Dagens mys

Dagens mys har varit, efter en städande förmiddag på Liabo, med familjen Jansson. Carl 2.5 år och Oscar 15 månader. Carl är nöjd med att få Sofia att leka på Pliktas enorma lekplats och Oscar lika nöjd när han får gå med Matilda eller Håkan i hasorna. Plikta har vuxit enormt sedan våra barn var i lekåldern, och vuxit har pojkarna Jansson med gjort. Stora pojkar, men en reserverad Oscar.  Efter lek blev det fika på Björngårdsvillan.

Oscar

Nu är det lördagshäng i soffan. Tur att det är friidrotts EM, då det inte är fotboll på Tv - eller inte? Grottar ner mig med en kopp thé och min bok, samt njuter av en bra rygg-dag. Kan det må hända vara kortisonsprutorna? Oavsett så me like!

Klumpen i magen är borta

Oj vad starka minnen etsar sig fast och vägra släppa greppet. Minnen som är sex år gamla, för det var så längesedan som jag fick en nervrotsblockad gjord och den gjorde ont - fruktansvärt ont. Troligen var det denna skräck som lyste i ögonen när jag klev in på röntgen i Varberg idag. Mycket kan man tycka om vården, men vilken personal. Jag hann inte säga ett ord om att jag var var helt livrädd innan hon började prata lugnande och sökte upp min journal för att läsa på om mig. Direkt började hon förklara vad de ska göra och att det kommer göra ont, men inte lika ont som förra gången. Därefter kommer läkaren och förklarar samma sak och berättar precis allt han gör. Det mindre trevliga är att han såg på röntgen, som busas till det en hel del pga av min protes i titan, att även facettlederna under protesen är helkassa. Han rekommenderade mig att han skulle få lägga kortison och bedövning även där, så vips blev det fyra sprutor rätt in i ryggen. Det sköna i det hela är att läkaren avslutar med att jag är övertygad om att du kommer känna att blockaden hjälper och då kan jag komma tillbaka och få nya lagda. Fast nu står min förhoppning till smärtfri sommar och att Kristianstads sjukhus tar emot mig så att jag kan få en nervstimulator inopererad. Tiden kommer ge svar.

Paris juni 2012

Nu ska vi fira, fira att det är fredag, fira att blockaden är lagd, fira att Sofia är hemma och matfriar, fira att det är sommar, fira för firandet skull med havskräftor. Det är nämligen fisk och skaldjur som Sofia längtar efter mest under sin Luleåperiod, ja näst efter mamma och pappa förstås ;).

Fredagskärlek!//M <3

Så tudelat saker och ting kan te sig

Oj, vad jag har väntat på informationen som jag fick ikväll. Väntat och fasat. Jag vet vad som gäller och jag vet hur fruktansvärt ont det gör. Kan inte sätta denna smärtan i relation till något annat. Föda barn är ju löjligt lätt och smärtfritt. Att operera ryggen går inte att jämföra. Upp och hoppa dagen efter operationen, förvisso med hjälp av sjukgymnast och sjuksköterska. Även andra operationer har varit piece of cake, frånsett att ryggen har tagit stryk - vilket läkare inte kunnat förstå. Har tydligen en tokhög smärttröskel. 

Så samtalet från röntgenavdelningen på Varberg väkte känslor, en nervblockad går inte att beskriva. Problemet är att ingreppet måste göras i vaket tillstånd. Min reaktion visar om läkaren har träffat rätt och det går inte att ta miste på. Hoppas nu att sköterskan som hjälper till är stark, för hon måste hålla fast mig så att jag ligger helt stilla. Hur lätt är det när kroppen skriker fara och krig.

Nu gäller det att samla mod och om 1.5 dygn är det över, för denna gången. Därefter är det bara att invänta effekten. Det kan skapa förutsättningar för en smärtfri sommar och det säger jag inte nej till. Kan ju då sluta helt med alla tabletter och det tror jag levern gillar. Nu ska jag arbeta bort klumpen i magen genom att försöka tänka på annat, tex döda den enerverande flugan i fönstret och sedan fortsätta på Hypnotisören av Keppler. Sjukt läskig!

Nedtrappning pågår

Nedtrappning pågår, i dubbelbemärkelse. Sex veckors semester med bara lugn och ro, och inga måsten. Självklart ska mycket göras men i vårt tempo och vad som faller in just den dagen. Efter en hektisk termin, vilket så bör vara, och en grym Parisvistelse, så är det dags att koppla av. Dagen började med ett sjukgymnastbesök, för en uppdatering av programmet. Gick där ifrån boostad och med Agnetas råd på minnet: "Paddla, cykla och gör allt det där som du vill - men med måtta och omdöme. Japp, ska försöka leva upp till det. Trappade ned med gräsklippning och lite omplantering, för att sedan landa i solstolen i ett alldeles fantastiskt väder. Här är det svårt att inte må bra.

Nästa nedtrappning är mediciner. Nu ska en sakta och lugn utsättning ske. En liten klump i magen, men visst kommer det att bli bra. Kan faktiskt tänka mig en bra och inte allt för smärtsam sommar. Så så blir det. Om inte så får det lösas då. Dr K gav mig en söt liten lapp när jag var där i förra veckan. Ett inplastat kort med "Det är inte farligt, det går över och det blir bra igen." Visst är det så! Lätt att se när smärtan inte tar överhand och just dessa dagar memoreras i en speciell fil.

Nu är det over and out som gäller och sängen. Dags att krypa till kojs för lite läsning och vakna pigg imorgon för en massageomgång från starkaste Lisa.

Borta bra men hemma bäst!

Paris, städernas stad! Fem dagar i Paris och alla sinnerna är maxboostade. Bra hotell, bra turistväder, god mat, god dryck och bästa sällskapet. Detta var vår tredje Parissemester, fast första gången bara vi. Denna semestern skulle vi göra allt det där som vi inte har gjort innan. Fokus har då legat på barnens intressen, men nu stod våra på tur. Det har inneburit så mycket slappande. Vi har gått och gått och gått och gått och gått. Jag följde Jeppes råd att ta med mig kryckorna, och det var ett höjdardrag. Det, plus en regäl boost av värktabletter, så har veckan fungerat bättre än förväntat. Underbart!

Till detta hjälper det ju att alla, absolut alla, fransmän är artiga och reser sig upp för de som behöver platsen bättre ;). Gammal som ung, kille eller tjej. Dessutom har de blivit grymma på engelska. Min franska är ytterst begränsad. Artighetsfraserna går bra, även siffror och beställa mat, men allt där efter är det kört med. Lägg här till att det är som det brukar, och det innebär att en viss typ av personer tjingsar, pratar och söker sig till mig - alkisar och pundare. Vad utsänder jag för signaler? Gör allt för att titta bort, titta ner osv men ändå så är de som fluger på en hund... Ja, kan jag göra någon glad så ok då. 

Glad är Jeppe när han jämför sig med Ola. Ola som är krönikör på Tara. Han bär alltid sina barns och frus kassar, Så gör även Jeppe, fast det är bara en  hållhake där. Jeppe är storshoppar'n och inte jag. Ombytta roller mao. Fast denna resan tog nog priset. Eller går traditionerna i arv.

Mina föräldrar råkade ut för samma sak när de var i Paris på 80-talet. Resväskan sprängdes på grund av för mycket innehåll. Även så för oss. Nu blev det lite panik i lägret då Ryan airs personal valde att inte väga bagaget utan istället strikt gå efter ett kolli per person. Kameran och min handväska modell stor skulle snabbt pressas ner. Hoppla så det kan gå.

Oavsett hur bra man har haft det, så gäller ändå "Borta bra, men hemma bäst" alltid. Hur skön är inte den egna sängen efter fem nätter i en 140 cm grand lit-säng med ett gemensamt täcke. Tur att sängen var skön och inte supermjuk, som de brukar, så att båda ligger på 40 centimeters yta i mitten. 

Fortsätter njuta av semestern, en vecka minus och sju kvar O_o.

Uppe med tuppen

Började dagen tidigt, väldigt tidigt. Eller, vänta - gräsligt tidigt. Det måste vara något galet när jag vaknar av mig själv innan klockan har slagit sex och dessutom två dagar i sträck. Än värre är det väl att idag är det min första semesterdag. Fast å andra sidan så var jag tvungen att gå upp då jag hade bokat en läkartid klockan 8:00. Hur tänkte jag där? Eller rättare sagt, jag tänkte inte. Tur är att det finns värre, mycket värre, läkare att gå en tidig tisdagsmorgon. Dessutom så är detta den första morgonen på mycket länge som jag vaknar och inte har ont. Ett hallelulja-moment!

Doktor K har en fantastisk förmåga att vända och vrida på allt så det blir positivt. Går alltid där ifrån med ett stort leende på läpparna. Ja, kanske inte alltid. Inte de gånger jag måste åka till henne akut för att få morfininjektioner. Fast till och med det vänder hon på. "Men vilken tur att du bara kan komma hit då och få dig en spruta eller två." Dagens besök var egentligen bara till för att checka av medicineringen och att börja nedtrappningen. Har gått på höga doser i fyra månader och tillvänjningen är stor, likaså abstinensen vid nedtrappningen. Tur är att jag har lärt mig att inte sluta tvärt och bli sjuk, fast det tog några gånger innan jag såg sambandet och dr K:s förmaningar att det faktiskt är farligt att bara sluta tvärt. Tänk att man kan bli klok på äldre da'r. Fast dr K hävdar att jag är normal ;).

Ska dock hålla några dagar på nedtrappningen, för att inte må pyton eller få mer ont när vi är i Paris. För nu tickar klockan snabbt. Borde faktiskt sätta igång med den där To-do-listan. Det är lite lustigt det där med saker som man ska göra. Hade en ganska lång lista i vintras, med saker som har legat i fem år, som allt är fixat och klart. Till och med kakelplattorna som vi köpte med bokstäverna JEPPSSON på Mallis sommaren 2007 är uppe. Den som inga sysslor har, den skaffar sig nya. På sommarens agenda står det "iordningställande av sovrum 1, sovrum 2 och sovrum 3. När Jacob flyttar in i sin allra första riktiga lya ska han ta med sig sitt skrivbord. Detta rummet ska nu målas, läggas nytt golv och göras till ett mysigt gästrum. Det kan även tänkas att Sofia flyttar hem efter sommaren, om det skulle strula till sig med arbete. Sovrum 2 är Sofias gamla, som nu ska bli ett arbetsrum. Målning och golv står även på denna önskelista. Efter detta kommer vi säkert upptäcka att även vårt sovrum kräver en ommålning då bokhyllorna har flyttats. Överst på listan just nu är det stryka, packa, växla pengar och fika, tror jag bestämt. Tar en fika innan jag drar till Frölunda, som omväxling. Kan dessutom tänka mig en extra sväng till gymmet idag, då gårdagens träning känns så bra i kroppen. 

One day more

Den absoluta nedräkningen görs nu. One day more, sedan är det sommarlov med åtta veckors ledighet. Just nu är jag mer än väl värd detta. Vårterminen har gått i mer än 100 knyck. Det är inte bara, om än mycket, arbete utan även mycket roliga saler. Gårdagen gick åt att laga mat och fixa inför kvällens happening. Sofia, Johanna och Martin skulle firas, då de är examinerade. Sofia är färdig sjukgymnast och har gjort sin första vecka på ett korttidsboende samt fått uppdrag att massera killarna i RIKs a-lag. Tråkigare kan man ju ha det. Johanna och Martin är klara på I-programmet och de börjar sina anställningar i augusti. De har ju fått tillsvidareanställningar redan innan de var klara. Hoppas så att även Sofia får signera ett tillsvidarekontrakt snart. 

Kvällen firades med familjerna Andersson och Jeppsson. Ett ålderspann på sex månader till dryga 80 år. Kul att alla kunde komma. Är de sista åtagandet för oss föräldrar avklarade nu? Nja, ris eller chans menar jag ju, är väl att det kommer stundande bröllop. Kan tänka mig att det finns ett och annat som vi får hjälpa till att fixa. Fast vad gör det? Kul att laga mat och att få umgås med trevliga människor.

Förmiddagen har bestått av en hel del pysslande och fixande med matkassar. Insåg att kylens innehåll inte kommer att ätas upp då Jeppe var tvungen att dra till Kumla redan ikväll och jag äter inte speciellt mycket. Det är definitivt medaljens baksida, att barnen har flyttat hemifrån. Kylen är ganska tråkig och andefattig. Fast barnen blir bara glada och vi likaså.

Kvällen har vikts åt en kort men galet stark Lisa, som är massör. Hon har lagt en halvtimme på min ömma kropp. Fattar inte hur det går ihop. En och sextio hög och stark som en oxe. Hennes högra tumme är säkert dubbel så stor som den andra. Gott gör det, om än ont. Hoppas nu att trenden har vänt och att jag slipper de där gråa och trista kryckorna. Skulle vara så glad och nöjd om de inte får följa med till Paris. Oavsett så ska trippen dit bli så mysig. God mat och dryck och många måsten ska göras. Alla de där måstena som inte blev gjorde när barnen har varit med. Listan kan göras lång. Tror jag ska gå och knyta mig med reseguiden. Suga så där gott på karamellen som aldrig verkar ta slut.