Änglarna gråter

Regnet har strilat ner hela natten och morgonen. Är det änglarna som gråter? För dryga sjutton år sedan dog mamma och hon sa att hon skulle sitta på en parkbänk och dingla med benen. Där skulle hon sitta och vänta på nära och kära. Igår fick hon sällskap av pappa, för igår orkade han inte längre. Det som jag inte trodde skulle hända hände. Hans kropp orkade inte mer. Dryga 82 år med svår kol, hjärtsvikt och flimmer toppades av en en väldigt allvarlig lunginflammation. Troligen somnade pappa in i sömnen. Vi får hoppas att det var så och att han inte hade någon dödsångest. 

När vi kom till sjukhuset hade klätt pappa i de nytvättade och strukna kläderna som han skulle ta på sig inför hans förflyttning till Kungsbacka. Han låg välrakad och fin under en filt med gula tulpaner i handen. Det var bara två fel. Givetvis att han inte levde, men de hade kammat backsliks på pappa. Det hade han inte <3. 

Det känns konstigt att nu tillhöra den äldsta generationen i familjen. Att inte ha någon av föräldrarna i livet känns inte bekvämt, men är en tanke som jag får ta in pö om pö. Är tacksam för min familj. Att ha nära och kära betyder så mycket. Så var rädda om er och ta vara på er.