Och iPaden tar ledningen, eller?

En halv studiedag räddade nog min dag från att åka hem och boosta med smärtlindring. En omtänksam IKT-pedagog hade placerat den grupp som jag skulle ingå i, i personalrummet. Min plats blev som vanligt liggandes i soffan. Temat för dagen var att hitta bra appar. Kul upplägg då vi är tre skolor, varav en utanför kommunen, som samarbetar. Att hitta bra och användbara appar är inte min cup of the, men nu kan det bara bli bättre. Det är lite så att jag längtar till att få arbeta mer med iPaden med elever. Lite synd att jag inte har några sjuor. Extra kul är det att träffa gemensamma nämnare. En väninnas väninna arbetar på Ebba Peterssons privatskola, där jag dessutom känner två till. Helt klart är att vår värld är liten.

Vår lilla värld och den ständiga jakten på tid, i tid och otid. Knepigt är det allt! Niorna är på PRAO och i rimlighetens namn borde den extra tid som jag eventuellt får borde räcka, men icke. Mycket hopar sig och de digitala högarna växer. Just nu borde jag definitivt bedöma och skatta elevarbeten, då de kommande tre kvällarna är bokade med utvecklingssamtal. Borde definitivt köra ett gympass i morgonkväll. Risk förelägger för att det inte kommer att ske. Helgen är bokad med roliga saker, så som vinprovning och kalasande med familjen. Får försöka vika några timmar åt arbete.

Nu viker jag tid åt soffan. Hoppar middagen. Orkar inte fixa något, vilket gör att jag ångrar min yoghurtlunch. Får bli lite Arne Dahl och en laxmacka, istället. En bra hjärnrensare och gott att spana på iPaden.

PC vs iPad

Vad ska iPaden användas till nu? Hela dagen har vikts åt arbete. Tyvärr så är mina kunskaper bristfälliga när det gäller att göra Prezi och presentationer på iPaden, vilket stör mig galet mycket. När datorn är på arbetet, så det är bara att luta sig tillbaka. Får lösa problemet imorgon, fast det blir den enkla vägen - PC:n. Hoppas att tisdagens studiedag bjuder på mer bra verktyg för iPaden. Jag måste lära mig mera, fort! 1-0 PC vs iPad.

Att ladda ner böcker är helt fantastiskt. Det går snabbt och är lättläst. Helt klart ett vinnande koncept, även om jag gillar böcker. Gillar verkligen att slippa den bortdomnande vänsterarmen, som är ett ständigt återkommande problem när jag läser analogt. 1-1 PC vs iPad.

De sista fyra dagarna har kameran gått varm. Bara i Berlin tog vi flera hundra foton och på gårdagens examinationsceremoni smattrades det rejält. Jag skulle vilja ha en lösning för att föra över bilderna på paddan. 2-1 PC vs iPad.

Smidigheten med iPaden är så bra. Lång batterilängd och kort startsträcka är bara bäst på iPaden. Datorn håller knappt tre timmar. Än så länge har jag inte stått med en urladdad iPad. 2-2 PC vs iPad.

Extra av allt, tack vare det enorma utbudet av appar. Det är lite som att stå i korvmojjan och be om allt och lite till. Du är inte helt säker på vad som finns i alla röror men är nyfiken på att testa. 2-3 PC vs iPad.

Ja matchen fortsätter , för nu är det halvleksvila med Solsidan.

Berlin

Flygplatser är nog bland de tråkigaste ställen att vara på, i alla fall på vägen hem. Tegel airport, Berlin, som ska vara Berlins största flygplats påminner väldigt mycket om Säve och det är ju iynte så positivt. Vi hade dessutom blivit förvarnade att den skulle vara snurrig, så vi åkte ut i mycket god tid. Snurrig var den inte, men grå och trist. Så vi slår ihjäl tiden med lite kortspel.

Tråkigt har det inte varit i Berlin. En bra stad att fira sin 50-årsdag. Vi har gått och gått. Igår gick vi, enligt Jeppe, flera mil. Jag är benägen att hålla med, fast med ett visst mått av överdrift. Gårdagen gick i historiens tecken. Vi började med att ta oss till gamla Östberlin och besökte en gammal judisk begravningsplats. Det var enormt tight mellan stenarna och de allra flesta var från 1800-talet och fram till andra världskriget.  Några under perioden då andra världskriget härjade.

Där efter gick vi ner till TV-tornet. En makalös utsikt över stan. Synd att det inte var klart, men vi såg ganska långt. Därifrån promenerade vi till Unter der Linde och gick längst med Friedrichstrasse och ner till Checkpoint Charlie, för att ta del av kvarvarande delar av muren och den amerikanska sektorns övergång. Skrämmande! Det går inte att ta till sig, hur gärna jag än vill. Tänk att inte få gå, röra sig och tycka vad man vill. Helt ofattbart!

Än värre var det att se alla cementblock som var uppsatta till minne för alla judar som fick sätta livet till. Utställningen till dessa monument var ryslig. Säkerhetskontrollen var rigorös, som på en flygplats. Allt scannades. Där inne vilade en stark och kuslig känsla. Att få läsa och ta del av autentiska fotografier samt brev berör.  Kvällen avslutades på en italiensk restaurang.  Därefter blev det trötta ben till U-bahn och bums i säng.

Idag har vi, efter en lång och god frukost, gjort Berlin zoo. Eller var vi i Kenya? Den zoologiska trädgården var verkligen enorm, och då avstod vi ändå akvariumet. Vi gick där i fyra timmar och såg allt från noshörningar till flamingos. Skrämmande att djuren lever i så små inhägnaden.Trist att jättepandan, som Kina hade lånat ut, dog i somras. Skulle vara mäktigt att se.

Efter fyra timmar på zoo, strosade vi runt på Kufurstedam i ett par timmar. Lite shopping och mat i magen, innan vi tog oss ut till flyget för vidare befordran hem. Borta bra men hemma bäst, även om jag nu har gått in i andra halvlek.

De sista skälvande timmarna

Tänk vad tiden rusar och fortare går det. 2012 års firande lider mot det sista, min 50 års-dag. Vi började året med svärfars 80-årsdag, för att strax efter växla till Jeppes 50-årsdag. 25-årig bröllopsdag och Sofias sjukgymnastexamen. Johannas civilingenjörs examen, och givetvis Martins också. Sommarmånaden juli gick i 250-årspartandets tecken, och pappas 80-årsdag. Snabbt över till september och vi firade 30-år. Äldsta dottern fyllde 25 och imorgon är det min tur att fira 50. Vad hände där? Jag fattar ingenting!

Vi startade tidigt, imorse. Väldigt tidigt! 3:30 signalerade mobilen och jag flög upp, som skjuten ur en kanon. Det var inte bara Jeppe som blev förvånad. Klockan åtta klev vi ur planet och stampade tysk mark, Berlinermark. Idag har vi nött skorna ordentligt. Efter en snabb incheckning på hotell Moa, där vi blev uppgraderade, så drog vi ut på stan. Inte blev vi ledsna över vårt hotellrum, inte.

Vi har gått, gått och gått. Några stopp på vägen för kaffe, öl, vin och tillslut en god middag på en italiensk restaurang. Att det blir en tidig läggning ikväll råder det inga tvivel om, för trötta är vi och man kan ju aldrig vara säker på om jag kan sova eller ej. Kanske blir som förr, att jag spänner mig så inför min födelsedag så att Jeppe måste ge mig en present innan tolvslaget ;). Vet inte hur många födelsedagar som mamma var tvungen att ge mig en present i förskott, så jag kunde sova.

Fortsättning följer...

Nerplockad

Hann knappt hem, efter en sen kväll på arbetet, innan mobilen ringde. Okänt nummer skapade genast en lust att låta bli att svara. Som tur var svarade jag. En kvinna presenterade sig som operations-sköterska på Akademiska sjukhuset. Hon ville förvissa sig om att jag hade fått all den information som jag behöver innan den stundande operationen. Helt otrolig servicekänsla. Me like!

Snabbt plockade hon ner mig på jorden, då jag bara hade en förväntan och den var att bli smärtfri. Nu är den inte det längre. Blir utfallet halverad smärta så är det ett väldigt gott resultat. Just nu så smälter jag detta och intalar mig att kan jag sluta med några mediciner och vara lite mindre smärtpåverkad så får jag vara mer än nöjd. Kan jag slippa morfinet så är det ju jättebra. Oavsett så är jag så fascinerad över  samtalet och bemötandet, vilket jag önskar att alla ska få. Detta är vården från dess absolut bästa sida.

Tacksamhet!

Sovit gott

Mys inne vid bus ute

Trevlig kväll, både igår och idag

Fin familj

Kärlek

Tak över huvudet

Kläder på kroppen

Mat i magen

Stundande resor

Mediciner

Sjukvård

Böcker

Fritid

Gym

Arbete

Vänner

En glädje driver hundra sorger på flykt. Kinesistiskt ordspråk. 

Längtar!

Galet, sa Bill! Igår funderade jag på om det var läge för att trappa ner på medicinerna igen. Inte för att jag tar extrema mängder med morfinderivat, utan bara för att testa om det skulle fungera. Det skulle ju vara trevligt att äta mig mätt på mat ;). Tanken dök upp och tanken försvann.

Livet just nu är väldigt mycket som att gå i väntans tider. Du har fått en preliminär tid, med plus minus ett antal veckor. Precis samma som med våra tre barns förlossningar så vill jag NU, precis nu. Så nu ska det ske. Jag ska dra mig upp ur sängen och ringa till Ackis. Jag vill så gärna få veta när nervsträngsstimulatorn ska opereras in. Tror även att jag ska våga fråga hur fort jag kan räkna med att vara på benen igen. Jag har ju, som vanligt, gjort min egna lilla tolkning och den innebär att jag ska vara på tå igen direkt. Om jag tolkade sjukgymnast A:s blick igår, då hon ställde samma fråga, rätt så undrade hon nog om det stämmer. Hon fick ju bromsa mig rejält efter min diskprotesoperation, då jag ville börja arbeta väldigt snart inpå. Hon fick mig att inse att halva den tiden som läkaren hade sjukskrivit mig var ett måste. Men vem, vem, orkar gå hemma i tre månader? Så trist!

Det är bara att hoppas på att jag har varit snäll, så att Tomten låter min önskan slå in. Nu är det dags, upp och ring.

To be continued...