Min semester är på väg att lida mot sitt slut. Nu är jag ju så lyckligt lottad så att jag har åtta veckors ledigt, men är mer än väl värd dessa då arbetsveckorna består av långt mycket mer än 40 timmar och fem dagar. Lite är självförvållat, så jag klagar inte utan jag bara älskar mitt arbete. Så på måndag drar vi igång igen och eleverna veckan där på. Nu har ju mina små sexor blivit stora sjuor. Det ska bli spännande att få träffa dem igen. De har säkert blivit en halv meter längre och en del mognare.
Nu kan man ju fundera över varför jag hänger i soffan inomhus, istället för att ligga ute i den gassande solen. Min kropp är inte gjord för trettiograders värme. Var på återbesök på hud igår och min panna var len som sammet. Några små förändring fanns dock på näsan och tinningen, som numera är frusna. Nöjd läkare och nöjd patient. Jag tog med mig att fortsätta att smörja ansiktet med 50+ och att skydda bröstet. Så därav soffhäng inne. Mäktar inte att sitta ute i solen, utan avvaktar tills det blir något svalare.
Trots att sommaren har mer att ge, så tänker jag framåt, på januari 2016 och nästa sommar. Vi är så otroligt glada och tacksamma över att få ta över svärföräldrarnas sommarhus i Haverdal. Haverdal - paradiset på jorden. I alla fall ett av dem. Siv och Pålle känner sig klara med Anckerbyn och har beslutat att lämna över till oss. De har bott där sedan 1963, varje sommar. Dessutom har vi och våra barn fått vara en del av detta. Det ska bli så otroligt kul att äntligen få äga något eget, även om vi har fått möjligheten att hyra på ett kalasbra ställe i åtta år, hos en underbar familj.
Så nu har det mätts uppåt och nedåt, bredd och djup. Självklart ska den gamla unika charmen som just Anckerbyn står för finnas kvar, men med vår touch och utifrån våra behov. Sakta men säkert kommer vi att skapa vårt drömparadis.
Jag tror att jag ska ta med mig en kanna vatten och sätta mig ute i skuggan och drömma mig bort. Suga ut det gottigaste av karamellen sommar. 🔆
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar