bra. Rent egoistiskt så kan jag tycka att det blir skönta att få ha Jeppe på hemmaplan, och julgardinerna från Kumla ;). 

Nu får vi ett helt jullov tillsammans. 18 långa dagar med familjen och vänner. 18 dagar utan att jag ska dra ett pennstreck. Än mindre arbeta. Höstterminen har tagit ut sin rätt. Kroppen och knoppen skriker av trötthet. Så efter ett långsamt uppvaknande drar vi oss mot Friskis och Svettis, för ett gympass. Därefter blir det massage av den ömmande kroppen, samt mys med familjen Jansson. En bra start på lovet.

Så stressa lugnt där ute i rusket. Julen kommer ändå! <3

Trötthetslöfte

Fattar inte hur det kommer att gå. Tröttheten har tagit ett rejält grepp om min kropp. Hjärnan är överhettad och axlarna sitter inne i öronen. Stressen bränner som en ugn. Axlarna är stekheta. Andas! Slappna av! Andas ut! Andas in! Julafton kommer som alltid den 24:e. Jag vet!

Tur att vi är familjen lagom. Lagom med mat. Lagom med umgänge. Lagom med julklappar. Eller, ja iallafall nästan lagom. Just nu behöver kroppen bara lagom med vila och sömn. Jag har redan bestämt ett tidigt nyårslöfte. JAG SKA INTE ARBETA ETT PENNDRAG UNDER JULLOVET.  Detta löftet kommer att vara det första nyårslöfte som jag kommer att hålla. Jag har som princip att aldrig ge några nyårslöften. Jag har ju aldrig lyckats hålla dem, men nu ska jag! 

Ett jullov som ska fyllas med vila, skidor, familjemys, promenader, träning och bara vara. Dryga två veckor som innebär att batterierna ska vara fulladdade till skolstarten. 

Oj, jag glömde nästan av mig. Jag har ju två dagar kvar. Två dagar där jag får pudra näsan. Lägga på lite extra rouge på kinderna. Klistra upp ögonlocken och limma på ett leende. Två dagar kvar sedan ska jag ta en lång lång sovmorgon. Jag längtar!

Nu åter till plikten. Strykhögen blänger på mig. Snart är ytterligare en bock markerad på To do-listan! Idag blir det bara en och inte två som det borde. Får göra tre saker imorgon istället, eller så lägger jag till en extra punkt på To do-listan. Sova middag i över två timmar. För det är det som jag har gjort i eftermiddags. Sovit så gott under filten i soffan. 

Ta det lugnt där ute. Julafton kommer, den kommer som alltid den 24/12. 

God jul och gott nytt år!

                          

Julen 2013  

Tänk att nu är vi här igen. Julen står för dörren och ytterligare ett år som vi strax ska lägga bakom oss. I år gick julkortspengarna till Filippinerna. Det känns bra att få ge. Skönt att få ge till de som behöver det bättre. Ett år med mycket positivt och något enda som lägger som smolk i bägaren.  

Året började med att jag fick min permanenta ryggmärgsstimulering inopererad. En tur upp till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vilket omhändertagande! En såda  stor bukett av de allra vackraste rosor till all personal. 

En skidresa till Österrike blev av på sportlovet. Denna gånger var det bara vi två. En weekend till Lillehammer, med ett fantastiskt restaurangbesök på Hvelvet. Gå dit om ni har vägarna förbi. Fantastisk mat, cool inredning och trevlig personal. 

Paddelsäsongen har varit så där bra. Vi fick några fina dagar i Karlskronas skärgård, både med och utan kajak. Vacker skärgård och kul att få umgås med Sofia. I vinter har den hängt sig möra på husväggen. 

Sommar i Haverdal är ett måste. Först tog vi oss en vecka på Sardinen en härlig fin vecka, med nyfunna vänner. God mat, vackra stränder och mycket att se. Fantastiska arkeologiska utgrävningar. Där efter dryga två veckor i Haverdal. Där fick våra bekymmer att  blekna. Blekna fullständigt. En sommarvän segnade ner död, endast 51 år gammal. Många tankar har gått till Mariana med pojkarna. En familj mitt uppe i livet. 

Problemet med att Jeppe har blivit uppsagd bleknar. Nu är det fyra dagar kvar, sedan ska bil, nycklar, lägenhet och ja allt ska lämnas igen. Jeppe och ytterligare en till får gå. Så nu är vi tillbaka på ruta ett. Fast det kommer att lösa sig. Vi är ju friska och krya! 

Det gäller att ta tillvara på allt det där goda. Njuta av alla bra rygg-dagar, för de finns. Det finns så många härliga saker och dem tar vi med oss. 

Vi vill passa på att önska er alla en God Jul och Gott Nytt År!

Önskar Jeppssons 

Finbesök på stadshuset i Kungsbacka

Idag fick Kungsbackas stadshus finbesök. Smedingeskolans elevrådsstyrelse fick tid med Fredrik Hansson (C), som visade oss runt och berättade om kommunens arbete, både på parti- och tjänstemannanivå. Vi fick en mycket trevlig timme. Vi hade inga problem med att koppla kommunfullmäktiges arbete med elevrådsstyrelsens arbete. 

Kungsbackagumman, utanför stadshuset. 

Efter en god lunch på Tullen, satt vi och förberedde oss inför dagens andra möte. Nu var det dags för Anette Liedström Hjort, vår skolchef. 

Vi började med att gå till Anettes rum och få se alla fina bilder som elever på Särö skola gjort i barnkonventionens tema. Därefter fick vi oss en lång pratstund och skolan samt elevdemokrati. En av de stora frågorna var "Hur ska vi få elever att bli delaktiga i elevrådet."  Ett viktigt budskap fick vi med oss, och det var att Smedingeskolan är en bra och framåt skola. Så nu är det batra att arbeta på med att bli ännu bättre. 

Ordförandeklubban i Kungsbackarummet, i form av en pepparrot. 

Det är en förmån att få lov att arbeta med elever utanför skolans väggar. Det blir så annorlunda. Så där annorlunda som jag skulle vilja ha det jämnt. Vårt arbete med elevrådet och rättighetsbaserad skola skrider sakta men säkert framåt. 

En välbehövlig vila nalkas. Detta behöver vi alla, inte minst eleverna. Men innan dessa har vi en hel del kvar att göra. Alla elever ska få utbildning av Unicef, om barnkonventionen. 9A ska spela KM i trippelboll och sexorna ska få åka in till Göteborg och besöka en moské samt synagoga. 

Nu ska jag ta min första arbetsfria kvällen på länge och hänge mig åt min stickning. 

Nu...

...tog jag slut! Det sista betyget för terminen är satt. De sista a-lags och ämneskonferensen är gjorda. Kom hem och mer en kraschlandade vid middagsbordet. Jag hungrig som få, men sugen som ingen. Åt alldeles för många skumtomtar i eftermiddags.  Varför gör man om samma misstag gång på gång? Att jag aldrig lär mig.

Nu gäller det att hämta kraft igen. Bara sju skoldagar kvar, sedan är det semester. Så välbehövligt!

Nu önskar jag mig en kall och snöig jul. Mycket snö! Snö på höjden och bredden. Skidor utför och på tvärsen. Lagom med god mat och dryck. Hoppas då att smaklökarna är på min sida. Troligen blir det ännu fler skumtomtar. Suck?

Snälla tomten...

...jag har skrivit en lång, lång önskelista. Äsch, den är inte lång. Den är ju jättekort, fast svår. Ja jättesvår att uppfylla. Jag vill ha en ny kropp. Ja, kanske inte alla delar då men några stycken. Kan du tänka dig en ny nacke? En ny rygg? Nya nerver? Ja inte de franska nerverna, utan de som ligger i kläm i ryggen ner till fötterna. Ja är nu dessa önskningar för dyrköpta, ja då önskar jag mig en helkroppsmassage på ett par timmar. 

Kroppen får betala dyrt med smärta, när morfinet är utsatt. Åtta dagar helt utan och jag tycker att jag är så duktig. Trist bara att det inte finns smärtlindring att få, så där lite mitt emellan. Lite lagom! Älskar ordet lagom. 

Jag gjorde lagom mycket på gymmet idag. Rehabpass 2 genomfördes, och imorgon blir det pass nummer 1. Onsdag blir det välbehövlig vila. Vila från träningen och vila från betygssättningen. Mentalavslappning! Detta lovet ska jag inte lyfta en penna. Inte rätta en rad, utan bara vila. VILA! Vila med skidåkning, förhoppningsvis både utför och på längden. Jag har fått klartecken för längdåkning. Det ska bli bli kul att få testa. Tänk om vi får en kalasvinter i år. Om det fungerar, så ska jag köpa mig ett par. Tänker inte ens skriva upp det på önskelistan. Fast tomten, finns han? Ja inte vågar jag inte tro på honom, för då kanske han inte kommer. Tänk om han inte hittar till oss.

Jobb, jobb, jobb

Dagen har gått i arbetets tecken. Arbetet som lärare är verkligen säsongsbaserat. Det är lika stressigt i början som i slutet av en termin. Tänk om någon hade sagt till mig att svenska och so är ingen bra kombination, om man inte vill ha mycket att bedöma. Fördelen är ju sedan att jag just nu har mycket underlag att gå på. Morgonen började klockan åtta, med avbrott för lunchbesök och en slummer i soffan, för att avslutas kvart i tio. Ja, 21:45 och inte 9:45! Känner mig färdig på alla sätt nu, förutom religion i år nio. Tre gånger 26 prov kvar, sedan är även de i hamn. Är väldigt nöjd med mina elevers resultat. Kul att se en sådan tydlig progression. 

Kroppen värker och önskar sig nog en långpromenad med mycket frisk luft. Stunden utomhus idag har begränsats till en kort promenad till affären, där inköp av "gör middagen och kvällen så lätt som möjligt". Allt för att återgå till arbetet igen. Värken är nog en lagom blandning av förkylningen och feberkänsla samt pga morfinutrappningen. Sjätte dagen utan, och kag är mäkta nöjd med att kroppen klarar det. Värken är överkomlig. Till och med svansen har lugnat ner sig idag. Avstod från gymmet, men tar igen det på måndag och tisdag. Då bör kroppen ha landat. 

Nu går jag ner för landning, kraschlandning. Dags att krama kudden. 

Borden och måsten

Terminen lider mot sitt slut. Denna terminen, precis som alla andra, har gått i ett rasande tempo. Nu i slutspurtstider är det bedömningarna och betygens paradis, eller helvete. Landar i soffan efter arbetet, för att fortsätta arbeta.

Mitt i detta tronar en förkylning upp. Dålig tajmning! Tur att febern dök lika fort som den steg. Fixade att ta mig in på den gemensamma koordinatorsträffen för Rättighetsbaserad skola, igårkväll. Hade ju sovit bort stora delar av dagen, så skam den som ger sig. Trevligt umgäng med de övriga sex förskolor och skolor som ingår i Unicefs projekt. Dagen dag har tillbringats på Världskultursmuseumet. Vi har fått se de andras arbeten och presenterat vårt. Spännande och givande. God lunch och givande diskussioner.

Eftermiddagen avslutades på Ullevi REHAB. Två nya program och nytt träningstänk. Kul när sjukgymnast A säger att hon är riktigt nöjd med sitt tänk. Dag 1 gör jag program 1. Dag 2 är det dags för program 2 och vila dag 3. Dag 4 börjar det om. Så det blir att tillbringa mycket tid på gymmet. Hoppas även att jag kan få till spinningen igen. Konditionen har fått ta stryk det senaste halvåret.  Hoppas att jag kan trappa upp träningen, då jag har trappat ner på medicinintaget. Fjärde dagen utan morfin. Nöjd, nöjdare, nöjdast!

Nu ska jag återgå till min stickning. Den börjar arta sig.  Få skynda på betygssättningen, så att jag ägna kvällarna åt mina nya projekt. 

Glöm nu inte att hålla i hattet, så att inte Sten greppar tag i dig. 

Då får du ta soffan

"Då ligger du på soffan inatt."

"Det borde väl vara du som gör det. Du är ju mer frisk än jag."

"Nää, det är ju så enligt kompisar till oss."

"Jo men nu är ju just de vännerna skilda, så det kanske inte är det rätta receptet."

Eftermiddagens samtalsämne återgick till hostanden och frustande. Finns inget klenare än förkylda Jeppssons. Somnade under filten och sov i ett par timmar. Att arbeta med feber är inget bra. Just där brukar gränsen gå. Missade dock vårt visionsarbete för Smedingeskolan. Ville verkligen vara med. Fast det kommer fler tillfällen. 

Just nu gäller det att preppa inför imorgon kvälls happening samt hela torsdagen med Unicef och alla andra koordinatorer för Rättighetsbaserad skola. Vill vara med! Tror jag börjar med att krypa till kojs. Jag är ju rätt nöjd över att jag har trappat ur morfinet. Två dagar utan dem, och idag en ganska bra ryggdag. Så ska det vara!

Over and out!

Inget är som väntans tider

Ja och inget är som väntans tid, och vänta får jag göra. Tror att jag är en av få som åker mot Skåne och Köpenhamn utan plånbok. Vet inte vad jag tänkte, när jag drog snabbt från arbetet i fredags. Troligen var det just det jag inte gjorde, tänkte alltså. Bråttom, bråttom, bråttom! Efter en bra stund upptäckte jag att plånboken inte var där den skulle. Kom då på att den ligger kvar på arbetet, inlåst. Tog det säkra före det osäkra och spärrade korten. Så nu är det bara att vänta, vänta på ny kort och nya koder. Det senaste är det jobbigaste. Hur ska jag kunna lära mig nya koder? Ja det får bli ett senare problem. 

                                 

Har haft en genomtrevlig helg med Christin, Maria, Peter och Lasse. En heldag i Köpenhamn, som traditionsenligt startar med en röd pölse. Goda smörebröd till lunch, samt julöl och snapsar till dem som gillar. Glad för att jag gillar mineralvatten. 

En sak var säkert. Vi var inte ensamna om idén att fira första advent i Danmark. Mycket jul! Dock så lyste shoppingen med sin frånvaro, nästan, och det berodde inte på min plånboksfadäs. Jeppe fick träda in som mecenat. Me like!

                             

Nu är stjärnan uppe, ljusstakar i flera fönster, ljusslingorna på plats och då får vi värma glöggen. Testar på päronglöggen. Recension kommer senare. 

Sol och långpromenad

Långpromenad utan kryckor i Varberg, med gofika i solen, sitter fint i kroppen. Har inte gått en långpromenad sedan i somras. Så skönt och så nöjd. Inget morfin ikväll och det känns så bra.

Hoppade paddlingen idag pga att jag sov lite för länge. Strålande sol, inte ett moln och nordanvind. Vi styrde om kosan till en promenad i Varberg. Rundade kallbadhuset, fästningen och gick förbi kurorten. Borta vid fyren smakade fikan utomordentligt. I lä kändes solen ljummen. Kaffet smakade så där gott det bara kan. 

Innan vi körde norr ut, tog vi en tur inne i centrum. En mysig liten stad, som säkert har mer att erbjuda än sen söndags eftermiddag. 

Väl hemma kraschlandade jag i soffan. Inte för att vila, utan för att försöka arbeta bort den stora bedömningshögen. Snart klar med sjuorna. Bara niornas stora svenskatema och sexornas nyhetsprov. Det är dom den fd kollegan Johan sa: "Det är mycket på firman nu." Och så är det. Mycket! 

Jag har därför anammat Katrins råd. Ställer stoppuret på tio timmer och startar det när det vankas arbete. Detta för att få vila bedömarhjärnan någongång. 

Nu ska alla mina hjärnceller få vila, för nu är det dags. Over and out! Natti! 

Lördag!

Efter kalastrevlig fredagskväll, med AW hemma hos Palmgrens, blev det sovmorgon. Inte för att det är ovanlig, men för att jag behövde. Jacob dök upp med kärleksmums, hembakta. En win win-situation. Vi fick kaka och han fick Jeppes hjälp med däckskifte. Efter gofika, blev det stan. 

NKs julskyltning är alltid kul att spana in. Kul att trängas med barnen. För jag vill med. 

                                  

Några måsten på lappen och en del spontaninköp. Äntligen fick vi köpt en portabelhögtalare. Trillade över den på NK. Liten och cool. 

                                    

Några julklappar. Lite garn. Lite ljus. Ja en bra tur, även om vi hoppade Liseberg. Får bli längre fram. 

                                   

Fuskat har vi gjort. Jullarna redan framme, en månad förtidigt. Fickbli så då Jacob vill haner sina. 

                                   

Ett glas, för att jag vill. Hoppar kvällens morfin, då dagens rygg är så mycket bättre än gårdagen, för att kunna få njuta av ett glas eller två till kvällens skaldjur. 

Njut av mörkret, för snart kommer det vara ljus i var hus. 

Långt

Nu blir det en lång radda av foton. 

En intensiv helg, som lider mot sitt slut. Sofia kom hem från Karlskrona i fredags. Detta för att vara med och fira mig 51, Jacob 22 och Siv 79. Vi alla kände att ett gemensamt kalas vore bra, och denna gången hos Jacob. Lite uppdelning på arbetsuppgifterna så väntade oss ett snyggt dukat bord. Jacob visar sig vara en baddare på heminredning och har fått till sin tvåa i Örgryte riktigt bra. 

Denna kväll visade sig inte vara som Zits mamma nedan. Familjen gillar att häkla sin fläktande mamma, som är i behov av en solfjäder. Vet någon var en kan inhandlas, tjoa till.  Fast nu vet jag ju att en hel del av valningarna faktiskt beror på mina morfinintag, som minskar. Och minskar rejält. Har på åtta dagar gått från 15+10 milligram till 5+0, så långt. Är så nöjd. Är på godan väg att sätta ut min femte medicin. Hoppas att det kommer att fungera. Om inte, så få kroppen i alla fall vila. En välbehövlig vila från alla tabletter. 

Vila har den dock inte gjort idag. En vända på gymmet, då Sofia var med och fixade ett träningsprogram till Jeppe, vars rygg också är kass. Lite tävling går inte att undvikas. Vill så gärna visa att jag är starkare i många övningar. Just nu gillar jag plankan, den vanliga och sid. 

Efter att ha en intensiv shoppingrunda i Göteborg i lördags, så krävs det en gofika, med två av tre barn. Johanna var dock ganska tyst, då rösten hade försvunnit. 

Jeppe tycker att han får aparmar. Han kan nästa klia sig under fötterna, med rak rygg. Jag tycker faktiskt att han överdriver lite. Bättre kan vi. 

Två stycken av årgång -32 har mycket att prata om. Martin var road. De är ganska inskränkta. Kvällens spörsmål var taxichaufförer. Det enda vi kan trösta oss med är väl att vi kommer bli likadana. Kul att vi är mellan 1932-1991. Det är en lycka att få ha familjen inom räckhåll. 

Enchiladas med sallad och en jättetårta med citron och jordgubbsfyllning smakade alla. 

Nej, nu är det dags att dra mig upp ur soffan. Nyladdad! Gym och städning kommer att styras mot middag, Sofias Tacopaj. Detta innan hon åter dra till Blekinge. Tur att det snart är jul och hon kommer tillbaka. 

Förbjudet!

Det borde faktiskt vara förbjudet att lukta gammal svett på gymmet. Värmde upp, som vanligt på motionscykeln och framför mig sitter en man modell äldre, på roddmaskinen. Varje gång han drog sig bakåt kom det en våg av vidrig svett. Tur att hans pass var kortare än mitt. 

Känns skönt att jag fixar mitt nya rehabprogram. Fixar även om det smärtar. Håller även på att sätta ut morfinet, vilket går bättre än förväntat. Har toksvettningar och feberkänsla i kroppen. Kör runt lite granna. Har ju ätit det i ett halvår, så det vore konstigt om jag inte skulle få utsättningssytom. Är ganska stolt när jag tittar i mina dosetter, och det ligger lite skrap i botten. Har haft ett långt samtal med min massör, som inte har samma åsikt som jag. Fick konsultera svärfar. Fick goda råd. Är en enorm tillgång. Bra med en läkare i släkten. Lika bra med en elektriker och en sjukgymnast. Frågan är bara vad vi ska ha för någon nytta av dottern-civilingenjör. ;)

Det blir en stor släkt- och familjefest. Sofia kommer snart från Karlskrona. Detta för att vi ska fira 22, 79 och 51 år. Mysigt! Dessutom blir vinterskorinköp till Sofia. Får med oss Johanna på stan. Jacob och Martin bangar. Klena grabbar.  Klarar inte några timmars shopping, trots fika. 

Snart dags att duka fram kvällens middag, sena middag. Havskräftor och räkor. Kan bli ett glas vin till detta. Eller i alla fall ett halvt. Det brukar sluta med att Jeppe får dricka upp mitt. Ha en bra helg och njut av ledighet och annat kul!

Multitasking

Nu jäklar har jag bestämt mig. En riktigt bra väninna, som är sjuksköterska och skriver numera medicinska artiklar, bar här igår. Hon ifrågasatte mina utslag på händerna och i ansiktet, om det inte är så att min kropp har havererat pga alla mediciner, under lång tid. Typ medicinförgiftning. Så ikväll blir det inget morfin inte, utan bara Gabepantin, Klomipramin, Tryptizol. Imorgon kommer jag ev ta morfin. Om min kropp mår dåligt, vilket den verkligen bör.  Nu ryker alla Alvedon, Naprozyn och kusin vitam... Nej inte vitamin utan morfin.  

Tur att de har dropp in på vårdcentralen imorgon. Ska ta mig till läkaren. Nu finns det en färsk blåsa att ta prov på och nu jäklar ska hon få ta leverprover mm. Det kan ju inte vara bra att äta dessa mängder. Idag äter jag minst 25 tabletter om dagen. 

Idag har det bjudits på regn och inte nådiga mängder. Har mest skrotat och stickat. Fick på oss träningskläderna och drog till gymmet. Kul att få Jeppe att köra mitt program. Han kommer ha ont imorgon.  Mycket ont!

Just nu intas soffan liggande och stickande. Snacka om multitasking! Laddas för fullt. Ryggmärgsstimulatorn laddas. Min pacemaker laddas. IPaden laddas och där i denna hög asladdar, där ligger jag och stickar. 

XXXX

Vilken dag! Vi hoppar lite i ordningen. Bryter mot alla regler för hur en text ska skrivas. Vem bryr sig egentligen? Äää, nu kör vi!

Organisationen Friends arbeter mot mobbning. Våra åttor har under temaveckorna arbetat med allas rätt att vara mm. Idag fick vi besök av två tjejer som höll i en föreställning/föreläsning under temat ensamkommande flyktingbarn och utanförskap. Den ena tjejen höll en monolog, där hon berättade om en autentisk historia, om ett barn som flyr från sitt hemland till Sverige. Vilken föreställning! Jag är så imponerad över hur hon kunde trollbinda oss alla. Vi fick följa med på en resa med leende. Leende och tårar. Inget, inget barn ska behöva få uppleva detta. Ingen! 

Monologen går mot sitt slut och vips sker ett byte på scenen. Nu tar nästa tjej över. En ursöt tjej, det var även den första. Hon berättar hur hennes uppväxt hade varit. Detta krig som så många barn lever i varje dag. Kriget i Sverige. Men! Men, Sverige krigar ju inte? Jo, alla dessa mobbade barn, som varje dag går sina mobbare till mötes. Tänk att vakna med en klump i magen. En klump som signalerar nej till skolan. Säger nej till att möta sina antagonister. Detta måste vi arbeta med hela tiden. Mot mobbning. Efter föreställningen pratade jag med tjejerna och berömde dem för deras arbete. Två glada, men gråtande tjejer tackade. Tänk att få dem att gråta, gråta för att få beröm. Funderar ni över om och vilka ni ska anlita för att arbeta mot mobbning, välj Friends.

Mina nior ska gå ut på PRAO nästa vecka. Vissa har haft lätt att hitta en plats, vissa inte. Många skolor har valt bort att skicka ut eleverna, dels pga att det är svårt att hitta plats och dels för att det krävs mycket arbete runt om kring. Två av mina elever, de två tjejer som ville att vi skulle pärla Fuck cancer armband, de ska PRAO på Ung cancer. De ska bla få lära sig hur man bygger upp en webbshop. Jag hoppas att jag kan få tid till att hälsa på dem. Jag är glad för att de tar emot elever. Det där med sharing is caring. 

Det är så underbart när det händer. Att få omgärdas av ungdomar som är positiva. Ungdomar som vill. Ungdomar som idag har fixat med att hålla i ett disco för lågstadiet. Företagsamma och drivna ungdomar. Lägg till att min nya medicinering fungerar. Flera bra dagar. Hjärtan och stjärnor markerade i kalendern. Kroppen och knoppen får vila från smärtstressen. Det är bara bäst!

Smolket i bägaren är Björklunds senaste påhitt. Bra om jag får leg att sätta betyg i geografi. Har ju dock undervisat i det under många år. 

Nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan och sticka på mina vantar. Rena terapin.

Va? Du säger hon om Gud

En underbar diskussion på so:n i år 6 idag. Vi pratade om islam och att Mohammed inte får avbildas. Frågor dök upp huruvida någan kan veta om det just är det är Mohammed som är avbildad. 

"Hur vet man hur han ser ut?"

"Hur vet ni hur Jesus och Gud ser ut?

"Gud har långt skägg och är gammal."

"Jaaså! Jag tror hon har mörkt långt hår."

"Vaa? Hon? Hur vet du att Gud är en hon?"

Det är så härligt med sexorna. De är så spontana, och vågar vara novisa och frågvisa. Måtte det hålla i sig under hela högstadieperioden. 

Imorgon blir det sovmorgon. Så behövligt. Kroppen har sagt ifrån. Fick svar idag på mina blåsor. Latent herpes, i ansiktet och på händerna. Detta kan bla poppa upp genom stress och denna hösten har varit mer än hektiskt. Nu är det långtidsmedicinering som gäller. Läkaren tyckte det var spännande med denna diagnos i kombination med min smärtproblematik, diskprotes och nervsträngsstimulatorn. Så spännande att diskuterade det på vägen ut ur mottagningen med sin sjuksköterska. Jag kan bara le. Vill han ha detta i sitt framtida arbete, så gärna för mig. Ska ändra mitt donationskort. Nu får de även ta och forska på min kropp.

Nu kryper jag till kojs. Tidigt i säng och sovmorgon skapar bra förutsättningar för att läsa ut nya Allt om mat. Kommer så småningom somna med ett leende på läpparna och glädjas av två kalasbra dagar, med ytterst lite ryggvärk på sena eftermiddagen. 

Kärlek! 

Var det bättre för?

Det var inte bättre förr, eller? Den gamla klyschan består, likaså gamla tidningar. I och med kistflytt från de äldre Jeppssons på Prästgårdsängen till den yngre Jeppsson några portar bort, gjordes gamla fynd.

 I Sydsvenska dagbladet Snällposten från 15 december 1961 fann jag följande artikel:

 

Även idag, november 2013, brottas vi med samma problem. Hur löser vi problemet/en? Kan vi det? Oavsett så måste vi, precis som rektorn i artikeln säger, "tvivelsutan" reagera. Per omgående! Det spelar tyvärr ingen roll. Var vi bor, problemen finns överallt. 

Något som däremot har förändrats är vår uppfostran och, tror jag, tolerans. Många orkar inte stå emot både samhälltempot och krav. Modet förändras hela tiden, vilket är tur. Däremot så har jag ingen som helst förståelse till byxhänget nere vid knäveckan samt mössa/keps på inomhus. Idag ville jag gå fram till den unge killen på Friskis och Svettis gym, och fråga varför han gymmar med stickad mössa på huvuvdet. Är det någonstans man, i alla fall jag, svettas så är det i huvudet. 

Trots allt så är det ju tur att vi är olika, säger jag från dåtiden. 

Lika fast olika

Så skönt att ha höstlov, om än det bara blir två dagar plus helg. Har än så länge stått upp för kraven, de satta kraven. Höstlovskrav=göra minsta möjliga och framför allt INGET arbetsrelaterat. Jeppe kom hem från Kumla i onsdags. Normalt brukar jag vakna när hans telefon går varm, men han smög upp och arbetade med stängda dörrar. Efter tio var det dock en som ville ha kaffesällskap. Herregud! Sova till kvart över tio, två dagar i streck. Repris idag, eller inte. Strax efter elva kom Jeppe upp. Han hade då varit uppe i fyra timmar. Där är vi inte lika. Fast jag skyller på min nya, starka, medicin. Det måste vara den. Till och med jag tycker detta är knasigt. Kan ju inte sova bort min ungdom. 

Fast nu så skulle vi båda vilja slumra in en stund. Ligger nyduschade och slappar i varsin soffa. Dagens grovarbete har tagit ut sin rätt. Gick ut med sekatör och såg i högsta hugg. Hur kan vår lilla miniträdgård kräva så mycket arbete? Vi har sågat, klippt, krattat och röjt i timmar. Många vändor med skottkärran blev det. Känner oss riktigt nöjda. Fast nästa helg blir det ytterligare timmar, om vädret är med oss. Har en hel del kvar att klippa ner. 

Snart ska vi ladda om. Femtioårshippa på G. En lugn hippa med bästa vänner, vilket innebär att det EJ är tillåtet att sova till elva imorgon. Ska upp i tid och åka till gymmet. Ska spä på den härliga träningsverken i benen. Våldtäcksmaskinen är djävulens påfund, men ack vad den gör nytta. Måste ju stärka benmusklerna inför den kommande skidsäsongen. Där är vi lika på. Tänk efter 31 år. Det äger!

Så det så!

Gör om och gör rätt

Tänk om det gick att backa klockan? Tror att det finns en och annan rektor som just nu svettas då de har "valt" bort vissa elever. Nu går det ju inte. Tänk så många lik det finns i garderoberna. 

Det jag vill göra om och göra rätt är min stickning. Eller rättare sagt, den som skrivit beskrivningen borde göra om och göra rätt. Repade upp allt ikväll. När detta var gjort ringde min massör Lisa. Min förhoppning var att hon skulle säga att det är hon som klämt till en nerv eller så, och inte att jag skulle åläggas med stickförbud. Tänk vad en liten nerv kan ställa till det. 

Tänk vad goda tips kan göra. Ett leende från öra till öra när Tinna tipsar om att sticka med fötterna. Sagt och gjort!

Tror inte att det kommer att bli några vantar av det. Nu funderar jag över om jag ska lyda Lisa eller om jag ska leta reda på ett bättre mönster och börja om. Det är ju så rofyllt. 

Ro är just det som behövs efter en hektisk höst. Tror att det är många med mig som upplever att hjulet går snabbare och snabbare. Jag är glad för att våra barn är vuxna och har studierna bakom sig. Vart bär det hem? När slår pendeln tillbaka? När ska de mjuka värderna bli viktiga igen? Jag är glad att jag är över femtio och värderar saker och ting annorlunda än för 20-30 år sedan. Eller kanske inte. 

Gjort rätt idag har vi gjort. WETT 2013 på Smedingeskolan. Sharing is caring, med IKT i fokus. Jag och kollegan Karolina pratade om bloggar i undervisningen, ur olika perspektiv. Kul att vara två, fast synd att vi inte var tre. Vår kollega Katarina, som skulle varit med, låg hemma i sjuksängen. Hoppas att hon kryar på sig och får några dagars ledig innan det är dags att vara på igen. 

Under dagen har vi haft ett antal olika föreläsningar och workshops inom IKT. Stämningen har varit positiv och behagligt lugn. Lugn, fast flera hade fiskar i magen. Bara för att vi är pedagoger så innebär det inte att alla gillar att föreläsa inför en vuxen publik. En kollega uttryckte det "en vuxen kan vara så mycket mer dömande än vad en elev är". Idag har den delen av vuxna inte visat sig. Under de två tillfällena som jag pratade var klimatet öppet. Spontana frågor och härliga diskussioner. Kul!

Just nu värderar jag de kommande lediga dagarna högt. Ska bara vara och inte göra något arbetsrelaterat. Hade förhoppningar att sticka, men får se om jag är lydig eller ej. Brukar ju göra som jag vill. Det blir ju bäst så ;). 

Laddar, laddar, laddar

Däckar i soffan, efter en dag på arbetet. Konstigt! Väldigt konstigt! Jag om någon borde vara pigg som en mört. Tillbringade kvällen i soffan med stickningen. Det är så skoj att sticka, igen. Det intresset har vilat i många år, pga av nacke, axlar och rygg. Håller alla tummar och tår för att det ska fungera. 

Somnade som en klubbad säl, efter några sidors läsande. Ställde mobilen på ringning, ifall det skulle bli strömavbrott. Kvart i sju. Efter en snoozning så har jag mer än gott om tid att komma till arbetet i rätt tid. Ogillar ju folk som kommer sent. Stänger av larmet. Ja, stänger av och inte snoozar. Vaknar 8:41!  Helt galet! In i duschen, på med kläderna, borsta tänderna och 9:07 svänger jag ut på motorleden. Det är inte möjligt  att det går att försova sig i två timmar. Framför allt när jag hade gått och lagt mig i tid. Vilken tur att det var idag och ingen vanlig dag, vanlig skoldag. Eller tänk om det hade varit imorgon då vi ska ha WETT 2013 på Smedinge. Tur i oturen. Har precis beställt väckning. Jeppe ringer 6:20. Inte en minut tidigare. 😋

Nu ligger jag och laddar för morgondagen. Laddar nervstimulatorn i alla fall. Känner att den nya medicin tar ut sin rätt. Gillar den inte riktigt, men hoppas verkligen att jag vänjer mig fort. Jobbigt när hjärnen inte är med. 

Fortsätter laddningen med att sticka. Det är, som mycket annat, beroendeframkallande. 

Hej hopp i höstblåsten. 🍃🍂🍁

Håll i hatten

Ja nu blåser det rejält. Dick plocka bort lite iträdgården, när jag kom hem. En hel del småplock får boinne inatt. Denna gången är jag väl förberedd. Plockadef ram pannlampan ochfixade en termos med varmt vatten. Måste ju dricka mitt thé. Än så länge så har vi ström. Hörde på nyheterna att 400 000 är utan ström. Tur är det att jag kan sticka mig varm, om öven värmeanläggningen skulle ge sig. 

Har haft ett stort stickbehov senaste tiden. Har inte vågat pga nacke, axlar och rygg tar styckt med stryk. Under slutet av 70-talet och början av 80-talet stickade jag hysteriskt mycket. Min bror med dåvarande fru hade garnaffär i Kungsbacka. Mohairgarnernas tid var inne. Vanlig mohair och långhårig. Alla färger, allt från skarpa färger till pastell g i frysen. Ja i frysen! Allt för att de inte skulle fälla. Jeppes armar lånades till att nysta. Knän och sofgor täcktes med handdukar och dammsugarpåsarna var fulla av ludd. Men så sköna och varma tröjorna blev. 

Våga trotsa! Våga hoppa! När jag väl bestämt mig så skade ske helst dagen innan. En snabb vända till Frölunda torg och Panduro. Garn och strumpstickor inhandlades. Behövde inte ens kontrollera om jaghade strumpstickor hemma. Ogillar egentligen att sticka med sådanan. Trotsd etta så föll. Valet på ett par vantar, tumvantar i ett orangemelerat garn. 

Frågan är nu bara om jag kommer kunna använda dem. De blir något breda. Får se om det går att lösa. Skoj är det i alla fall. Vet redan vad nästa steg blir. Så avslappnande. Skönt!

Kärlek i blåsten. Så håll i hatten. 

Sjukt stolt!

SMEDINGESKOLAN LEVERERAR!

Jag är så sjukt stolt. Sjukt stolt över att elever önskade att få pärla. Stolt över alla kollegor som sa ja till att vi skulle göra det i alla klasser. Ännu mera stolt över alla våra elever som har pärlat under våra temaveckor. Idag levererade jag 2038 stycken armband, till Ung cancer. 2038 st, 27 cm, 2 cm, knut, 19 pärlor, FUCK, 3 pärlor, CANCER, 19 pärlor, knut, 2 cm! Insatsen som ni har gjort är värt 203 800 kronor och  mångt mycket mer plats i mångas hjärtan. 

Fattar ni hur mycket det är? Jag kan knappt ta in det. Ännu mer tydligt blev det när jag slog upp Norra Halland när jag kom hem. En blänkare på första sidan och sedan en stor artikel inne i tidningen. Stolt när eleverna själva säger att det är kul att få hjälpa till. 

Cancer berör! De allra flesta har någon relation till cancer. Vill ni bidra med hjälp eller kanske handla? Gå in på www.ungcancer.se. köp den perfekta julklappen och passa på att köp ett extra till dig själv. Där finner du även information om pärlhelger och spännande läsning på deras blogg. 

Det känns extra bra att gå på helg idag. En helg värd att njutas av, efter två intensiva veckor. Blundar en stund och glädjs över allt engagemang. Glädjs över det jag har. 

Kärlek till er alla!

Upp, upp, upp

Ja nu går det upp, alltså statistiken på antalet pärlade Fuck cancer-armband. 1850 armband på nio dagar. Helt otroligt bra arbetat Smedingeskolan! Det ska bli ett sådant nöje att då åka in till Ung cancers kontor imorgon och lämna över dem. Vilka elever vi har. Extra kul att få besök från Kungsbacka-Posten och Norra Halland, som kommer ut imorgon och på lördag. Kul att det vill uppmärksamma vårt arbete. 

Kuloch trevlig kväll hade vi igår. Vi var ett gäng från arbetet som var på konserthuset och lyssnade på följande konsert http://www.youtube.com/watch?v=TAaU8yPXA1A. Trist bara att folk missar att mobiltelefonerna ska stängas av. Att det sedan är väldigt svårt att missa att de ska stängas av, är ju än mer otroligt. Ärthjärnor! 

     

Upp stiger även blåsstatistiken. Ja inte blåsinstrument, utan mina blåsor på händer och i ansiktet. Väntar som en tok på att ett brev med en tid till hud ska komma. Det är inte bara jag som kliar mig, utan även min doktor K. Det trista är om det skulle visa sig att det är morfinet, för den dagliga dosen har ökats på genom nya mediciner. Något som inte kommer att stiga uppåt, är mitt grymt måttliga intag av vin. De nya tabletterna innebär en absolut avhållsamhet pga av stor risk för andningsuppehåll. Tur att jag gillar mineralvatten. 

Tur att ovanstående är ett ganska litet problem. Har fått ta del av en familjs ledsamma situation, som för att egna problem bleknar och att pärlandet av armbanden känns ännu mer viktigt. Gå in och köp på www.ungcancer.se. Ditt bidrag gör skillnad!

Jag rullar

Ja, nu är det ju inte jag som rullar fast man kan tro det. Kunde inte låta bli att ta en bit mörk choklad med mandel, efter maten. Å andra sidan så behövde jag höja blodsockret då jag däckade helt efter dagens utflykt. 

Vilken dag vi har haft! Började dagen med att åka med min nia till Volvo Torslandafabriken. Vi skulle äntligen få åka Blå tåget, en rundtur på fabriken. Jag åkte tåget för cirka 40 år sedan och förändringarna är stora, mycket stora. En jättebra guide berättade allt från historia till monteringsteknologi och försäljning. 

Ett oplanerat långt break mellan Volvo och Remfabriken bjöd på en öppning att gå på Volvomuseumet. Flexibilitet är en förmåga som alla pedagoger bör ha. Hjälpsamma receptionister ringde och varslade vår ankomst. Ett museum med bilar, båtar, flygplan, golfsimulator och, massa att se och läsa. Mycket historia och, ni vet säkert att Volvo betyder Jag rullar på latin och att Jakob var den första bilen. 

Hungriga ungdomar bussades till Remfabriken. Här fick vi se och lära om Göteborg som industristad och dess historia. En mycket duktig guide som arbetade för att museumet skulle vara levande. Maskiner startades och brodyrer vävdes. Trådar spanns. Remmar vävdes och syddes. Spinning Jennie och Den flygande skytteln diskuterades. Vårens tema Industriella revolutionen väcktes till minne. 

Har ni möjligheten att följa våra fotspår, gör det. En lärorik dag som slutade med trötta elever och vuxna. 

Ett annat fotspår som ni verkligen följa är att pärla. Pärla Fuck cancer-armband för Ung cancer. Nu är vi uppe i över 1 000 armband. Ung cancer har pärldagar på Botaniska trädgården. De behöver få all hjälp de kan få. När ni har pärlat, eller varför inte köpa ett eller ett par på www.ungcancer.se. 100 kronor och de får pengar till sitt fantastiska arbete. Våra armband är värda 100 000 kronor. Helt otroligt vilka ungdomar vi har. Heja!

Måndagstrött

Trött, tröttare, tröttas. Orkar just nu inte ta mig samman för att göra mig ordningen för natten. Sent hemma, efter terminens sista utvecklingssamtal. Har haft väldigt bra samtal med mina nior. Det brukar jag i och för sig ha, men i år fokuserade vi inte på. Ämnena utan bara eleven och det åkommande valet. Skönt att de är klara. Hur det än är, så tar de tid, kvällstid och det tröttar. Inte var det bättre än att jag dessutom fick för lite sömn inatt. Detta ska tas igen, snart. 

Vi är nu inne på vecka två med vårt tema frihet pch Storyline. Denna gången har eleverna definitivt inte för lite stt arbeta med, snarare tvärt om. Det är dessutom kul när de berkar gilla det. Fick respons ifrån en förälder idag. Hon hade bokat plats på den teatern vi var och såg i tisdags. Nu ska hon gå med sin skola. Kul!

Imorgon står Volvo och Blå tåget och Remfabriken på  agendan. Ska bli kul! Nu packar jag ihop mig och drömmer sött. Ha det gott, alla där ute!

OS-guld

Idag har jag slagit världsrekord! Klockradion gick som vanligt igång tio över sex.  Efter två snoozningar stängde jag av klockan och somnade om så gott. Bra jobbat Malin! Vaknade igen prick klockan sju. Jisses då gick det undan. In i duschen, på med kläderna, ner i ett hju. På med lite smink, snabbt ner med en skål yoghurt, borsta tänderna, ruffsa till det blöta håret som torkades i AC:n. Drog på mig ytterkläderna halv åtta och snabbt ner i bilen. Trettio minuter från sängen till skorna! Det måste vara rekord. 

Förakta aldrig AC:n! Synd bara att jag inte har en ventil i mitten på instrumentbrädan. Vänstersidan av håret är ganska torrt vid ankomsten till Fjärås. Den andra sidan är ganska blöt. Oavsett så är det viktigaste att jag kom i tid till arbetet. 

På skolan har vi fortsatt med att pärla. Nu är vi uppe i ca 650 stycken. 65 000 kronor i försäljningsvärde för Ung cancer. Det är grymt att ha så engagerade elever och vuxna. Troligen kommer Norra Halland ut till oss i veckan. Det kommer bloggas om oss på Ung cancers hemsida. Ja det är underbart att se alla dessa pärlor och armband. Det värmer i fler hjärtan än mitt. Det kan jag lova. 

Nu släpper jag allt vad arbete heter. Denna helgen är absolut arbetsfri. Inga bedömningar. Imget rättande. Ingenting! Bara samkväm, gymma, dricka goda viner och njuta av livet. För det gör vi. Även om Jeppe blir arbetslös om knappt två månader, så mår vi bra och njuter. Så gör det samma, alla ni där ute. Ta vara på varandra och livet. Det är alldeles för kort för något annat. 

                  

Kan inte låta bli att bomba er med denna underbara syn. 

Lugn

Efter en helt galet hektisk period återfinner sig lugnet. Fick sovmorgon imorse, då kollegan Daniel körde de första passet. Kom hem sent igår, klockan var runt åtta. En arbetsdag på 13 timmar tar ut sin rätt. Ganska normalt nu. Hade tänkt mig att rätta och bedöma några essäskrivningar, men glömde dem på arbetet. Satte klockan på nio och slocknade. Efter elva timmars sömn vardet dags att dra mig upp ur den sköna sängen. En snoozning, sedan upp. 

      

En arbetsdag mellan halv elva och strax efter tre är ju rena lekskolan. Efter en snabb runda till apoteket och théinköp drog jag hem. En kopp thé i soffan, medicindelning och laddning, spädde på lugnet. Njuter av att dagarna som har gått. Bra utvecklingssamtal, bra tema, bra lektioner, bra teater, bra museum, bra elever, bra kollegor. Ja det är bra nu! 

Extra bra är alla FUCK CANCER-armband som har pärlats på skolan. Nu ligger vi på, i runda svängar, ca 600 stycken. 600!!! Det blir 60 000 kronor som Ung cancer får när de säljer dem. Jag är så stolt över alla elever. Stolt över kollegor som är på. Stolt över kollegor som hjälper till att hälla upp pärlor. Kontrollera armband. Klipper upp och gör om felaktiga armband. Allt för att stötta. 

Med ett öga på Niklas mat och ett öga på samhällsekonomiessäerna fortsätter jag min lugna kväll med ytterligare en kopp thé med månen som lampa. 

 

Tema frihet

Igår inledde vi dag nummer ett av tio temadagar. Vi i år nio arbetar med temat frihet. Frihrt! Ett vitt och brett begrepp. Vad innefattas och vad innefattas inte? Hela arbetet bygger på att vi ska arbeta efter Storyline-konceptet. Igår arbetade vi med att varje ekev fick börja med att dra en karaktär, från en minoritet. Det är ju ganska lätt att prata om frihet när vi lever här och nu. På schemat står det ett flertal ämnen. Allt ur ett barnkonventionsperspektiv. 

Idag var vi inne i Göteborg på Stadsmuseumet samt i Angered, på teatern Cargo. Cargo äf en nycirkus som bar så fantastiskt bra. Har ni möjlighet, gå dit! Detsamma gäller museumet. De har en fantastisk utställning om romer. Lägligt sattes den upp och krockade med Skånepolisens registrering av just romer. Båda helt klart värda att se och upplevla.

Nu ska jag packa ihop mig för idag. Ögonen går mer än i kors. Dessutom måste jag upp tidigt imorgon. En ny leverens av Fuck cancer pärlor kommer, så de ska delas upp. Imorogn ska det pärlas ännu mera. Kul att få hjälpa till. 

      

Over and out!

Uppkopplad och klar!

Uppkopplad och klar för arbete. Slutar strax efter ett på fredagar, vilket är grymt skönt. Har aldrig haft ett sådant bra schema som i år. Hade lite att fixa med innan jag kunde åka. Dessutom skulle jag om och handla fotbollsgodis, då Jeppe missade den punkten på inköpslistan.

Det är inga bra odds att en godispåse, en stor godispåse, liggandes bredvid mig på sätet utan att jag äter något. Självklart lyckades jag inte låta bli den. Tur att jag köpte en stor påse, så att det räcker till Jeppe.

Väl hemma avblåste jag en cykeltur till mammas grav. Får göra det imorgon istället. Kände sådan stress inför att skriva klart mina omdömen. Nya samtal på måndag. Vad gör jag då?

Jo...

Théet är fixat. Datorn startad och klar för inloggning på Unikum. Mailen och elevernas tal klara för att läsas. Allt klart för arbetspass nummer två, denna fredag. Då tvärsomnar jag! Tur att Jeppe inte spelade in hur jag lät. Ser ju så oskyldig ut, med fasta grepp om både iPaden och datorn. Här får inget åka i golvet, inte ens i sömnens värld. Allt övervakas av vår vakthund Taxametern.

Ja, ja nu får det bli middag och ett gott glas vin, och därefter glass med arbete.

Trevlig fredag, med eller utan fotboll! =D