Släkten är värst, eller inte!

Oj vilken dag vi hade igår. Uppe med tuppen, nej föresten innan tuppen, för att plocka upp Johanna i stan för att flyga till Stockholm. Äntligen skulle det bli av. Äntligen skulle jag få träffa Kelly och Andrew ifrån Sydney. Min farbror flyttade ditt 1956 och bildade familj. Ingen av dem har varit i Sverige, men Johanna träffade dem för fem år sedan, då hon reste jorden runt. Nu kuskar Kelly och Andrew land och rike runt på sin bröllopsresa, och landade tillslut i Stockholm.

Det är spännande det där med släkten. Det kändes som om vi alltid hade känt varandra och dessutom är Kelly lite "nordisk". Så på 13 timmar gjorde vi Stockholm. 13 timmar med härliga samtal och så många skratt. Vi lyckades dessutom avverka en och annan kilometer per fot. Tro att vi slocknade gott hemma hos kusin Helena. Både fötter och rygg behövde en välförtjänt vila.

Ni kan tro att jag längtar redan. Oj, vad jag bara vill ner till Australien. Det är bara ett problem, hur ska jag fixa att flyga så långt med denna knasiga kropp? Räckte att vi blev strandsatta på Bromma i fyra timmar, pga dimma, för att ryggen ska bita ifrån.

Väl i Göteborg hade min sista lektion för dagen slutat, så det var bara att åka hem. Kraschlandade i soffan, för att arbeta. Kan ligga här en lång stund till, ska bara grotta ner mig i några recept.