Sol och långpromenad

Långpromenad utan kryckor i Varberg, med gofika i solen, sitter fint i kroppen. Har inte gått en långpromenad sedan i somras. Så skönt och så nöjd. Inget morfin ikväll och det känns så bra.

Hoppade paddlingen idag pga att jag sov lite för länge. Strålande sol, inte ett moln och nordanvind. Vi styrde om kosan till en promenad i Varberg. Rundade kallbadhuset, fästningen och gick förbi kurorten. Borta vid fyren smakade fikan utomordentligt. I lä kändes solen ljummen. Kaffet smakade så där gott det bara kan. 

Innan vi körde norr ut, tog vi en tur inne i centrum. En mysig liten stad, som säkert har mer att erbjuda än sen söndags eftermiddag. 

Väl hemma kraschlandade jag i soffan. Inte för att vila, utan för att försöka arbeta bort den stora bedömningshögen. Snart klar med sjuorna. Bara niornas stora svenskatema och sexornas nyhetsprov. Det är dom den fd kollegan Johan sa: "Det är mycket på firman nu." Och så är det. Mycket! 

Jag har därför anammat Katrins råd. Ställer stoppuret på tio timmer och startar det när det vankas arbete. Detta för att få vila bedömarhjärnan någongång. 

Nu ska alla mina hjärnceller få vila, för nu är det dags. Over and out! Natti! 

Lördag!

Efter kalastrevlig fredagskväll, med AW hemma hos Palmgrens, blev det sovmorgon. Inte för att det är ovanlig, men för att jag behövde. Jacob dök upp med kärleksmums, hembakta. En win win-situation. Vi fick kaka och han fick Jeppes hjälp med däckskifte. Efter gofika, blev det stan. 

NKs julskyltning är alltid kul att spana in. Kul att trängas med barnen. För jag vill med. 

                                  

Några måsten på lappen och en del spontaninköp. Äntligen fick vi köpt en portabelhögtalare. Trillade över den på NK. Liten och cool. 

                                    

Några julklappar. Lite garn. Lite ljus. Ja en bra tur, även om vi hoppade Liseberg. Får bli längre fram. 

                                   

Fuskat har vi gjort. Jullarna redan framme, en månad förtidigt. Fickbli så då Jacob vill haner sina. 

                                   

Ett glas, för att jag vill. Hoppar kvällens morfin, då dagens rygg är så mycket bättre än gårdagen, för att kunna få njuta av ett glas eller två till kvällens skaldjur. 

Njut av mörkret, för snart kommer det vara ljus i var hus. 

Långt

Nu blir det en lång radda av foton. 

En intensiv helg, som lider mot sitt slut. Sofia kom hem från Karlskrona i fredags. Detta för att vara med och fira mig 51, Jacob 22 och Siv 79. Vi alla kände att ett gemensamt kalas vore bra, och denna gången hos Jacob. Lite uppdelning på arbetsuppgifterna så väntade oss ett snyggt dukat bord. Jacob visar sig vara en baddare på heminredning och har fått till sin tvåa i Örgryte riktigt bra. 

Denna kväll visade sig inte vara som Zits mamma nedan. Familjen gillar att häkla sin fläktande mamma, som är i behov av en solfjäder. Vet någon var en kan inhandlas, tjoa till.  Fast nu vet jag ju att en hel del av valningarna faktiskt beror på mina morfinintag, som minskar. Och minskar rejält. Har på åtta dagar gått från 15+10 milligram till 5+0, så långt. Är så nöjd. Är på godan väg att sätta ut min femte medicin. Hoppas att det kommer att fungera. Om inte, så få kroppen i alla fall vila. En välbehövlig vila från alla tabletter. 

Vila har den dock inte gjort idag. En vända på gymmet, då Sofia var med och fixade ett träningsprogram till Jeppe, vars rygg också är kass. Lite tävling går inte att undvikas. Vill så gärna visa att jag är starkare i många övningar. Just nu gillar jag plankan, den vanliga och sid. 

Efter att ha en intensiv shoppingrunda i Göteborg i lördags, så krävs det en gofika, med två av tre barn. Johanna var dock ganska tyst, då rösten hade försvunnit. 

Jeppe tycker att han får aparmar. Han kan nästa klia sig under fötterna, med rak rygg. Jag tycker faktiskt att han överdriver lite. Bättre kan vi. 

Två stycken av årgång -32 har mycket att prata om. Martin var road. De är ganska inskränkta. Kvällens spörsmål var taxichaufförer. Det enda vi kan trösta oss med är väl att vi kommer bli likadana. Kul att vi är mellan 1932-1991. Det är en lycka att få ha familjen inom räckhåll. 

Enchiladas med sallad och en jättetårta med citron och jordgubbsfyllning smakade alla. 

Nej, nu är det dags att dra mig upp ur soffan. Nyladdad! Gym och städning kommer att styras mot middag, Sofias Tacopaj. Detta innan hon åter dra till Blekinge. Tur att det snart är jul och hon kommer tillbaka. 

Förbjudet!

Det borde faktiskt vara förbjudet att lukta gammal svett på gymmet. Värmde upp, som vanligt på motionscykeln och framför mig sitter en man modell äldre, på roddmaskinen. Varje gång han drog sig bakåt kom det en våg av vidrig svett. Tur att hans pass var kortare än mitt. 

Känns skönt att jag fixar mitt nya rehabprogram. Fixar även om det smärtar. Håller även på att sätta ut morfinet, vilket går bättre än förväntat. Har toksvettningar och feberkänsla i kroppen. Kör runt lite granna. Har ju ätit det i ett halvår, så det vore konstigt om jag inte skulle få utsättningssytom. Är ganska stolt när jag tittar i mina dosetter, och det ligger lite skrap i botten. Har haft ett långt samtal med min massör, som inte har samma åsikt som jag. Fick konsultera svärfar. Fick goda råd. Är en enorm tillgång. Bra med en läkare i släkten. Lika bra med en elektriker och en sjukgymnast. Frågan är bara vad vi ska ha för någon nytta av dottern-civilingenjör. ;)

Det blir en stor släkt- och familjefest. Sofia kommer snart från Karlskrona. Detta för att vi ska fira 22, 79 och 51 år. Mysigt! Dessutom blir vinterskorinköp till Sofia. Får med oss Johanna på stan. Jacob och Martin bangar. Klena grabbar.  Klarar inte några timmars shopping, trots fika. 

Snart dags att duka fram kvällens middag, sena middag. Havskräftor och räkor. Kan bli ett glas vin till detta. Eller i alla fall ett halvt. Det brukar sluta med att Jeppe får dricka upp mitt. Ha en bra helg och njut av ledighet och annat kul!

Multitasking

Nu jäklar har jag bestämt mig. En riktigt bra väninna, som är sjuksköterska och skriver numera medicinska artiklar, bar här igår. Hon ifrågasatte mina utslag på händerna och i ansiktet, om det inte är så att min kropp har havererat pga alla mediciner, under lång tid. Typ medicinförgiftning. Så ikväll blir det inget morfin inte, utan bara Gabepantin, Klomipramin, Tryptizol. Imorgon kommer jag ev ta morfin. Om min kropp mår dåligt, vilket den verkligen bör.  Nu ryker alla Alvedon, Naprozyn och kusin vitam... Nej inte vitamin utan morfin.  

Tur att de har dropp in på vårdcentralen imorgon. Ska ta mig till läkaren. Nu finns det en färsk blåsa att ta prov på och nu jäklar ska hon få ta leverprover mm. Det kan ju inte vara bra att äta dessa mängder. Idag äter jag minst 25 tabletter om dagen. 

Idag har det bjudits på regn och inte nådiga mängder. Har mest skrotat och stickat. Fick på oss träningskläderna och drog till gymmet. Kul att få Jeppe att köra mitt program. Han kommer ha ont imorgon.  Mycket ont!

Just nu intas soffan liggande och stickande. Snacka om multitasking! Laddas för fullt. Ryggmärgsstimulatorn laddas. Min pacemaker laddas. IPaden laddas och där i denna hög asladdar, där ligger jag och stickar. 

XXXX

Vilken dag! Vi hoppar lite i ordningen. Bryter mot alla regler för hur en text ska skrivas. Vem bryr sig egentligen? Äää, nu kör vi!

Organisationen Friends arbeter mot mobbning. Våra åttor har under temaveckorna arbetat med allas rätt att vara mm. Idag fick vi besök av två tjejer som höll i en föreställning/föreläsning under temat ensamkommande flyktingbarn och utanförskap. Den ena tjejen höll en monolog, där hon berättade om en autentisk historia, om ett barn som flyr från sitt hemland till Sverige. Vilken föreställning! Jag är så imponerad över hur hon kunde trollbinda oss alla. Vi fick följa med på en resa med leende. Leende och tårar. Inget, inget barn ska behöva få uppleva detta. Ingen! 

Monologen går mot sitt slut och vips sker ett byte på scenen. Nu tar nästa tjej över. En ursöt tjej, det var även den första. Hon berättar hur hennes uppväxt hade varit. Detta krig som så många barn lever i varje dag. Kriget i Sverige. Men! Men, Sverige krigar ju inte? Jo, alla dessa mobbade barn, som varje dag går sina mobbare till mötes. Tänk att vakna med en klump i magen. En klump som signalerar nej till skolan. Säger nej till att möta sina antagonister. Detta måste vi arbeta med hela tiden. Mot mobbning. Efter föreställningen pratade jag med tjejerna och berömde dem för deras arbete. Två glada, men gråtande tjejer tackade. Tänk att få dem att gråta, gråta för att få beröm. Funderar ni över om och vilka ni ska anlita för att arbeta mot mobbning, välj Friends.

Mina nior ska gå ut på PRAO nästa vecka. Vissa har haft lätt att hitta en plats, vissa inte. Många skolor har valt bort att skicka ut eleverna, dels pga att det är svårt att hitta plats och dels för att det krävs mycket arbete runt om kring. Två av mina elever, de två tjejer som ville att vi skulle pärla Fuck cancer armband, de ska PRAO på Ung cancer. De ska bla få lära sig hur man bygger upp en webbshop. Jag hoppas att jag kan få tid till att hälsa på dem. Jag är glad för att de tar emot elever. Det där med sharing is caring. 

Det är så underbart när det händer. Att få omgärdas av ungdomar som är positiva. Ungdomar som vill. Ungdomar som idag har fixat med att hålla i ett disco för lågstadiet. Företagsamma och drivna ungdomar. Lägg till att min nya medicinering fungerar. Flera bra dagar. Hjärtan och stjärnor markerade i kalendern. Kroppen och knoppen får vila från smärtstressen. Det är bara bäst!

Smolket i bägaren är Björklunds senaste påhitt. Bra om jag får leg att sätta betyg i geografi. Har ju dock undervisat i det under många år. 

Nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan och sticka på mina vantar. Rena terapin.

Va? Du säger hon om Gud

En underbar diskussion på so:n i år 6 idag. Vi pratade om islam och att Mohammed inte får avbildas. Frågor dök upp huruvida någan kan veta om det just är det är Mohammed som är avbildad. 

"Hur vet man hur han ser ut?"

"Hur vet ni hur Jesus och Gud ser ut?

"Gud har långt skägg och är gammal."

"Jaaså! Jag tror hon har mörkt långt hår."

"Vaa? Hon? Hur vet du att Gud är en hon?"

Det är så härligt med sexorna. De är så spontana, och vågar vara novisa och frågvisa. Måtte det hålla i sig under hela högstadieperioden. 

Imorgon blir det sovmorgon. Så behövligt. Kroppen har sagt ifrån. Fick svar idag på mina blåsor. Latent herpes, i ansiktet och på händerna. Detta kan bla poppa upp genom stress och denna hösten har varit mer än hektiskt. Nu är det långtidsmedicinering som gäller. Läkaren tyckte det var spännande med denna diagnos i kombination med min smärtproblematik, diskprotes och nervsträngsstimulatorn. Så spännande att diskuterade det på vägen ut ur mottagningen med sin sjuksköterska. Jag kan bara le. Vill han ha detta i sitt framtida arbete, så gärna för mig. Ska ändra mitt donationskort. Nu får de även ta och forska på min kropp.

Nu kryper jag till kojs. Tidigt i säng och sovmorgon skapar bra förutsättningar för att läsa ut nya Allt om mat. Kommer så småningom somna med ett leende på läpparna och glädjas av två kalasbra dagar, med ytterst lite ryggvärk på sena eftermiddagen. 

Kärlek!