Jul, jul, strålande jul!

Julen nalkas och vi har det varmt och mysigt på Liabovägen. Vi fortsätter med vår tradition, sedan lång tid, med att inte skicka några julkort. Även i år har valet varit svårt, då det svårt att välja vilken organisation som ska få vårt bidrag i år då det är många som behöver hjälp. Vi har dock beslutat att det blir Stadsmissionen i Göteborg som stod på tur. 

Det känns bra i magen och hjärtat, även om vårt bidrag inte kan skapa underverk. Men även det lilla bidraget gör nytta, så även vårt. 

Så till er alla så önskar vi en riktig skön jul och nyår. Vi ser fram emot ett nytt år, ett ljusare år än 2015. //Jeppssons ❤️🎄🎅🏾

Lugn i juletider

Betygen är satta och kontrollerade. Helgen har börjat och slutat med arbete. Så nöjd över att jag är diciplinerad med att markera  kunskapsmatriserna i Unikum, efter alla temaområden. Alla inlämningarna är lästa, skrivit formativa omdömen och betygen inlagda. 

Mellan arbetena har helgen vigts åt mysigt umgänge. Vi har i helgerna två haft kusinmys. Vi har gjort stan och Kungsbacka. Båda helgerna sätter spår. Ryggen är mer än nöjd med allt vandrande. Tur att kryckor och smärtlindring finns. 

Det är så skönt att känna att allt är lugnt. Ingen julstress här inte. Julklappar är inhandlade och nöstan alla inslagna. I år har vi verkligen gjort det som vi har sagt i alla år, dragit ner på klapparna. Känns bra att vi köper det som vi tror att barnen vill ha, och sedan är det bra. 

Tror at vi i veckan får baka pepparnötter och lussebullar. Ja något sent, men gott. Tror även att vi hoppar över godiset, då jag ska sluta äta sötsaker - efter jul, tror jag...  Tro ska man göra i kyrkan, har jag hört. Vi får se vad det blir. 

Principer är till för att hållas, eller inte. Granen ska in på lilljulafton, inte en dag tidigare. I år ska vi dock busa till det. Granen ska inhandlas och tas in i veckan. Regler är till för att brytas. 

Ha en skön vecka, och låt bli att stressa. Det blir jul ändå!

                                         

Snart är det jul igen...

...och betygen ska sättas. När julen nalkas så har alla mest att göra. Borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte varva ner i maklig takt, för att möta julen med ett lugn? Med julen kommer stormen. Mycket att göra och dessutom har den riktiga stormen smutsat ner de nyputsade fönstrena. Ja, men vad gör det om hundra år?

Kommande helg ska delas med goda vänner i dagarna tre. Många härliga skratt väntas och en hel del julmarknader. Nu kommer vi inte ha vädret med oss, så det blir vattentäta kläder. En del glögg och bubbel kommer garanteras att inmundigas. En helg utan arbete!

Just nu skulle dygnet ha några fler timmar än 24. Lika delar arbete, sömn och fritid vore gott. Nu gäller det att få in allt rättningsarbete, betygssättning, julklappsshopping, träning med julpyssel. Lite lagom med mat, godis, hyacinter och granköp. Årets höjdpunkt! Vi ska komma överens om en gran, en snygg en. Nu ska det erkännas att det är betydligt lättare när vi bara är två. När fem viljor skulle enas, då kunde det ta tid. 

Tror jag ska börja planera matinköpen och julmatsrecepten. Längtar lite efter pepparnötterna och julskinkan med stark hemgjord senap. En nybakt skinka på ett gott vörtbröd och en klick senap. Vad kan smaka bättre? Ett glas julmust, smakar smaskens även för en som aldrig dricker läsk. Tror att jag får grotta ner mig i nya Allt om mat. Så godnatt och sov så gott!

Upp som en sol och...

...ner som en pannkaka. Har haft en fantastisk dag med mina åttor. Efter en bra lektion så drog vi in till Göteborg, Angered, för teater. En föreställning om livet, här och nu, döden, invandring mm mm. Det var mycket akrobati och den var verkligen bra. Egentligen skulle vi se på denna för två veckor sedan, men när vi kom upp så var föreställning inställd. Datakrasch! Det var bara att ta sig tillbaka till Fjärås, med kollektivfabriken. Idag hyrde vi egen buss. 

På vägen hem får jag ett sms från Jeppe. Mitt paket från Nevro var så när som ett skärp, tomt. Laddaren till min nervstränsgstimulator har gått sönder och jag skulle få en ny. Denna postades och anlände vår brevlåda tom. Den har verkligen ingen användning för och den kostar tiotusen. TIOTUSEN! 10 000 kronor! Nu är det ju inget som jag behöver stå för, men det är ju så onödig. Så himla surt! 

Jag tror ju inte att den kommer imorgon, vilket innebär att jag kommer får klara mig utan att vara laddad förräns på måndag. Så himla tröttsamt. Jag blir så trött och ledsen!

Höst, höst och höst

Hösten kom med stormsteg. Mörkret riktigt kramar om oss, både morgon och kväll. Jag gillar hösten. Träden brinner och när löven faller så ligger de som en vacker, mjuk bädd. Om vi fått avstå från den enorma blåst, så hade jag varit tacksam. De nyputsade fönstrena är allt annat en nyputsade nu. Det seer ut som om någon har sprutat saltvatten inklusive grus. Ja, ja! Det är tur att vi har Kärschers fönstertvättskrapa, eller vad den heter. Den ska snart få arbeta igen, ska bara invänta bättre väder. 

Med rusket lider hösttermin mot sitt slut. Helt galet! Om en månad ska betygen sättas. Som vanligt så går terminen med stormsteg. Vårt samarbete med Common ground innebär just nu att vi pärlar armband. Överskottet går till gatubarn i Marocko. Det är fantastiskt att få arbeta med världsmedborgare med stora hjärtan. Treottonåringar med jättestora hjärtan. Det är kärlek!

Rensar mitt barndomshem

I dagarna två har vi slitit i pappas hus. Det har rensat och slängts. Många saker har vi hittat. Saker som helt plötsligt väcker minnen till liv. Minnen från vår barndom. En hel del frågetecken har dykt upp. Hur kom det sig att mamma och pappa, fast mest mamma, sparade på så mycket. Jag tror inte att man kan ha så många stearinljus hemma. Vad är det för fel på att använda dem? Ja ett par tre vänder till Klovsten och en överfull gillestuga, men nu är alla skåp och garderober tömda. 

Just nu är jag så trött i kroppen. Den skriker och huvudet känns väldigt tomt. En sak är säkert. Nu ska vi rensa på vår vind. Vi ska inte lämna över en massa prylar till barnen, som ingen vill ha. Där ska rensas. 

Ytterligare en sak är säkert. Jag är så tacksam för mina barn och deras respektive. Så de har slitit dessa dagar. De är, alla, dessutom grymma på att organisera och det kan sägas att det behövde Lotta och jag. 

Imorgon ska jag sova ut! Jag ska sova sju kvartar i timmen. Natti!

Why?

Ställer mig tusentals frågor hela tiden. Why ekar i huvudet. Why? Why? Why? Melissa Horns melankoliska låtar strömmar ur högtalaren och jag jag vaggas in med mina frågetecken. 

Hur kommer det sig att det är ok att vräka ur sig saker och ting hur som helst? Är det ok att bara köra sitt race utan att se sig runt? Hårda ord, kanske utan eftertanke, från vuxna munnar. Hur svårt kan det vara att vara hövlig? Vilket samhälle vill vi bygga? Vilka förebilder vill vi vara för de yngre generationerna? Jag skulle kunna fortsätta mina frågor i det oändliga. 

Tankarna snurrat kring hur blir det när jag blir gammal, ja riktigt gammal, när dagens ungdomar ska ta hand om oss äldre. Många, ja verkligen jättemånga, är ödmjuka och har hjärtan av guld. Tyvärr så har vi också en generation där flertalet som också fostras in i ett förhållningssätt som bara kretsar kring dem själva och de gör vad de vill. Krav får inte ställas, utan deras lust styr. Vill de inte så vill de inte. Hur ska vi kunna få ett fungerande samhälle när det enda som gäller är jag. JAG! JAG! JAG!

Frågor kretsar vidare i mitt huvud. Hur kan fyra person, som har fått samma förutsättningar i livet, vara så olika. Fyra person som fått så mycket hjälp genom livet. Ser foto efter foto läggas upp på mitt barndomshem. Undrar om Drutten står kvar i gillestugan? Var finns stekgaffeln från femtiotalet? Den gamla tomten med skärven i handen. Vart tar han vägen? Var är tavlan som jag broderade och gav mamma en jul? Vems vägg ska den pryda? Vart tar mormors broderade dukar vägen? Ett genuint hantverk. Vems bord ska de pryda? Tänker tankar som jag inte borde, men kan inte slå dem ifrån mig. Tårarna stiger i ögonen och rinner ner på kinden. Det gör ont. Det gör jätteont. 

Hur kommer det sig att ödmjukhet kan vara en bristvara, men egoism tar allt större plats? Tänker tillbaka på alla fredagar som jag har varit med mamma på stan. Fredagarna var först lördagar. Varje lördag var vi på stan. Mat handlades i Saluhallen. En butiksrunda och det viktigaste av allt fikastunden. Fikastunden i timmar. Alla dessa pratstunder, som tog slut för snart 18 år sedan. När jag blev äldre tog jag bussen in efter fredagens sista lektion eller arbetet. George du Wahls smörgåsar och tårtor var bäst. När vår familj växte med barnen, blev det snabbt en vana vid fredagsfikan med mormor på stan. Oftast träffades vi i Saluhallen. En wienerkorv i handen var godis. Ett kort stopp hos faster Elsa på Milda Mathilda. Varje fredag slutade hemma hos oss, med kvällsfika. Hugo Ericsons tjocka hönekaka och ost. Fredagsmysets Rolls-Royce. 

Minnen som aldrig kommer att blekna. Minnen som stärks med pappas absolut stans bästa vörtbröd. De godaste äpplegifflarna som levererades. Alla chokladkakor som pappa alltid hade med sig när han kom hem för att äta hos oss eller fira en födelsedag. Det gjorde inget att barnen var vuxna. Det värmer i hjärtat att veta att det var med oss han ville fira sin sista jul. Anade han att det var så? 

Återigen fylls hela jag med frågor. Hur kan man göra så här? Mot mig? Mot mina barn? Mot min syster? Mot mina syskonbarn? Hur kan vi ha blivit så olika? Är det girighet? Är det mycket vill ha mer? För mig finns det inga pengar i världen som kan ersätta mina minnen. Inga pengar i världen!