Tiden rusar, men just nu vill jag backa klockan. Pappa åkte in på Varnergs sjukhus och hamnade på hjärtiva i början på förra veckan. Svår lunginflammation är ingen bra kombo med KOL, hjärtsvikt och flimmer. När det verkade ha vänt, slår värderna slint och förflyttningen till Kungsbacka blev indragen. Dagarna måste vara olidligt jobbiga när man ligger i en sjuksäng och bara kan välja mellan att slumra till och slumra till. Krafterna tryter i den 82-åriga kroppen. Nu håller vi tummar och tår för att det ska vända igen och att han får komma lite närmre hemmet.
Inte nog med att pappa hamnade på Varberg, även svärfar hamnade på hjärtavdelningen fast på Sahlgrenska. De kunde väl hamnat på samma sjukhus och i samma sal, då de båda är väldigt måna om varandra. Det första pappa frågar när jag kommer ner är hur Pålle mår. Samma fråga ställer Pålle om min pappa. Pålle mår bättre och vi hoppas att han kommer hem i slutet av veckan. Pappa lär bli kvar längre.
Nu blir det tidigt i bingen, för imorgon blir det en lång arbetsdag, och det som min kropp skriker efter är sömn. Så god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar