Tystnad, tagning, laddning

 
Det är verkligen helt galet, men nu är jag uppladdningsbar. Varje dag, i en timme ska jag laddas. Eller jag och jag, det är ju min ryggmärgsstimulering som ska det. En hel del mackapärer. Hightec på högnivå. Inte konstigt att de blev misstänkta på Arlandas säkerhetskontroll.

Om nu detta visar sig fungera, så kommer mitt liv förändras drastiskt. Jag vet att jag inte får ha förstora förhoppningar, utan om jag blir av med 50% av värken så är operationen jättelyckad. So far so good! Om det beror på att operationssmärtan är värre eller om stimuleringen har börjat verka, återstår att se.

Vintern från sin bästa sida

En ljuvlig januarihelg på Gunneboslott och Heden i Göteborg.

Stor fin pojke.

Ismaskin var nog dagens höjdpunkt för Carl.

Hela familjen Jansson, Carl hade börjat morgonen med att säga att "Jag älskar Jacob". Så klart vill han sitta hos sin stora kompis då.

Jag vill också upp till Carl och Jacob!

Tänkte inte på det

Tänk så lätt det är att göra saker utan att tänka. För en och en halv timme sedan la jag mig i soffan och nu vet jag inte hur jag ska ta mig upp.

Tog flyget upp till Uppsala igår. Väl på plats fanns det tyvärr ingen kraft kvar till Annika, som tanken var. Orkade inte ens gå iväg och äta middag, utan köpte en macka och yoghurt på närmsta affär. Lite mättare i magen var det dags för den där äckliga duschen, Descutanskrubbande. Känns som en rotborste och luktar som en simhall, men rent blir det.

Efter en dålig nattsömn var det dags för ytterligare en omgång skrubbande innan taxin hämtade mig för vidare transport Akademiska sjukhuset och neurokirurgen. Jag är så glad att mitt ärende dit är annat än de flesta patienter. Nästan alla är opererade i huvudet. Min nervsträngsstimulator känns som en baggis.

När sköterskan hämtade en säng och bäddade ner mig blev jag nervös, toknervös. Sist fick jag ju gå ner till operation själv. Väl på op kommer narkosläkaren och möter upp. Men hjälp! Jag ska väl inte bli sövd, vilket jag inte skulle - puh. Fast det var nästan som att bli sövd, för de fick ge mig så mycket smärtlindring så jag somnade. Snarkade gjorde jag säkert, trots magläge.

Efter några timmar var jag på väg till Arlanda igen, med en fjärrkontroll och laddare. Herre gud vilket företag det var att ta sig igenom säkerhetskontrollen. De var lite frågande när de inte fick ta mig på ryggen. In i ett bås med två stycken vakter och där blev jag scannad. Inte hjälper det att jag har ett ID-kor med info om min pace-maker. Undrar så hur det blir nästa gång jag ska flyga utrikes.

Väl hemma slängde jag mig, eller slängde och slängde, la mig i soffan. Självklart den vanliga. Hur tänkte jag där? Inte alls! Så här ligger jag och klurar på hur jag ska ta mig upp. Mina operationssåren är på vänster sida och det är just den sidan jag ska ta mig upp på. Inte kan jag ligga här och vänta på att Jeppe ska komma hem, imorgon kväll.

Just nu är jag fundersam på hur jag ska kunna arbeta nästa vecka. Det ska tydligen göra rejält ont i flera veckor.

Wish me god luck!

Soffpös

Ligger i soffan så där lagom mätt efter middagen, som bestod av hemmagjord pizza. Jag ogillar köpepizza och det är ytterst sällan som jag längtar efter en. Tacka vet jag hemkörd med mozzarella på och en massa annat. Lägg där till sallad med Tinna och Francos goda olivolja. Är nog den godaste som jag har ätit. Kommer klart bli fler köp till sommaren, om vi får.

Blir lite bestört idag, när vi konstaterar att det finns bara tre vanliga, hederliga fotoaffärer kvar i Göteborg med omnämnd. Efter att ha pratat med en i Mölndal konstaterar vi att de är ca 400 kronor dyrare än Media markt. Problemet är att just alla Media markt har slut på objektiv till Pentax-kameror, trots att de säljer kameror från dem. De tre traditionella butikerna har givetvis söndagsstängt. Det hela slutade med att jag fann just det som vi vill ha på Dusins nätbutik och där beställde jag TVÅ. Konstigt att den första beställningen, som inte gick igenom ändå blev till en order. Detta märkte jag när jag fick bekräftelsemail, till båda köpen. Ja, ja tur att det går att avbeställa, tror jag. Trist bara att känslan att gå in i en liten butik med personlig service försvinner. Fast varför betala mer än nödvändigt?

Betala slapp jag idag, för att vara på Gais hemmais. Jag avstod från att åka skridskor. Känner att det blir svårt att förklara för läkaren att jag är mer halt och lytt än nödvändigt. Jeppe och Jacob fick representera familjen är vi åkte med Carl, Oscar, Matilda och Håkan. Oscar och jag fuskade med skor och stöttor. Kallt och mysigt var det i alla fall. Så fort min rygg är läkt så ska jag till Ruddalen och testa långfärdsskridskor. Är så sugen, frågan är bara om jag klarar av det. Är ju ingen fena på att åka skridskor och definitivt inte på hockeyskenor.

Det trista i kråksången är att jag ska hålla mig lugn i sex till åtta veckor. 6-8! Ja, men hallå! Hur ska det gå? Tur att jag ska till Agneta på sportlovet, för att få ett anpassat träningsprogram. Då börjar rehaben om IGEN. Fråga mig inte vilken gång i ordningen, och jag ska inte vara överdrivit optimistisk och tro att det är den sista. För mig räcker det i och för sig att det kommer bli färre intag av starka värktabletter och mindre smärta. För då har jag vunnit, vunnit högsta vinsten.

Nu borde jag ta itu med morgondagen, som innebär en halv arbetsdag, för att sedan ta mig hem för att bli hämtad för vidare befordran Landvetter. Förhoppning får jag tillbringa kvällen i Uppsala med Annika. Känns som ett bra drag, för att skingra tankarna och nervositeten. För pirr i magen, det kommer. Var så säker!

Dimman

Piper till i mobilen, när jag ligger lite dimmig i soffan. Ett leende sprider sig i ansiktet. Några sms fram och tillbaka så ringer det. Som vanligt så blir det samtalet långt och med många skratt. Tänk att C sprider så mycket glädje. Kul, för det behövs. Visst blir allt så mycket lättare då, med ett leende.

Tänk så mycket trevligare väntetiden på Säröledens familjeläkare hade blivit för pappan som satt tillsammans och väntade, när jag satte mig i väntrummet innan taxin kom. Han var tvärsned, och han var det högt. Tillslut säger tonårsdottern att det löser sig, när pappan var ganska högljud mot sköterskan som förklarade att väntetiden delvis berodde på ett akutbesök som fick gå emellan. Jag var bara tvungen att ursäkta mig, för det var ju jag som var den felande länken. Akutfallet som hade knöt sig emellan, var jag. Om man nu väljer att åka och sätta sig på drop in i dessa tider, med massor av sjuklingar, då kan man ju förvänta sig väntetid. Det är ju bara att gilla läget. Inte hjälper det att gnälla på världens bästa vårdcentral.

Jag hade inte förväntat mig att gå före i kön, fast jag vet att dr K brukar komma direkt när hon får veta att jag är där. Nu arbetar hon inte på fredagar, men vad gör det när man är känd ;). Det är lite som på posten och banken förr, då man kunde kryssa i känd på checken. Idag var det en ung läkare som hjälpte mig. Ung och engagerad. Tror i och för sig att den stämningen och det förhållningssättet som de har smittar, och där krävs inga mediciner. Hon blev nyfiken på min kommande operation och skulle läsa på. Gott när de säger att de inte vet, och inte låtsas.

Nu ska jag försöka pilla i mig lite mat. Inte för att jag är hungrig utan för att jag måste äta. Morfinet har en förmåga att dämpa hungern. Men äta bör man, annars dör man. Så over and out, och trevlig fredag.

Dagen från en soffa

Idag har arbetet till största del uträttats från en soffa. Tur att jag har toleranta kollegor och rektorer. Fick en fråga från en elev varför jag inte skaffar rullstol eller permobil. Just permobil tyckte hon var fräckt. Nja, jag är faktiskt nöjd med mina kryckor och väldigt tacksam för min pall Salli, med delad sits. Tack vare dessa kan jag mellan soffliggandet undervisa. 

Tack vare kollegan som jag delar inriktningen med fick jag även den tiden i soffan. Tro att jag har nedräkning i dagarna fem, då det händer. Jag skulle dock vara tacksam om jag fick en schysst helg. Jag vill ju åka skridskor med Carl och Oscar samt paddla en runda. De kommande 6-8 veckorna får jag inte göra vad jag vill, utan ska undvika vissa rörelser. Just paddling känns omöjligt då. Tror även att skidåkning ligger i skuggan. Tur att det kommer fler vintrar. 

Från en soffa till en annan. Just eftermiddag blev det inget arbete, fast jag borde. Började se en dokumentär om Hitlers tid på SVTplay. Riktigt bra! Ska se de två sista delarna i helgen. En annan bra serie är Världens historia. Fattar inte att jag har missat de första avsnitten. Kvällens avsnitt handlar om revolutionernas år. Det har mina åttor och nior fått i läxa, lite flipped classroom. Bra introduktion inför åttornas kommande tema som börjar på måndag och niorna som precis har påbörjat temat. Revolutionerna är ett riktigt kul tema att arbeta med, vilket även eleverna verkar tycka. Ska bli kul att utvärdera sedan. 

Nej, nu ska jag försöka ställa mig upp och göra lite nytta. Behöver fixa lite med morgondagens kläder. Tro mig, det är så tråkigt att stryka. Fast slänger man ner all rentvätt i en IKEA-säck, så blir de skrynkliga. Väldigt skrynkliga! Tur att vi har en strykmaskin med värsta ångtrycket.

Någon rättvisa får det vara

Gick upp sent, sju minuter över sju, och går och lägger mig tidigt. Rättvist? Ja! Får nog höja volymen på klockradion, så det inte blir en repris imorgon. Hela dagen blev knas och framför allt så hade jag missat att det var min tur att fixa arbetslagsfikan i eftermiddag. Det är spöstraff på sådant. Komplicerade mig själv med årets första semla. Får fixa något gott till mina kollegor, så att de glömmer.

Nu skippar jag Janne Josefssons program om barnfattigdom och tar mitt bultande huvud för att krypa till kojs med min bok.