Kulturellt inslag med shopping

Så länge vi har pratat om att köpa en tavla. Nu blev det äntligen av. Söndagen har vigts till Konstrunda i Majorna. Ett urtrevligt koncept, som vi höll på att missa. Fördel Facebook! 

I år så blev det Röda sten och utställarna runt Sockerbruket. Komst kan avsmakas med både ögon och mun. Med hem kom, tavlan nedan (nästan, den ska hämtas i veckan.) och en goodiebag med öl från Microbryggereiet "Beerbibliotek". 

Microbryggeriet på Sockerbruket. 

"Flätan" som Lisa Persson Baagøe, hhttp://lisapersson.com, har signerat. 

Efter flera timmar idag och en heldag på stan igår, med delar av familjen, så är ryggkräket inte nådig. Det kostar att ligga på topp och det gäller att hålla sig vän med Ketogan. :(

Tänker mig att jag ska vara på topp imorgon, då livet återgår till det normala. Eller ja! Nästan det normalt. Sorgen gör sig påmind ofta. Väldigt ofta! Ska bli skönt när begravningen är över, även om det kommer en uppslitande boupptäckning. Tänk om mina föräldrar hade skrivit testamente. Så mycket lättare livet hade blivit. Eller så kan man vända på steken. Tänk om folk inte skulle vara så himla giriga. Det gör mig så illamående.  

Världen är liten!

Tänk vad världen är liten, och mindre blir den. Våra goda vänner, ja faktiskt en av våra allra bästa vänner, är i Peru på bröllop. De är där hela storfamiljen. Jag skrev till Tinna att de får söka upp den svenska bagaren i Lima. Han är en gammal kollega till min pappa.

Hur är talesättet om berget? Här kan vi bara konstatera att det fungerar. De sökte inte efter bagaren, utan bagaren kom till dem. De var på väg hem från att ha ätit middag på en restaurang och de går och småpratar. Då kommer en svensk man fram och frågar dem om de är svenskar. Mannen ifråga var den svenske bagarens son. Helt otroligt! Detta skulle min pappa fått uppleva. Nu skedde mötet en vecka "försent". Ett möte som får solen att lysa lite starkare. Ett möte som värmer så där konstigt härligt i maggropen.

Tänk på vad alla dessa möten som vi ställs inför har betydelse. Tänk så viktiga vi är, ur alla olika perspektiv. Därför tror jag att det är viktigt att vi försöker anstränga oss till det yttersta för att göra avstampen så positiva som möjligt, för du vet aldrig när, hur eller vem det är som korsar din väg.

Just nu har jag speciellt en i åtanke när det gäller olika möten. En speciell person som jag tror läser just detta, men skulle aldrig erkänna det. Speciellt en som borde tänka på sitt uppförande lite extra, för vi vet som sagt aldrig hur nästa möte kommer att bli.

Nu ska jag gå ut och möta våren. En lunch på altanen i solen, bland nyplanterade påskliljor, krokusar och penséer.

Påsklov

Nu visar sig våren och påsken från sin bästa sida. Blå himmel och typiskt aprilväder. Ömsom kallt ömsom varmt. Idag vill jag äta lunch ute. Sätter mig gärna invirad i en filt och njuter av vårsolen. 

Årets tema för år sex i svenska var "I med och motvind". Motvind har varit en del av vår vardag nu, men nu vill jag att det vänder. En härlig vår skulle definitivt bidra till medvind, för just våren är en av mina favoritårstider. I den muntliga delan av de nationella var att tala om sin favorit årstid. Oj så svårt jag hade haft om jag hade fått den uppgiften. Jag som älskar alla årstider. Våren är verkligen underbar. 

Markisen har vevats ut, för att vi inte ska få solen i ögonen. Vilken lyx att få solen i ögonen. Det spritter i träd och buskar. Gräset börjar gro och blomsterlökarna har börjat sticka upp ur jorden. Det blir att shoppa blommor till våra krukor.

Efter  plantering och fika blir det påskmiddag med familjen. Tungt att pappa inte är med oss. Han finns dock i våra hjärtan och minnen. Minnen kan ingen ta ifrån oss. Minnena växer inom oss.

Var rädda om varandra och ha en lugn och fridfull påsk.

Änglarna gråter

Regnet har strilat ner hela natten och morgonen. Är det änglarna som gråter? För dryga sjutton år sedan dog mamma och hon sa att hon skulle sitta på en parkbänk och dingla med benen. Där skulle hon sitta och vänta på nära och kära. Igår fick hon sällskap av pappa, för igår orkade han inte längre. Det som jag inte trodde skulle hända hände. Hans kropp orkade inte mer. Dryga 82 år med svår kol, hjärtsvikt och flimmer toppades av en en väldigt allvarlig lunginflammation. Troligen somnade pappa in i sömnen. Vi får hoppas att det var så och att han inte hade någon dödsångest. 

När vi kom till sjukhuset hade klätt pappa i de nytvättade och strukna kläderna som han skulle ta på sig inför hans förflyttning till Kungsbacka. Han låg välrakad och fin under en filt med gula tulpaner i handen. Det var bara två fel. Givetvis att han inte levde, men de hade kammat backsliks på pappa. Det hade han inte <3. 

Det känns konstigt att nu tillhöra den äldsta generationen i familjen. Att inte ha någon av föräldrarna i livet känns inte bekvämt, men är en tanke som jag får ta in pö om pö. Är tacksam för min familj. Att ha nära och kära betyder så mycket. Så var rädda om er och ta vara på er.

Long time no see

Tiden rusar, men just nu vill jag backa klockan. Pappa åkte in på Varnergs sjukhus och hamnade på hjärtiva i början på förra veckan. Svår lunginflammation är ingen bra kombo med KOL, hjärtsvikt och flimmer. När det verkade ha vänt, slår värderna slint och förflyttningen till Kungsbacka blev indragen. Dagarna måste vara olidligt jobbiga när man ligger i en sjuksäng och bara kan välja mellan att slumra till och slumra till. Krafterna tryter i den 82-åriga kroppen. Nu håller vi tummar och tår för att det ska vända igen och att han får komma lite närmre hemmet. 

Inte nog med att pappa hamnade på Varberg, även svärfar hamnade på hjärtavdelningen fast på Sahlgrenska. De kunde väl hamnat på samma sjukhus och i samma sal, då de båda är väldigt måna om varandra. Det första pappa frågar när jag kommer ner är hur Pålle mår. Samma fråga ställer Pålle om min pappa. Pålle mår bättre och vi hoppas att han kommer hem i slutet av veckan. Pappa lär bli kvar längre. 

Nu blir det tidigt i bingen, för imorgon blir det en lång arbetsdag, och det som min kropp skriker efter är sömn. Så god natt!

SSA 2015 Malmö

Hemma efter tre mycket bra dagar i Malmö. I år var det deras tur att arrangera konferensen för Samverka skola och arbetsliv. Dagarna var späckade ned föreläsningar, både jättebra och några mindre bra. Vi hade med oss Julia, som går i nionde klass och är en fena på att prata för sig. Julia pratade om vikten av det entreprenöriella lärandet. Hon satte tydliga spår efter sig. Så kul att få hänga med henne i dagarna tre. 

Nu ska jag låta intrycken smällta, innan jag tar itur med alla tankar och idéer, och hoppa på nästa projekt. På onsdag är det skarpt läge. Då åker jag till Stockholm med ett gäng elever för att spela ett demokratispel, som Lin Education har utvecklat för riksdagen. Vi var hos Lin förra våren och provspelade. Nu är allt klappat och klart och vi hänger på till Stockholm. Vi lyckas sno åt oss ett par timmar före lunch, för lite sightseeing. Det kommer att bli så kul. 

Jag är så glad för att jag älskar mitt arbete. Tänk att detta får jag arbeta med fem dagar veckan. Lyckos mig! <3

Det luktar vår!

Tänk att våren äntligen är på G. Trots att jag älskar vintern. Tror att jag längtar lite extra till våren då jag vet att skidsäsongen är över för min del. Hoppas bara att det är tillfälliga käppar i hjulet och inte något som blir permanent. Min läkare har alltid varit grymt positivt inställd till att jag åker skidor och paddlar, men efter detta bakslaget kom kommentaren som jag har bävat. "Denna skidresan var inte bra!" Jag kan inte mer än att hålla med, i alla fall inte bilresan ner till Alperna. Får fundera på om det blir flyg hädanefter, även om jag tycker att just flygresor är så jobbigra och smärtsamma. Oavsett så skjuter jag beslutet på framtiden. Det är ju redan en bilresa till Österrike planerad, och då måste vi bila. 

Våren och pollensäsongen har gjort sig påmind. Al och hassel är redan under blom, och det märks i luftvägarna. Får börja sköta det där lite bättre. 

Den helgen, som inleddes med en mysig tur på stan med mellanbarnet och hennes kompis från Stockholm, innebär mycket tystnad och ensamhet. Jag ska bara vara i dagarna två. Jag och fågelkvittret. Ska bli skönt! Jeppe åkte på mässa i torsdags och kommer åter imorgon. Jag ska slappa, läsa, baka (mina fina och goa sexor ska få fika på måndag, då de har skött sig kalasbra), arbeta, promenera och bara vara. Ingen stress! Egentligen inga måsten! Bara göra det som jag vill. 

Tror att jag just nu ska dra mig upp ur sängen och gå ner och äta frukost. Det blir bra!

Njut!