Nu är det skrattförbud, i några dagar. Inte för att livet är så tråkigt, utan pga en liten olycka. I gårkväll lyckades jag med konststycket att snubbla över en stol med händerna upptagna med tröja och fyra glas. I fallet tänker jag att glasen ska inte krossas, vilket de gjorde. Mot mitt ansikte. Lyckades skära upp alldeles ovanför överläppen, inte så djupt med blödde gjorde det. Sicken damatik ;).
Tur i oturen var att en väns syster, som är sjuksköterska inom plastikkirurgi, bor nära och kom till undsättning. Skönt att slippa åka in till Halmstad mitt i natten, där risken för att möta en läkare som tänker häftapparat istället för sy ihop snyggt.
Nu hoppas jag att såret och tejpen håller sig i schack, i alla fall tills på måndag då jag ska till tandläkaren för check av tänderna samt till läkaren för att tejpa om det. Ja jisses, här blir det till att skratta med sur min. Om det inte skulle gå så kan jag ju alltid trycka på ett av flera ömma punkter på denna osmidiga kropp.
Förstår att många funderar på vad jag hade i mitt glas. Te är svaret och endast te. Kanske det som var felet ;). Tur är det att det är två veckor innan eleverna börjar skolan, så att blåmärkena hinner blekna och svullnaden har lagt sig. Tur även att det är i slutet av sommaren. Tänk hur jag skulle sätt ut med en tejpbit under näsan hela sommaren. Solbränd, med vissa undantag.
Solbrända är vi. Denna sommaren har och är ju helt fantastisk. Varmt i vattnet, ljumna kvällar och så mycket strandhäng. Tänk så laddade vi alla kommer att vara till hösten. Får vi dessutom en fin höst och kanske brittsommar fram i oktober, ja vi ju bara tacka och buga.
Nu är det dags att checka ut och in. Ut från bloggen och in i köket. Dags att göra barnmat. Färdigtuggat och bara att svälja. Urk!
