Inget är som väntans tider

Ja och inget är som väntans tid, och vänta får jag göra. Tror att jag är en av få som åker mot Skåne och Köpenhamn utan plånbok. Vet inte vad jag tänkte, när jag drog snabbt från arbetet i fredags. Troligen var det just det jag inte gjorde, tänkte alltså. Bråttom, bråttom, bråttom! Efter en bra stund upptäckte jag att plånboken inte var där den skulle. Kom då på att den ligger kvar på arbetet, inlåst. Tog det säkra före det osäkra och spärrade korten. Så nu är det bara att vänta, vänta på ny kort och nya koder. Det senaste är det jobbigaste. Hur ska jag kunna lära mig nya koder? Ja det får bli ett senare problem. 

                                 

Har haft en genomtrevlig helg med Christin, Maria, Peter och Lasse. En heldag i Köpenhamn, som traditionsenligt startar med en röd pölse. Goda smörebröd till lunch, samt julöl och snapsar till dem som gillar. Glad för att jag gillar mineralvatten. 

En sak var säkert. Vi var inte ensamna om idén att fira första advent i Danmark. Mycket jul! Dock så lyste shoppingen med sin frånvaro, nästan, och det berodde inte på min plånboksfadäs. Jeppe fick träda in som mecenat. Me like!

                             

Nu är stjärnan uppe, ljusstakar i flera fönster, ljusslingorna på plats och då får vi värma glöggen. Testar på päronglöggen. Recension kommer senare.