JA vs NEJ

Ja! Ja! Ja! Ja, eller hur? Hur lätt är det inte att säga ja? Überlätt! Nästan lite för lätt. 

I våras så dök det upp att gu skulle hålla i lokallärarutbildnings-kurs i Kungsbacka. Jag som har varit lite konfunderad över varför vi aldrig får erbjudande att ta emot lärarstudenter, såg en chans att om det mot förmodan skulle hänga på detta att jag inte har handledarutbildning. Anmälan skickades in.

I somras dök ett mail upp i min inbox. Vill du vara med i ett forskningsprojekt med Chalmers? Japp, och där gick ett svarsmail iväg. Klart jag vill!

Ytterligare ett mail kom från Victoria i Spanien. Vill jag samarbeta med henne och Common ground med mina sjuor? Jo men klart vill jag att mina elever ska få möjlighet till att producera texter som översätts till barn i Marocko.  

Hur kommer det sig att det alltid är samma människor som dyker upp på alla olika grupper? Made by Kungsbacka! Barn- och ungdomsombud? RBS-skola med Unicef? Ibland önskar jag att jag lärt mig att säga tack, men nej tack! Fast hur kul hade det varit då? Det är väl bara så det är. Det är så mycket lättare och roligare att säga ja.

Så nu kör vi, igen...

Tänk vad ett mail kan ställa till det!

Tänk vad ett mail kan ställa till det. I somras kom ett mail från en fd kollega, där hon efterfrågade ett samarbete med Victoria i Spanien. Victoria arbetar med bland annat Common ground. Ett arbete som innebär att hjälpa andra, att vara världsmedborgare. Hon har ett nära samarbete med Marocko, där hon bland annat hjälper kvinnor att bli självförsörjande och stöttar elever. Vid ett besök i en bergsby blev hennes, då åtta år gamla, son fundersam över belysningen i en skola. Det resulterade i en loppis på den gamla skolan hemma i Onsala och pengar skänktes och Victoria och hennes familj köpte glödlampor och såg till så att en elektriker kom och installerad elen. En av eleverna hade inga skor. Det slutade med att dottern gav bort sina gummistövlar.

Denna historien fick klass 7A höra idag, via Skype. Tankar väcktes och nu vill klassen hjälpa till. De vill vara världsmedborgare. Vi kommer att börja vårt samarbete med att skriva texter. Texter gjorda av elever till elever. Texter inom många olika områden, som ska översättas till engelska, franska och arabiska. Elever lär elever. 

Tankar om en loppis poppade upp. Sälja saker och kanske köpa skolmaterial till de marockanska barnen. Skänka sina urvuxna skor och vinterkläder kan få ett nytt liv i Marocko. 

Följ gärna vårt arbete på bloggen, www.smebloggarna24-7a.se. Victoria bloggar på http://www.vilostrada.com/commonground/about-commonground/ 

Tankarna är många och jag är så tacksam för att just jag får arbeta med dessa sköna ungdomar i 7A. TACK!

Lazy Sunday - NOT!

En söndag i icke arbetets-tecken. Det får räcka med att lördagen veks åt arbete. Dock så har inte det varit en lat söndag här inte. 

Morgonen började med ett pass på gymmet. Inte för att det tar så väldans lång tid att köra mitt rehab-program, men ska det göras så ska det göras ordentligt på Friskis. Det bästa är att få inta bastun en stund. Inte säskilt länge, men så skönt. En egen stund i tystnad.

En söndagsfundering - hur länge rehabar man? Har nu kört på i nio år. Nio år! Nio år utan avbrott. Galet, sa Bill! Skulle vara skönt att kunna se en ände i det hela, men jag lär få fortsätta. Tur att jag har uthålliga sjukgymnaster. Tänk på det ni som gnäller över vården. Det finns stjärnor som lyser klarare än klarast, och dem har jag fått. 

Efter gym blev det vika tvätt, plocka i ordning bland kajakprylarna och dammsugning. Med andra ord hade jag det lite långtråkigt. Framför allt så var uppgift nummer tre inget bra val. Inte min kind of cup of thé. Nåja, nu är i alla fall de inneboende husdjuren utslängda. Dammråttorna! 

Ska ta mig an " Jag heter inte Mirjam." En stark bok, som berör och är mer aktuell än någonsin, då vi har 60 miljoner flyktingar i världen varav hälften är barn. Värsta scenariot sedan andra världskriget. Det känns gott att göra skillnad och skänka pengar till Unicef. Gör det du med. Gör skillnad!

En omtumlande vecka lider mot sitt slut

Då nalkas det helg. Äntligen! Har avslutat arbetsveckan med ett rehab pass på Friskis & Svettis. Var i och för sig hos sjukgymnasten igår, men det blev bara lite träning. Fick, som jag brukar, behandling av nacken samt akupunktur. Tyvärr så kan hon inte sätta nålar på vänster sida av ryggraden, i länden. De gör så sabla ont så hon var tvungen att ta ut dem. Om det blir samma nästa gång så får hon finna ett nytt ställe. Dagens gympass förlängdes med fem minuters promenad på löpbanden. Hoppas nu inte att det blir bakslag. Vill så himla gärna kunna promenera igen. 

Helgens begivenhet, femtioårsfest i Skåne, har tyvärr fått avbokas. Fixar inte att åka så långt och sitta en hel kväll. Trist, men bara att acceptera. Veckans händelser har verkligen spätt på värken. Kan ju lugnt säga att denna veckan och förra har varit både omtumlande och frustrerande. Fast, det som inte dödar det härdar. Eller är det tvärtom? Fast desto mer det blåser, ju rakar ska man stå. Vi får väl se hur det blir med det.  

Just nu är det bara skönt att få ligga raklång i soffan och pusta. Pusta och ladda mig. Å vad det skulle vara skönt med ett långlivat batteri i nervsträngsstimulatorn. Ett som inte behövde laddas varje dag.  Har ju haft den i snart tre år. Tre bra år, då den tar en del av nervsmärtan. 

Nu ska jag grotta ner mig i menyn från Pasta +. Se vad magen kommer att erbjudas för några godsaker. 

Ha en skön hösthelg!

Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen kan saker och ting vara svårt. Svårt som bara tusan. Tror snart att jag blir galen över ALLA mina olika kalendrar på Google. Så svårt att till och med den analoga kalendern ploppar upp som tankebubblor.  Inte kan det bli så illa så att jag kastar in handduken och går till Ordning och reda och köper mig en helt vanlig kalender. 

Nu är det ju så att jag förstår att det enbart hänger på handhavandefel. Ett så kallat SBT, skit bakom tangentbordet, men vad hjälper det när inte ens arbetets datasnille kan hjälpa mig. Men som sig bör, så är problem till för att lösas. Lösas utan en analog variant, men ytterligare en Googlekalender. Nu ska jag bara lära mig att ALLTID använda kalendern arb -15 , och inte de andra sju som jag har skapat och inte kan radera. Ja, hur svårt kan det vara? Jo, jättesvårt!

När gick det snett?

När hände det? När allt gick snett? När människor bara börja tänka på sig själva? Mottot sköt dig själv och skit i andra har vuxit sig större och större. 

Inatt somnade jag för att ganska snart vakna till raketljud. Trevligt! Våra nya grannar verkar fira sitt nybyggda hus. Just där kunde vi ha stannat och bara fått njuta av just det. Trodde jag! Tydligen var det så att det var då dansen började, eller i alla fall att spela på högsta volym fram till halv fem. Kul att folk har fest. Ännu mera kul hade ju varit om de hade ropat över planket att vi ska ha fest ikväll, för uppenbarligen var det ingen fest de hade kvällen innan - det var bara förfesten.

Jag gillar sociala medier. Tycker det är kul att vara med i olika sammanhang, både privata och arbetsrelaterade. Men varför måste alla ta saker som om det vore kritik? Ställs en fråga så är det kanske just bara det som personen vill veta och inget annat. Inget annat som läses mellan obefintliga rader. Jag blir så trött! 

Det finns en uppsjö av olika intressegrupper för bland annat ryggproblematik. Jag har valt att vara med i tre olika, och valt att lämna några. Varför är det så många som skyller på sjukvården, vänner, släkt mfl? Det är läkare som är dumma i huvudet, inkompetenta, gör fel mm. Väldigt många har svårt att se att de är inga tusenkonstnärer. Läkare och övriga sjukvårdspersonal kan inte trolla. Det är så lätt att skylla på den där någon annan. 

I förregår skrev en kille på Facebook att hans familj var i akut ekonomisk nöd. De fick ingen hjälp av soss, kyrkan mfl. Jag tittade på han och hans sambos FB-profil och det verkade vara en helt "vanlig" familj. Jeppe och jag pratade om det, och alla kan ju komma i nöd. Nu så Swishade vi inte över pengar, just för att man inte vet men jag skulle så gärna vilja. Jag skulle så gärna vilja lita på att detta stämde, vilket det inte gjorde. Allt var fejk! Hur kan man spela på folks välvilja? Jag vill kunna lita på folk!

Är det vår tidsanda som skapar detta? Det individuella valet? I så fall skulle jag vilja vrida på hjulet och snurra i en annan riktning. Arbeta med visa hänsyn, se inte allt som kritik och vidga dina vyer. 

Landet Lagom

Bor vi i landet Lagom? Jag blir så konfunderad. Antingen är det för kallt eller så är det för varmt. Just nu har vi över trettio grader på altanen och då hänger termometern i skuggan. Fast visst är det skönt att sommaren äntligen har kommit. Hoppas nu att det blir två fina veckor för alla sommarlovslediga barn. 

Min semester är på väg att lida mot sitt slut. Nu är jag ju så lyckligt lottad så att jag har åtta veckors ledigt, men är mer än väl värd dessa då arbetsveckorna består av långt mycket mer än 40 timmar och fem dagar. Lite är självförvållat, så jag klagar inte utan jag bara älskar mitt arbete. Så på måndag drar vi igång igen och eleverna veckan där på. Nu har ju mina små sexor blivit stora sjuor. Det ska bli spännande att få träffa dem igen. De har säkert blivit en halv meter längre och en del mognare. 

Nu kan man ju fundera över varför jag hänger i soffan inomhus, istället för att ligga ute i den gassande solen. Min kropp är inte gjord för trettiograders värme. Var på återbesök på hud igår och min panna var len som sammet. Några små förändring fanns dock på näsan och tinningen, som numera är frusna. Nöjd läkare och nöjd patient. Jag tog med mig att fortsätta att smörja ansiktet med 50+ och att skydda bröstet. Så därav soffhäng inne. Mäktar inte att sitta ute i solen, utan avvaktar tills det blir något svalare.

Trots att sommaren har mer att ge, så tänker jag framåt, på januari 2016 och nästa sommar. Vi är så otroligt glada och tacksamma över att få ta över svärföräldrarnas sommarhus i Haverdal. Haverdal - paradiset på jorden. I alla fall ett av dem. Siv och Pålle känner sig klara med Anckerbyn och har beslutat att lämna över till oss. De har bott där sedan 1963, varje sommar. Dessutom har vi och våra barn fått vara en del av detta. Det ska bli så otroligt kul att äntligen få äga något eget, även om vi har fått möjligheten att hyra på ett kalasbra ställe i åtta år, hos en underbar familj. 

Så nu har det mätts uppåt och nedåt, bredd och djup. Självklart ska den gamla unika charmen som just Anckerbyn står för finnas kvar, men med vår touch och utifrån våra behov. Sakta men säkert kommer vi att skapa vårt drömparadis. 

Jag tror att jag ska ta med mig en kanna vatten och sätta mig ute i skuggan och drömma mig bort. Suga ut det gottigaste av karamellen sommar. 🔆