Arbete från sjuksängen

Helt galet! Idag vaknade jag halv tolv! Ja, halv tolv! Insåg igår att jag kommer inte att kunna arbeta imorgon. Jag gillar inte att bestämma dagen innan att jag kommer vara så dålig att jag inte kan arbeta. Detta vill jag avgöra efter morgonens dusch, men efter att jag lämnat vårdcentralen insåg jag vad klockan var slagen. Trots morfininjektion var värken näst intill outhärlig. Jag hade tur att massör-Lisa kunde hjälpa mig och massera rätt mitt sneda bäcken. Troligen behövde kroppen få vila och sova ut. Vågar knappt säga att jag är trött nu, redan halv sju. 

Om inte Mohammed kan komma till berget, få berget komma till mig. Idag spånade Katrin och jag, tillsammans med Astrid som ska ansvara "för barnkonvention" i kommunen. Jag liggandes raklång i soffan, med fikan i handen. Katrin och jag är koordinatorer för Rättighetsbaserad skola, Unicef, på Smedingeskolan. Vi har en dröm. En dröm att Kungsbacka ska bli en barnkommun. En dröm att alla skolor ska arbeta utifrån RBS-konceptet. 

Hålla tummarna för att drömmen blir verklighet. Håll tummarna för alla barns skull. 

Underbart är kort!

Tänk vad tiden rusar. Det var inte längesedan jullovet och resan från Hochgurgl var till ända och nu sitter jag här igen. Ytterligare en Österrikesresa är slut och vi sitter med en massa härliga minnen och bilder på näthinnan. En vecka med mycket sol, vindstilla och gott om snö. Lägg där till perfekta backar, härliga restauranger och en hemvand och fin lägenhet. Vi tror att det är för sjätte året som vi hyr samma fina lägenhet i Strengen. Haus Waldner! 

Mitt under pågående semester planerar vi nästa. Både sommar och nästa vinter önskar vi hyra samma lägenhet, men där gick vi bet. Detta är den sista säsongen som de hyr ut. Så nu kommer vi inte ha de där mysiga betalningssamtalen. Samtal om ditt och datt, samt en och annan snaps. En hemmagjord snaps som smakar vidrigt, men ska traditionsenligt inmundigast. Nu får det bli hos några andra hyresvärdar, som nya traditioner ska skapas. Undrar dock om de kommer kunna ta familjen Waldners plats? Den är svårslagen. 

Dock så har vi redan börjat planera. Oj vad jag längtar tillbaka till Strengen och till Serfaus. I sommarskrud. Tänker oss cykla, vandra, bada, uppleva och framför allt ta oss till Monza. Till Tinna och Franco. 

Åååå vad jag längtar. Åååå vad jag älskar att resa. Åååå vad livet är gott! 

Så sant som det är sagt!

E-bokens båda sidor

Har halkat efter i läsandet, trots att jag har försökt hinna med att läsa när mina klasser läser tyst i sina bänkböcker. Har precis tvingat mig att läsa ut Papperstäder av John Green. Ingen bok för mig, även om han har ett grymt härligt språk. Förr eller senare exploderar jag var väldigt bra, även om även den passar den yngre generationen. Har elever i både år sex och sju som läser den. 

Jag är inte en stor fan av att läsa på iPaden. Jag gillar att hålla en bok i handen och bläddra rent fysiskt. En stor fördel med e-böcker är att det går snabbt att få en ny bok i nävarna. Värre är det med tiden, framför allt under hektiska perioder eller mindre intressanta bokval. Jag har verkligen skumläst de sista 100 sidorna. Allt för att hinna med boken innan den försvann. Jag hade marginalerna på min sida, med en dag.  

Nu hoppas jag att de två böckerna som jag har laddat ner nu, är bra samt att jag inte har läst dem redan. Det hände i julas. Bok efter bok visade sig redan varit lästa. Nu väntar Fredrik Backman och Anna Jansson. Passar bra som lovböcker. För här vankas det sportlov. Ska bli så skönt!

Freeeedag!

Så var det fredag igen! Måndag, fredag, måndag, fredag hela veckan lång. Jag vet ju att vårterminen brukar gå snabbare än hösten, men lite saktare kan vi väl låta veckorna rulla. 

Veckan har varit omtumlande  på många sätt. Kan bara säga att det är skönt med helg. Slutade arbetsveckan med akupunktur, med önskan att den snart ska ge effekt. Känner mig lätt perforerad. 

Veckan har bjudit på snö, i minimal mängd.  Lite vitt puder ligger som ett florsockerlager på skolgården. Jag skulle så gärna veta  hur skolorna i Norrland hanterar snöbollskastning och mulningar. Hur svårt kan det vara att hålla sig på rätt ställe? Hur svårt kan det vara att förstå att det är oschysst att vara tre mot en? Det är inte så att jag inte förstår att det är kul, för jag älskar snö men kan man inte bara vara schysst.

Källa: GP 150123

Ibland önskar jag att vi hade värmeslingor på skolgården. Ja, bara där!  

Det blir skönt att ladda om med en lugn helg. En helg med födelsedagsfirande, då svärfar fyller 83 år. En helg där vi ska hämta nyckeln till Sofia och Rogers nya lägenhet i Majorna. En helg utan arbete, men kanske en kortis på stan med fika.

Oavsett hur de kommande dagarna kommer att se ut, så börjar vi så här:

Trevlig helg!

Jubileum

Har precis firat sju-årsjubileum och nu är det snart dags för två-årsjubileum. Tänk att det alltid går att finna anledningar till att fira. För drygt sju år sedan fick jag diskprotesen Mavrick. Han är helt i titan och finns i min ländrygg. En operation som har varit mycket framgångsrik, trots att jag inte är smärtfri samt att jag har fått problem efter den. 

Jubileum nummer två är min nervsträngsstimulator. Ett batteri i ryggen med en elektrod som sitter i hålrummet mellan kotor och ryggmärgen. Så glad att läkaren visst vad han gjorde när han satte den på plats, två gånger. Även denna operation har varit mycket lyckosam. Tar den 50 % av all värk, så är operationen jättelyckad. 

Idag kom det årliga utvärderingsbrevet från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Sex sidor med frågor om allt från medicinering, till fysiskt och psykiskt mående. Lutar mig lätt tillbaka och konstaterar att det går att må fantastiskt bra, även om värken gör sig påmind. Ständigt påmind! Trots att pacemakern sitter lite dumt till, ovanför skinkan och skaver samt sätter sig på sniskan, så har den bidragit till så mycket mindre värk. 

Att jag dessutom är en lyckoost att får hjälp av Sveriges bästa ryggortopeder-kirurger på Spine center, är värt en lott. Jag skippade lotten och firade med en semla istället. Årets första och den smakade väldigt bra. Livet är gott att leva!

Home sweet home

Finns det något bättre än att få sova i sin egna, renbäddade, säng? Älskar verkligen att resa och njuter till 110 %, men det är så skönt att komma hem. Hemresan var nog en av de jobbigaste. Det var kö ut ur Österrike och genom halva Tyskland. Tanken var att vi skulle sova i Hannover, men pga av trafiken och idogt regnande samt snöande fick vi ett rum på Hotel Hess i Neuestein. Känner oss som stamgäster, då vi brukar stanna där på vägen ner till Österrike. Så blir det även på sportlovet. 

Gott är det då all tvätt är tvättad, julen är utslängd och undervåningen är städad. Gillar julen, men så skönt när allt packas ner igen. Nu laddar vi om för nästa tur till Alperna. Innan dess hoppas vi på mer vinter här hemma. Gärna kallt, så att isarna lägger sig så skridskorna åker fram. Imorgon hägrar Ätrans IF och deras konstsnöspår. Längskidorna fick vila under veckan som var, då det var de mest fantastiska förhållanden  i backen. 

På onsdag återgår vi till ordningen. Inga fem-sexrätters middagar, med god dryck samt smarriga efterrätter. Nu blir det smalmat och vatten, och definitivt inga efterrätter. 

Ses kanske ute i spåren!