Grymma nior

Äntligen fick jag möjlighet att starta upp det muntliga nationella provet i svenska. Jisses vad duktiga de var! Underbart att bara få luta mig tillbaka och lyssna. Lyssna på kloka ungdomar som diskuterade, delgav och inbjöd till samtal. Lyssna på deras förmåga att leda och fördela. Lyssna på samtal som bara flöt. Vilken förmån att få ha dessa elever. 

Inte blev det sämre när vi fortsatte lektionen med att två elever redovisade sina u-länder. Det är med en klump i magen och ett stygn i hjärtat som jag kommer att lämna dessa nior. En tår i ögat, då dessa diamanter ska lämnas över till gymnasiet. Lämnas över till nya lärare, andra lärare som får äran att förvalta deras förmågor. Tänk vad fort fyra år går. Fort, sa Bill. 

Fort gick arbetsveckan som var och fort kommer även helgen gå. Ska bara vara och njuta. Inget arbete i dagarna två. Skönt! Började helgen bra, med en gofika med fina kollegan. Jag tror jag fortsätter på det spåret. Ska bara sova ikapp mig först. Natti!

Vart tar tiden vägen?

Vad mer kan vi säga, än att våren är här? Höll på att helt missa denna underbara dag då jag satt fast inomhus. Planeringstiden och lunchen uppslukades av planeringar i svenska och so. Vips så var terminen slut och vi välkomnar sommarlovet 2014. Galet, sa Bill!

Kom snabbt iväg efter sista lektionen, där jag äntligen kom igång med de muntliga nationell i svenska med år sex. Jag kan ju bara skratta mig lycklig, då jag har kalasbra hjälp av klassens två assistenter. Det känns ju mindre lustigt att lämna en sexa helt ensamna under en timme. En timme = tre elevers muntliga redovisningar. 

Tur att alla hann läsa i sina böcker en stund. Den stunden räckte för att jag skulle få i mig min lunch. Inte optimalt att äta inne i klassrummet, men nöden har ingen lag.  Tur att det var yoghurt ;). 

En snabb runda på gymmet, för att snabbt komma hem och äta för att sedan ta en promenad. Promenaden blev först vid sex-tiden, och då hade kylan börjat dra in. Härligt hög luft! 

Den rundan var välbehövlig. Fick gå av oss dagens besked. En fortkörningsbot kom från tyska polisen. Det är i Göttinger allt händer, som Richard Wolf sjunger. Tydligen var det någonstans en 100-skylt och en kamera. Trodde att tyska polisen var tvungen att skylta vid radarkontroll. 122 km/timme var inte optimalt. Kul att de skickar ut en bot med värsta följebrevet på tyska till en svensk bilägare. Tydligen ska vi inkomma med en förklaring. Under promenaden kom vi på flera anledningar. Vad sägs om dåliga torkarblad, så vi såg inte? Eller det är ju Pålle och Sivs bil, och det är ingen av dem på bilden? Tur att jag var bortsuddad, och att det bara var Jeppe som syndes. Jag låg nämligen ner under hela resan med fötter och ben lite varstans. Ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och betala. 

Klockan tickar och efter att ha bedömt 20 analyser om Hades och Odyséen, så känner jag mig väl värd att krypa ner i en renbäddad säng och grotta ner mig i Kaffe med rån. En mysig bok om ett gäng pensionärer som gör en fräck konstkupp. Även de sover ståndaktigt. Precis som jag.

Natti!

Marginalerna på rätt sida

15 sekunder! Det gäller att ha marginalerna på sin sida. Jag loggade in mig 10 minuter och 15 sekunder innan passet började. Hade jag kommit 16 sekunder senare hade jag fått en straffprick. Efter tre prickar så låser de kortet, som låses upp mot en hundring. 

Efter en långkörare på arbetet, så var det åter dags för ett spinningpass. Ett spinning soft. Passar mig alldeles perfekt, fram till sista låten då ryggen alltid gör sig påmind. Så skönt att få gjort det. Bra start på veckans träning. Fortsättning följer imorgon, med ett gympass. 

Dagen har gått i ett hu. Känns skönt när effektiviteten tar överhand, utan stress. Fick pillat en hel del med niornas so-planering. Resten av terminen är planerad. Helt galet! Det är vecka elva och i ett vips är över tio veckor planerade. Galet, sa Bull! Det blir mycket historia, världskrigen och tiden däremellan samt judendomen. Synd bara att terminen styckas sönder av alla dessa nationella prov. Herre gud, stackars alla elever i år nio och sex. 

Just nu har vi landat i varsin soffa och använder Jeppes fördelsdagspresent, från barnen. En Appel-Tv. Vi bestämde oss i lördags för att köpa en, men hann inte in till stan. Vilken tur! Nu ser vi på Mia på Grötö. Vilken lirare! Eller vilka lirare! Frank Andersson, Claes Malmberg och Robert Aschberg. De fyras gäng. 

Barnen, frånsett Sofia, var hemma igår för att fira Jeppe. En dag som bjöd på ett härligt vårväder. Första gången i år som solglasögonen satt på näsan. Till och med Jacob drog på sig skorna och hängde på. Det är inte ofta det. Det gäller att knipa tillfällena. 

Nu kniper jag jag ihop! Ser klart Mia, sedan blir det tidig sänggång. Sova ikapp mig, efter en helg med lite för lite sömn. Så over and out!

Nöjd!

Så nöjd med dagens pass, ja rehabpass. Första gången på väldigt länge som jag kände att det var helt ok. Inga övnngar värkte, så jag kunde dessutom köra på med lite andra övningar. Hoppas nu att detta håller i sig och inte ger några bakslag. 

Efter köpepizza, vilket inte var igår, har jag landat i soffan. En tät näsa, som jag är väldig fundersam över. Förkylning på G eller allergi. Hoppas på det första, men tiden lär utvisa. 

Nu ska jag passa på att spana in sista delen av en dokumentär om första världskriget. Del ett var jättebra, så hoppas på det samma med del två. Fick tipset från en Twittervän. Bra det där med sociala medier. 

Så nu blir det over and out! 

HLR-uppdatering

Detta borde all gå på! HLR-utbildning! Idag var vi ett gäng från Smedingeskolan som fick uppdatera våra HLR-kunskap. Kan säga att det var välbehövligt. Jag gick kursen för sissådär sju-åtta år sedan. Mycket var förändrat, så GÅ om du inte är uppdaterad. Det kan rädda liv! 

Uppdaterad blev min hudläkare idag. Tyvärr så hade inte svaret på biopsin kommit. Han meddelade mig dock att jag var en av hans mest intressanta patienter. Hmmmm, hur ska jag tolka detta? Förra gången överhörde jag ett samtal mellan honom och en sjuksköterska, där hon sa att jag är ju intressant för hans forskning. Han gillade visst diskproteser och nervsträngstimulator samt kronisk värk. Kul att man kan glädja någon. En ny återbesökstid är i alla fall bokad och han drog dock en slutsats, att bältrosen och operationen samt blåsorna har ett samband. Ska fortsätta att knapra medicinen och ny stark kortisonsalva. Hoppas att salvan hjälper, annars blir det att äta kortison och det vill jag INTE. 

Ytterligare en uppdatering är gjord. Eller uppdatering och uppdatering! Utveckling är kanske rätt ord. Jag har börjat använda appen Showbie. Den är så bra! Skapar klassrum med olika inlämningslådor, där eleverna lämnar in sina arbeten för bedömning. När jag bedömer deras alster kan jag notera, markera och kommentera i dokumentet. Jättebra! Riktigt väl genomtänkt app. Det är bara en sak som är negativt, vårdnadshavarna kan inte se så det får bli dubbel bokföring med Unikum. 

Snart är det dags för att klappa ihop och stänga butiken för idag. Måste bara vänta på att jag blir färdigladdad. Det finns nog inget som kan sätta mig på så stor prövning som laddaren till min nervsträngsstimulator. Så fort jag flyttar på mig det minsta så glider plattan på sned och kontakt saknas. Det pipet är så enerverande. Hur svårt kan det vara? Fast å andra sidan så blir jag ju helservad. Jeppe fixar thé och dessutom möttes jag av en ljuvlig doft när jag kom hem. Nybakad äppelpaj. Mums! 

Arbete, fritid och arbete

Ytterligare en söndag att lägga till handlingarna. Så skönt att få sova ut, ordentligt. Vaknade av att jag kände mig som en groda. Andades in genom munnen och försökte andas ut genom den genomtäta näsan. Fyllde munnen med luft, som fick pysas ut. Herre gud, vilken tur att jag var ensam. Vilka exter som min kära mamma hade sagt.  

Låg kvar länge och spanade in en dokumentär på SVT, om första världskriget. Läste på lite om det kommande temat som jag ska starta upp med år nio imorgon.so-rummet än aldrig sinande källa till kunskap. När Jeppe kom hem från tennisen, så var klockan mer än dags att stiga upp. 

Idag trotsade vi både väder och värk. Var bara tvungen att få komma ut och få frisk luft. Packade ryggan med korv och bröd, samt kaffe och kaka. Upp mot Sandsjöbacka och One mosse, med kryckor. Lite kul det där med minnet och avstånd. Har ju vandrat Ekenäslunken varje år när barnen gick på lågstadiet. Visst var turen lång, cirka 7-8 km, men inte mindes vi att det var så långt. Genom gyttja och vatten, över klippor och berg, så kände vi snart igen oss. Väl uppe vid mossen och vindskyddet, så visade det sig att vi inte var ensamna. Fler trotsade vädret. Vi fick oss några härliga timmar med frisk luft, grillad korv, regn och hagel. 

Fulladdad med frisk luft kraschlandade jag i soffan. Somnade som en klubbad säl. Då var det bara att fokusera på arbete. Nu äntligen är morgondagens Keynote klar, så nu kör vi uppstarten till första världskriget med år nio. Ska bli kul!

Laddning på G!

Gårdagen blev lång, väldigt lång! Tolv timmar på arbetet, då vi hade både studiedag och öppet hus för blivande år sex. Väl hemma, med värkande rygg, kraschade jag i soffan med en kopp thé. Tröttheten har suttit i idag. En dag där det blev lite pillande med Unikum, igen. Skulle kunna skriva igen, igen och igen. Att jagaldrig lär mig! Gör ingenting i Unikum från iPaden! En lag, ingen regel - en lag! Återigen så har planeringar och matriser som sparats, inte blivit sparat. Sist hävdade Unikum att jag inte hade rätt IOS-uppdatering. Fattar inte hur det kan ha gått till, då jag ALLTID uppdaterar min iPad direkt när en ny uppdatering släpps. Fast vad gör det? Vi lärare har ju SÅ gott om tid. Eller hur? Få yrkeskategorier som tycker att de har gott om tid. Det skulle väl i så fall vara snöröjarna då. Nu är mycket återställt och f*n om det har försvunnit. Vågar knappt titta. 

Ja nu laddar jag om bössan, igen. Maxade ryggmärgsstimuleringen för att fixa dagen utan morfin. Tog en vända på gymmet! Även idag blev det bara rehabpasset. Vågade inte mera. Efter en snabb runda landade jag i bastun. Det är min nya grej. Meditation light! En stund där, i total tystnad. Bara fläkten som susar och termostaten som knäpper. En kall dusch och tillbaka in i värmen. Lagom varmt, si så där 85-90 grader. 

En kopp thé och ladda  Nevrostimulatorn, ligger jag ganska låst vid soffan. Blir galen på när laddaren kommer på sniskan och börjar att pipa. Det där med att bli galen på döda ting. Hmmm, inget bra men händer så ofta. Nu borde jag arbeta, igen men vet inte om jag ids. Tror att jag tar en ny kopp thé och plockar fram stickningen istället. Det är jag värd!