Fick en fråga idag

Fick en härligt spontan fråga idag. Är det verkligen värt att arbeta med all den värk som du har? Ger arbetet dig så mycket? Svaret är faktiskt på fråga 1: Ja, fråga 2: Ja där med. Att få arbeta med grymma elever och kollegor, det är faktiskt awesome och det har jag faktiskt tänkt mig göra de kommande 15 åren. Fast visst klurar jag på framtiden.

 

Min sjukgymnast förklarade igår att hon inte är den som hon kallade det "nyckeln" till mitt problem. Kan faktiskt helt ärligt förstå henne. Efter våra sex år "tillsammans", med ett uppehåll under 2010 då jag testade en annan, så är även Agneta tom.Vet inte hur många gånger vi har börjat om. Det ska tilläggas att hon är helt och hållet inriktad på ryggar och är verkligen bra på detta. Fast igår rycktes mattan undan och aj vad ont det gjorde. Det är själve den att det inte går att lösa. Just nu väntar jag på att läkaren ska ringa och vänta får jag göra, för hon är inte på plats förrän på måndag.

Det är dock tur att jag, innan jul, fick Ketogan i suppar och samma dos som jag brukar få när jag åker in akut som injektion. Toppen är klippt, både smärta och hjärnan - för den klipps också bort. Hua! Många kan skämta om att det är en häftig känsla, fast det kan jag dementera - det är bara läskigt.

Ja och inte hjälper det att gnälla, fast det gör jag ändå. Nu är jag faktiskt grymt less på att leka kurragömma, så jag säger FRITT FRAM!

Datapolicy - vara eller inte vara, det är frågan

Tänk vad snabbt saker och ting sprider sig på en skola, och då menar jag inte läxor, prov eller inlämningar. Den informationen kan snabbt som en iller glida igenom båda öronen, för att sedan försvinna ut någon annanstans.Däremot information som eleverna tycker är viktigare än vissa andra, det kommer fram.

Att ha förmånen att arbeta på en en till en-skola har så många sidor och då överväger verkligen de positiva, sedan ligger det andra och gruvar, långt långt bak - men det finns där dock. Varför måste vi gång på gång påminna om att spara arbetena på ett säkert ställe, med andra ord ej på hårddisken. Lägg det på Dropbox eller Fronter. Det går som ett mantra VARJE lektion. Det fungerar lite si så där och det är inte sällan elever kommer och beklagar sig över att arbeten har försvunnit. Tråkigt, men arbetena måste in för bedömning. Gör om och gör rätt!

Idag har det däremot spridit sig som en löpeld på skolan, att IKT-killarna har plockat in elevdatorer för kontroll. Detta är absolut ingen engångshändelse, utan det har skett förr och kommer att ske igen. Fick frågan från mina sjuor idag när deras datorer kommer bli granskade. Tror att en och annan är lite orolig. Hoppas nu att de tar lärdom av detta och låter bli att ladda ner sådant som de inte får, utan tar upphovsrättslagen på allvar.

Något som jag dock ska ta på allvar är en annan lag och inte lagen om all jäkelskap, utan ett lagat mål mat. Nu knorrar magen efter mat. Frågan är bara vad det blir. Får kliva ut i köket och se vad kylskåpet har att erbjuda, med risk för att bli tokbesviken. Är så sugen på något gott...

Billdals park i vinterskrud

Visst är det lätt att alltid välj samma runda för en promenad, istället för att välja och vraka mellan alla som finns i krokarna. För ett par år sedan köpte vi boken Göteborgs promenadvägar och gav till Jeppes mamma. I boken finns så många promenadvägar/områden som vi aldrig har rört oss kring. Raskt bestämdes det att en gång i månaden ska vi promenera vid ett nytt ställe. Nu kan jag erkänna att det har gått så där bra, fast idag kan vi lägga ett nytt ställe på listan - Billdals park. Idag hittade jag bloggen http://promenadguide.blogspot.com/, som har både paddel- och promenadtips. Även där fanns Billdals park med.

Dagens promenad var kort, fast på grund av rådande omständigheter så gick det inte fort. Trots detta var det underbart skönt att komma ut i solen och den bitande vinden. Att få krypa ihop i soffan med en kopp varmchoklad svider inte. Nu hoppas vi på toppenväder nästa söndag. Antingen blir det paddling eller promenad runt Amundön. 

Mysig lördag!

En vända på stan med två av tre barn är inte vardag. Både Johanna och Jacob mötte upp Jeppe och mig inne i Göteborg. Snön yrde och vinden pinade på en hel del. Mycket folk och trångt på fikaställena. Härligt att bara strosa omkring utan egentliga mål. Fast fångsten blev god. Som sig bör ska Johanna in i alla skoaffärer och jag är inte sen att hänga på. Det jobbiga i situation, när man finner ett par och de är olikfärgade. Jakten började! De var slut överallt utom i Allum och även de var olikfärgade. Vad gör man om man inte finner de man vill ha? Jo man köper sig ett par curlingkängor, för att sedan hitta de andra på nätet. Bra skodag med andra ord.

Att både få fika med barnen på stan och få hem dem en lördagkväll är bingo. Nu är det bara lilla Luleåloppan som saknas, fast hon kommer hem nästa lördag. Då är det storkalas på G. Svärfar fyller 80 och det innebär middag på Tvåkanten. När menyn valdes så rann snålvattnet. Det ska bli så gott och trevligt. Eller som vår gode vän Ecke hade sagt, "det vet man ju inte förrän efteråt". Så sant, så sant!

Nej nu ska jag ladda ner ”Skärvor av ett liv” av Hedi Fried. under vårterminen får vi besök av, om jag minns rätt, av Hedi Frieds syster vars namn flugit ur skallen. De båda är överlevande från Auschwitz. Det ska bli så intressent att få lyssna på hennes historia och det är som en man som också överlevt förintelsen sa till mig för en hel del år sedan, sa: "Glöm aldrig förintelsen och sluta aldrig prata om den". Så viktigt och så farligt om den glöms. Det kommer trots allt vara så, att de överlevande blir färre och färre. Jag har haft förmånen att få lyssna på två stycken olika föreläsningar och denna tredje känns lika viktig. Det glädjer mig att våra åttor och nior får denna fantastiska möjligheten.

Nej, nu är det dags för att återgå till lördagsmyset.

Kärlek till er alla!

Är läraryrket ett kall?

Jag verkligen älskar mitt arbete och har absolut inget emot att föräldrar eller elever, framför allt mina mentorselever, ringer mig hem - när det gäller något viktigt. Fast att söka rätt på mitt mobilnummer och ringa ett flertal gånger en sen fredagseftermiddag, där går min gräns. 

Fick första samtalet halv fyra, då jag stod upptagen på apoteket, Klickade samtal diskret, då jag tycker det är oartigt att svara vid det tillfället. Nästa samtal kom halv fem och ett till klockan fem. Kontrollerade numret, det tog en tid innan polletten trillade ner. Inte min mentorselev. Inte värdens viktigaste ärende. Är det verkligen ok att ringa mig? Nej, där går faktiskt min gräns! Är tacksamt ledig mina helgkvällar och dagar, om det inte brinner.

Ytterligare en spännande händelse denna fredag. Tanken slog mig att det kan vara mindre lämpligt att resa utrikes med flertalet av mina mediciner. En snabb check med apoteket och jo visst måste ett intyg skrivas. Ta med pass, mediciner och recept, så är det bara komma in. Vilket jobb de åkte på. Det var bara att sätta sig lugnt och vänta. Det som är galet är att intyget gäller för just en resa, inom förutbestämd tid. En undran ploppade upp, hur gör jag om jag spontant kommer på att åka utanför  rikets gränser? Jo, det är bara att ta sig en vända till apoteket för ett nytt intyg. Hmmm, känns konstigt och krångligt. Det kan inte vara speciellt ovanligt med resenärer som äter starka smärtstillande mediciner. Trots allt så är jag tacksam att tanken slog mig och att jag fixade intyget. Skulle inte vara kul att bli stoppad i tullen. Kan räcka att de ofta tror att min TENS är en bombladdning eller morfinpump ;). Blev behandlad som en självmordsbombare på Palmas flygplats för några år sedan.

Efter denna mycket händelserika dag så ploppade följande idiom upp:

Step into somebody's shoes

Och härmed börjar min helg, med mycket ledighet och en hel del arbete...

Isläggnig...

Tänk, bara tänk om det blir så att isen lägger sig! Gud så mysigt. Då blir det att testa skridskorna på havet, och kanske långfärdsskridskor. Ska testa grannens och hoppas att de passar på mina Haglöfskängor. Nästa steg är att testa om jag kan. Det går ju att att tro att det kan fungera när jag aldrig har testat. Har ju inte ens testat hockeyrör. Ja, ja det får tiden utvisa.

Söndagar som dessa är perfekta för den typen av aktiviteter. Vaknade sent idag, fast å andra sidan så blev det sent i säng - så det jämnar ut sig. Lite förmiddagspill, ett kort träningspass hemma med boll, snodd och vikter. Allt för att checka av dagens statusen. Började i alla falla bra, så vi tog en lång runda hemma vid. Någon statusförändring lär det troligen bli... =(. 

Kvällen kommer innebära lugn och mys med mat och bok. Ska snart dra mig upp för att brassa på pannan och börja med  chili con carne, som det var år och dagar sedan vi åt.

"Än är inte livet slut, så passa på och njut!"

Vilken energiboost

Det var med tunga steg som jag tog min värkande kropp till arbetet. Viljan att arbeta är större än smärtan, trots allt. Så det var bara att packa ryggan och hoppa fram med extrabenen. 

Att få börja dagen med ett gäng härliga 14-15-åringar ger så mycket energi. Tror faktiskt att de ger mer än de tar ;). Vi började dagens so-lektion med nyhetstemat, där vi diskuterar nyheter från ett källkritisktperspektiv. Dess kloka tankar och idéer som uttrycks. En av dagens kommentarer var "Folk bryr sig för mycket vad andra tycker och tänker!", vilket jag absolut håller med om och delgav. Då kom nästa kommentar, från samma goa elev: "Ja, du med Malin. Du bryr dig för mycket, du går igång på det". Och även där fick jag hålla med. Vissa saker, framför allt när barn och ungdomar blir inblandade, går jag lätt igång på. Det är härligt att det går att diskutera i en stor klass och i princip utan handuppräckning. Många gör sig hörda, även de som oftast sitter tysta. Det är förståeligt att vi inte, trots lång lektion, hinner med så många nyheter. Vi kommer ofta, väldigt ofta, på stickspår som jag tror ger mycket mycket.

Eftermiddagen slutade vi med lite luntande och jag ler när jag tänker på kommentaren som vi fick från rektorerna när vi kom tillbaka. "De springer med knivar i skogen och det brinner". Med de orden fick Peter W med raska steg traska upp i skogen ovanför skolan. Det var inte som rektorerna befarade, någon knivig skogsbrand. Det var "bara" vi i inriktningen Äventyr i naturen som var ute. Det var det där med energiboost!