Hur tänkte jag där?

Konstigt att det händer gång på gång, och att jag aldrig lär mig! Det där med att laga mat till sig själv är ingen hit. Oftast får Jeppe med sig matlådor till Kumla och dessutom så skickade jag med honom micron när han blev med övernattningslägenhet. Att äta lagad mat mitt på dagen är oftast ett måste. Ibland blir det bamba och ibland blir det matlådor. När vi lagar helgmiddagarna så gör vi det som oftast tillsammans och massor. De dagar jag väljer att äta yoghurt till lunch, måste jag ju laga middag. TRIST! 

Som så ofta, nu i vintertid, vräker jag i mig ett gäng - ja flera stycken - apelsiner. Slänger mig gärna i soffan, för mera arbete eller försöker spana in nyheterna. När hungern gör sig påmind är det oftast bråttom. Fantasin saknades idag och den italienska omeletten ploppar upp. Varför blir inte min lika god, som den i Courma? Varför blir inte min som mammas? Och varför, VARFÖR, gör  jag mer än vad jag äter upp och avslutar med att dra i mig en halv påse med italienska mandelskorpor? Det påstås att vi behöver något sött efter maten, men en halv påse??

Mandelskorporna vs semla. Lyckades faktiskt hålla mig och inte svänga av vid Askims brödbod. Fick även bilen att ta högersvängen mot hemmet, istället för vänster till Maleviks kakhus. Stolt där! Så händer det ändå, djupdyk i påsen. Ja, inte kör jag spinning imorgon för att trampa bort skorporna. Ska ta det "lite lugnt" med träningen i ett par veckor. Det blir bara gym ett par dagar, promenader och det dagliga hemmaprogrammet, i en vecka eller två. Ska baske mig behålla ryggen i denna form. Fick skönt bekräftelse från Lisa-massör idag är den är så rak den kan bli. Hoppas även att jag har samma känsla på torsdag, inför ortopedbesöket i Halmstad. Är galet ambivalent. Ena stunden - STELOPERERA MIG NU, till nästa - icke picke pö här ska ingen skära in min rygg. Skulle vara skönt att få möta någon som fattar ett beslut som blir bra, 100 % bli-bra-garanti. Just den där garantin och just de där rådet som INGEN kommer ge mig, jag vet. 

Nej, nu är det färdigvilat. Dags att ta tag i morgondagen igen. Skönt att  niornas svenskaplanering terminen ut är klar för elevernas granskning. Hoppas på ett ok imorgon. Ska däremot "läsa" på och fräscha upp kristendomen från år noll och fram till Herr Luther. Imorgon ska åttorna få sig en duvning. Dessutom blir det ett finbesök imorgon. Bodil från Falkenberg kommer. Ska bli så kul att träffas irl.

Kärlek!//M

"Aptiten kommer medan man äter", F. Rabelais

Resan som, trots dåliga odds, blev av

Inte fanns det i min vildaste fantasi att jag skulle kunna stå på skidor den gångna veckan. Efter en rejäl duvning av Lisa, så satt bäckenet på plats igen. Efter en natt med extrem smärtlindring och massa sömn, så gick det att våga vägra kryckor och vidare transport till Genève. En kort transfer genom från Schweiz till Frankrike för att ta oss vidare till Italien och Courmayeur. 

Kylan nöp oss rejält i näsan och vi fick snabbt in vår packning i väntad taxi, som tog oss de knappa 300 meterna till vårt hotell, Crampon. Ett gulligt litet familjeägt hotell. Systrarna som ägde hotellet kom från den kända, inom isklättring, familjen Grimaldi. Deras ishackor är i världsklass. Fast nu var det inte denna sport som vi tänkte syssla med under den kommande veckan. Utan vår plan var att få bra skidåkning och god mat samt dryck. 

Varje morgon så tog hotellets shuttel oss upp till Dolonnekabinen. Ja, nu var bussen något större än den ovan, och det var hotellets hustomte, som alltid med ett leende levererade och hämtade oss. Underbar service, även om det bara var 750 meter till liften och just den sträckan är tung att gå med pjäxor på fötterna.

Skidåkningen och vädret stod på topp. Sex kanonbra dagar! Mycket sol, mängder med skidåkning, kaffe i världsklass och en och annan god lunch. Summa summarum så tror vi att det var en av de bästa skidresor vi gjort, och det är en del som vi har tillryggalagt. Snart 40 års erfarenhet. 

Egentligen så var det bara ett par mörka moln denna veckan. Var var duntäckena? Italienare hör upp: duntäcken i Alperna är ett måste. Nu förstod de gulliga städerskorna att Jeppsson är frusna av sig, så vips låg det två filtar på plats. Därpå undrar jag vem som uppfann idén om ett - ETT - gemensamt täcke i en dubbelsäng? Jag vill veta orsak och syfte, tack! Hur jag än agerar så är jag i underläge, både i längd och styrka. Det sista molnet var givetvis att familjen Prien-Intini inte fick möjlighet att komma upp från Monza. Våra planer var att försöka få till detta, helst då när Jeppe fyllde 50 år på tisdagen. Fast Prien-Intini finns kvar, likaså Jeppssons och Italien. Det kommer fler tillfällen.

 

Utsikten, fr Cresta Arp, på 2755 meter

Att få en vecka med fantastiskt väder och att fullkomligt få Alperna omringade, det är stort. Världsklass! Sedan får italienarna och fransmän slåss bäst de vill om huruvida Monte bianco är finast från Italien eller Mont Blance är vackrast från Frankrikes perspektiv. Det enda som jag vet det är att vi gjorde ett bra val att inte hänga på offpistturen Vallée Blanche, trots att suget var SÅ stort.

"Vallée Blanche, den mytomspunna och utan konkurrens den absolut mest populära offpistturen i Alperna, startar från La Palud. Med tre kabinbanor tar vi oss upp till 3 462 m höjd och toppstationen Punta Helbronner. Där börjar den 24 km långa turen på glaciären över till Frankrike och ner till Chamonix. Du kommer att bjudas på underbart vackra vyer! Från Punta Helbronner har man utsikt över några av Alpernas mest kända toppar, som bl.a. Gran Paradiso och Matterhorn. Det här är en lättare offpisttur, men för att få ut något av denna tur bör du klara av att åka röd backe i skidsystemet under alla sorters underlag." (Källa: http://www.alpresor.se/vinter/Courmayeur/arrangemang.asp)

Tanken fanns där, då turen är ganska enkel för att vara offpist. Det som "någon" glömde att informera om var att det var en klättring på 100 höjdmeter i djupsnö. I pjäxor, med skidorna på axeln. Just där infann sig en rofylld känsla att valet var ett av de bättre jag har gjort. Tror helt klart att där skulle inte min rygg vara kompis med mig. Tror även att bergsguiden skulle vara något frustrerad att ha med en sådan rygg.

                                                      

Trots en kanonvecka, med de bästa av de bästa förutsättningarna så är det så mysigt att komma hem. Den där känslan att lägga sig i sängen, knöla till dunkudden och bara gosa ner sig - då är hem ljuva hem så sant så sant. 

Snart är resan ett minne blott, då vardagen drar igång  i hundra knyck. Som vanligt är det skönt att ha semester och få suga den karamellen länge, länge. Lika skönt är det att vara tillbaka i vardagen igen. Arbetet är ju också en karamell.

Så snart är jag back in business på Smedinge! Då ska det huggas tag i de nationella proven i svenska, som år nio skrev veckan innan lovet. Fast innan dess ska här handlas, donas och fixas.

Kärlek!